Telefonplan
Att industri och näringsliv påverkat Sverige och Stockholm mer de senaste 100 åren än kungar och krig är det få som tänker på. Näringslivshistoria anses sällan vara särskilt intressant. Ett tydligt exempel är Telefonplan vars historia är starkt präglad av telekomjätten Ericsson, bara namnet talar sitt tydliga språk. L.M Ericsson flyttade in i det då nya fabrikskomplexet under andra halvan av 1930-talet. De tusentals anställda skulle helst bo i närheten och därför byggdes bostäder i närheten, den s.k. LM-staden. De skulle också ha sina barn på företagets dagis och handla i mataffären på området. Det här för tankarna till gamla svenska bruksorter snarare än en Stockholmsförort.
Mycket lite av Ericssons verksamhet finns idag kvar vid Telefonplan. Istället har Konstfack och andra verksamheter flyttat in.
Entrén till Ericssons huvudfabrik och bostadshus i LM-staden.
Designens hus. Byggnaden fanns redan tidigare men har nu fått en kolsvart trist fasad. "Man blir bara ledsen när man ser det." som en boende i området uttryckte det. En annan har jämfört huset utseende med en likkista.
Nu sker de största förändringarna av Telefonplan på flera årtionden. Det har byggts, håller på att byggas eller ska byggas totalt 2000 lägenheter vilket motsvarar 40% av antalet bostäder i hela den nya stadsdelen Hagastaden (Norra Station). Att bygga bostäder kan vara ett lyft för stadsdelen men det är väldigt mycket att pressa in 2000 lägenheter i ett befintligt område på en gång.
Färgsättningen på de här nybyggda bostadshusen tycker jag är bra. Genom att ge fasaden olika färger undviker man det storskaliga utseende som gällde under miljonprogrammets dagar och som fortfarande är alltför vanligt.
Den här arkitekturen ser däremot ut att vara direkt hämtad från ett miljonprogramsområde. Grå och svart betong är inte snyggt, inte ens om man mönstrar den.
Det rådande idealet nu är att bygga "stadskvarter" med slutna innergårdar men om det är så här det ska se ut tycker jag att politiker och byggherrar lika gärna kan låta bli. Mer förortskänsla får man leta efter.
Redan när det som idag är närförorter byggdes för ca 100 år sedan byggde man hus med stadskaraktär. Skillnaden mot husen i centrala Stockholm var att de i förorterna var ett par våningar lägre. Och nog ger huset till vänster mer stadskänsla än den nybyggda skokartongen till höger.
Det byggs vidare och ska byggas ännu mer.
Samtliga bilder är från april 2011.
Bra skrivet. Jag tycker nog att förortsarkitekturen är likställt med innerstadstilläggen idag med. Tyvärr. "Rökblomman" dvs höghuset ser ut som en cancerbloss, lika passé i utförande som i höjd. Brr.
Ja, det som byggs i innerstan ser ofta också ut som förortshus. Ett tydlig exempel är Rosenlundsterassen jag skrivit om tidigare. Långa vita huskroppar som i en luft full av avgaser inte kommer att vara vita särskilt länge.
Svart är helfränt på den byggnaden.
Tycker Stenas fastighet ser ut som en karamell barnslgt, fult med sådana färger (bor där själv), men det svarta mönstrade huset tycker jag är stil och karaktär i jämförelse.
