Stockholm Panorama 26/1
På onsdagskvällen var jag tillsammans med min bror i Kulturhuset vid Sergels torg och lyssnade på en återkommande paneldiskussion med rubriken Stockholm Panorama. De här paneldiskussionerna leds av Christoffer Barnekow och är välbesökta tillställningar. I kvällens diskussion, med temat ”De hetaste frågorna inför nya året”, deltog landskapsarkitekten Thorbjörn Andersson, arkitekten Rasmus Waern och stadsbyggnadsborgarrådet Regina Kevius.
Diskussionen handlade om mycket, från högt till brett. Ja, höga och breda hus alltså. Den handlade också om hur man bygger snyggt. Det var mest Thorbjörn Andersson och Rasmus Waern som pratade men när Regina Kevius fick en fråga svarade hon i allmänhet inte på den utan pratade istället om något annat, ofta i väl inövade politikerfraser.
Landskapsarkitekten Thorbjörn Andersson hade flera värdefulla synpunkter. Han ser helheten i en stad och dess omgivning. Han sa att det inte bara handlar om vackra eller fula hus. Miljön mellan husen är minst lika viktig. Allt samspelar och måste passa ihop.
Vid ett tillfälle funderade Andersson på hur stort Stockholm kan bli och om det inte är dags att inse att det snart är fullt. Om Regina Kevius missförstod honom medvetet eller inte vet jag inte men hon antydde att han förde ett främlingsfientligt resonemang och frågade "Ska vi välja vilka som ska bo i Stockholm?". Det fick Andersson att utbrista "Men det var inte det jag sa!".
Han säger bl.a. att hela Mälardalsregionen måste utvecklas och att det måste bli attraktivt för människor att bo överallt.
Andersson jämförde också med Lidingö, som gränsar till Stockholm, där politikerna beslutat att befolkningen ska vara max 40 000 personer. Idag har Lidingö 43 000 invånare och han undrade om 3000 personer skulle kastas ut. Till saken hör att Lidingö är ungefär lika stort som Stockholms innerstad men alltså har en betydligt lägre befolkningstäthet. När Christoffer Barnekow frågade Kevius vad hon säger till sin motsvarighet på Lidingö om det här svarade hon som vanligt inte på frågan utan inledde istället ett resonemang om vilka typer av platser i Stockholm som lämpar sig för bostadsbebyggelse.
Det pratades också om att politiker inte kan planera och förutse hur en stad eller stadsdel ska bli, den måste växa fram själv. Hammarby sjöstad togs upp som exempel. Stadsdelen planerades för människor i åldern 50+ utan bil men befolkades snabbt av barnfamiljer med bil. Bristen på parkeringsplatser och daghem var några av problemen som då måste lösas.
Arkitekten Rasmus Waern pratade om hur folk vill bo. En lägenhet högst upp i en skyskrapa ser många som en dröm men ingen vill bo långt ner i ett högt hus. Man kan inte bara bygga de fem översta våningarna i en skyskrapa.
Mot slutet av diskussionen berättade Kevius att hon blir uppringd av studenter som kommit in på tex KTH och inte har någonstans att bo. "Jag kan inte säga åt dem att de ska bo i Gnosjö eller Södertälje." Nu höll min bror på att trilla av stolen. "Men vad säger människan!" Gnosjö ligger i Småland men Södertälje? Det går pendeltåg hela vägen dit. Min bror pluggade i Södertälje i två år och pendlade dit från Stockholm varenda dag. Då måste det gå alldeles utmärkt att bo i Södertälje och pendla till Stockholm. Det är ju just sånt som ska uppmuntras. Att man kan bo i hela regionen och lätt pendla till sitt arbete eller sin högskola i Stockholmstrakten. Det finns många som pendlar från tex Uppsala eller Västerås. Tycker Regina Kevius att de har valt fel sätt att leva? Alla kan ju inte bo på Kungsholmen och jobba i Stadshuset.
Till sist fick publiken ställa frågor. Ett allmänt tips till dem som ska ställa frågor i ett offentligt sammanhang är att i förväg tänka igenom vad man ska säga och att formulera sig kort och koncist. De flesta här gjorde precis tvärt om. Jag delar deras åsikter men blev irriterad på de långrandiga utläggningarna.
Precis innan jag gick till Kulturhuset hade jag ätit en hamburgare och tillsammans med den gjort misstaget att slurpa i mig en stor läsk. Den läsken gjorde sig nu ordentligt påmind och gjorde att jag hade svårt att behålla fokus på det frågeställarna sa. Men det var trots det inte bara jag som ibland funderade på vad de egentligen frågade om.
Sista ordet gick till en ung man i publiken som inte heller frågade något utan istället räknade upp alla platser han tycket att man kunde bygga på. Det var den enda av yngre i publiken som yttrade sig och det cementerar bilden av att det är den äldre generationen som är för ett mer återhållsamt byggande och den yngre som är för ett mer expansivt byggande. Men den bilden stämmer inte. Jag är själv född i slutet av sjuttiotalet och tillhörde de yngre i publiken. Om jag är gammal eller ung får den här bloggens läsare själva avgöra men ni vet precis vad jag har för åsikter i frågan om byggandet som pågår i Stockholm.
Stockholm växer därför att människor vill bo där. Jag var också på Kulturhuset i onsdags. Anderssons tankar om att sätta en gräns för Stockholm känns för mig synnerligen dubiösa. Hur skulle det gå till. Och när du talar om glesheten på Lidingö kan jag ju nämna att man på Lidingö just nu diskuterar att överdäcka infarten och bygga flera tusen lägenheter runt Lidingö centrum. Glesa ytterområden i Västerort och Söderort i Stockholms ytterstad kan förtätas flera gånger om utan att bli så täta som innerstaden. Så det beövs absolut ingen gräns. Andersson kommer ju själv från Skåne. varför skulle man stänga grinden efter honom?
Sen är ju mitt bestämda intryck från denna och andra debatter att det är den äldre generationen som inte vill ändra något medan den yngre gärna ser att man bygger mer. Har du kollat på yimbys hemsida till exempel.
Hej Göran,
Anderssons tankar handlade också om att det måste bli attraktivt att bo överallt, inte bara i Stockholm. Då skulle trycket på och i Stockholm minska och vi skulle slippa den i många fall okänsliga förtätning som nu sker. Då skulle inte heller Stockholms förorter tvingas till alltför stor förtätning till gagn för de människor som trivs där just för att det är glesare bebyggelse och nära naturen.
Just precis! Mina föräldrar kom hit från Gotland för att de fick jobb här. Hade de fått jobb hemma hade de valt att inte flytta till stockholm. Nu är ju just gotland en ganska extrem jämförelse med en hektisk säsong på sommaren och en mycket lugn vinter,men i övriga landet kanman se samma mönster av att föräldrarna söker sig till stockholm för att där finns det jobb. Varför vill människor bo i stockhólm,tror du Göran? Jag tror att vi svenskar innerst inne är ganska så territorium-bundna,liksom alla människor är innerst inne. Man vill bo där man har sina rötter. Sätter ingen några gränser för stockholms bebyggelse är staden förlorad. Mina vänner jag växte upp tillsammans med har allasom har råd,flyttat härifrån för att de märkt av den här rotlösheten. Stockholm är en sorts slit och släng-vara somkan köpas och säljas till högstbjudande. Och den yngre generationen bara spär på den här trenden. Nu bor jag i ytterstaden och här var det skönt för mina barn att få växa upp med grönområden. I skrivande stund är det bebyggelse en sådär hundra meter i varje väderstreck! Jag valde att flytta hit men nu kan jag inte flytta tillbaks till stan igen då allt har blivit bostadsrätt! Var ska mina barn bo? Det som gjorde att jag ville bo här var just grönområdena-nu när detta bygga bort vad har jag för rätt att överklaga detta? Jag skulle aldrig bytt bort en fin lya i stan om jag vetat detta i förhand! Vilka ungdomar har förresten rådatt bo i en nybyggd etta??? Göran pöran,lille vän..., Tänk efter lite nu.
