Bevara Stockholm

Debatten om det ska byggas på höjden i Stockholm eller inte pågår ständigt. De som vill att det ska byggas på höjden glömmer gärna bort att det redan finns höga hus i Stockholm, dessutom ganska många. En gästskribent gör här en genomgång av några av alla de höga hus som finns i Stockholm.

Höga hus

Höghusen växer i Stockholm och en del tycker att det är på tiden men höjer de blicken kan de se att det redan finns höga hus i Stockholm. Mantrat att bygga på höjden för att spara grönområden ekar alltmer tomt mellan de sterila fasaderna. Det byggs både på höjden och i grönområden.

Att lösa bostadsbristen genom att bygga på höjden är inte heller realistiskt. 1960-talets miljonprogram löste inte problemet då och höga hus kommer inte att lösa problemet nu. I de städer där det byggs flest skyskrapor just nu är ytterst få bostadhus.

Anledningen till de höga husen är i stället tron på att det är så det ska se ut i en stad men det finns många städer utan höga hus. Att bygga en modern skyskrapa mitt i Venedig skulle inte göra någon glad.

New York är nu precis som för hundra år sedan drömstaden för många. Men områdena med skyskrapor där är på inget sätt dominerande. De är få isolerade områden. New York består till absolut största delen av små kvarter med äldre låg bebyggelse. Den bild vi har av New York kommer från amerikanska filmer. Det är fiktion, inte verklighet.

Att sträva efter något man inte är på det sätt som Stockholm gör visar i stället på en stad med dåligt självförtroende.

Värt att tänka på i sammanhanget är att begreppet NIMBY myntades av myndigheter och politiker i New York som försökte köra över folkopinion när det gällde olika byggprojekt. Höga hus skapar ju luft för dem som bor där men slagskuggor över andra.

Men som sagt. Det finns redan höga hus i Stockholm. Här är en redogörelse för några av dem.

Stadshuset 1923, 106 meter
Stadshuset är förmodligen Sveriges mest kända byggnad. Arkitekten Ragnar Östbergs inspirerades av italienska palats i Venedig och Stockholm är som bekant Nordens Venedig så det passar ju bra. Östberg tänkte på allt när han ritade Stadshuset. Tornets slankhet och det fria läget ute på en udde var viktigt. Och nu byggs det schabrak runtomkring som inte alls passar in i stadsbilden. Så mycket var den genomtänkta arkitekturen värd.



Kungstornen, 1924-1925, 60 m, 17 våningar
Kungstornen är tvillingtornen på var sin sida om Kungsgatan. Båda tornen är 60 meter höga och har 17 våningar. Det norra tornet invigdes 1924 och det södra 1925. De var på sin tid Sveriges högsta byggnader.

Norra tornet fick tydliga inslag av tidens höghusarkitektur på Lower Manhattan med uppdelning i sockel, mellanparti och krön. När det stod klart hade inget liknande byggts i Europa tidigare. Det Södra Kungstornet byggdes året efter och smyckades med fyra tornfigurer ur den romerska mytologin.

De båda tornen är arkitektoniskt samordnade men inte likadana. Arkitekturen är genomtänkt med sina entréer både mot Kungsgatan och Malmskillnadsgatan och skulpturer och utsmyckningar skapar en livfullhet och elegans i de putsade fasaderna.

Kritik mot höga hus fanns redan på 1920-talet. "Måtte det inte bli fler skyskrapare i Stockholm där solen alltid står så lågt." Något att tänka på kanske när byggnaderna längs Sveavägen skjutit i höjden så pass att de vackra tornen egentligen bara syns ordentligt från Kungsgatan. Men det är så det går till i Stockholm. Allt som är vacker byggs för.



Wennergren center, 1962, 74 m, 25 våningar

Wenner-Gren Center är skyskrapan intill Sveaplan vid norra delen av Sveavägen. Anläggningen byggdes år 1959-1961 och invigdes i januari 1962. Tornet är 74 meter över marken och har 25 våningar. Egentligen är centret tre huskroppar. Tornbyggnaden kallas Pylon och dess plats i brännpunkten av den halvcirkelformade lågdelen liknar ett solur med formen av den lilla sjön Ormträsket som fanns här tidigare. Byggnaden var det första höghus i landet som genomförts i stålkonstruktion och på sin tid Europas högsta byggnad med en stomme i stål. För att ytterligare förstärka intrycket av ett mycket högt hus smalnar det av med tilltagande höjd. Kortsidorna är täckta av grovkorrugerad plåt och trapphuset är markerat genom ett högt, vertikalt fönsterband. Långsidorna är klädda med färgat fasadglas. Wennergren Center hade en för sin tid mycket modernt utformad fasad.

Hötorgsskraporna 1955 - 1966, 72 meter, 19 våningar
Husen byggdes mellan 1955 till 1966 under den stora cityomvandlingen när de gamla klarakvarteren skulle förvandlas till storstad. Återigen var New York förebilden men det blev inte på långa vägar så bra som Kungstornen. 16- och 1700-talen fick ge vika för glas och betong. Fasaderna är av curtain wall-konstruktion, där en lätt fasad av glas och aluminium har hängts som en gardin (curtain) framför den bärande fasadstommen. Genom att utforma varje huskropp som två mot varandra förskjutna skivor, försökte man att få ett slankt yttre intryck. Trots byggnadernas likheter är fasaderna på de fem husen olika varandra. Har man inte noterat det kanske det är dags att titta på de höga hus som finns innan man skriker efter nya.



Skatteskrapan 1959, 86 meter, 26 våningar
Skatteskrapan på Södermalm är byggd med samma curtain-wall teknik i fasaden som hötorgsskraporna. Tidigare satt här skatteverket men numera är huset galleria och studentbostäder. Inbitna söderbor märkte tydligt förändringen på Götgatan när huset bytte funktion. Knuffande människor i trendiga mössor fyllde kvarteren och söderandan försvann. Folkligheten byttes mot trendig stöddighet.

Söder torn 1997, 86 meter, 24 våningar Huset är beläget vid Medborgarplatsen på Söder och var färdig 1997. Huset är ett bostadshus och var från början tänkt att bli 40 våningar hög men projektet bantades till 24 våningar och huset harmoniserar nu höjdmässigt med Skatteskarapan i närheten. Huskroppen är mutterformad och har en festlokal högst upp. Kronan på toppen är en kopia av den medeltida galge som stod på galgbacken vid nuvarande Mossebacke. Ett aningen makabert sätt att anknyta till Södermalms historia.

Exempel på andra höga hus i Stockholm är Bonnierhuset från 1949, Folksamhuset från 1959 och DN-skrapan från 1964.

Man har byggt på höjden i Stockholm sedan 1924. Vad är det de vill, de som ropar efter höga hus? De finns ju redan där. Är husen inte tillräckligt höga? Nähä, hur högt ska det byggas då? Tills atmosfären tar slut eller månen tar emot?

Det byggs höga hus nu också men förr var genomtänkt arkitektur, detaljer och konstnärlig utformning viktig. Nu reser sig svarta fyrkanter mot skyn likt deprimerande skorstenar. Arkitekter som Ivar Callmander och Ragnar Östberg vrider sig förmodligen i sina gravar när Gert Wingård drar spikraka streck med sin linjal.

Det har sagts att Stockholm kommer bli en stad av rang om det byggs höga hus här men om de höga hus som finns inte gjort så att Stockholm blivit det vad kommer då de nya att göra för skillnad?

Den som vill veta mer om hur höga hus påverkar Stockholm bör läsa Olle Westbergs inlägg i debatten. http://www.wastberg.se/viewtext.php?tid=274

Vissa citat och fakta i detta inlägg är hämtade därifrån samt från http://slussen.me/2011/04/30/nimby-yimby-tva-halmdockor/