Bevara Stockholm

Samma gästskribent som tidigare gjorde en stadsvandring från söder till norr genom centrala Stockholm återkommer här med en ny vandring. Han följer de stora stråken men gör avstickare till sidogatorna och visar oss där detaljer i staden som få av oss känner till. Den här vandringen och bilderna är från hösten 2011 men kan göras när som helst.

Från Klara till Atlas

Flyttar man blicken från galleriornas skyltfönster ser man sånt man inte sett tidigare, eller kanske visst sett förut men som är värt att titta på igen. Vi går ett varv i Stockholm och ser vad vi hittar, både fint och fult.


Vi börjar vid Klara Kyrka mitt i staden. Kyrkan uppfördes av Kung Johan III och har byggts om och renoverats i omgångar efter brand och tidens tand. Kyrkan är byggd av rött tegel och är försedd med koppartak. Dess torn är 116 meter högt och kyrkan är därmed Skandinaviens näst högsta.

Att en höstdag se de färgglada löven mot kyrkans röda tegel är en upplevelse. Ta vara på de sevärdheter årstiderna bjuder på.

Kyrkogården har ungefär samma sträckning som på 1600-talet men är nu nästan helt kringbyggd av modern bebyggelse.


I andra städer hade man varit stolt över en byggnad som Klara Kyrka och låtit den vara en paradbyggnad väl synlig t.ex. från stadens centrala torg. Men inte i Stockholm där strävan efter att bli en riktig stad bara slutar i exploatering. Den nya glasvåningen framför kyrkan har ju inte heller gjort saken bättre.


Vandringen går vidare till Vasagatan och vi tar en titt på Vasahuset som numera innehåller Nordic Light Hotel. Byggnadens höga del är 13 våningar och den låga mot Vasagatan hade ursprungligen två våningar med en indragen bottenvåning. Detta för att skapa en intimare känsla i gatuplanet medan det höga huset fanns en bit bort. Tomrummet ovanför den låga terrassdelen fyllde alltså ett syfte. I Stockholm ses luft och öppenhet bara som slöseri, så 1999 ändrades detaljplanen och huset byggdes på med fyra våningar.


Efter en kort sväng på Drottninggatan vrider vi på huvudet och får syn på en prickig fasad. Det är ett kontorshus på Klara Norra Kyrkogata som ser lite roligt ut.


Vrid på huvudet igen så ser du ett vackert gammalt hus beläget i kvarteret Bryggaren. Sånt missat man lätt om man bara följer sina invanda spår längs shoppingstråken.

På väg tillbaka mot Drottninggatan får vi syn på ett gulligt litet hus i korsningen Målargatan / Apelbergsgatan, även det i kvarteret Bryggaren. Ett Villa Villerkulla mitt i Stockholm som ger oss en aning om livet i Klara innan politikerna stormade in med sina visioner.

Ute på Drottningagatan igen höjer vi blicken lite och ser skulpturen på fastigheten Vinkelhaken 9 som är en kontors- och affärsfastighet i hörnet av Drottninggatan 78 och Kungsgatan 52. En detalj man lätt springer förbi.


Vid Drottninggatan 88 svänger vi in i Centralbadsparken. Det är en liten oas mitt i folkvimlet där med fontänskulpturen Triton på delfin från 1923. En deckare av Stig Trenter har visst utspelat sig här också.


Vi promenerar norrut och svänger in på Wallingatan. Här ser vi det pampiga Westmanska palatset från år 1800. Från början bostad åt byggherren och bryggarmästaren Abraham Westman med familj. Numera är det kontor åt en mängd företag. När en bekant från Malmö fick se palatset utbrast hon:

"Ni har så många vackra byggnader i Stockholm men det är alldeles för trångt. Det här huset borde ligga vid ett stort torg."

Så sant, så sant. Storskalighet och prakt kräver öppna ytor för att komma till sin rätt. I förtätningen försvinner allt.




Vi kan inte passera stadsbibliotekets huvudbyggnad i korsningen Sveavägen/Odengatan utan att titta på Gunnar Asplund arkitektoniska mästerverk. En stilig byggnad med alla sina former både på in- och utsidan.


Färden går vidare mot Karlberg där vi blickar bort mot Kungsholmen och det som en gång var en vacker vy över Karlbergs slott. Likt ondskefulla skorstenar sträcker sig nu höghusen Kungsholmsporten upp i skyn. Hur kunde det bli så fel? Är det så här det går när Stockholm bygger på höjden är det bäst att låta bli.


Kontrasten till andra tvillingtorn och brovakter i staden är slående. Sportpalatset och St:Erikspalatset ger ett helt annat intryck på S:t Eriksbrons södra landfäste.


Jämför också med tornen Kungen och Drottningen nedanför Grubbensringen. Typiskt för Stockholm är dock att den bästa utsikten mot "Kungaparet" är begränsad till öppettiderna för Bonniers konsthall.


Nu struntar vi i höga hus och promenerar längs Atlasmuren. De olikfärgade fasaderna är trevliga och när solen tittar fram ser vi ett naturens konstverk på väggen som snabbt försvinner igen. Staden är mörk stora delar av året. Ta tillvara det ljus och den rymd som faktiskt finns.


Uppe vid St:Eriksplan ser vi valven genom fastigheterna ner mot Atlasområdet. Vackert utformade som de är blir de en sevärdhet i det lilla. Tycker i alla fall jag.

Nu är det slut för den här gången. Vi kanske ses igen på ytterligare en vandring i vår jakt på sånt man kan upptäcka när man faktiskt ser sig omkring.