Pendeltågseländet

Kollektivtrafiken i Stockholmsregionen är ett ständigt återkommande diskussionsämne. Oftast diskuteras om utbyggnaden av tunnelbanan till Nacka ska genomföras eller ifall spårvagnar är rätt sätt att utöka kollektivtrafikens kapacitet i Stockholms innerstad. Men det finns tiotusentals resenärer som inte berörs av tunnelbana till Nacka eller spårvagnar i Stockholms innerstad. Jag tänker på de människor som åker pendeltåg varje dag. Med pendeltågen kan man åka mellan Nynäshamn/Gnesta i söder och Märsta/Bålsta i norr. Men det är ofta problem med pendeltåget.

Min bror är en av dem som dagligen åker pendeltåg till och från jobbet. När det varit riktigt illa med förseningar och inställda tåg brukar han ringa och skälla på mig. Inte för att han tycker att det är mitt fel utan för att han behöver skrika av sig lite och jag råkar vara närmast. Själv åker jag inte längre pendeltåg till jobbet och det är jag tacksam för. Otaliga är de historier min bror berättar om ständigt försenade tåg, vagnfel, och att tågen utan förklaring kan bli stående mellan två stationer. En gång när han skulle hem på kvällen avgick tåget i tid men resan tog nästan tjugo minuter längre tid än planerat. Trots detta var tåget inte försenat. När han kom fram var det nämligen ett tåg senare i tidtabellen han åkte med. Det tåg han klivit på hade ställts in och blivit tåget efter. Fast det var samma tåg han satt på. Svårt att hänga med? Jag, det har jag också.

En vän till mig sa nyligen att "pendeltåg är lika med signalfel". En kollega gjorde uppskattningen att 80 % av pendeltågen är försenade. En annan kollega har flyttat från Rönninge till Stockholm för att pendeltågen fungerar så dåligt. Enligt honom skulle en stor del av trängselproblemet i Stockholm lösas bara det fanns en pålitlig kollektivtrafik som gjorde det lättare att bo längre från centrum. Andra kollegor har börjat ta bilen till jobbet. "Tåget har redan fått en chans för mycket."

Jag hyser en from förhoppning om att citybanan ska lösa några av problemen men fler spår hjälper inte mot vagnfel, förarbrist och nedrivna kontaktledningar. De problemen måste också lösas och det innan citybanan är klar. Minst lika viktigt som att bygga ut ny kollektivtrafik är att få den som finns att fungera. Pendeltågsresenärerna bryr sig inte om ifall det är bra med spårvagnar i centrala Stockholm när de står och fryser på en pendeltågstation i väntan på ett försenat tåg.

Eller som bin bror krasst brukar avsluta sin utskällning: "Få skiten att fungera någon gång!"


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0