Bevara Stockholm

I juni 2011 var jag på samrådsmötet om den planerade nybyggnationen på Hornsbruksgatan på Södermalm. Jag var en av några få som inte bodde i kvarteret. Innan mötet började stod några demonstranter utanför med plakat och protesterade. Även inne i lokalen var stämningen upprörd. Det berodde inte bara på ilskan mot byggplanerna utan också på att många kände sig lurade.

Tidigare hade det nämligen varit en workshop, s.k. community planning eller fördjupad medborgardialog, om hur de boende ville förbättra Hornsbrukskatan. I inbjudan och informationen om det mötet framgick det aldrig att det handlade om att bygga nya bostadshus. Det fick deltagarna veta när de var på plats. Trots sina invändningar deltog de i workshopen. Efter community planning hade en "vision" presenterats. Flera av deltagarna tyckte att visionen innehöll väldigt lite av det som de fört fram under community planning. Den genomförda workshopen sades vara helt förutsättningslös men det har senare visat sig att det redan innan fanns ett färdigt förslag. Den vision som presenterades efter comunity planning hade mycket stora likheter med det förslaget.

Den plan som presenterades på samrådet gick i korthet ut på att den nuvarande byggnaden med ingången till tunnelbanan rivs och ersätts med en ny samt två bostadshus med sex våningar. Det här skulle ta en del av Högalidsparken i anspråk och förstöra den bergsskärning som finns mot gatan. Mycket av det som deltagarna i community planning sett som positivt i visionen hade tagits bort. (Så som gata med mycket grönska, shared space, spansk trappa och en utformning av bebyggelsen som skulle undvika privatisering av parken på husens baksida.)


Platsen för den nya bebyggelsen markerad med rött på en bild hämtad från Stadsbyggnadskontorets planförslag som presenterades på samrådsmötet.

Några på samrådsmötet tyckte att det var synd att huset med tunnelbaneentrén skulle rivas eftersom det finns bra möteslokaler för t.ex. föreningar där. Men huset innehåller elände som radon och asbest så att sitta i långa möten där är ohälsosamt. Att passera till och från tunnelbana är däremot ingen fara.

Lite senare samma sommar hade Skönhetsrådet starka invändningar mot förslaget. De vill bevara "mötet mellan den av människohand skapade kvartersstrukturen med sina plansprängda gator och den massiva klippan med sin grönska". De anser också att det dynamiska stadslandskapet med vyerna på kyrkan skulle tonas ner alltför mycket med den nya bebyggelsen. Rådet misstänkte också att projektet kan bli prejudicerande, vilket på sikt skulle kunna få till följd att Högalidsparken blir kringbyggd på alla sidor.

Mot slutet av sommaren 2011 hade också Kulturförvaltningen synpunkter på förslaget. De tyckte att det östra huset inte skulle byggas så att bergskärningen kunde bevaras eftersom den visar platsens ursprungliga topografi och att parken är en bergspark.


Tunnelbanebyggnaden och bergsskärningen vid Hornsbruksgatan fotograferat i Juni 2011.

Tjänstemännen på Stadsbyggnadskontoret tog till sig av kritiken och föreslog till slut att planen skulle skrotas. I tjänsteutlåtandet skrivs att planen skulle få negativa konsekvenser för stadsbilden, kulturmiljön och för allmänhetens tillgång till parken.

Trots det beslutade politikerna från alliansen och Socialdemokraterna i Byggnadsnämnden vid sitt senaste sammanträde nu i mars att planarbetet ska gå vidare. Husen ska bli lägre men bredare än i den ursprungliga planen. Det gör att i stort sett hela Hornsbruksgatans norra del längs parken bebyggs med hus, utom där en trappa upp till parken mellan de nya husen placeras.

På internet har diskussionerna gått heta efter att byggnadsnämnden beslutat att planarbetet ska fortsätta. En politiker har försvarat det med att man inte bygger "i" utan "vid" en park. Men hela området ut till gatan är en del av Högalidsparken. Han har också skrivit i diskussionerna att det här inte blir något prejudikat för att bygga i parker. Det har han helt rätt i, det görs nämligen redan på andra håll i Stockholm.