Okänslig påbyggnad blir inte unik

Trygg Hansa-kvarteret på Kungsholmen står inför en omfattande påbyggnad som kommer att synas vida omkring. Den är brutal i sin utformning och kommer att trycka ner sin omgivning men beskrivs trots det som en fjäril. Precis som många andra påbyggnader ska också den här vara unik, sticka ut och skapa ett landmärke. Men med andra planerade ombyggnader riskerar det unika att bli lika som allting annat.

I kv. Brädstapeln på Fleminggatan, ligger Trygg Hansa-kvarteret som nu ska moderniseras och byggas om och ska få en futuristisk påbyggnad. Fastigheten består av en långsmal, åtta våningar hög tegelbyggnad i väster, en glasbyggnad formad som tre hexagoner i nordost och en två våningar hög paviljong i sydost. Mellan paviljongen och glashuset finns en park som är väl värd ett besök. Speciellt på hösten när gula och röda blad samspelar färgmässigt med byggnaderna.

Utformningen av anläggningen är gestaltad med hög ambition i både utförande och material. De tre byggnaderna är av olika storlek och karaktär och binds samman av parken. Arkitekter var Anders Tengbom och Stefan Salamon medan parkanläggningen skapades av stadsträdgårdsmästare Holger Blom.


Trygg Hansa-kvarteret idag med parken, paviljongen och omgivande bebyggelse.

Här har det tidigare funnits flera förslag till okänslig förändring. 2010 skulle den blåklassade paviljongen rivas och ersättas med ett sju våningar högt kontorshus. 2013 kom ett nytt förslag att riva paviljonen och den här gången var det en 13 våningar hög lamellbyggnad med glasfasad som planerades på platsen. Båda förslagen mötte stort motstånd och realiserades aldrig. Att riva paviljonen och ersätta med en hög byggnad hade varit synd eftersom den låga byggnaden med parken bakom fungerar som en ventil mot himlen där ljus och luft kommer ner.

Trots kvareters höga skydsvärde har nu byggherren Areim tillsammans med SEB Trygg Liv åter planer på en ombyggnad. Kvarterets paviljong ska bli krog och det undre planet blir galleria och matmarknad medan de stora byggnaderna i anläggningen byggs på med flera asymmetriska glaskonstruktioner i flera våningar.


I utställningen om projektet sägs påbyggnaden vara en fjäril som landar på den massiva brutalfunktionalistiska huskroppen.


Kvarterets framtida volym jämfört med omgivande byggnader.


Reklambild med vy från Sheelegatan.


Reklambild på den skira fjärilen sedd från Barnhusbron. Arkitekten har även tagit inspiration från pappersvikningskonsten origami för att skapa en lätthet i den nya konstruktionen. Lycka till med det.

Förslaget är medvetet valt för att sticka ut och skapa ett landmärke på Kungsholmen och presenteras med sedvanlig floskelbingo. Om landmärket kommer att fungera tillsammans med all annan skalförskjutning som sker i staden återstår att se. Särskilt som en ombyggnad av Tekniska nämndhuset precis bakom står för dörren.

Tekniska nämndhuset är ett kontorskomplex med adress Fleminggatan 4. Där arbetar ca 1200 personer i fem olika tekniska kommunala förvaltningar, bla trafikkontoret och stadsbyggnadskontoret. Huset byggdes 1963-65 och arkitekter var Nils Sterner och Carl-Olof Deurell. Vid invigningen var byggnaden en av Sveriges största kontorsbyggnader. För att minska det storskaliga intrycket delades byggnaden upp i tre huvudkroppar sammanlänkade av lägre byggnader. Huvudbyggnadernas höjd anpassades till omgivande bebyggelse för att smälta in i miljön och fasaden kläddes med tegel för att samspela med Stadshuset.

Längs Klara sjö lades ett parkstråk där grönskan fick gå in mellan huskropparna för att lätta upp de stora byggnadsvolymerna. Parkstråket är idag ett välanvänt rekreationsområde. Mellan huskropparna på Fleminggatan anlades en lite gård. Fönstren fick på flera av byggnadens sidor en oregelbunden placering för att ge liv och variation åt fasaderna.

Under mitten av 1980-talet byggdes Tekniska nämndhuset ut och en ny byggnad uppfördes vid Pipersgatan och byggdes ihop med den befintliga byggnaden som redan var anpassad och förberedd för en utbyggnad.

Tekniska nämndhuset har genomgått en del ombyggnationer genom åren, men trots det är byggnaden väl bevarad i sitt ursprungliga utseende och är grönklassad av Stockholms Stadsmuseum. (Tillbyggnaden från 1980-talet är gulklassad.)


Tekniska nämndhuset idag.

Att det måste hända något med byggnaden är givet bland stadens politiker eftersom den uppnått den ålder då huset inte längre är nytt men inte heller så gammalt att den anses vara värdefull. Något som i princip drabbar alla byggnader när de uppnått en ålder av ca 50 år, oavsett epok. Förslagen har varit många och handlat om allt från rivning, flytt av verksamhet och ombyggnad till lyxbostäder.

Ett alternativ är att huset bara renoveras och byggs om varsamt nu när de kommunala förvaltningarna ska sitta kvar i en del av byggnaden medan resten återigen föreslås bli bostäder. Men renovering brukar i liknande fall innebära en avsevärd ökning av byggnadsvolymen. Från politiskt håll är man positiv till påbyggnader. Målsättningen är att Stockholm ska få ytterligare en årsring av byggnader, men den här gången ska det ske ovanpå den redan existerande staden.

Vi får hoppas att den framtida renoveringen och ombyggnaden tar till vara den  ursprungliga tanken med huset, att minska det storskaliga intrycket , att smälta in i miljön och att samspela med Stadshuset. Sådant som man alltså inte bryr sig om det minsta när det gäller ombyggnaden av Trygg Hansa-kvarteret.

Trenden med märkliga påbyggnader på befintliga hus måste sägas vara typiskt för vår tid. Vill man se ett skrattretande exempel på hur det kan bli rekommenderas en titt på näringsdepartementets hus vid Tegelbacken.

På 1930-, 40- och 50-talen var det vanligt att fasader "hyvlades" på hus byggda under slutet av 1800-talet. Det innebar att all dekoration togs bort för att ge fasaden ett modernt utseende. Idag anses det som ett stort misstag och visar hur stilidealen förändras. I framtiden kommer man säkert att skaka på huvudet åt de illa anpassade lådor som placerats på taken som kraschade rymdskepp. De hus som får påbyggnader är nu ungefär lika gamla som 1800-talshusen var när de "hyvlades".

Det måste ändå sägas vara typiskt för Stockholm. I sin egen strävan att vara unik springer alla åt samma håll. I det här fallet kan det även bli på samma plats.


Den här texten skrevs tillsammans med min bror.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0