Liljeholmsbadet kan räddas om viljan finns
Att Liljeolmsbadet bara 15 år efter en totalrenovering är i så dåligt skick att det måste stängas omedelbart är inget annat än en skandal vad orsakerna än är. Om renoveringen var dåligt genomförd borde det ha uppmärksammats och åtgärdats redan då. I annat fall har stadens underhåll av det 86-åriga badet de senaste 15 åren varit så dåligt att det borde få rättsliga följder.
Liljeholmsbadet ligger i Liljeholmsviken vid Hornstulls strand på Södermalm. Det är en liten träpaviljongen med koppartak vars bassäng ingår i en pontonkonstruktion av armerad betong som är sammanfogad av ihåliga sektioner. Överbyggnaden av trä har takstolar av järn och mot vattnet finns en smal altan.
Arkitekt var Gunnar Leche och konstruktör var Gustaf Heijkenskjöld som bland mycket annat även var simhallskonstruktör. Liljeholmsbadet är hans mest kända badhuskonstruktion. Badhuset byggdes i Nyköping och bogserades till Liljeholmsviken i maj 1930. Badet är grönklassat av Stockholms stadsmuseum.
Liljeholmsbadet, September 2016
Den 17 Augusti meddelade kommunen att Liljeholmsbadet skulle stängas med omedelbar verkan eftersom byggnaden är i dåligt skick och utgör en säkerhetsrisk.
–Såväl renovering, om den ens är möjlig, som nybyggnad är mycket kostsamt. Det handlar om 100-tals miljoner kronor, bland annat för att det inte finns någon grund att bygga på, säger Åsa Öttenius, fastighetsdirektör i Stockholms stad i ett pressmeddelande.
Någon kalkyl har ännu inte gjorts vare sig för en totalrenovering eller nybyggnation så var siffran 100-tals miljoner kommer ifrån är oklart. Kommunens plan kan vara att summan ska bli en sanning som får opinionen att ifrågasatta om anläggningen är värd pengarna.
Liljeholmsbadet sjönk 1950. Foto: Stockholmskällan / SvD / John Kjellström
1950 sjönk anläggningen men bärgades. Då renoverades och moderniserades badet. Kunde man rädda badet då kan man rädda det nu om den politiska viljan finns.
Efter ungefär 40 år, i början av 1990-talet, reparerades badet ingen då man på nytt var orolig för att anläggningen skulle sjunka. En ytterligare och större renovering genomfördes 2001 då badet bogserades iväg till Beckholmen och lades i en torrdocka. Den renoveringen kostade 2,5 miljoner kronor och beräknades hålla i 30 år.
Att Liljeholmsbadet bara 15 år efter en totalrenovering är i så dåligt skick att det måste stängas omedelbart är inget annat än en skandal vad orsakerna än är. Om renoveringen var dåligt genomförd borde det ha uppmärksammats och åtgärdats redan då. I annat fall har stadens underhåll av det 86-åriga badet de senaste 15 åren varit så dåligt att det borde få rättsliga följder. Byggnaden är kommunal och därmed kommuninvånarnas egendom. Att så snabbt låta badet förfalla är inget annat än slöseri med befolkningens tillgångar.
Förmodligen vill staden bli av med badet för att spara pengar eftersom det är många dyra projekt som pågår eller planeras just nu. Politikerna brukar annars gärna tala om mötesplatser och målpunkter men då handlar det om kommersiella verksamheter som ger staden hyresintäkter. En mötesplats och målpunkt som kostar pengar är därför inte lika intressant även om det behövs i en alltmer kommersialiserad stad.
Många har dock engagerat sig i badets framtid. Föreningen Liljeholmsbadets vänner ifrågasätter inte att allvarliga skador, som kräver åtgärder, finns på badet. Men innan några drastiska beslut genomförs så måste en ny, genomgripande och öppen redovisning av renoveringsbehovet och vilka kostnader det faktiskt handlar om, göras.
– Vi har studerat underlaget med hjälp av ett antal mycket meriterade arkitekter och betongexperter och vi kan konstatera att det finns alternativa konstruktioner som är både mindre kostsamma och mer hållbara än den nuvarande, säger Liljeholmsbadets vänners ordförande Stefan Lundström i ett pressmeddelande från föreningen.
Deras ännu mycket ungefärliga kostnadsbedömning, är att renoveringen istället skulle kunna landa ner mot 30-50 miljoner kronor. Det är fortfarande mycket pengar, men det finns många anledningar till att bevara denna flytande klenod.
Liljeholmsbadet 1930 med originalfönster. Foto: SvD / TT
Det flytande varmbadhuset är numera unikt. När det byggdes fanns flera flytande badhus i Stockholm eftersom många enkla lägenheter saknade badrum men nu finns bara Liljeholmsbadet kvar. Anläggningen är alltså inte bara ett litet badhus utan även arbetarklasshistoria och hygienhistoria som visar hur livet i Stockholm en gång var. Renoveras badet ges också tillfälle att återställa de eleganta höga fönster som fanns från början. De finns troligen bevarade i de nuvarande väggarna.
Liljeholmsbadet ligger i Liljeholmsviken vid Hornstulls strand på Södermalm. Det är en liten träpaviljongen med koppartak vars bassäng ingår i en pontonkonstruktion av armerad betong som är sammanfogad av ihåliga sektioner. Överbyggnaden av trä har takstolar av järn och mot vattnet finns en smal altan.
Arkitekt var Gunnar Leche och konstruktör var Gustaf Heijkenskjöld som bland mycket annat även var simhallskonstruktör. Liljeholmsbadet är hans mest kända badhuskonstruktion. Badhuset byggdes i Nyköping och bogserades till Liljeholmsviken i maj 1930. Badet är grönklassat av Stockholms stadsmuseum.
Liljeholmsbadet, September 2016
Den 17 Augusti meddelade kommunen att Liljeholmsbadet skulle stängas med omedelbar verkan eftersom byggnaden är i dåligt skick och utgör en säkerhetsrisk.
–Såväl renovering, om den ens är möjlig, som nybyggnad är mycket kostsamt. Det handlar om 100-tals miljoner kronor, bland annat för att det inte finns någon grund att bygga på, säger Åsa Öttenius, fastighetsdirektör i Stockholms stad i ett pressmeddelande.
Någon kalkyl har ännu inte gjorts vare sig för en totalrenovering eller nybyggnation så var siffran 100-tals miljoner kommer ifrån är oklart. Kommunens plan kan vara att summan ska bli en sanning som får opinionen att ifrågasatta om anläggningen är värd pengarna.
Liljeholmsbadet sjönk 1950. Foto: Stockholmskällan / SvD / John Kjellström
1950 sjönk anläggningen men bärgades. Då renoverades och moderniserades badet. Kunde man rädda badet då kan man rädda det nu om den politiska viljan finns.
Efter ungefär 40 år, i början av 1990-talet, reparerades badet ingen då man på nytt var orolig för att anläggningen skulle sjunka. En ytterligare och större renovering genomfördes 2001 då badet bogserades iväg till Beckholmen och lades i en torrdocka. Den renoveringen kostade 2,5 miljoner kronor och beräknades hålla i 30 år.
Att Liljeholmsbadet bara 15 år efter en totalrenovering är i så dåligt skick att det måste stängas omedelbart är inget annat än en skandal vad orsakerna än är. Om renoveringen var dåligt genomförd borde det ha uppmärksammats och åtgärdats redan då. I annat fall har stadens underhåll av det 86-åriga badet de senaste 15 åren varit så dåligt att det borde få rättsliga följder. Byggnaden är kommunal och därmed kommuninvånarnas egendom. Att så snabbt låta badet förfalla är inget annat än slöseri med befolkningens tillgångar.
Förmodligen vill staden bli av med badet för att spara pengar eftersom det är många dyra projekt som pågår eller planeras just nu. Politikerna brukar annars gärna tala om mötesplatser och målpunkter men då handlar det om kommersiella verksamheter som ger staden hyresintäkter. En mötesplats och målpunkt som kostar pengar är därför inte lika intressant även om det behövs i en alltmer kommersialiserad stad.
Många har dock engagerat sig i badets framtid. Föreningen Liljeholmsbadets vänner ifrågasätter inte att allvarliga skador, som kräver åtgärder, finns på badet. Men innan några drastiska beslut genomförs så måste en ny, genomgripande och öppen redovisning av renoveringsbehovet och vilka kostnader det faktiskt handlar om, göras.
– Vi har studerat underlaget med hjälp av ett antal mycket meriterade arkitekter och betongexperter och vi kan konstatera att det finns alternativa konstruktioner som är både mindre kostsamma och mer hållbara än den nuvarande, säger Liljeholmsbadets vänners ordförande Stefan Lundström i ett pressmeddelande från föreningen.
Deras ännu mycket ungefärliga kostnadsbedömning, är att renoveringen istället skulle kunna landa ner mot 30-50 miljoner kronor. Det är fortfarande mycket pengar, men det finns många anledningar till att bevara denna flytande klenod.
Liljeholmsbadet 1930 med originalfönster. Foto: SvD / TT
Det flytande varmbadhuset är numera unikt. När det byggdes fanns flera flytande badhus i Stockholm eftersom många enkla lägenheter saknade badrum men nu finns bara Liljeholmsbadet kvar. Anläggningen är alltså inte bara ett litet badhus utan även arbetarklasshistoria och hygienhistoria som visar hur livet i Stockholm en gång var. Renoveras badet ges också tillfälle att återställa de eleganta höga fönster som fanns från början. De finns troligen bevarade i de nuvarande väggarna.
Den här texten skrevs tillsammans med min bror.
Kommentarer
Trackback
