Förbrukning för ytans skull
I västra Hammarby Sjöstad finns ett nytt kontorshus. Det togs i bruk i januari 2017 och jag har haft anledning att regelbundet besöka det. Byggnaden har två entréer. Fastighetsägaren var inte nöjd med hur entréerna såg ut utan bestämde sig för att bygga om dem.
De tidigare vita väggarna täcktes med en ny träpanel, gråspräcklig färg och stenplattor. Taket sänktes och de spotlights som satt där tidigare ersattes med ett nytt lysande innertak. Golvet revs upp och ersattes av ett nytt. Ombyggnaden av entréerna tog lång tid.
Missförstå mig inte nu, det blev bättre efter ombyggnaden. Det som tidigare bara var två ingångar kan nu med fog kallas entréer. Träpanelen på väggarna ger ett betydligt trevligare intryck än de tidigare vita väggarna och stenplattorna ser bra ut.
En av entréerna, före ombyggnaden.
Samma entré, efter ombyggnaden.
Däremot ifrågasätter jag nyttan med att riva upp golvet. Det var som tidigare nämnts bara dryga året gammalt och det var inget fel på det. Mönstret på det nya golvet är visserligen snyggare men det är ingen som noterar det. Särskilt inte eftersom golvet till stora delar är täckt av enorma dörrmattor. Speciellt onödigt känns det att också golvet i hissarna byttes ut då det ligger stora dörrmattor även där. Det är bara några decimeter av det nya golvet i hissarna som syns.
Golvet i en av hissarna efter ombyggnad.
När det handlar om att hushålla med resurser ska man inte riva upp nya golv och innertak. Om fastighetsägaren nu hade specifika önskemål om hur entréerna skulle se ut så hade det varit en bra idé om de pratat ihop sig med byggbolag och arkitekt innan entréerna byggdes första gången. Då hade man inte behövt ägna tid, pengar och material åt att bygga om något som rent funktionellt fungerade som det skulle.
Vi har sedan tidigare lärt oss att det uppstår mycket avfall vid nybyggnation och att det är ett enormt resursslöseri att riva byggnader det inte är något fel på. Att bygga om fungerande entréer går inte att jämföra med att riva fungerande hus. Men att hushålla med resurser gäller både i det stora och i det lilla.
De tidigare vita väggarna täcktes med en ny träpanel, gråspräcklig färg och stenplattor. Taket sänktes och de spotlights som satt där tidigare ersattes med ett nytt lysande innertak. Golvet revs upp och ersattes av ett nytt. Ombyggnaden av entréerna tog lång tid.
Missförstå mig inte nu, det blev bättre efter ombyggnaden. Det som tidigare bara var två ingångar kan nu med fog kallas entréer. Träpanelen på väggarna ger ett betydligt trevligare intryck än de tidigare vita väggarna och stenplattorna ser bra ut.
En av entréerna, före ombyggnaden.
Samma entré, efter ombyggnaden.
Däremot ifrågasätter jag nyttan med att riva upp golvet. Det var som tidigare nämnts bara dryga året gammalt och det var inget fel på det. Mönstret på det nya golvet är visserligen snyggare men det är ingen som noterar det. Särskilt inte eftersom golvet till stora delar är täckt av enorma dörrmattor. Speciellt onödigt känns det att också golvet i hissarna byttes ut då det ligger stora dörrmattor även där. Det är bara några decimeter av det nya golvet i hissarna som syns.
Golvet i en av hissarna efter ombyggnad.
När det handlar om att hushålla med resurser ska man inte riva upp nya golv och innertak. Om fastighetsägaren nu hade specifika önskemål om hur entréerna skulle se ut så hade det varit en bra idé om de pratat ihop sig med byggbolag och arkitekt innan entréerna byggdes första gången. Då hade man inte behövt ägna tid, pengar och material åt att bygga om något som rent funktionellt fungerade som det skulle.
Vi har sedan tidigare lärt oss att det uppstår mycket avfall vid nybyggnation och att det är ett enormt resursslöseri att riva byggnader det inte är något fel på. Att bygga om fungerande entréer går inte att jämföra med att riva fungerande hus. Men att hushålla med resurser gäller både i det stora och i det lilla.
