Arkitekturens kvaliteter saknas
Arkitektur handlar inte bara om en byggnads utseende och utsmyckning. En viktig del i arkitektens arbete är att infoga byggnaden i omgivningen och få den att passa in. En del av konsten är att ta hänsyn till befintlig bebyggelse, landskap och topografi. Numera är det en ofta bortglömd del i uppförandet av nya byggnader. Istället ska exploateringsgraden maximeras och mängden uthyrbar eller säljbar yta vara så stor som möjligt. När pengar ska tjänas är andra värden ointressanta.
Det sägs att det ett samhälle värderar mest är det som man låter sticka upp över horisonten. Kyrktornen ersattes av tågstationer som i sin tur följdes av multiarenor och hotell. Idag är bostadsrätten den absoluta statussymbolen och följaktligen sticker nu bostadshusen upp allt högre. Motiverat med hållbarhet, täthet och urbanitet ska status manifesteras och pengar tjänas på omgivningens bekostnad.
Likt den stöddige killen på skolgården tar nya byggnader i Stockholm för sig allt vad de kan utan hänsyn till sin omgivning och utan att försöka passa in. Om en gör det är det jobbigt. När många gör så blir det otrevligt.
City
I Klarakvarteren förstärks misstagen från citysaneringen när gallerian och flera andra kommersiella fastigheter byggs om. Det redan storskaliga uttrycket förstärks när exploateringsgraden ökar. Fasader i exklusiva material, blanka fönster och nya engelska namn hjälper inte. Det offentliga rummet blir trångt och ogästvänligt.
Nybyggnation i Gallerian-kvarteret
Hotell Continental
Efter förljugna reklambilder ser vi nu ett nytt hotell som för tankarna till ett kärnkraftverk armbåga sig fram bredvid Klara kyrka och välla ut mot Vasagatan utan att visa hänsyn till sin omgivning. Det förra hotellet på platsen kanske saknade vackra fasader och utsmyckningar och var mest en fyrkantig låda men det var en del av sin omgivning på ett helt annat sätt än den nya byggnaden. De som önskade en återuppbyggnad av det ursprungliga Hotell Continental från 1878 blev besvikna. Längre från det Kirsteinska huset går knappast att komma när tidigare misstag upprepas och förstärks.
Hotell Continental vid Vasagatan
Glaslådor på taken
Kontorshus som byggs eller byggsom nu får gärna en glaslåda på taket. Det är nästan obligatoriska. Utsikten kanske är fin för de få som får tillgång till lådan men det är ytterligare en typ av arkitektur som inte ger något tillbaka till omgivningen. Bygger någon annan en högre låda bredvid byts utsikten mot insyn och alla värden är borta.
Kontorsbyggnad i Hagastaden
Norra tornen
Med en arkitektur som verkar hämtad från en totalitär diktatur sticker nu Innovationen, det första av Norra tornen, upp över staden. Det verkar nästan som om den missanpassade utformningen är målet i sig. Ett medvetet långfinger åt de som fortfarande tycker att Stockholm är en av världens vackraste städer. Att hus med konstiga och dyra lägenheter knappast är vad Stockholm behöver verkar inte spela någon roll.
Det första av Norra tornen sticker upp
Liljeholmskajen
Istället för att låta vyerna över vattnet öppna sig för de som passerar Årstabroarna täpps dess södra fäste igen av murar och torn. Likt skorstenar från en industri reser sig byggnaderna som utropstecken för vår tid över landskapet, tar för sig av utsikten och ger den till några få. Det verkar inte ha funnits någon som helst ambition att passa in i landskapet med vattenspegel och natur. Se på mig, tycks de skrika. Här är jag.
Vy mot Årstaboarna och Liljeholmskajen från Södersjukhusets patienthotell.
Det är väl så det är i vår narcissistiska tid. Alla vill synas mest och maximera sin ekonomiska vinst. Att det skapar svårläkta sår i staden är underordnat. När alla skriker ”här är jag” blir det högljutt. Eller kan det vara så enkelt att dagens arkitekter och byggare helt enkelt inte kan bättre? Kompetensen i yrkeskåren har ersatts av programvaror som får alla att arbeta på samma sätt.
En byggnad kan vara speciell och spektakulär om den ges utrymme till det men ska den trängas in i omgivningen blir det bara fel. Hus behöver inte vara likadana för att stå bredvid varandra. Det går att passa ihop olikheter till en helhet men det kräver finkänslighet och kunskap hos arkitekter och byggare. Det är det som är arkitektur. Det är det som är yrket. Det är det som är konsten.
Magnus Eriksson
Det sägs att det ett samhälle värderar mest är det som man låter sticka upp över horisonten. Kyrktornen ersattes av tågstationer som i sin tur följdes av multiarenor och hotell. Idag är bostadsrätten den absoluta statussymbolen och följaktligen sticker nu bostadshusen upp allt högre. Motiverat med hållbarhet, täthet och urbanitet ska status manifesteras och pengar tjänas på omgivningens bekostnad.
Likt den stöddige killen på skolgården tar nya byggnader i Stockholm för sig allt vad de kan utan hänsyn till sin omgivning och utan att försöka passa in. Om en gör det är det jobbigt. När många gör så blir det otrevligt.
City
I Klarakvarteren förstärks misstagen från citysaneringen när gallerian och flera andra kommersiella fastigheter byggs om. Det redan storskaliga uttrycket förstärks när exploateringsgraden ökar. Fasader i exklusiva material, blanka fönster och nya engelska namn hjälper inte. Det offentliga rummet blir trångt och ogästvänligt.
Nybyggnation i Gallerian-kvarteret
Hotell Continental
Efter förljugna reklambilder ser vi nu ett nytt hotell som för tankarna till ett kärnkraftverk armbåga sig fram bredvid Klara kyrka och välla ut mot Vasagatan utan att visa hänsyn till sin omgivning. Det förra hotellet på platsen kanske saknade vackra fasader och utsmyckningar och var mest en fyrkantig låda men det var en del av sin omgivning på ett helt annat sätt än den nya byggnaden. De som önskade en återuppbyggnad av det ursprungliga Hotell Continental från 1878 blev besvikna. Längre från det Kirsteinska huset går knappast att komma när tidigare misstag upprepas och förstärks.
Hotell Continental vid Vasagatan
Glaslådor på taken
Kontorshus som byggs eller byggsom nu får gärna en glaslåda på taket. Det är nästan obligatoriska. Utsikten kanske är fin för de få som får tillgång till lådan men det är ytterligare en typ av arkitektur som inte ger något tillbaka till omgivningen. Bygger någon annan en högre låda bredvid byts utsikten mot insyn och alla värden är borta.
Kontorsbyggnad i Hagastaden
Norra tornen
Med en arkitektur som verkar hämtad från en totalitär diktatur sticker nu Innovationen, det första av Norra tornen, upp över staden. Det verkar nästan som om den missanpassade utformningen är målet i sig. Ett medvetet långfinger åt de som fortfarande tycker att Stockholm är en av världens vackraste städer. Att hus med konstiga och dyra lägenheter knappast är vad Stockholm behöver verkar inte spela någon roll.
Det första av Norra tornen sticker upp
Liljeholmskajen
Istället för att låta vyerna över vattnet öppna sig för de som passerar Årstabroarna täpps dess södra fäste igen av murar och torn. Likt skorstenar från en industri reser sig byggnaderna som utropstecken för vår tid över landskapet, tar för sig av utsikten och ger den till några få. Det verkar inte ha funnits någon som helst ambition att passa in i landskapet med vattenspegel och natur. Se på mig, tycks de skrika. Här är jag.
Vy mot Årstaboarna och Liljeholmskajen från Södersjukhusets patienthotell.
Det är väl så det är i vår narcissistiska tid. Alla vill synas mest och maximera sin ekonomiska vinst. Att det skapar svårläkta sår i staden är underordnat. När alla skriker ”här är jag” blir det högljutt. Eller kan det vara så enkelt att dagens arkitekter och byggare helt enkelt inte kan bättre? Kompetensen i yrkeskåren har ersatts av programvaror som får alla att arbeta på samma sätt.
En byggnad kan vara speciell och spektakulär om den ges utrymme till det men ska den trängas in i omgivningen blir det bara fel. Hus behöver inte vara likadana för att stå bredvid varandra. Det går att passa ihop olikheter till en helhet men det kräver finkänslighet och kunskap hos arkitekter och byggare. Det är det som är arkitektur. Det är det som är yrket. Det är det som är konsten.
Magnus Eriksson
