Midsommarkransens Brandstation

När nya bostäder prioriteras i planeringen släpar andra nödvändiga funktioner efter. Därför är bristen på skolor i söderort nu stor. För att lösa det ska den tidigare brand-stationen i Midsommarkransen byggas om till skola. Problemet med planen är inte bara att den innebär rivning av stora delar av den kulturhistoriskt värdefulla brandstationen och strider mot ett riksintresse för kulturmiljövården, utan också att en del av en park tas i anspråk och att skolgården trots det blir alldeles för liten.

Midsommarkransens brandstation ligger i korsningen mellan Tellusborsgvägen och Bäckvägen. Den byggdes i mitten av 1940-talet efter ritningar av arkitekt Gunnar Lené. Brandstationen består av flera oregelbundet placerade byggnader där den mest synliga är vagnhallen med portar för brandbilarna. Sammanlänkad med vagnhallen finns en expeditionsbyggnad och på baksidan finns en övningsbyggnad och ett sex våningar högt övningstorn, ursprungligen byggt som slangtorn. Övningsbyggnaden har ett tillbyggt garage som uppfördes kring millennieskiftet. Invid brandstationen finns också en byggnad uppförd som personalbostäder. Stockholms Brandförsvar lämnade Brandstationen 2010 och den används numera av räddningskoncernen Falck. Bakom brandstationen ligger en förskola i två paviljonger med tillfälligt bygglov.


Vagnhallen med expeditionsbyggnaden till vänster.


Övningsbyggnaden med tornet och det tillbyggda garaget.

Brandstationen är grönklassad av Stockholms Stadsmuseum och ligger dessutom inom den gamla LM-staden, Ericssons industrianläggning med tillhörande bostäder, vilket enligt museets klassificering är ett "område där särskild uppmärksamhet bör ägnas åt kulturhistoriska värden". LM-staden är också ett riksintresset för kulturmiljövården, dvs så värdefull i kulturhistoriskt hänseende att området är av betydelse för hela landet.


Stockholms stadsmuseums klassificeringskarta över området med Stadsbyggnadskontorets röda cirklar som markerar de platser som är aktuella för ny bebyggelse enligt planförslaget. Lila linje markerar gränsen för riksintresset.

Efter att brandkåren flyttade ut har diskussionerna pågått om vad som ska hända med brandstationen. Riva och bygga bostäder eller att göra om byggnaderna till ett kulturhus har varit några av förslagen.

Under juli till september 2015 var ett detaljplaneförslag ute på samråd. Det innefattade inte bara brandstationen och vad som ska hända med den utan också två nya bostadshus på andra sidan Tellusborgsvägen och en del av parken Enbacken bakom brandstationen.


Parken Enbacken och förskolan bakom brandstationen.

Planförslaget innebär att en skola för 900 elever ska byggas på platsen där brandstationen står. I samrådsförslaget som presenterades innebar det att alla delar av brandstationen utom vagnhallen skulle rivas och att en ny stor skolbyggnad i tre våningar skulle byggas sammanlänkad med vagnhallen. Planen innebär också att förskolan bakom brandstationen rivs och ersätts av en förskola någon annanstans, oklart var.


Illustration över den nya skolan och bostadsbebyggelsen enligt samrådsförslaget.
Bild: Stadsbyggnadskontoret / Nivå Landskapsarkitektur AB

Skolgårdens storlek skulle i samrådsförslaget bli ca 5,7 m² / elev vilket är väldigt lite, speciellt med tanke på att skolgården ska ta en del av parken Enbacken i anspråk. För att komma runt problemet med den lilla skolgården föreslår samrådshandlingarna att planen ska "skapa förutsättningar för samnyttjande mellan skolgård och park genom dels att de upplevs och gestaltas som en helhet, dels att det är enkelt att röra sig mellan dem" och att "skolan i sin verksamhet även kan nyttja parken och att parkbesökare kan nyttja skolgården när skolan är stängd".

Det är en trend att nya skolor numera utnyttjar offentliga parker för att politiker och tjänstemän ska kunna komma undan med att planera in alldeles för små skolgårdar.

Bostadshusen som var med i samrådsplanen var ett femvåningshus längs Tellusborgsvägen och bredvid ett tvärställt högre hus med sju våningar och gaveln mot vägen. Det högre huset skulle nå högre än de bostadshus som ligger uppe på åsen alldeles bredvid. Byggnaderna placeras nedanför åsen i ett område med cykelväg, träd och buskar. Det innebär att ytterligare naturmark tas i anspråk och hårdgörs.

Modellbild sedd från söder över den nya bostadsbebyggelsen enligt samrådsförslaget.
Bild: Stadsbyggnadskontoret / AIX Arkitekter

De flesta synpunkter som kom in under samrådet berörde den planerade skolan, dess placering, storlek och att parken bakom skulle tas i anspråk. Flera ville att skolans storlek skulle minskas och att brandstationens byggnader inte ska rivas.

Stadsmuseet avstyrker planförslaget och hade också synpunkter på de planerade bostadshusen. Stadsmuseet anser att platsen eventuellt kan bebyggas med ett bostadshus men att ett sjuvåningshus är särskilt olämpligt på platsen.

I Stadsbyggnadskontorets tjänsteutlåtande efter plansamrådet föreslås en del ändringar i planen inför det fortsatta arbetet men skolan ska fortfarande byggas för 900 elever och en del av parken ska fortfarande användas till skolgården.

"Behovet av en skola bedöms väga tyngre än kulturhistoriskt värde, påverkan på stadsbild samt behovet av allmän parkmark i orörd utsträckning."

I valet mellan att ta hänsyn till natur- och kulturvärden och att exploatera är det oftast exploateringen som anses vara viktigast, speciellt när bedömningen görs av dem som föreslagit exploateringen.

Skolans utformning föreslås ändras. Byggnaden ska ta mindre markyta för att möjliggöra en större skolgård motsvarande 7 m² / elev och också för att kunna spara brandstationens administrationsbyggnad samt länkbyggnaden mellan den och vagnhallen. I gengäld blir den nya skolbyggnaden högre och utformas som en stor fyrkant med fyra till fem våningar som totalt kommer att dominera platsen. Skolbyggnaden beskrivs som en "solitär" i parken, dvs en ensamstående byggnad. Brandstationens övriga byggnader och förskolan ska enligt det ändrade förslaget fortfarande rivas.


Principförslag till ny utformning av skolbyggnad i en vy från Tellusborgsvägen.
Bild: Stadsbyggnadskontoret / Tengbom

Både det tidigare samrådsförslaget och det reviderade förslaget till ny skolbyggnad bryter mot riksintresset LM-stadens skala, något som också konstateras av Stadsbyggnadskontoret. Men i tjänsteutlåtandet finns ändå krystade förklaringar som ska motivera att det görs.

"Formen av en solitär byggnad ansluter dock till smalhusområdets glesa bebyggelsemönster och karaktären av områdets ”hus-i-park”. Placeringen i smalhusområdets norra del, där den låglänta parken möter Hägerstensåsen, gör att skalförskjutningen mellan smalhus och ny volym får en koppling till den ännu högre åsen."

Det känns onekligen som att tjänstemännen först kommit fram till ett förslag för ny skolbyggnad och sedan försöker motivera det med att åsen ligger på andra sidan vägen.

Även bostadsbebyggelsen finns kvar i förslaget till reviderad plan eftersom Stadsbyggnadskontoret "bedömer platsen för föreslagna bostäder vid Tellusborgsvägen vara väl lämpad för bebyggelse. Behovet av fler bostäder bedöms väga tyngre än att lämna den obebyggd".

Som sagt var. När den som föreslagit exploateringen gör bedömningen blir svaret vad man kan förvänta sig.

Men förslaget för det planerade bostadshuset ändras också i tjänsteutlåtandet. Det höga tvärställda huset är att betrakta som prutmån i det ursprungliga samrådsförslaget  och försvinner ur planen. Istället föreslås en långsträckt huskropp längs Tellusborgsvägen.

Men huset måste anpassas bättre till omgivningen, inte nödvändigtvis i stil, men i skala. Byggnadens höjd ska enligt tjänsteutlåtandet också studeras vidare för att ta större hänsyn till omkringliggande bebyggelse, vilket är positivt. Men en förlängning av huset ska också utredas. En förlängning skulle innebära att ytterligare naturmark tas i anspråk och att ett par ekar måste sågas ner men "möjligheten att inrymma fler bostäder samt att skapa ett väl gestaltat och avgränsat stadsrum bedöms väga tyngre". Känns resonemanget igen? Stadsrum finns för övrigt ett kvarter bort.


Principförslag till ny placering av bostadshus. Orange pil visar åt vilket håll möjligheten att förlänga bebyggelsen kommer studeras. Streckad blå pil visar viktig siktlinje från Majstångsvägen mot åsen. Bild: Stadsbyggnadskontoret / AIX Arkitekter

Platsen att bygga bostadshuset på är mindre problematisk än många andra föreslagna platser jag sett men det är värt att fundera på hur mycket förtätning området tål. Flera nya bostadshus har redan byggts uppe på åsen och det pågår också en omfattande bostadsbebyggelse i söderort. Den rådande bristen på skolor och det överdrivna förslaget till ny skola är ett resultat av en planering där bostäder prioriterats och övriga funktioner glömts bort. Att fortsätta på samma sätt bäddar för ytterligare problem i framtiden.

Men brandstationen kan mycket väl bli en skola, fast inte lika stor som den föreslagna. I en tomtstudie från 2011 beställd av det kommunala bolaget Skolfastigheter i Stockholm AB (SISAB) och utförd av Max Arkitekter finns några förslag med rubriken "bevara". Ett av förslagen där beskrev hur brandstationen kan bli en skola för 500 elever från förskoleklass upp till och med årskurs 6 med alla byggnader bevarade utom övningsbyggnadens tillbyggda garage och den befintliga förskolepaviljongen. En ny skolbyggnad längs Tellusborgsvägen fanns med i förslaget. Den skulle vara max fyra våningar hög för att passa in i området och med brandstationens övriga byggnader. Ytterligare en ny byggnad i en våning sammanbyggd med vagnhallen sågs också som en möjlighet. Skolgården skulle bli 9 m² / elev, större än i både samrådsförslaget och i Stadsbyggnadskontorets tjänsteutlåtande med de föreslagna ändringarna.

Har Stockholms politiker och tjänstemännen på Stadsbyggnadskontoret läst den rapporten?

Det finns också en annan aspekt att ta hänsyn till. Medan skolan i Stadsbyggnadskontorets förslag knappast kan stå färdig förrän tidigast år 2020 eller 2021 är chansen större att skolan i rapportens bevara-alternativ kan vara klar mycket tidigare eftersom den enligt rapporten borde kunna byggas med nuvarande detaljplan.


Illustration över ett förslag på skola för 500 elever med brandstationens byggnader bevarade och två nya byggnader, nr 5 och nr 7. Bild: Max Arkitekter

Vart ska övriga barn då ta vägen som inte får plats i skolan? Det är inte lätt att svara på men om politiker och stadsplanerare hade planerat in skolor i stället för att bara fokusera på bostäder när söderort förtätas så hade problemet varit lättare att lösa. Till exempel skulle Designens Hus vid Telefonplan i närheten kunna bli skola för äldre barn och ungdomar istället för att rivas.

Axelsbergs Centrum

Planer på att däcka över öppna tunnelbanestationer blir alltmer vanliga. Efter att ha legat i malpåse är planen på att däcka över Axelsbergs tunnelbanestation åter aktuell. Men planen går inte bara ut på att bebygga tunnelbanestationen utan innebär också rivning av kulturklassade byggnader. Stadsmuseets experter  är kritiska men stadsbyggnadskontoret vill att de ska ha fel och använder sig av retoriska trix när de beskriver förändringen i området.

Området runt Axelsbergs tunnelbanestation består av en mycket varierad bebyggelse från flera olika årtionden. Det som dominerar vyn är lamellhus från 1960-talet med nio våningar precis norr om spårområdet. Där ligger också centrum med det nedsänkta Hägerstens torg och två byggnader uppförda 1966-71. Det större innehåller kontor och affärer. Dess fasad är klädd med rödbruna klinkerplattor och kröns av en bred taklist klädd med kopparplåtar. Den mindre byggnaden är en del av bostadshuset bakom men med affärsdelen i en souterrängvåning mot torget. Båda byggnaderna är grönklassade av Stockholms Stadsmuseum. Omedelbart söder om spåren ligger bostadshus från 1980-talet och en samtida centrumanläggning med vårdinrättningar ,några småbutiker och det lilla Axelsbergs torg. Här finns också villakvarter med villor byggda framförallt under 1920- och 1930-talen. På kullen väster om stationen där spåren går in i en tunnel ligger radhus från 1960-talet. Själva tunnelbanestationen byggdes 1964 och är gulklassad. Den är, precis som de äldre centrumbyggnaderna, klädd med klinker.


Axelsbergs tunnelbanestation med centrumanläggning och bostadshus från 1980-talet i bakgrunden, April 2015.


Axelsbers centrum vid Hägerstens torg, April 2015. Lamellhusen från 1960-talet syns i bakgrunden.


Affärslänga i souterrängvåning mot Hägerstens torg. April 2105

Att däcka över tunnelbanestationer och bygga bostäder ovanpå planeras på flera platser i Stockholm. I Axelsberg har en överdäckning av stationen och spårområdet runt den varit på gång i 15 år. Nu har SL och Stockholms Stad kommit överens om överdäckningen. Enligt medieuppgifter är det prislappen som diskuterats. De reviderade planerna har delats upp i två detaljplaneförslag som ska ut på ett nytt samråd. Planen är att däcka över tunnelbanestationen och en del av spårområdet och bygga bostadshus med 500 bostäder, 100 mer än i de ursprungliga planerna, och fler kommersiella lokaler. Husen ska vara mellan tre och tio våningar, eller kanske ännu högre. Centrumbyggnaderna från 1960-talet ska rivas och nya hus ska byggas där istället runt ett nytt torg, fast i samma nivå som Selmedalsvägen som samtidigt ska sänkas lite. Även tunnelbanenedgången ska rivas och en ny nedgång planeras ligga i ett nytt bostadshus på samma plats.


Volymskiss över den planerade bebyggelsen. Bild: Stadsbyggnadskontoret.

Stockholms Stadsmuseum är kritiskt mot de omfattande förändringarna av området eftersom de minskar möjligheten att förstå 1960-talets stadsplanering och indirekt försvaga de kulturhistoriska värdena hos lamellhusen runtomkring när det byggs hus med tio våningar i närheten. Stadsbyggnadskontoret avfärdar utan större motivering Stadsmuseets kritik. De säger bara att lamellhusen även i fortsättningen kommer att dominera stadsbilden, kort sagt att Stadsmuseet har fel. Men det är uppenbart för alla att om planerna genomförs med den täta bebyggelsen där ett flertal byggnader kommer att vara högre än lamellhusen så är det de nya husen som dominerar stadsbilden. Stadsmuseet har rätt men stadsbyggnadskontoret vill att Stadsmuseet ska ha fel. Så enkel är det.

Att däcka över spåren och bygga nya bostäder utan att riva det kulturhistoriskt värdefulla centrumbyggnaderna är inte svårt. Det är bara att låta bli att riva och istället låta den delen av centrum vara i fred. Att det ligger nedsänkt från Selmedalsvägen sett är inget problem. Flera trappor och gångvägar leder dit. Överdäckningen av spåren kan mycket väl ske ändå och fler kommersiella lokaler kan ändå skapas utan att riva de som redan finns.

I media talas det tydligt om att projektet med varit på gång länge och att det är "försenat". Men ingenting sägs om vad som skett i området under tiden. Längs Hägerstensvägen öster om tunnelbanestationen ligger ett av Familjebostäders kollektivhus med över 60 lägenheter. De husen är bara fyra till fem år gamla och har alltså byggts under samma tid som planerna för Axelsbergs centrum varit på gång. Att inte nämna det får det att låta som att inget nytt byggts här på flera årtionden. Men så är det alltså inte.


Nybyggda kollektivhus längs Hägerstensvägen, April 2015

Stadsbyggnadskontoret vill genom planerna inte bara bygga bostäder nära befintlig kollektivtrafik och skapa fler affärslokaler utan också få en större variation i skala och karaktär. Men som vi sett är bebyggelsen i området redan mycket varierad i både skala och karaktär. Värt att fundera på är också hur mycket mer människor en redan överbelastad kollektivtrafik tål.

Stadsbyggnadsborgarrådet har i tidningsintervjuer sagt att stationsområdet har en barriäreffekt och delar av stadsdelen i två delar. Jag har svårt att se stationsområdet som en barriär. Det finns tre övergångar på en sträcka av trehundra meter. Gångvägen längst västerut är visserligen något undanskymd men de andra två knyter på ett naturligt sätt ihop de båda sidorna vid stationen. Den ena är en gångväg som leder förbi tunnelbanenedgången och den andra är en bro över spåren för både fotgängare, bilar och cyklister.

Om det är något här som är en barriär så är det spårområdet österut. Fram till Örnsberg finns inga övergångar alls. Det är en sträcka på ca 640 meter. En övergång på halva vägen skulle inte skada om det är barriärer som ska överbryggas. En överdäckning skulle också kunna vara ett alternativ men är svår eftersom spåren här ligger mer i nivå med den omkringliggande marken.

Att kalla stationsområdet för en barriär är bara ett sätt att med retoriska trix ge det en negativ stämpel. På samma sätt är det med motivet att få större variation i bebyggelsen när den redan är så varierad den kan bli. Det är bara ett sätt att försöka klä exploateringen i positiva ordalag. Det skulle vara mer ärligt att fokusera på det verkliga skälet. Här finns det plats att bygga på och därför görs det.


Aspuddens skolgård

Aspudden står inför en rejäl förtätning där mängder med nya bostadshus, förskolor och skolor ska byggas. Det väcker naturligtvis protester från de som redan bor där. En plats har orsakat extra mycket upprördhet och det är det lilla området som ligger mellan Aspuddens skola och Blommenbergsvägen. Här planeras nya bostadshus. Orsaken till protesterna är att området används av skolans över 1000 elever som en del av skolgården. Formellt tillhör inte området skolan men eleverna rör sig naturligt där ändå på sina raster och de flesta ser det som en del av skolgården.

Det är ett typiskt innerstadsperspektiv att inte betrakta skogsdungen som en del av skolgården. Innerstadens skolgårdar är en hård yta omgiven av ett staket eller en mur. Utanför området är gator med bilar och där ska barnen inte vara. I förorterna fungerar det på ett annat sätt. Ett område med träd precis bredvid skolans område blir för eleverna en lika självklar del att röra sig på som skolans fotbollsplan. Det här området används också av fritidshem och daghem i närheten. På andra sidan Blommenbergsvägen planeras dessutom också för ny bostadsbebyggelse.

 
Stadsbyggnadskontorets översiktsplan över planerad bebyggelse i Aspuden och Hägersten. Aspuddens Skola har jag markerat med en röd cirkel. (Klicka på bilden för större format.)

Det är inte första gången området står inför hotet att bebyggas och det har faktiskt redan gjort. För några år sedan byggdes tre bostadshus i en del av området. Då skulle också hela området bebyggas men den gången gjorde Stadsbyggnadskontoret den ovanliga åtgärden att beställa en lekutredning för att undersöka var barnen rörde sig. Utredningen genomfördes i oktober 2005 av forskare från Stockholms Universitet och resultatet visade att området användes flitigt av skolans elever och att naturmark uppskattades särskilt mycket av dem. Resultatet av utredningen tillsammans med protester gjorde att planen den gången bantades från fem till tre hus.


Aspuddens Skola, januari 2013 (Klicka på bilden för större format)

 
Vänster bild: Ett av de tre nybyggda husen vid skolgården och den yta som nu också ska bebyggas.
Höger bild: Spår efter barnens lek med fritidshemmet Hövdingagården i bakgrunden.
Januari 2013. (Klicka på bilderna för större format)

Varför tas det ingen hänsyn till utredningen nu? Det finns ingen anledning att tro att barnen skulle leka på ett annat sätt nu än när lekutredningen gjordes för bara drygt sju år sedan. Behovet av utrymme på rasterna har dessutom ökat eftersom antalet elever i skolan har blivit större sedan dess. Men nu när det enda som räknas är att bygga nya bostäder väger utredningens resultat lätt och tidigare erfarenheter har inget värde.

Telefonplan

Att industri och näringsliv påverkat Sverige och Stockholm mer de senaste 100 åren än kungar och krig är det få som tänker på. Näringslivshistoria anses sällan vara särskilt intressant. Ett tydligt exempel är Telefonplan vars historia är starkt präglad av telekomjätten Ericsson, bara namnet talar sitt tydliga språk. L.M Ericsson flyttade in i det då nya fabrikskomplexet under andra halvan av 1930-talet. De tusentals anställda skulle helst bo i närheten och därför byggdes bostäder i närheten, den s.k. LM-staden. De skulle också ha sina barn på företagets dagis och handla i mataffären på området. Det här för tankarna till gamla svenska bruksorter snarare än en Stockholmsförort.

Mycket lite av Ericssons verksamhet finns idag kvar vid Telefonplan. Istället har Konstfack och andra verksamheter flyttat in.



Entrén till Ericssons huvudfabrik och bostadshus i LM-staden.


Designens hus. Byggnaden fanns redan tidigare men har nu fått en kolsvart trist fasad. "Man blir bara ledsen när man ser det." som en boende i området  uttryckte det. En annan har jämfört huset utseende med en likkista.

Nu sker de största förändringarna av Telefonplan på flera årtionden. Det har byggts, håller på att byggas eller ska byggas totalt 2000 lägenheter vilket motsvarar 40% av antalet bostäder i hela den nya stadsdelen Hagastaden (Norra Station). Att bygga bostäder kan vara ett lyft för stadsdelen men det är väldigt mycket att pressa in 2000 lägenheter i ett befintligt område på en gång.


Färgsättningen på de här nybyggda bostadshusen tycker jag är bra. Genom att ge fasaden olika färger undviker man det storskaliga utseende som gällde under miljonprogrammets dagar och som fortfarande är alltför vanligt.


Den här arkitekturen ser däremot ut att vara direkt hämtad från ett miljonprogramsområde. Grå och svart betong är inte snyggt, inte ens om man mönstrar den.


Det rådande idealet nu är att bygga "stadskvarter" med slutna innergårdar men om det är så här det ska se ut tycker jag att politiker och byggherrar lika gärna kan låta bli. Mer förortskänsla får man leta efter.


Redan när det som idag är närförorter byggdes för ca 100 år sedan byggde man hus med stadskaraktär. Skillnaden mot husen i centrala Stockholm var att de i förorterna var ett par våningar lägre. Och nog ger huset till vänster mer stadskänsla än den nybyggda skokartongen till höger.


Det byggs vidare och ska byggas ännu mer.

Samtliga bilder är från april 2011.


RSS 2.0