Nya politiker men samma politik och retorik

Högerallians eller vänsterkoalition gör ingen skillnad. Politiker kommer och går, men både politik och retorik består.

I två mandatperioder styrde den borgerliga alliansen Stockholm. I stadsbyggnadssammanhang fick vi vänja oss vid retorik och talepunkter som mötesplatser, barriärer och världsklass. Nya Slussen drevs igenom, förtätning var ledordet, det gamla klocktornet vid Norra station jämnades med marken, Blasieholmen skulle föräras en märkesbyggnad och Medborgarhuset skulle byggas om och byggas till och få ”lokaler-i-bottenvåningen” som lösning på alla problem. Att det redan finns simhall, bibliotek, tre restauranger och två nattklubbar i Medborgarhuset var tydligen inte tillräckligt.

Demokratin skulle stramas åt så att överklagan blev svårare eftersom det var just denna enskilda faktor som ansågs försena och fördyra alla nybyggen. Det trots att inte ens en tredjedel av de antagna detaljplanerna i Stockholms Län överklagades förra året.

Så vände vinden och borgarna förlorade makten. Men det var väl egentligen det enda som hände. Det nya styret, som i opposition röstat nej till Nya Slussen, blev nu positiva till projektet och arbetet med Nobelcentret på Blasieholmen fortsätter med en PR-ansvarig i spetsen. När stadsbyggnadsborgarrådet Robert Mogert (S) pratar om det planerade skrytbygget på Blasieholmen använder han orden "ny arkitektur, spännande arkitektur och bra arkitektur". Vid byggstarten av Station Stockholm City kallade hans föregångare Regina Kevius (M) arkitekturen för "modig" och "nytänkande" och byggnaden kallade hon "spännande". Båda två tycks ha hämtat inspiration ur samma ordlista för att försöka beskriva varsin byggnad som varken har nyskapande eller spännande ariktektur.

Ombyggnaden av Medborgarhuset som tidigare stoppats eftersom det fanns bättre sätt att spendera pengar än att flytta böcker från den ena flygeln till den andra är nu aktuell igen. Robert Mogert vill med ombyggnaden också liva upp de 25 metrarna av Folkungagatan där huset ligger, precis som hans företrädare Regina Kevius ville liva upp Fleminggatan genom att riva ett K-märkt hus och ersätta det med ett stort kontorskomplex. Om nu Fleminggatan och Folkungagatan inte uppfyller kraven för levande gata, vad är det då som önskas, en ständig karneval?

I Örnsberg ska tunnelbanan däckas över och bebyggas och genast står Robert Mogert där och talar om barriärer som ska bort och skyller framtida förseningar på de som överklagar. Trots att ingen ens kunnat göra det än.

Högerallians eller vänsterkoalition gör ingen skillnad. Politiker kommer och går, men både politik och retorik består.


Den här texten skrevs tillsammans med min bror.


Kommentarer
Postat av: Birgitta Palmertz

Så bra skrivet!
Birgitta

2015-03-25 @ 16:59:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0