Bevara Stockholm

Jag har i några tidigare inlägg nämnt buller. Den främsta källan till buller är trafik, dvs buller från vägar, järnvägar och flyg. Många anser att problem med bullerstörning inte är något att bry sig om. Men buller är en många gånger underskattad hälsorisk. Rapporten Environmental noise and health från IMM (Institutet för miljömedicin) som gjorts på uppdrag av Naturvårdsverket visar att buller har negativa hälsoeffekter i form av sömnstörningar, försämrad kommunikation, kognitiva effekter och fysiologiska stressreaktioner. Att under lång tid utsättas för trafikbuller har också visat sig kunna öka risken för hjärt- och kärlsjukdom, men det behövs mer forskning inom det området.

Naturvårdsverket slår också fast att buller blir ett allt större problem i takt med att transporter och den stadslika bebyggelsen ökar. Att det då samtidigt diskuteras att ändra bullerreglerna för att kunna bygga bostäder på bullriga platser är mycket märkligt. Lika märkligt som att reglerna ses som ett ”hinder” för att få bygga på olämpliga platser och inte som ett sätt att skydda människors hälsa. Fokus borde istället ligga på att minska bullret.

Den som redan bor på en plats väljer inte själv att bullret ska öka utan tvingas acceptera det när tex en ny väg anläggs eller en ny galleria eller bara en mataffär byggs. De två senare exemplen ökar i sig trafiken i området med det stora antalet transporter som krävs. Från politiker- och tjänstemannahåll brukar kritik mot ökat buller avfärdas med att ”en stad låter”. Det är en tydlig signal om att bullerproblem inte tas på alvar.

Ett sätt att försöka komma runt problemet med bullerutsatta bostäder är att ge dem en s.k. tyst sida, dvs en sida av lägenheten som vetter mot en innergård eller liknande och där byggnaden i sig utgör ett bullerskydd. I den tysta delen placeras sovrum medan kök och vardagsrum placeras mot bullret. Problemet är att den tysta sidan inte blir tyst utan möjligen tystare. Bullret sprider sig genom bostaden. Ett annat problem är att det är i de bullerutsatta delarna som större delen av den vakna tiden tillbringas. Jag känner flera personer som bor bullerutsatt. En av dem har en tyst sida i lägenheten, de andras är för små för det och vetter bara åt ett håll. Men alla har klagat på bullret och säger att när de flyttar ska det bli till en tystare plats. Frågan är om det snart finns några kvar eller om Stockholm ska vara en stad för människor med hörselskydd.

Den stora kontorsbyggnaden som ligger granne med Sheraton Hotell ägs av Alecta Pensionsförsäkring. Marken har de med tomträtt och tomträttsavgälden, alltså hyran för marken, är för närvarande 12 miljoner kronor per år.

Alecta har begärt planändring för att kunna riva huset och bygga en ny och större byggnad. Ärendet togs nyligen upp i exploateringsnämnden eftersom hela projektet innebär att Alecta först får en markanvisning.


KPMG-huset, Juli 2013

Byggnaden Alecta vill riva stod klart 1972 och är ett av de fyrkantiga hus som byggdes under Cityomvandlingen. Arkitekt var Erik Thelaus. Fasaderna är klädda i krysshamrade sandstensplattor. Huvudfasaden mot Tegelbacken är kompletterad med finslipade och råkoppshuggna plattor. Huset var fram till 2010 Kanadas ambassad och är idag revisionsfirman KPMG:s svenska huvudkontor. Byggnaden är grönklassad av Stockholms Stadsmuseum. Genom huset går Tysta Marigången, en arkad med butikslokaler.

Det nuvarande huset har nio våningar, varav den översta är indragen. Planen är att det nya kontorshuset ska bli 11 våningar. Det innebär att kontorsytan utökas med ca 50% till 27 000 kvm. Platsen är alltför bullerutsatt av all biltrafik för att det ska kunna bli ett bostadshus men Alecta tänker sig ändå att lägga till en högdel med en tolfte och en trettonde våning med 17 (!) bostadslägenheter. Byggnaden ska också växa på bredden ut över Tegelbacken och Rödbogatan. Det innebär att det offentliga utrymmet i gatumiljön minskas ner och trängs ihop.


Situationsplan över exploateringsförslaget hämtad från Exploateringskontorets tjänsteutlåtande.

Från politikerhåll har det kommit positiva kommentarer om projektet. Tex kan Tysta Marigången bli ett ”trevligt promenadstråk” och det ska bli butiker i bottenvåningen ut mot Tegelbacken. Men det finns redan en butikslokal där och Tysta Marigången är redan tillgänglig. Konstigt nog finns där bara en frisör och ett tryckeri som är publika lokaler idag trots att intresset är stort för att hyra övriga utrymmen. Men de används istället av fastighetsägaren som förråd, cykelförvaring och maskinrum etc. Med små medel skulle alltså arkadgången kunna livas upp och politikerna skulle få tjockare pilar av folkströmmar på sina flödeskartor utan att hela huset behöver rivas. Att öppna upp fler butikslokaler mot Tegelbacken borde inte heller vara omöjligt.


Butiken Crystal Art Centre i KPMG-huset, Juli 2013


Tysta Marigången, Juli 2013

Vid Cityomvandlingen revs nästan all den äldre bebyggelsen vid Tegelbacken utom Centralpalatset och platsen är idag inte särskilt trevlig, framförallt beroende på den kraftiga trafiken. Men det här projektet kommer inte att göra Tegelbacken bättre. Det fortsätter istället på samma väg som Cityomvandlingen inledde. Med dagens historielöshet upprepas misstagen.

Projektet fortsätter också den skalhöjning av Stockholms innerstad som pågår. Den höjning som beror på att de fastighetsägare som vill bygga på några våningar på sina hus oftast får tillåtelse av politikerna att göra det. Det sker utan samordning mellan projekten och får förödande konsekvenser för stadsbilden.

Från Exploateringskontorets håll konstateras att projektet uppfyller flera mål i översiktsplanen, bla att stärka centrala Stockholm, att skapa attraktiva tyngdpunkter och att främja en levande stadsmiljö i hela staden. Men de tar inte upp översiktsplanens intentioner om att skydda stadens front mot vattnet. Byggnaden ligger mycket nära Klara Mälarstrand som utgör en del av stadens front mot vattnet, vilket är ett karaktärsdrag inom riksintresset Stockholms innerstad. Att bygga ett högre hus här skulle påverka hela områdets karaktär mot vattnet och strider mot översiktsplanen. Att främja en mer levande stadsmiljö kan som sagt lätt göras utan att behöva riva hela huset. Det gäller bara att kunna se de möjligheter som redan finns.

Exploateringskontoret ser också ekonomiska fördelar med projektet eftersom det på sikt ger staden ökade tomgäldsavgälder. Men kontoret föreslår samtidigt att den nya avgiften inte ska behöva betalas de första 20 åren eftersom hela byggprojektet i sig är så kostsamt. Det är en lång tid i sammanhanget, speciellt med tanke på att den nuvarande byggnaden bara stått där i 40 år.

Näst efter gruvindustrin är rivnings- byggprojekt den verksamhet i Sverige som producerar mest avfall, ungefär tio miljoner ton om året. Avfall som sällan sorteras och tas omhand som det borde. Byggandet orsakar också ungefär en sjättedel av Sveriges utsläpp av klimatgaser. Att riva fullt funktionsdugliga hus som det här är ur ett miljömässigt perspektiv helt vansinnigt. Många tror att det räcker med att bygga energisnåla hus och sätta solpaneler på taken för att det ska vara miljövänligt men verkligheten är mer komplicerad än så.