Bevara Stockholm

Planeringen för att bygga ihop Bagarmossen med Skarpnäck har pågått i flera år. Från början handlade det om 400-700 bostäder och en kontroversiell bilväg i skogsområdet "Bagisskogen" mellan de båda stadsdelarna. Planerna mötte massiv kritik, både planerna på bilvägen och att grönområdet mellan stadsdelarna skulle bebyggas eftersom det är ett populärt rekreationsområde. Planerna på en bilväg fanns redan i mitten av 2000-talet men stoppades då av protesterna.


Vid kanten mot "Bagisskogen", November 2013

I augusti i år bestämdes att samrådet skulle göras om och samtidigt ökades antalet planerade bostäder kraftigt till ca 2500. Området som utreds för bebyggelse utvidgades också, från Bagarmossen i norr till Tyresövägen i söder. Trots kritiken finns planerna på en bilväg genom skogen kvar.

I en tidningsintervju uttryckte stadsbyggnadsborgarrådet Regina Kevius (M) glädje över de kraftigt utökade planerna eftersom det gav bättre möjlighet att "bygga stad" och "stärka sambandet" mellan Bagarmossen och Skarpnäck.


Planområdeskarta

Det handlar om att förtäta i Bagarmossen (A) och Skarpnäck (D). Möjligheten till ny bebyggelse utreds också i kanterna av grönområdet (B). Skarpnäcksstaden ska utvidgas västerut (C). Skarpa by (E) ska genom ny bebyggelse bli mer integrerat med Skarpnäck som också ska utvidgas söderut (F).

I område C finns välanvända idrottsplaner och ett koloniområde där det t.o.m. pågår lite verksamhet så sent på året som i november. De flesta politiska partier är skeptiska till att exploatera det här området.


Några av kolonilotterna i Pungpinans Trädgårdsförening, November 2013

Det finns plaster i området som är mer lämpliga för bostadsbebyggelse. Tex platsen bredvid Skarpnäcks folkhögskola men där ska det istället byggas ett lager för en rörfirma. Jag förstår att platsen valts för ett lager eftersom den gränsar till industriområdet i södra Skarpnäck men den gränsar också till bostadsbebyggelsen. Det är lite märkligt att det här industriområdet utvidgas samtidigt som andra industriområden med samma typ av verksamhet omvandlas till bostadsområden. Men det har sannolikt med markpriset att göra.


Ängen där ett industrilager ska byggas, November 2013

Skarpa By (område E) kan också bebyggas lite mer. Så har redan skett med nya radhus men eventuell ny bebyggelse måste ta stor hänsyn till både dem, den äldre bebyggelsen och Skarpnäcksgårdens behandlingsverksamhet. Att handelsträdgården ska få vara kvar är för mig en självklarhet. Jag hoppas att det är det för Stockholms beslutsfattare också.


Skarpnäcks herrgård och vinterstängd handelsträdgård, November 2013.

Skarpnäck (område D) byggdes mellan 1982 och 1987, med undantag av Byggmästareföreningens jubileumskvarter i nordost från 1989. På senare år har också nya radhusområden byggts i stadsdelens utkant. Tunnelbanan förlängdes från Bagarmossen och blev tunnelbanenätets hundrade station när den invigdes 1994. Samtidigt flyttades tunnelbanestationen i Bagarmossen till en ny plats.

Skarpnäck byggdes på Skarpnäcksfältet som på 1940-talet byggts som ett krigsflygfält för jaktflyg. Bebyggelsen placerades på fältet för att skogspartiet i norr skulle kunna sparas. Alltså samma skogsparti som nu utreds för bebyggelse (markering B på kartan ovan).

Förutom två punkthus med tolv våningar planerades och byggdes Skarpnäck som en kvartersstad med innergårdar, låga hus och tät bebyggelse. De här med att "bygga stad" är alltså inget nytt även om politikernas vision om "stad" numera handlar om hög exploatering. Skarpnäcks småstadskänsla förstärktes av att service och butiker placerades längs huvudgatan Skarpnäcks Allé.


Skarpnäck, November 2013

Bagarmossen (område A) är betydligt äldre. Stadsdelen byggdes i början av 1950-talet och är en av Stockholms klassiska 50-talsförorter. Bebyggelsen utgörs till stor del av trevåningshus med ett och annat högre punkthus. Bagarmossens centrum ritades av arkitekt Nils Sterner. Om du tycker att namnet är bekant så är det för att han också ritade Tekniska nämndhuset och flera hus vid Brommaplan. Bagarmossen har redan förtätats. Efter att tunnelbanestationen flyttades har flera nya hus byggts på den gamla platsen. Var ytterligare förtätning ska ske har jag svårt att förstå om inte skolgårdar, lekplatser och fotbollsplaner ska tas i anspråk.


Bagarmossens centrum, November 2013. På den högra bilden syns Dan Wolgers konstverk "Tårtkalaset som gick snett" från 2003 föreställande en prinsesstårta som kraschat på torget.

Hela det här projektet är ett typexempel på att den politiska retoriken och vad de faktiskt gör inte håller ihop. När innerstadens parker bebyggs görs det med motiveringen att inte bygga nya förorter och att det minskar bilberoendet att bygga centralt. Men här byggs det längst ut i kanten av Stockholm också. När politiker vill bygga skyskrapor så är motivet att kunna spara grönområden men här är det till stor del grönområden som ska bebyggas.

Nästa gång en politiker eller kommunal tjänsteman för ett exploateringsresonemang med antingen eller så påpeka att det i praktiken alltid handlar om både och.

HSB Bostad AB har sökt och fått en markanvisning för att bygga ett sexvåningshus med 30 bostadsrätter, förskola, publika lokaler och garage på det som kallas Nytorgsberget i korsningen mellan Skånegatan och Renstiernas gata. Området är klassat som park. Parken säljs till HSB för 49 miljoner kronor och då ingår en rabatt på 6,4 miljoner för "extraordinära grundläggningskostnader", dvs att HSB spränger bort berget.


Nytorgsberget, November 2013

Delar av parken används som lekplats för en förskola medan resten sedan flera år är otillgänglig för allmänheten. Istället för att göra platsen tillgänglig används det som skäl att bebygga den. När parker är tillgängliga brukar istället lågt vistelsevärde eller otrygghet användas som argument. Att det på 1930-talet fanns hus där används också som skäl att bebygga platsen men ingenstans i Exploateringskontorets tjänsteutlåtande nämns hur övrig bebyggelse förtätats sedan dess. De tittar bara på just den här platsen.


Hela området från Nytorget till Vita Bergen är ett område med kulturhistoriskt värde. Detalj ur Stockholms Stadsmuseums klassificeringskarta.

Området har ett stort kulturhistoriskt värde. I tjänsteutlåtandet konstateras att "området är beläget intill ett reservat för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse och platsen kräver en hög arkitektonisk kvalitet med utgångspunkt i områdets förutsättningar och kulturhistoriska värde".

Det där med "intill" stämmer inte. Området ingår i en sk värdekärna inom riksintresset Stockholms innerstad och är alltså ett riksintresse för kulturmiljövården enligt 3 kap i Miljöbalken. Exploateringskontoret tycker att HSB's förslag uppfyller kravet på att en ny byggnad ska samverka med omgivande bebyggelse och stadslandskapet. När jag ser illustrationer från HSB kan jag bara konstatera att jag inte håller med. Precis bredvid finns moderna hus som tar betydligt större hänsyn till platsens karaktär och historia än det liggande förslaget. Det orangefärgade huset på bilden högst upp till vänster och på illustrationen nedan är byggt 1990.


Illustration från HSB som visar hur de tänkt sig det nya huset.

Grönkompenseringen ska utredas men verkar bli i stort sett obefintlig eftersom den föreslås ske inom andra parker i området och att "läget invid två större parker bedöms kompensera för ianspråktagande av parkmark". De parker som redan finns ska alltså kompensera för att parkmark försvinner. Det räknar inte jag som kompensation. Med bergsskärningar på båda sidor om Renstiernas gata visar platsen idag spår av områdets ursprungliga topografi och det går att föreställa sig hur det såg ut innan gatan sprängdes fram på 1930-talet. Med den föreslagna bebyggelsen försvinner den historiska kopplingen. I somras sprängdes en liknande bergsknalle vid Tobakmonopolet, också det på Södermalm. Den här typen av miljöer och öppningar i stadsbilden blir allt mer ovanliga.

Det här projektet visar hur den politiska synen på stadens utveckling förändrats. År 2001 sade exploateringskontoret nej till markanvisningen men nu tolv år senare säger de ja. Mark utan hus anses inte längre ha något värde, inte ens om det är en park. Fast det visste vi ju redan. Raden av parker och grönområden i Stockholm som bebyggs börjar bli lång.

Enligt rykten finns det idéer att bygga på Norrbro, eller närmare bestämt Riksplan som är parken på Helgeandsholmen mellan Norrbro och Riksdagshuset. Personer med koppling till byggbranschen säger att planerna ligger ”på ritbordet”. Mer än så känner jag inte till och jag kan därför mest spekulera men jag blir inte förvånad om det snart kommer ett förslag om en ny mötesplats vid Norrbro. Det är så det bruka låta nämligen.

Det är inte förvånande eftersom det finns idéer om att bygga precis överallt. Är det inte politikerna som kommer med förslagen eller byggbolag som vill ha markanvisning så kommer olika arkitektfirmor med egna förslag och presenterar dem som om de redan är klubbade och klara.


Riksplan och Norrbro, November 2013

Den enda sorts byggnad som skulle fungera här är en envånings basarbyggnad liknande den som fanns fram till 1904 och som revs i samband med att Riksdagshuset byggdes. Men det måste i så fall vara en pastisch i ordets mest kraftiga betydelse. En byggnad i modern stil här skulle alvarligt skada platsens helhetsmiljö. Det är också svårt att bygga där eftersom Medeltidsmuseet ligger rakt under Norrbro och Riksplan. Museet har dessutom har ljusinsläpp genom en glasobelisk ovan mark.

 
Basarerna på Norrbro 1902, Bild: Stockholmskällan


Glasobelisken fungerar som ljusinsläpp till Medeltidsmuseum och parkbänkarna är viloplats för trötta ben. November 2013

Den tidigare basaren var under 1800-talet en populär samlingsplats för fint folk. Men med tanke på närheten till Drottninggatans turiststråk och citykvarterens moderna gallerior så skulle en ny basarbyggnad inte få samma betydelse idag som för 150 år sedan. Då är det betydligt bättre att behålla Riksplan oexploaterad som en park där trötta Stockholmare och turister kan pusta ut mellan museibesöken. Jag hoppas därför att det här blogginlägget är det enda som någonsin kommer att höras om planerna på ritbordet och att de istället åker rakt ner i papperskorgen.