Bevara Stockholm

Nobelmuseet i Börshuset i Gamla Stan är trångbodda och behöver större lokaler. Byggandet av ett nytt Nobelmuseum och Nobelcenter har utretts flera gånger de senaste 15 åren och flera olika platser har varit aktuella.

Under sommaren 2011 utredde en arbetsgrupp med personer från Stockholms Stad och Nobelstiftelsen möjliga platser för ett nytt "Nobel Price Center". För det är i första hand ett Nobelpriscenter vi pratar om, Alfred Nobel och vad han gjorde har inte så mycket med saken att göra. Planerna för det nya Nobelcentrets verksamhet är mycket ambitiösa och innefattar inte bara ett större museum utan också utökad forskningsverksamhet och internationella seminarier mm.

Flera olika platser fanns som förslag men de två platser arbetsgruppen fastnade för var dels tomten bakom Nationalmuseum på Blaiseholmen men också den så kallade Snurrtomten på Klarabergsviadukten alldeles bredvid Stockholm Waterfront. (Se de röda pilarna i bilderna nedan.) Snurrtomten var av flera skäl inget förstahandsval. Den är visserligen mer centralt belägen än Blaiseholmen och med goda kommunikationer men platsen är omgiven av trafikleder som riskerar att störa Nobelcentret. Tomten är också ganska liten och för att komma upp i en tillräcklig volym måste Nobelcentret på den här tomten vara lika högt eller högre än Stockholm Waterfront. Arbetsgruppen betonar särkilt i sin rapport att planprocessen kan bli långdragen med tanke på den debatt om höga hus som Stockholm Waterfront startade.


Snurrtomten vid Klarabergsviadukten och Blaiseholmen Vid Nationalmuseum. Bilderna är hämtade från arbetsgruppens rapport. (Klicka på bilderna för större format.)

Flygfoto med det markanvisade områdets ungefärliga utbredning. Bilden är hämtad från Exploateringsnämndens tjänsteutlåtande.

Valet föll alltså på Blaiseholmen. Den ansågs vara bättre av flera skäl. Tomtens storlek motsvarar de behov som centret har och närheten till Nationalmuseum gör att vissa funktioner kan samordnas. Innan Nobelcentret kan byggas måste omfattande arkeologiska utgrävningar genomföras. Här har hamn- och varvsverksamhet bedrivits sedan 1500-talet och det här ska också vara platsen för Vasaskeppets varv.

Exploateringskontoret konstaterar i sitt tjänsteutlåtande om markanvisning av tomten att platsen idag är "mycket otryggt att vistas i" utan att gå närmare in på vad det är som skulle vara så otryggt med den. Att platsen ser skräpig och tråkig ut idag beror på att delar av kajen är belamrad med byggbodar och att stadens städentreprenör har ett inhägnat område på tomten som mest verkar vara ett skrotupplag.

På området finns idag tre byggnader. Det är Tullhuset från 1876, ritat av arkitekten Axel Fredrik Nyström, och två varuskjul byggda 1910 på Hamnstyrelsens uppdrag. Tullhuset ska enligt de nuvarande planerna finnas kvar medan varuskjulen kommer att rivas. Det är synd att de ska försvinna. Det är faktiskt två vackra och särpräglade hus med sina spröjsade fönster. De hade passat bra som tex servering integrerade i den nya anläggningen.


Tullhuset, September 2012


Varuskjulen, September 2012

Hur det nya Nobelpriscentret ska se ut ska bestämmas genom en arkitekttävling där ett tiotal arkitektbyråer ska delta. I slutet av det här året kommer det att bestämmas vilka arkitektbyråer som ska bjudas in till tävlingen. Jag hoppas att de som deltar i tävlingen med sina förslag tar stor hänsyn till platsen och den omgivande miljön. Jag ser det tex som självklart att den nya byggnaden ska vara lägre än Nationalmuseum. Vyn mot museet från Gamla Stan är uppskattad av både stockholmare och turister. Att låta en stor byggnad torna upp sig bakom Nationalmuseum vore en stadsbyggnadsmässig katastrof. Men än finns inga förslag att bedöma. Det blir en framtida uppgift och det kommer att finnas anledning att återkomma till det här ämnet i fler blogginlägg.


Nationalmuseum, September 2012

Strömparterren öppnades 1832 och är en av Stockholms äldsta allmänna parker. Den är en del av Helgeandsholmen och är belägen öster om Norrbro. Strömparterren har nu rustats upp och har blivit en fin park i sig väl värd ett besök och inte bara för att se Carl Milles staty Solfångaren.

De stora fina träd som finns på platsen har vårdats och fått ny gjord som gör det möjligt för vatten och syre att nå rötterna. Marken är mestadels grus men där finns också gräspartier och hela entréområdet vid Medeltidsmuseet är stensatt med granithällar. Spegeldammen som ursprungligen anlades på 1930-talet har återskapats. Av säkerhetsskäl är den nu grundare. Trappan ner mot Norrström har breddats och trappstegen har gjorts lägre.

Det här är ett upprustande och bevarande jag tycker är bra.



Strömparterren, September 2012 (Klicka på bilderna för större format)

Projekt blev betydligt dyrare än vad Trafikkontorets första beräkningar på 19,8 miljoner kronor gjorde gällande. Nya utredningar gjorde att den uppskattade kostnaden istället landande på 27,5 miljoner kronor. Fördyringen berodde bland annat på nödvändigt underhåll av statyerna men också på svårigheterna med logistiken till parterren. Belastningsrestriktioner på Norrbro gjorde att sjötransporter till parterren blev nödvändiga och i samband med dem var det starkt strömmande vattnet och Strömbrons låga valv starkt begränsande faktorer.

Som besparingar ströks en planerad utsmyckning med små konstobjekt för barn ur projektet. Eventuellt kommer det att läggas till senare. Också byggandet av en serveringsbyggnad sköts på framtiden. Hur den ska se ut är inte helt bestämt men jag hoppas att den kommer att utformas så att den smälter in i parken utan att dominera den. Det är viktigt att människor som vill besöka Strömparterren utan att sitta på en servering också känner sig välkomna.

I ett tidigare inlägg skrev jag om några olika bloggar och hemsidor som tar upp samma frågor som jag. Men engagemanget finns också i grupper på Facebook.

Rädda Stockholm är en sådan grupp. Där finns flera intressanta historiska bilder uppladdade och ibland postas länkar till blogginlägg och hemsidor. Tidigare kunde det förekomma ganska intensiva diskussioner men gruppen är numera inte särskilt aktiv, speciellt inte efter att Facebook gjorde om alla grupper och tog bort de flesta av gruppens medlemmar.

En betydligt mer aktiv grupp är Kulturarvet - Ej till salu! som är en slags stödgrupp till en förening med samma namn. Här postas nya inlägg flitigt. Det är en rikstäckande grupp men Stockholm dominerar i diskussionerna. Men också kalkbrytningen på Gotland och utförsäljning av kronomark i Stockholms ytterskärgård har debatterats.

En annan mycket aktiv grupp är Nätverket Årstafältet! som också den hör till en förening med samma namn. Gruppen kämpar för att Årstafältet ska bli den landskapspark som utlovats istället för att bebyggas med bostäder.

En ännu mer aktiv grupp är Marieberg - Inget Manhattan. Gruppen har bildats som en protest mot politikernas önskemål att göra Marieberg på Kungsholmen till Stockholms motsvarighet till New Yorks Manhattan. Under Norrmalmsregleringen var det som bekant Klarakvarteren på nedre Norrmalm som skulle likna New York. Nu ca 50 år senare vill politikerna göra Marieberg till en Manhattankopia och det gillar inte de boende. Inlägg postas flitigt och debatteras aktivt. Men gruppens medlemmar är inte bara aktiva inom gruppen utan kontaktar också politiker med skrivelser och skriver insändare mm.

Det är just det sistnämna som är viktigt. En Facebook-grupp kan vara ett bra sätt att sprida information och diskutera men det räcker inte med att bara vända sig inåt gruppen. Informationen och åsikterna måste också nå utåt, framförallt till de politiker som bestämmer men också till media och människor i allmänhet.

Det är inte politiskt korrekt att kritisera byggandet av studentbostäder, speciellt inte nu i början av höstterminen. Ingen politiker som vill bli omvald skulle våga göra det. Tvärtom vill alla i samband med terminsstarten plocka politiska poäng och vara studenternas bästa vän genom att komma med det ena utspelet om studentbostäder efter det andra. Det gäller att locka potentiella väljare när chansen ges.

Behovet av studentbostäder är just nu stort och precis bredvid Tallkrogens tunnelbanestation ska det byggas ca 135 studentlägenheter i sju nya hus med tre och fyra våningar. Marken är parkmark och var tidigare tänkt för 16 radhus men det bullerutsatta läget mellan tunnelbanan och Tallkrogsvägen och det faktum att området är mycket smalt gör platsen olämplig för den typen av bebyggelse. Framförallt gjorde byggbolaget som fått markanvisningen bedömningen att det inte gick att få ekonomi i projektet. Det ville därför istället bygga studentlägenheter vilket Stockholms Stad gick med på.


Satelitbild över området hämtad från Hitta.se med det aktuella området markerat.


Skiss över den tänkta bebyggelsen längs Tallkrogsvägen.

 
Illustration från Stadsbyggnadskontoret över de nya husen vid tunnelbanestationen och samma plats idag, September 2012.

 
Illustration från Stadsbyggnadskontoret över de nya husen mittemot tunnelbanestationen och samma plats idag, September 2012. Notera perspektiven i illustrationen som gör att det nya huset inte ser högre ut än tvåvåningshuset som redan står där trots att det nya huset ska ha både tre och fyra våningar.


Illustration över den nya bebyggelsen längs Tallkrogsvägen och samma plats som den ser ut idag, September 2012. Notera även här perspektiven i den vänstra bilden som gör att den nya bebyggelsen ser mindre ut än vad den kommer att bli.


Volymskissen ger en rättvisare bild av de verkliga storleksförhållandena.

Jag tycker det är bra att man bygger studentlägenheter istället för radhus. För en gång skull används inte bostadsbristen bland unga som svepskäl att bygga stora bostäder. Att det bullrar får studenterna helt enkelt stå ut med. De ska ju inte bo där hela livet.

Tallkrogen är ett egnahemsområde och började byggas våren 1933. Gatunätet i områdets östra del fick här en unik stadionform där gatorna böjer sig som löparbanor på en idrottsstadion. De två huvudgatorna döptes efter idrottspionjärerna Per Henrik Ling och Victor Balck och kvarteren fick namn som Häcklöparen och Sprintern.

I den inre delen av området byggdes enplanshus medan tvåplanshus byggdes längre ut. Husen fraktades dit monteringsfärdiga med dörrar och fönster redan insatta i väggarna. Husens placering nära gatorna gjorde att kvarterens mitt fick mycket grönska. Den västra delen har en mer traditionell utformning med flerbostadshus.


Enplanshus längs en av gatorna i Tallkrogen, September 2012

Det här är ett område där det kulturhistoriska värdet av den enhetliga låga småhusbebyggelsen bedömts (enligt PBL 3:12) vara så stort att stadsbyggnadsnämnden 1989 beslutade om riktlinjer som innebär att småhus med en våning inte får byggas på. Trots det ska det nu byggas nya hus med fyra våningar.

Den kritik som framförts gäller framförallt att bebyggelsen blir för omfattande och husen för höga men också att trafik- och parkeringssituationen kan påverkas negativt och att ett område med en populär pulkabacke för barn tas i anspråk. En nytt område för lek och pulkaåkning ska anläggas sydväst om den nya bebyggelsen med en entré från Tallkrogsvägen. Entrén ska ha träd och sittplatser. Nackdelen med entrén är att den blir mycket smal och att det kommer räcka med ett ungdomsgäng sitter där, eller att det blir ett tillhåll för missbrukare, för att barn inte ska våga gå till området ensamma.

 
Läget för den nya pulkabacken med entré från Tallkrogsvägen.

Stadsmuseet avstyrkte förslaget då man menar att planen inte anpassar sig till områdets småskalighet.

Jag tycker att man borde stryka huset längst i sydväst (längst till vänster på bilden ovan) ur planen och ta bort en våning på de övriga. Det skulle göra det möjligt för en större entré till den nya pulkabacken och husen skulle bättre smälta in i den befintliga bebyggelsen. Mina förslag skulle göra att antalet studentlägenheter minskade men det hade kunnat vägas upp av att inte riva Maria Hotellhem på Södermalm med drygt 170 små lägenheter. De hade passat utmärkt som studentlägenheter och var dessutom ungefär 40 fler än vad som nu ska byggas i Tallkrogen.