Bevara Stockholm

I Sundby precis vid järnvägsspåren ska en ny butiksbyggnad för COOP Extra på ca 4 200 kvm byggas med tillhörande markparkering och parkeringsdäck i två plan. Runt och på butiken föreslås ett nytt bostadskomplex. Det ska innehålla 160 bostäder varav 10 radhus. Idag finns där flera ihopbyggda byggnader i ett plan med blandande verksamheter som kontor, lager och industri.


Illustration över det planerade huset från Stockholms Stads planhandlingar. Notera perspektivet i bilden som gör att huset ser lägre ut än vad det blir i verkligheten.

Trots att den här typen av industrimiljöer, med tillhörande verksamheter, blir alltmer sällsynta i Stockholm har jag inga större problem med att man bygger ett nytt hus på platsen. Den befintliga byggnaden har byggts om och till i olika omgångar och saknar vad jag vet kulturhistoriskt värde. Jag har i alla fall inte hittat några uppgifter om det. Den som vet mer får gärna skriva en kommentar. Men platsen är olämplig för bostadsbebyggelse eftersom den är kraftigt bullerutsatt. På ena sidan går Bromstensvägen med ca 19 000 fordon per dygn och på den andra går pendeltågen. Det är så bullerutsatt att planhandlingarna konstaterar att en lägenhet i det nordvästra hörnet måste utgå.


Industrifastigheten sedd från Bromstensvägen, Juni 2013

Nu kan man visserligen tycka att de som kommer att flytta in i huset bör ta reda på vad de flyttar till och tänker på bullret innan de bestämmer sig. Det kan inte komma som en överraskning att det går en starkt trafikerad väg och pendeltågsspår precis vid huset. Men buller är en många gånger underskattad hälsorisk som blir ett allt större problem.

Planen tar fasta på Promenadstadens intentioner att utveckla "en levande stadsmiljö". Huset utformas för att dominera platsen och ge ett "stadsmässigt och värdigt intryck". "Bebyggelsens utformning är således självständig och ger inga direkta associationer till kringliggande byggnader." Det här projektet anger skalan på den fortsatta exploateringen av området, ett område som till stora delar består av låg bebyggelse och villor. Är det så självklart att stora hus ger stadsmässighet? På vilket sätt kommer det här bostadshuset med COOP-butik och tillhörande bilparkering ge mer stadsmässighet än det bostadshus med COOP-butik och tillhörande bilparkering som redan finns ca 500 meter bort? Behövs det en COOP-butik till? Lidl ligger dessutom precis bredvid den planerade byggnaden.
Bostadshus med COOP-butik i Spånga centrum, Juni 2013

Stadsmässigheten är också något byggbolaget använder i sin säljreklam. Huset beskrivs med ord som "vardagslyx", "storstadskänsla", "häftig arkitektur", "spektakulära stadsradhus" och faktiskt också "grönområden".

I annonserna visas få många bilder på själva huset. Istället försöker de sälja lägenheterna med bilder på en ung kvinna som shoppar, ett dukat frukostbord, en kudde etc. Här handlar det om att sälja in en känsla av lycka och trendighet. Det blir bara fånigt om du frågar mig.


Med bilder som de här gör byggbolaget reklam för projektet. Av totalt 21 bilder visar 5 illustrationer av det planerade huset.
 
Den nya byggnaden kommer att dominera för mycket och anpassas inte på minsta sätt till skalan i den omgivande bebyggelsen där de flesta husen är ca 3-4 våningar. Det här är inte en plats för en märkesbyggnad. Om det nu alls ska vara bostäder där borde byggnaden tonas ner och sänkas till omgivande nivå. Till det positiva hör att byggnadens fasad planeras att få puts i i olika nyanser som ljusnar uppåt samtidigt som "ett abstraherat motiv med inspiration från naturens böljande gräs- och vasstrån ger liv till husets bottenvåningar". Jag förstår inte riktigt det sista men okej, man får vara tacksam för det lilla.

Enligt en anställd på Stockholms stadsbyggnadskontor kommer inga nybyggda bostäder att subventioneras av staden. Det innebär att det blir de boende som får betala allt, marksanering, beredning, byggande etc. Fördelen är att stadens skattebetalare inte behöver vara med och betala för alla nybyggen. Nackdelen är att det kommer att bli dyrt att bo i Stockholm. Mycket dyrt. I Norra Djurgårdsstaden kommer 2:a på 50 kvadratmeter att kosta 11 500 kr i månaden (källa: Mitt i Södermalm, nr 43 2012). En fyra ligger ungefär på det dubbla.

Ytterligare en faktor som driver upp kostnaderna för nybyggen är att staden ofta säljer marken till byggbolagen. Det senaste exemplet är Karl Staaffs Park på Östermalm som enligt planen ska säljas för 171 miljoner kronor. I ett föredrag berättade kulturgeografen Lennart Tonell att Stockholms Stads målsättning under 2011 var att sälja mark för en miljard kronor. Marken säljs till den som betalar mest. Pengarna från markförsäljningen ska användas till stora infrastrukturprojekt som Förbifart Stockholm och Slussen. Enligt borgarrådet och exploateringsnämndens ordförande Joakim Larsson skulle Stockholm gå i konkurs om inte mark såldes. Jag undrar hur framtida infrastrukturprojekt ska finansieras den dag all mark är såld.

Det händer att politiker påstår att de som överklagar nybyggen driver upp bostadspriserna. Men innan de försöker vinna poäng genom att skuldbelägga andra borde de tänka igenom konsekvenserna av sin egen politik.

Stockholms politiker tycker att "det är jätteroligt" att många flyttar till staden och att Stockholm växer, men det är helt uppenbart att de väljer sin befolkning. Högavlönade som kan betala höga hyror och mycket skatt är välkomna. Låginkomsttagare och människor som kostar vill man uppenbarligen inte ha som invånare.

Under 1930-talet byggdes s.k. barnrikehus och andra bostäder för trångbodda familjer och människor med små medel. Tidigare köpte också staden mark för att kunna bygga billiga bostäder till sina invånare. Dagens stadsbyggnadspolitik går i motsatt riktning.


Barnrikehus på Östermalm, Juni 2013