Bevara Stockholm

En av de största rivningarna i Stockholm just nu är det pågående arbetet vid Kungliga Musikhögskolan. Stora delar av den äldre bebyggelsen rivs för att ge plats åt en ny musikhögskola och ca 350 nya bostäder i en båge runt skolan. Planområdet sträcker sig från Lidingövägen i väster, längs Valhallavägen i söder fram till fd Svea Artilleriregemente, som numera är kontor, i öster och fram till Starrbäcksängens bostadsområde i nordost.


Flygfoto med planområdet markerat. Bild från Stadsbyggnadskontorets planbeskrivning.


Den planerade bebyggelse enligt Stadsbyggnadskontorets förslag.

På området finns, och fanns, flera kulturhistoriska byggnader. Äldst är ett stall i tegel och Gula Villan från 1886. De ingick i Generalstabens Stalletablissiment. Dit hörde också ridhuset i tegel byggt några år senare. År 1909 kompletterades anläggningen med ytterligare en stallbyggnad i trä. Senare hade Swartlings ridskola sin verksamhet i anläggningen. Ridskolan flyttade 2005 då området såldes till Akademiska Hus. Hela anläggningen förklarades som statligt byggnadsminne 1993. Något som Akademiska Hus ville få upphävt för att kunna riva husen men efter flera rättsliga turer fick byggnadsminnesskyddet stå fast. Därför får byggnaderna i tegel stå kvar medan stallbyggnaden i trä rivits och Gula Villan flyttats. Enligt skyddsföreskrifterna får inte heller miljöns utseende och karaktär förvanskas. En skyddsföreskrift som tydligen kan ignoreras eftersom området nu omdanas totalt.


Gula Villan, Mars 2013

På den östra delen av området finns, och fanns, Statens Normalskola och Musikaliska akademin. Arkitekt till den senare var Erik Ragndal och Johan Tuvert. Byggnaden var tänkt att efterlikna en g-klav när den byggdes 1956. Därför kallas den också för G-Klaven. Men det blev bara en halv g-klav eftersom andra byggnader stod i vägen. Under 1950-talet uppfördes också Statens Normalskola i olika etapper. Den är byggd i gult tegel och ritades av arkitekt Paul Hedqvist. Båda byggnaderna är grönklassade av Stockholms Stadsmuseum. G-klaven revs 2013 och skolbyggnaden kommer att gå samma öde till mötes.


Nuvarande Kungliga Musikhögskolan (f.d. Statens Normalskola), Oktober 2012


G-Klaven, Oktober 2012


I mars 2013 inleddes rivningen av G-Klaven.


Rivning av G-klaven. Samma plats i Maj 2013 (vänster bild) och Juli 2013 (höger bild)


Berget där G-Klaven stod förbereds för sprängning, Juli 2013


Gula Villan förberedd för flytt, Juli 2013


På Gula Villans gamla plats byggs Musikhögskolans nya lokaler, Maj 2014


Gula Villan står på sin nya plats och berget där G-Klaven stod är bortsprängt, Maj 2014

Musikhögskolan flyttade in i skollokalerna 1971 när skolverksamheten flyttade. Att Musikhögskolan behöver nya lokaler är inte så konstigt. De nuvarande är inte riktigt anpassade för verksamheten. Men att vara kvar på platsen har också varit viktigt för skolan. "För KMH är närheten till Stockholms centrala delar viktig både för att behålla de bästa lärarna, samt vara tillgänglig för allmänheten." Det finns verksamhet i mindre centrala lägen som utan problem är tillgängliga för allmänheten. Jag tror också att de bästa lärarna bryr sig mer om sina arbetsuppgifter och elever än att skolan ligger i ett absolut centralt läge. Det hela tyder på en troligen obefogad misstro mot de bästa lärarnas engagemang, eller är helt enkelt bara ett svepskäl. Den nya musikhögskolan hade med fördel kunnat byggas i tex Hagastaden. Då hade skolbyggnaderna kunnat vara kvar och bli en vanlig skola igen, något det också råder brist på. Dessutom är den anpassad för just det.


Framtidsvision hämtad från Musikhögskolans hemsida. Enligt beskrivningen ska musikhögskolan få en "välkomnande glasfasad". Risken är stor att den kommer att upplevas som ytterligare en glaslåda.


Karta över det nuvarande arbetsområdet hämtad från Musikhögskolans hemsida. När nya Musikhögskolan är klar kommer etapp 2 och 3 med bostäder att starta.

Eftersom stadens politiker inte har några problem med att riva kulturhistoriskt värdefulla byggnader kunde man ju ändå hoppas på att de lät bygga något de säger sig vurma för, billiga bostäder för unga och studenter. Med tanke på att Musikhögskolan ligger här vore det ju naturligt med studentbostäder. Men så blir det inte. Det är istället "exklusiva våningar" med "högsta tänkbara standard" som ska byggas. Det är lyxboende med bemannad reception och servicetjänster vi pratar om här. Nyligen togs det symboliska första spadtaget, givetvis närvarade finansborgarrådet Sten Nordin tillsammans med representanter från byggbolagen. Kom ihåg de här våningarna nästa gång en politiker skyller bristen på studentbostäder på krångliga byggregler och långa överklagandeprocesser.

Lördagen den 17 maj genomfördes Stockholmsupproret, den stora manifestationen mot den hårdhänta exploateringen av Stockholm som sker nu. Jag var givetvis på plats, skam hade ju varit annars.


Stockholmsupproret, Maj 2014

Hundratals människor hade samlats till demonstrationen och det var en lång rad kunniga talare som pratade. De talade om allt från parker, Rågsveds friområde och naturvärden till hur historien upprepar sig med de omfattande rivningar som nu pågår i Stockholm. Det sistnämnda var det ämne jag för tillfället fokuserade på. Jag hade gjort en folder om rivningsvågen i Stockholm med information om dess miljökonsekvenser och med exempel på byggnader som rivits de senaste åren och andra som hotas av rivning. Intresset för foldern var stort och ivriga armar sträcktes mot mig när jag delade ut den.


Folderns mittuppslag med exempel på rivna och rivningshotade byggnader.


Matti Schevchenko, redaktör för Stockholms Skyline, pratar om rivandet och byggandet i innerstaden.


Om löftet på skylten till höger var allvarligt menat skulle inte skylten till vänster behövas.

Den här demonstrationen var inte den första protesten mot stadens okänsliga stadsbyggnadspolitik och inte heller den sista. Men den är ett tecken på att allt fler börjar inse att den utveckling som nu sker i Stockholm inte är rätt väg framåt.

Den 90 år gamla expeditionsbyggnaden vid Norra Station lever farligt och dess dagar är tyvärr snart räknade. När tvillingbyggnaden Klockhuset revs i mitten av februari väckte det en stor ilska hos stockholmarna, större än vad politikerna räknat med. Många politiker fick ett yrvaket uppvaknande, alla skyllde på alla och ingen ville ta ansvar för beslutet. Folkpartiet gick ut med ståndpunkten att expeditionsbyggnaden borde sparas. Stadsbyggnadsborgarrådet Regina Kevius kände sig också tvungen att lova en återuppbyggnad av klocktornet, dvs själva tornet, inte resten av huset. Tornet blir en kopia byggd på en annan plats som en "konstnärlig utsmyckning". Det ursprungliga teglet ska användas men eftersom det legat ute till försäljning på Blocket måste staden köpa tillbaka det. Hela historien är lika snurrig som det låter.


Expeditionsbyggnaden vid Norra Station, Maj 2014

Men det tar inte slut där. Nu när medias intresse svalnat har nämligen Folkpartiet ändrat sig om expeditionsbyggnaden och godkänner att den rivs. Att politikerlöften har kort hållbarhet är ingen överraskning men här tog det inte ens 3 månader för dem att helt ändra uppfattning. Då sa Björn Ljung, ledamot för FP i Stadsbyggnadsnämnden att "Jag godkänner inte att huset rivs". Nu säger han att uttalandet var ett sätt att trycka på för ett bevarande att klocktornet. Det klocktorn som alltså redan var rivet när uttalandet gjordes. Det är byggandet av kopian han syftar på när han pratar om ett bevarande. Men en uppbyggd kopia av tornet kan aldrig ersätta att hela huset rivits.


Ett av de nya husen i Hagastaden, Maj 2014. Notera att huset, precis som många andra kontorshus, fått en glaslåda på taket vid gaveln.

Att bygga bostäder väger i politikernas ögon tyngre än att spara kulturhistorisk bebyggelse. De säger att expeditionsbyggnaden skulle tränga undan 173 bostäder om den fick stå kvar. I hela Hagastaden ska 5000 bostäder byggas och vem som helst som tittar på expeditionsbyggnaden inser att den inte är så stor att den skulle ta upp plats för 173 lägenheter. Ett av Hagastadens nya hus har redan byggts. Det innehåller inga bostäder och har en mycket större volym än expeditionsbyggnaden. Att skylla på att den lilla expeditionsbyggnaden tränger undan bostäder är bara undanflykter. Det verkliga skälet är förmodligen att stadens politiker inte vill bevara byggnaden och att det skulle bli alldeles för dyrt att ersätta byggherren för brutna avtal. Jag önskar att politikerna någon gång kunde lära sig att tänka efter före. Men när antalet bostäder reduceras till siffror i statistiken förloras känslan för Stockholm och kontakten med dess förflutna. Stockholms historia och dess äldre byggnader betraktas numera bara som en "konstnärlig utsmyckning".

Tillägg: Expeditionsbyggnaden revs den 10 maj, bara fyra dagar efter att det här inlägget publicerades.