Är politiken styrd av ett åsiktsfilter?
Det politiska spelet handlar ofta om att identifiera ett "problem" som sedan ska lösas. Men när politiker baserar sina beslut och utspel på felaktigheter kan deras åtgärder istället få negativa konsekvenser. Överklaganden av byggplaner är en sådan fråga där politikerna lägger mycket kraft. Men eftersom överklaganden inte orsakar de stora förseningar av byggprojekt som politikerna gör gällande riskerar åtgärderna istället att skapa andra problem.
Gång på gång återkommer politikerna till vilket problem överklagande av byggprojekt är. De menar att överklaganden innebär att bostadsprojekt fördröjs och att bostadsbristen består. Senast var det Stockholms finansborgarråd Karin Wanngård (S) och stadsbyggnadsborgarråd Roger Mogert (S) som i en debattartikel i Dagens Samhälle (2016-09-28) propagerade för att staten ska införa ett krav på avgörande för överklaganden inom tio veckor. Det följdes upp av att Roger Mogert även i SVT uttalade en önskan om samma sak. Detta trots att regeringen med syftet att få en effektivare plan- och byggprocess redan har tagit bort länsstyrelsen som första instans för överklagande av detaljplaner och områdesbestämmelser.
Nyproduktion av bostäder i Norra Djurgårdsstaden
Vi måste komma ihåg att det nu byggs mer i Stockholm än på flera decennier. Över en tredjedel av hela landets byggmarknad finns i Stockholms Län. Takten i bostadsbyggandet ligger på samma nivå som under 1970-talets miljonprogramsbyggande. I ett pressmeddelande nyligen från Stockholms Byggmästareförening målas en ljus bild upp av byggindustrins förutsättningar i Stockholm. Det enda som Stockholms Byggmästareförening ser som ett hot är bristen på arbetskraft med rätt kompetens. Platschefer och produktionsledande personal är det som saknas. Inte med ett ord nämner de att överklaganden av detaljplaner och bygglov skulle vara det problem som bromsar byggandet.
I själva verket är det ofta byggbolagen själva som bromsar byggandet medan överklagande påverkar byggtakten ytterst marginellt. Det visade en granskning som Dagens Nyheter gjorde i somras och som fick bostadsminister Peter Eriksson (MP) att konstatera att "överklaganden verkar ha fått för stort utrymme i den politiska debatten". Byggbolagen håller på byggrätter eller bygger i etapper så att inte för många bostäder ska komma ut på marknaden samtidigt. För då riskerar priserna, och därmed lönsamheten, att minska.
Varför fortsätter då politikerna med att skuldbelägga de som överklagar? Är det ett sätt att skylla sina egna misslyckanden på en anonym massa som har svårt att försvara sig? Kan det vara ett sätt att göra politiska utspel och visa handlingskraft utan att behöva uträtta något?
Eller kan det vara så att de inte vet bättre? Att de helt enkelt tror på sin egen retorik. Får de sin information genom ett filter? Väljer de bort information som inte stödjer deras världsbild eller matas de med tillrättalagda rapporter och åsikter från sina vänners Twitter-flöden? Missade Karin Wanngård och Roger Mogert helt Dagens Nyheters granskning för att den inte passade in bland deras etablerade åsikter?
Om politiker fattar beslut baserat på vinklad information och planterade åsikter kan det få mycket negativa konsekvenser. I frågan om begränsningar i överklagandeprocessen och påtvingad snabbare handläggning av överklaganden riskerar det att leda till minskat medborgarinflytande, minskad kontroll och minskad kvalitet av byggplaner och bristande avvägningar när olika intressen står mot varandra. Det är ett högt pris att betala med tanke på att åtgärden ändå inte kommer att leda till den politiska ambitionen om högre byggtakt.
Gång på gång återkommer politikerna till vilket problem överklagande av byggprojekt är. De menar att överklaganden innebär att bostadsprojekt fördröjs och att bostadsbristen består. Senast var det Stockholms finansborgarråd Karin Wanngård (S) och stadsbyggnadsborgarråd Roger Mogert (S) som i en debattartikel i Dagens Samhälle (2016-09-28) propagerade för att staten ska införa ett krav på avgörande för överklaganden inom tio veckor. Det följdes upp av att Roger Mogert även i SVT uttalade en önskan om samma sak. Detta trots att regeringen med syftet att få en effektivare plan- och byggprocess redan har tagit bort länsstyrelsen som första instans för överklagande av detaljplaner och områdesbestämmelser.
Nyproduktion av bostäder i Norra Djurgårdsstaden
Vi måste komma ihåg att det nu byggs mer i Stockholm än på flera decennier. Över en tredjedel av hela landets byggmarknad finns i Stockholms Län. Takten i bostadsbyggandet ligger på samma nivå som under 1970-talets miljonprogramsbyggande. I ett pressmeddelande nyligen från Stockholms Byggmästareförening målas en ljus bild upp av byggindustrins förutsättningar i Stockholm. Det enda som Stockholms Byggmästareförening ser som ett hot är bristen på arbetskraft med rätt kompetens. Platschefer och produktionsledande personal är det som saknas. Inte med ett ord nämner de att överklaganden av detaljplaner och bygglov skulle vara det problem som bromsar byggandet.
I själva verket är det ofta byggbolagen själva som bromsar byggandet medan överklagande påverkar byggtakten ytterst marginellt. Det visade en granskning som Dagens Nyheter gjorde i somras och som fick bostadsminister Peter Eriksson (MP) att konstatera att "överklaganden verkar ha fått för stort utrymme i den politiska debatten". Byggbolagen håller på byggrätter eller bygger i etapper så att inte för många bostäder ska komma ut på marknaden samtidigt. För då riskerar priserna, och därmed lönsamheten, att minska.
Varför fortsätter då politikerna med att skuldbelägga de som överklagar? Är det ett sätt att skylla sina egna misslyckanden på en anonym massa som har svårt att försvara sig? Kan det vara ett sätt att göra politiska utspel och visa handlingskraft utan att behöva uträtta något?
Eller kan det vara så att de inte vet bättre? Att de helt enkelt tror på sin egen retorik. Får de sin information genom ett filter? Väljer de bort information som inte stödjer deras världsbild eller matas de med tillrättalagda rapporter och åsikter från sina vänners Twitter-flöden? Missade Karin Wanngård och Roger Mogert helt Dagens Nyheters granskning för att den inte passade in bland deras etablerade åsikter?
Om politiker fattar beslut baserat på vinklad information och planterade åsikter kan det få mycket negativa konsekvenser. I frågan om begränsningar i överklagandeprocessen och påtvingad snabbare handläggning av överklaganden riskerar det att leda till minskat medborgarinflytande, minskad kontroll och minskad kvalitet av byggplaner och bristande avvägningar när olika intressen står mot varandra. Det är ett högt pris att betala med tanke på att åtgärden ändå inte kommer att leda till den politiska ambitionen om högre byggtakt.
Snart rivs Gasklocka 4
Under hösten 2016 ska rivningen av Gasklocka 4 i inledas. Därför tar vi en tur till Norra Djurgårdsstaden, eller Hjorthagen som området egentligen är en del av, för att titta på gasklockan innan det är för sent.
Klocka 4 är en torrgasklocka med en rörlig kolv i den cylindriska cisternen. Kolven har en slaglängd på 88 meter.
En gasklocka är ett magasin för att lagra gas när förbrukningen är lägre än produktionen. Gas som sedan kan levereras när förbrukningen överstiger produktionen. Av de fem gasklockorna som finns i Hjorthagen är Gasklocka 4 med sina 200 000 m³ den största. Den byggdes 1932 och användes fram till april 2010. Gasklockan är en 95 meter 20-kantig cylinder byggd i plåt och syns från stora delar av Stockholm.
Industri och näringsliv har de senaste 200 åren påverkat Sveriges och Stockholms utveckling mer än kungar och krig. Den här gasklockan är tillsammans med de andra en viktig del av Stockholms industrihistoria som borde bevaras på samma sätt som slott och herrgårdar. Industribebyggelse är märkligt förbisedd i de sammanhangen. Gasklockorna i tegel är mycket vackra och ritades av arkitekten Ferdinand Boberg. De ska vara kvar med ny verksamhet men eftersom Gasklocka 4 är i metall anses den uppenbarligen inte värd att bevara trots att det är områdets industrikaraktär som helhet som måste stå i centrum.
Gasklockorna 1 och 2 byggdes 1893 och 1900.
Som det monument för västerländsk industrialisering det är skulle området platsa på Unescos lista för världsarv, som det står i boken ”Gasverket i Värtan” från 2006. Om alla byggnader från olika tider får stå kvar vill säga. Hela området med samtliga gasverksbyggnader är också blåklassat av Stockholms stadsmuseum.
Gasklocka 4 är ett tydligt blickfång i Stockholm och utgör en intressant kontrast till de nybyggda husen intill. Men istället för att behålla kopplingen till Stockholms industrihistoria ska gasklockan rivas och ersättas med ett mycket högt hus. Gasklocka 4 är unik i sitt slag. En liknande fanns i Göteborg men den håller nu på att rivas. Den staden värnar inte heller om sin industrihistoria.
Gasklocka 4 utgör en intressant kontrast till de nybyggda husen intill.
Den här markplätten borde ha kunnat sparas när ett så stort område bebyggs. Det fanns planer på att skapa ett rymdmuseum inne klockan. Det hade passat bra. Trappan på utsidan skulle också kunnat bli en spektakulär turistattraktion för den våghalsige.
Det byggs fortfarande mycket i området. Det bankar och sågas nästan överallt och kranarna hissar ideligen upp nya husdelar. Norra Djurgårdsstaden blir en del av en milleniering i innerstadens ytterkant precis som Hammarby sjöstad och Hagastaden. Husen med mer återhållen arkitektur kommer förmodligen att ha ett längre bäst-före-datum än de mer experimentella som närmast kan jämföras med 70-talets utsvängda byxor. Väldigt trendigt när de kom men ack så passé när 80-talet knackade på dörren. Hade området bebyggts med mer klassisk arkitektur, likt St:Eriksområdet på Kungsholmen, hade nog stadsdelen uppfattats som mycket trevligare.
Husen med mer traditionell arkitektur kommer förmodligen att ha ett längre bäst-före-datum än de mer experimentella.
De gamla tegelbyggnaderna har en detaljrikedom och arkitektonisk finess som hel saknas i det ny tegelhusen mitt emot.
För den som söker täthet är Norra Djurgårdsstaden rätt.
Kommer den nya skyskrapan att lösa bostadsbristen bland de som behöver det mest, unga vuxna och de som inte har råd att ta sig in på bostadsmarknaden? Nej, det är dyra bostäder som byggs i Norra Djurgårdsstaden och att bygga på höjden är mycket dyrt. Priserna blir därefter.
En äldre visionsbild över området.
Om det nu absolut ska byggas en skrytbyggnad här hade den mycket väl kunnat placeras på en annan plats hundra meter åt sidan där nya bostadshus nu byggs. Då hade Gasklocka 4 kunnat få vara kvar och bevaras som det industriminne den förtjänar att vara.
Klocka 4 är en torrgasklocka med en rörlig kolv i den cylindriska cisternen. Kolven har en slaglängd på 88 meter.
En gasklocka är ett magasin för att lagra gas när förbrukningen är lägre än produktionen. Gas som sedan kan levereras när förbrukningen överstiger produktionen. Av de fem gasklockorna som finns i Hjorthagen är Gasklocka 4 med sina 200 000 m³ den största. Den byggdes 1932 och användes fram till april 2010. Gasklockan är en 95 meter 20-kantig cylinder byggd i plåt och syns från stora delar av Stockholm.
Industri och näringsliv har de senaste 200 åren påverkat Sveriges och Stockholms utveckling mer än kungar och krig. Den här gasklockan är tillsammans med de andra en viktig del av Stockholms industrihistoria som borde bevaras på samma sätt som slott och herrgårdar. Industribebyggelse är märkligt förbisedd i de sammanhangen. Gasklockorna i tegel är mycket vackra och ritades av arkitekten Ferdinand Boberg. De ska vara kvar med ny verksamhet men eftersom Gasklocka 4 är i metall anses den uppenbarligen inte värd att bevara trots att det är områdets industrikaraktär som helhet som måste stå i centrum.
Gasklockorna 1 och 2 byggdes 1893 och 1900.
Som det monument för västerländsk industrialisering det är skulle området platsa på Unescos lista för världsarv, som det står i boken ”Gasverket i Värtan” från 2006. Om alla byggnader från olika tider får stå kvar vill säga. Hela området med samtliga gasverksbyggnader är också blåklassat av Stockholms stadsmuseum.
Gasklocka 4 är ett tydligt blickfång i Stockholm och utgör en intressant kontrast till de nybyggda husen intill. Men istället för att behålla kopplingen till Stockholms industrihistoria ska gasklockan rivas och ersättas med ett mycket högt hus. Gasklocka 4 är unik i sitt slag. En liknande fanns i Göteborg men den håller nu på att rivas. Den staden värnar inte heller om sin industrihistoria.
Gasklocka 4 utgör en intressant kontrast till de nybyggda husen intill.
Den här markplätten borde ha kunnat sparas när ett så stort område bebyggs. Det fanns planer på att skapa ett rymdmuseum inne klockan. Det hade passat bra. Trappan på utsidan skulle också kunnat bli en spektakulär turistattraktion för den våghalsige.
Det byggs fortfarande mycket i området. Det bankar och sågas nästan överallt och kranarna hissar ideligen upp nya husdelar. Norra Djurgårdsstaden blir en del av en milleniering i innerstadens ytterkant precis som Hammarby sjöstad och Hagastaden. Husen med mer återhållen arkitektur kommer förmodligen att ha ett längre bäst-före-datum än de mer experimentella som närmast kan jämföras med 70-talets utsvängda byxor. Väldigt trendigt när de kom men ack så passé när 80-talet knackade på dörren. Hade området bebyggts med mer klassisk arkitektur, likt St:Eriksområdet på Kungsholmen, hade nog stadsdelen uppfattats som mycket trevligare.
Husen med mer traditionell arkitektur kommer förmodligen att ha ett längre bäst-före-datum än de mer experimentella.
De gamla tegelbyggnaderna har en detaljrikedom och arkitektonisk finess som hel saknas i det ny tegelhusen mitt emot.
För den som söker täthet är Norra Djurgårdsstaden rätt.
Kommer den nya skyskrapan att lösa bostadsbristen bland de som behöver det mest, unga vuxna och de som inte har råd att ta sig in på bostadsmarknaden? Nej, det är dyra bostäder som byggs i Norra Djurgårdsstaden och att bygga på höjden är mycket dyrt. Priserna blir därefter.
En äldre visionsbild över området.
Om det nu absolut ska byggas en skrytbyggnad här hade den mycket väl kunnat placeras på en annan plats hundra meter åt sidan där nya bostadshus nu byggs. Då hade Gasklocka 4 kunnat få vara kvar och bevaras som det industriminne den förtjänar att vara.
Den här texten skrevs tillsammans med min bror.
