Bevara Stockholm

Samma gästskribent som tidigare gjorde en stadsvandring från söder till norr genom centrala Stockholm återkommer här med en ny vandring. Han följer de stora stråken men gör avstickare till sidogatorna och visar oss där detaljer i staden som få av oss känner till. Den här vandringen och bilderna är från hösten 2011 men kan göras när som helst.

Från Klara till Atlas

Flyttar man blicken från galleriornas skyltfönster ser man sånt man inte sett tidigare, eller kanske visst sett förut men som är värt att titta på igen. Vi går ett varv i Stockholm och ser vad vi hittar, både fint och fult.


Vi börjar vid Klara Kyrka mitt i staden. Kyrkan uppfördes av Kung Johan III och har byggts om och renoverats i omgångar efter brand och tidens tand. Kyrkan är byggd av rött tegel och är försedd med koppartak. Dess torn är 116 meter högt och kyrkan är därmed Skandinaviens näst högsta.

Att en höstdag se de färgglada löven mot kyrkans röda tegel är en upplevelse. Ta vara på de sevärdheter årstiderna bjuder på.

På väg tillbaka mot Drottninggatan får vi syn på ett gulligt litet hus i korsningen Målargatan / Apelbergsgatan, även det i kvarteret Bryggaren. Ett Villa Villerkulla mitt i Stockholm som ger oss en aning om livet i Klara innan politikerna stormade in med sina visioner.

I samband med att Slussen byggs om ska också bussterminalen flyttas in i Katarinaberget. Projektet med bussterminalen är så tätt sammanlänkat med ombyggnaden av Slussen att det borde ha varit en planprocess och inte två. Ingen av dem går att genomföra utan den andra.


Modell av den planerade bussterminalen som visar hur det kommer att vara utformat inne i berget. På den högra bilden syns utgången mot Katarinavägen.

Den nya bussterminalen kommer att ta flera år att bygga och under byggtiden ska en stor ponton i vattnet användas som terminal för bussarna. Det beror på att man inte börjar med att bygga den nya terminalen utan med att riva den gamla. Pontonen kommer att ligga ännu längre bort från tunnelbanan. Det är visserligen bara en tillfällig lösning men den kommer ändå att användas så länge som fyra till sex år.

Bygget kommer också att medföra stora påfrestningar på området när enorma mängder berg ska sprängas ut och fraktas bort. På berget ovanför finns flera kulturhistoriskt värdefulla och känsliga byggnader, bla Södra Teatern. Det är mycket sannolikt att dessa kommer att skadas av de vibrationer sprängningarna orsakar på samma sätt som skett i Maria Magdalena kyrka i närheten. Där har både kyrkan och kyrkogården skadats vid sprängningarna för Citybanan.

Det är inte bara problemen under byggtiden som upprört många. Flera kritiker påpekar att den nya bussterminalen blir dålig. Det blir stora nivåskillnader och att bygga in den i ett bergrum medför en säkerhetsrisk vid bränder. Utrymningsvägarna går via trappor vilket gör det svårt för dem som har problem att gå. De busspassagerare som kommer till Slussen och inte ska till tunnelbanan måste ta utgången vid Katarinavägen för att komma till stadsbussarna. Det kommer att bli trångt och rörigt där när alla människor ska passera på den smala trottoaren.


Idag är det infart till en bensinstation och ett garage där ingången till bussterminalen ska vara.

Dagens bussterminal har ett bra läge men behöver rustas upp och förbättras, tex med bullerdämpande åtgärder. Den nya terminalen kommer att ligga längre från tunnelbanan och ha ungefär samma kapacitet som den nuvarande, trots att antalet resenärer i framtiden beräknas bli drygt 10 000 fler per dygn än idag.


Bussterminalen vid Slussen, Februari 2012.

Arkitekter som studerat planförslaget påpekar att det bara kommer att vara möjligt att köra in i terminalen från öster, dvs från Nacka-hållet. Vinkeln blir för snäv om man kommer från andra hållet. Det gör att bussterminalen blir skräddarsydd för dagens Nacka-trafik. Vid en utbyggnad av tunnelbanan till Nacka kommer behovet av busstrafik från det hållet att minska. Bussförare har också uttryck oro över att behöva backa ut från hållplatserna i terminalen. Att byta ut bussar som går sönder blir också betydligt svårare i den nya bussterminalen. Idag används de s.k. Pelikansvängarna för att köra bussar vid byten. Det är en möjlighet som försvinner med Nya Slussen och den nya bussterminalen.

Ett av de stora problemen jag ser med den plan som presenteras är att den inte är färdig. Det finns alltför många frågor kvar som måste få ett svar. Tex frågan om hur grundvattnet påverkas av projektet. Både under byggtiden och när terminalen är klar måste grundvatten ledas bort. Det finns en stor risk att grundvattnets nivå sjunker i marken ovanför. Det kan skapa sättningar i byggnader i området. Utredning pågår hur ett område långt större än planområdet kommer att påverkas. (Den streckade linjen på bilden nedan.)



Inte heller finansieringen av terminalen, flytten av en stor avloppstunnel eller vart ersättningsbussar för tunnelbanan ska ta vägen är frågor som är färdigutredda.

I Stadsbyggnadskontorets genomförandebeskrivning kan man bl.a. läsa följande två stycken:

"Finansieringen av bussterminalen är inte bara en fråga för staden och diskussioner förs med SL om hur fördelningen kan komma att ske. Vidare diskussioner med SL avseende frågan pågår. Fördelningen av kostnaderna är i dagsläget dock inte klar."

"Den avloppstunnel som genomkorsar planområdet idag och som ska ersättas i nytt läge kommer att projekteras och genomföras parallellt med byggandet av bussterminalen. Avloppstunneln korsar idag under tunnelbanan och ett nytt läge för denna har tagits fram. Byggandet av den nya avloppstunneln under tunnelbanan är en kritisk punkt och på vilket sätt detta ska göras kommer att diskuteras vidare och samrådas tillsammans med SL." 
 
Allt sådant borde ha varit utrett innan planen presenterades. Den är ju helt enkelt inte färdig. Under en utställning som den här är det meningen att allmänheten ska komma med åsikter och synpunkter men här återstår alldeles för mycket för att det ska gå att göra en samlad bedömning av planens konsekvenser. Fram till den 27 februari pågår utställningen i Stadsmuseet vid Slussen.

Kollektivtrafiken i Stockholmsregionen är ett ständigt återkommande diskussionsämne. Oftast diskuteras om utbyggnaden av tunnelbanan till Nacka ska genomföras eller ifall spårvagnar är rätt sätt att utöka kollektivtrafikens kapacitet i Stockholms innerstad. Men det finns tiotusentals resenärer som inte berörs av tunnelbana till Nacka eller spårvagnar i Stockholms innerstad. Jag tänker på de människor som åker pendeltåg varje dag. Med pendeltågen kan man åka mellan Nynäshamn/Gnesta i söder och Märsta/Bålsta i norr. Men det är ofta problem med pendeltåget.

Min bror är en av dem som dagligen åker pendeltåg till och från jobbet. När det varit riktigt illa med förseningar och inställda tåg brukar han ringa och skälla på mig. Inte för att han tycker att det är mitt fel utan för att han behöver skrika av sig lite och jag råkar vara närmast. Själv åker jag inte längre pendeltåg till jobbet och det är jag tacksam för. Otaliga är de historier min bror berättar om ständigt försenade tåg, vagnfel, och att tågen utan förklaring kan bli stående mellan två stationer. En gång när han skulle hem på kvällen avgick tåget i tid men resan tog nästan tjugo minuter längre tid än planerat. Trots detta var tåget inte försenat. När han kom fram var det nämligen ett tåg senare i tidtabellen han åkte med. Det tåg han klivit på hade ställts in och blivit tåget efter. Fast det var samma tåg han satt på. Svårt att hänga med? Jag, det har jag också.

En vän till mig sa nyligen att "pendeltåg är lika med signalfel". En kollega gjorde uppskattningen att 80 % av pendeltågen är försenade. En annan kollega har flyttat från Rönninge till Stockholm för att pendeltågen fungerar så dåligt. Enligt honom skulle en stor del av trängselproblemet i Stockholm lösas bara det fanns en pålitlig kollektivtrafik som gjorde det lättare att bo längre från centrum. Andra kollegor har börjat ta bilen till jobbet. "Tåget har redan fått en chans för mycket."

Jag hyser en from förhoppning om att citybanan ska lösa några av problemen men fler spår hjälper inte mot vagnfel, förarbrist och nedrivna kontaktledningar. De problemen måste också lösas och det innan citybanan är klar. Minst lika viktigt som att bygga ut ny kollektivtrafik är att få den som finns att fungera. Pendeltågsresenärerna bryr sig inte om ifall det är bra med spårvagnar i centrala Stockholm när de står och fryser på en pendeltågstation i väntan på ett försenat tåg.

Eller som bin bror krasst brukar avsluta sin utskällning: "Få skiten att fungera någon gång!"

På Hantverkargatan, alldeles bredvid Kungsholmens Gymnasium ligger en fastighet med beteckningen Basaren 1. Den kan tyckas oansenlig där den ligger men är ur ett historiskt perspektiv både intressant och värdefull. Byggnaden är en långsträckt affärslänga med två våningar mot Hantverkargatan och tre våningar mot Baltzar von Platens gata. Basaren ritades av arkitekten Björn Hedvall 1931 och är numera den enda bevarade fristående basarlängan i Stockholms innerstad. Byggnaden är också med sitt välbevarade yttre i funktionalistisk stil en typisk representant för sin tid. Enligt Stockholms stads kulturhistoriska klassificering är den särskilt värdefull från kulturhistorisk synpunkt (grön klass).

Basarlängan har genom åren innehållit både bibliotek och tandläkarmottagning på övervåningen och affär och restaurang i bottenvåningen.

Huset planeras att rivas och ska ersättas av ett bostadshus som från början var tänkt att vara 13 våningar högt men efter protester har dess högsta del minskats ner till nio våningar. Rivningen och nybyggnationen kommer inte bara att göra att en historiskt värdefull byggnad försvinner utan också att en av de allt färre öppningarna i stadsbilden byggs igen.

Svenska Byggnadsvårdsföreningen tar upp byggnaden på sin Gula lista över hotade byggnader.


Basaren och dess fasad mot Hantverkargatan, fotograferad i januari 2012.