Bevara Stockholm

När Söderhallen, SL:s bussdepå för innerstadsbussar, rivs ska den ersättas med sju nya bostadskvarter. Från början planerades för 820 bostäder men nu har planerna utökats till ca 1200 bostäder. Den höga exploateringen gör att boendemiljön blir sämre för de som flyttar in i den nya kvarteren och för de som bor i kvarteren runt omkring.

När den nya bussdepån i västra Hammarby Sjöstad är klar 2017 ska bussarna flytta dit från den nuvarande depån Söderhallen i kvarteret Persikan på östra Södermalm. Den nuvarande depån ska enligt planerna som är ute på samråd rivas och istället ska knappt 1200 bostäder i sju kvarter byggas tillsammans med tolv förskoleavdelningar och givetvis publika lokaler i husens bottenvåningar. Mitt i kvarteret planeras för en ny park kallad Persikoparken. Genom kvarteren ska det löpa ett stråk för utevistelse. Stråket är något som kallas "grändgata". Det är ett nytt ord från Stadsbyggnadskontoret och är en finare omskrivning av en mycket smal gångfartsgata. Ska det bli trångt måste det åtminstone låta tjusigt.


Illustrationsplan över de planerade kvarteren hämtad från samrådshandlingen.

Bussdepån som idag finns i kvarteret byggdes 1954-57 av Stockholms spårvägar. Söderhallen är gulklassad av Stockholms Stadsmuseum. Idag använder SL främst depåns över del för uppställning av bussar och verkstad. I Söderhallens övriga delar finns verkstäder, lagerlokaler och garage. Spårvägsmuseet ligger också i Söderhallen tillsammans med Leksaksmuseum. Det är lite roligt att Spårvägsmuseet, som tidigare låg under Odenplans tunnelbanestation, ligger i SL:s bussdepå. Den historiska och nuvarande verksamheten blandas. När Söderhallen rivs ska Spårvägsmuseet flyttas till Gasverksområdet i Hjorthagen, det som nu kallas Norra Djurgårdsstaden.


Spårvägsmuseets entré på Tegelviksgatan, Juni 2015

Bussdepån kan enkelt beskrivas som en stor grå klump men är i egentligen intressantare än så. Den har många funktionella och arkitektoniska detaljer. Fasaden är i vissa fall veckad för att möjliggöra ett ökat ljusinsläpp och trapphus i byggnadens hörn är tydligt markerade med både färg och form.



Söderhallen, Juni 2015

När området markanvisades var planerna att 820 bostäder skulle byggas i kvarteret. Nu har antalet utökats till närmare 1200. Det leder till en mycket hög exploatering med hus som i många fall är mycket högre än omgivande bebyggelse. Mot Åsöberget kommer de nya huset att upplevas som en kompakt mur. Byggnaderna kommer i många fall också stå tätt och skugga inte bara omgivande bebyggelse utan också varandra. Den planerade "grändgatan" som löper genom hela det framtida kvarteret blir smalare än stadsgator i allmänhet. Det tillsammans med att husen blir högre leder till att området blir mörkt och speciellt lägenheterna på de lägre våningsplanen blir också mörka. Det sägs ofta att människor vill bo tätt men samtidigt är det lägenheter med utsikt som är de mest attraktiva.


Modellskiss inlagd i flygfoto från nordöst. Bild: Stadsbyggnadskontoret

Exploateringen av Kv. Persikan är för omfattande. Till och med tjänstemän på Stadsbyggnadskontoret anser att den planerade exploateringen ligger på smärtgränsen för vad som är möjligt för att få en bra boendemiljö med vettiga ljusförhållanden. Men byggbolagen och politikerna pressar på.

Framförallt borde hushöjden i områdets östra del sänkas med hälften om de alls ska byggas. Övrig hushöjd bör sänkas med två våningar.


Illustration från Stadsbyggnadskontoret på planerade bostadshus i en vy från Bondegatan och platsen idag. Notera den vida vinkeln i illustrationen som gör att de planerade husen både ser ut att ligga längre bort och vara lägre än de kommer att göra i verkligheten.

Den framtida Persikoparkens yta är för liten för att räcka till. Den ska också användas av de tolv förskoleavdelningarna. Men eftersom parken blir för liten kan inte förskolorna få egna ordentliga gårdar där utan får nöja sig med små utsläppsgårdar och sedan använda resten av parken, eller andra parker i området, gemensamt med allmänheten.


Söderhallen, Juni 2015. Gröna gården till höger i bild.


Fotomontage med volymskiss, vy från Londonviadukten. Gröna gården ligger mitt i bild.
Bild: Stadsbyggnadskontoret.

En mycket bättre lösning för området vore att ett mindre område exploateras och att en stor park skapas av det som idag är parkeringsyta för bussar. Det kommer att uppskattas av de framtida boende i området. Verksamhetslokaler kan med fördel placeras under den parken om man behåller konceptet av nuvarande utformning. Det skulle också ge Gröna gården samt den övriga äldre bebyggelsen på Kvastmakarbacken ett friare läge. Något den historiska miljön där skulle vinna på.

Avståndet mellan de olika huskropparna borde också bli större så att området upplevs ljusare och luftigare. Det tänkta antalet bostäder måste då minska men behöver inte bli lägre än de 820 som planerna ursprungligen gällde. Samtidigt skulle livskvalitet för framtida boende öka avsevärt.

En gästskribent resonerar här över de löften politiker ger och sedan bryter eller väntar så länge med att genomföra att man kan undra när de kan betraktas som brutna.

Löften bryts och skjuts på framtiden

Från politikerhåll lät det först som att Klockhuset vid Norra Station, eller åtminstone tornet, skulle bevaras. Samma sak med Sippans kiosk på Odenplan som försvann i och med ombyggnaden av stationen. Kiosken ritades av Erik Glemme i början av 1950-talet. Han ritade även vingen över nedgången till Odenplans tunnelbanestation. När arbetet med Citybanan och den nya stationen var klar skulle kiosken, med sitt klassiska tak åter pryda sin plats på Odenplan, var det sagt. Klockhuset från 1924 revs under uppmärksammade former i februari 2014 medan Sippans kiosk försvann mer diskret. Klockhuset hade lätt kunna bli en fin symbol för den nya Hagastaden och samtidigt påmint om platsens tidigare industrihistoria. Borta är de och löftena om att de skulle komma tillbaka har inte hållits.


Klocktornet vid Norra Station

Nu planeras för en renovering av den s.k. getingmidjan när citybanan är klar 2017. Det är järnvägen mellan Stockholm Central och Stockholm Södra som nu nått sin tekniska livslängd. Inget fel med det men det innebär byggplatser på många ställen längs järnvägen i flera år till.

Vid södra station innebär det att Fatbursparkens ökade yta får vänta trots löftet att den skulle vara klar 2015. Tanken var att järnvägsspåren vid parken skulle däckas över i samband med bygget av Citybanan och därmed öka parkens yta.

Löften från Stockholm stad låter fortfarande fina:
”Den nya parken beräknas stå klar 2015. Järnvägen kommer då att vara förlagd i tunnel under parken och Mariagårdstäppan har integrerats med resten av parken.

Den tillgängliga grönytan i Fatbursparken beräknas att öka med cirka 1000 kvm. Drygt 3000 kvm tillkommer genom överdäckningen av Mariagårdstäppan samtidigt som 2000 respektive 200 kvm avgår i och med exploateringen i Johan Helmich Romans Park och tillbyggnaden av Göta Ark.

Fatbursparken blir större, mer sammanhållen, fri från buller, tryggare och mer inbjudande att vistas i – En bättre park helt enkelt!”

Vi får väl se hur det blir med det. Om den planerade exploateringen fortskrider utan att parkytan ökas kommer Fatbursparken istället bli 2200 kvm mindre. Formuleringen ”parken beräknas stå klar 2015” är en friskrivning som heter duga. Nu kommer det enligt uppgift att dröja till 2021 innan parken är klar, men mycket kan hända fram till dess. Överdäckning är dyrt. Kommer pengarna att räcka?

Klocktorn, kiosk och park. Hur länge kan löften skjutas på framtiden innan de anses vara brutna?


Visionsbild av Fatbursparken. Notera att de planerade husen i Johan Helmich Romas park knappt syns på bilden.


Idag är stora delar av parken en byggarbetsplats och så kommer det förmodligen att vara i flera år till.