Årstaskogen - Ett stympat naturreservat

Ett vallöfte om att göra Årstaskogen till ett naturreservat visade sig vara för bra för att vara sant. Flera områden lämnades utanför reservatet och dess gränser tar större hänsyn till framtida exploatering än att skydda natur- och rekreationsvärden.

Årstaskogen är ett ca 50 ha stort skogsområde i norra Årsta. Den ligger på norrsluttningen på en förkastningsbrant ner mot Årstaviken. Höjdskillnaden mellan de övre och de lägre delarna av skogen är stora och det är många branta partier i området. Skogen har stora naturvärden med bland annat stora flera hundra år gamla tallar och gamla ädellövs- och strandmiljöer. Här finns också flera sällsynta arter som mindre hackspett, spillkråka och duvhök. Flera av de djurarter som finns i skogen kräver relativt stora arealer för att kunna leva där. Området är även viktigt som spridningskorridor. Årstaskogen är också ett viktigt rekreationsområde för människor. Runt skogen ligger flera tättbefolkade stadsdelar som Södermalm, Årsta, Hammarby Sjöstad och Liljeholmen.


Naturreservatets gränser markerat med gult med de områden som lämnats utanför markerat med lila. Bild: Bevara Årstaskogen

Inför valet 2014 lovade Socialdemokraterna att Årstaskogen och Årsta holmar skulle bli ett naturreservat och när Miljöpartiet var med i styret tycktes beslutet vara givet. Men det visade sig vara ett löfte med litet värde. Politikerna hade nämligen aldrig lovat att hela Årstaskogen skulle bli en del av reservatet. När gränserna för det planerade reservatet presenterades visade det sig att flera stora områden av skogen lämnats utanför för att istället exploateras med 800 - 1000 bostäder. Så lätt är det att komma undan ett löfte och ändå uppfylla det. Bland övriga partier finns allt från Moderaterna som tidigare föreslagit att bygga upp till 5000 bostäder i skogen och inte ville ha något naturreservat till Centerpartiet som inte vill bygga alls i skogen men gladeligen bygger i andra parker och grönområdet trots att de lovar motsatsen i varenda valrörelse. De områden som lämnats utanför naturreservatet var bl.a. en populär utsiktspunkt som Ljungberget men också områden som Solskogen med sin fornlämning och lekplatsen Trollparken.


Trollparken, Augusti 2018

När naturreservatet sedan inrättades den 29 januari 2018 hade gränserna justerats igen. Trollparken ingår numera i reservatet. Skam hade varit annars. Den anlades nämligen som grönkompensation när fem bostadshus med ca 150 bostäder byggdes alldeles i närheten för ca tio år sedan. Att bebygga den hade väl inte ens de mest exploateringspositiva politikerna mage att göra. Men övriga stora områden som är en naturlig del av Årstaskogen ligger fortfarande utanför reservatets gränser och där planeras nu för bostäder.


Invigningen av naturreservatet den 17 juni 2018


Som en protest mot att områden lämnats utanför reservatet sattes det i samband med invigningen upp kors med områdenas namn.

De områden som lämnats utanför reservatet ligger i skogens södra kant. Områdena är en stor del av den flacka och lättillgängliga del av skogen där flest människor rör sig. Men det är också de mest lättbebyggda delarna av skogen, till skillnad från den svårbebyggda förkastningsbranten. Områdena ligger inte vid vattnet och omfattas därför heller inte av strandskyddet. Att bebygga de här områdena skulle inte bara minska de ytor som behövs för skogens flora och fauna utan också kraftigt minska människors tillgänglighet till Årstaskogen eftersom det är de lättillgängliga områdena som försvinner. Naturreservatets gränser utgår inte från vad som behöver skyddas utan tvärt om är gränsen anpassad för framtida exploatering.

Tavelsjövägen - Förtätning med nackdelar

När Stockholm byggdes ut på 1940- och 1950-talen byggdes områden med grönska mellan husen och med egna centrum. Det gav ljusa bostäder och lokal service. Nu förtätas områdena med hänvisning till att de tillför nya stadskvaliteter, men i många fall blir det bara förtätning som tar bort de kvaliteter som finns utan att tillföra något ytterligare.

Årsta byggdes ut under 1940- och 1950-talen. Bostadshusen anpassades till topografin och miljön och fick ett rikt inslag av bevarad naturmark runtomkring. Årsta skulle inte bli en sovstad utan vara självförsörjande med olika typer av service och som en del av det byggdes ett stadsdelscentrum som stod klart 1953 vid Årsta torg.

Årsta är en av de stadsdelar där det nu byggs väldigt mycket. Årstastråket är ett projekt med totalt 3000 bostäder, Årstaskogen blir naturreservat men inte utan att naggas ytterligare i kanten med ny bostadsbebyggelse, på Årstafältet planeras för 6000 bostäder och vid Årstaberg byggs ca 1000 bostäder i höga hus. Till detta kommer förtätningen bland de befintliga husen där grönskan mellan dem många gånger försvinner.

Ett exempel på det senare är den planerade förtätningen på Tavelsjövägen i västra Årsta, ett stenkast från de 1000 bostäderna som byggs i Årstaberg. Här planeras för fem punkthus i sex våningar med totalt ca 70 bostadsrättslägenheter och garage med infart mellan några av husen. Husen ska placeras på det naturområde som löper längs Tavelsjövägen.

Byggnaderna ska "utformas med aktiva bottenvåningar mot gata, där möjligheter till lokaler för affärsverksamhet ska studeras". Tavelsjövägen är en återvändsgata och förutsättningarna för butiker är små. Det känns mest som att formuleringarna är med för att det låter bra och tilltalar politiker som drömmer om att människor obekymrat ska flanera längs gatan. Om det är så viktigt med aktiva bottenvåningar varför fick då butikslokalerna på Ottsjövägen i närheten omvandlas till privatbostäder? Varför sker inte en upprustning av det trevliga men förfallna och slumrande lilla torget vid Skälderviksplan i närheten?


En tidig volymskiss över förslagen bebyggelse med fem punkthus i souterräng.
Bild: White/Besqab/Stadsbyggnadskontoret


Sektion för föreslagen bebyggelse mellan husen längs Tavelsjövägen och punktuhsen på kullen. Bild: White/Besqab/Stadsbyggnadskontoret

Det är vanligt att platser som ska bebyggas beskrivs i negativa ordalag för att få förändringen att framstå som positiv. Ofta används ord som "otrygg" eller "otillgänglig". När planerna presenterades i november 2017 pratade dåvarande stadsbyggnadsborgarrådet Roger Mogert (S) genast illa om det aktuella området och kallade det för en "otillgänglig slänt". Allt för att motivera att ett stycke naturområde bebyggs. Men där Roger Mogert (S) ser en "otillgänglig slänt" ser vi andra en skogsbacke med träd, buskar och klippor. Den kanske inte används för hundpromenader och picknick men väl av groddjur, barrskogslevande arter och den rödlistade trädsvampen Tallticka. Många gånger finns arter och livsmiljöer i städernas grönområden som inte finns någon annanstans. Därför är de av stor vikt för den biologiska mångfalden.

För rekreation finns Årstaskogen och Storängsparken alldeles i närheten. Storängsparken naggas nu i kanten med bygget av en ny förskola och byggplaner finns som sagt också för Årstaskogen. Med den kraftiga utbyggnaden som sker i Årsta i allmänhet och i Årstaberg i synnerhet kommer trycket på parken och skogen att öka markant. Just Tavelsjövägen har också redan förtätats med två flerbostadshus som stod klara för drygt 10 år sedan.


Tavelsjövägen mot sydväst, Februari 2018


Tavelsjövägen mot nordost med de två nyare bostadshusen i fonden, Februari 2018

Förtätningen får här andra konsekvenser än att bara en "otillgänglig slänt" försvinner. Det ger bebyggelse som närmar sig innerstadens täthet men utan innerstadens kvaliteter. Istället blir det bara hus som står nära varandra och där hus i park ersätts av hus vid hus med ökad insyn och mer trafik. Just lite trafik och insynsskyddade lägen brukar värderas högt i bostadsannonser.

Det finns dock mer konkreta problem med att bebygga området. I projektets startpromemoria konstateras att "föreslagen bebyggelse innebär att området kommer bli mer hårdgjort och mer vatten kommer rinna på ytan. Området har också en kraftigt kuperad terräng där risken för översvämningar i lågpunkter i området ökar." Samma startpromemoria konstaterar att frågan måste utredas. Grönområden har också en stor betydelse för stadsklimatet och för att rena luften från föroreningar och partiklar.

Ytterligare en fråga att ha i åtanke är att pendeltågen, tvärbanan och bussarna i området redan är högt belastade och minsta störning får stora konsekvenser. De 1000 nya bostäderna bredvid Årstabergs pendeltågsstation lär inte göra saken bättre. Att bygga i kollektivtrafiknära lägen som det här är ett förståeligt argument men politikerna måste också fundera på hur mycket kollektivtrafiken tål innan människor ger upp och börjar åka bil istället.

Det är vanligt att platser som ska bebyggas beskrivs i negativa ordalag för att få förändringen att framstå som positiv.


Skärskådar man alla förskönande beskrivningar om "trygg och levande stadsmiljö" inser man att de inte betyder något utan bara är ett sätt att sälja in ytterligare exploatering. Stadsbyggnadsnämnden verkar också ha fastnat i sin egen retorik. I dess beslutsprotokoll för ärendet står att "Nämnden ser också positivt på att Tavelsjövägen kan få en bättre och tryggare utformning." Vad som är en bättre utformning är en subjektiv bedömning och i allra högsta grad en åsikt. Men att hänvisa till trygghet är i det här fallet direkt felaktigt. De boende i upplever nämligen redan området som tryggt. Det framkommer i startpromemorian som hänvisar till Stockholms stads Trygghetsmätning från 2014 i Årsta. Undantaget är kvinnor som i större utsträckning än män tycker att det är obehagligt att vara vid kolllektivtrafikens hållplatser och att gå hem när det är mörkt ute men det har inget med Tavelsjövägens utformning att göra utan är generellt för hela Årsta.

Planeringen av projektet drog igång i början av 2016 när bostadskonjunkturen stod på topp och fartblinda politiker tävlade om att bygga flest bostäder utan att tänka på konsekvenserna. Nu när det finns ett överutbud av nyproducerade bostäder finns möjligheten att hinna tänka efter och stoppa de projekt som gör mer skada än nytta.

Årstafältet och brutna löften

Årstafältet är ca 1 km långt och 500 meter brett. 2001 beslutade kommunfullmäktige med politisk enighet från både höger och vänster att Årstafältet skulle omvandlas till en landskapspark. Parken skulle bli en attraktiv park med plats för både sport och lek samtidigt som det skulle finnas lugnare delar med utrymme för djurliv och rekreation. Landskapsparken var tänkt att länka ihop de olika stadsdelarna runtomkring och det naturliga landskapet med dess kulturhistoriska inslag skulle bli en viktig del av parkens utformning. Göta landsväg som är den medeltida infarten till Stockholm och Östberga gravfält är några exempel på de fornlämningar som finns kvar i området och skyddas av fornminneslagen.

Mellan 2001 och 2006 pågick arbetet med landskapsparken, ett arbete som kostade miljontals kronor.

Men politiska löften har som bekant kort hållbarhetstid och trots det tidigare beslutet och antagen detaljplan om landskapspark ska det nu istället byggas bostäder på minst halva Årstafältet, kanske kommer så mycket som 65 % av fältet att bebyggas. Den nya stadsdelen ska när den är klar ca 2030 ha 4000 bostäder för 10 000 invånare och enligt Stockholms Stad vara en stadsdel i "världsklass". Allt som byggs ska numera vara i "världsklass". Det är ytterligare ett modeord precis som "mötesplats" och "sätta på kartan".

Årstafältet är ett av de 30 stora utvecklingsprojekt som just nu pågår i Stockholm. Några andra exempel på de här utvecklingsprojekten är Hagastaden, utbyggnaden av Kista, Citybanan och ombyggnaden av Slussen.

Nu i oktober fattade exploateringsnämnden beslut om exploatering av det område som ska innehålla den första etappen med bostäder. Det innebär att ett byggbolag kan tilldelas markanvisning för att i framtiden få bygga på platsen. De boende som sett fram emot den utlovade landskapsparken protesterar naturligtvis. En av deras protestaktioner är en kommande pumpaparad den 31 oktober anordnad av Nätverket Årstafältet.


RSS 2.0