Bevara Stockholm

För ungefär två år sedan skrev jag om byggplanerna i Rosenlundsparken på Södermalm. Planer som senare lett till kraftiga protester. Ursprungligen skulle det också byggas en bussgata genom parken. Projektet är tätt sammanlänkat med ett planerat bygge av en stor livsmedelsbutik i kvarteret Linjalen alldeles bredvid. Nu blir det ingen bussgata genom Rosenlundsparken men förslaget om ett ICA Kvantum i kvarteret Linjalens garage, ombyggnad av kvarterets gård samt höghus och en bilväg i västra delen av Rosenlundsparken ligger kvar. Den 13 april 2014 gestaltade de boende i området hur stor påverkan förslaget får på deras närmiljö.


De boende markerade med plastband var på gården byggnaderna planeras att stå.
(Klicka på bilderna för större format.)


Kvarteret Linjalen, April 2014 (Klicka på bilden för större format.)

Kvarteret Linjalen byggdes 1969 som en del av miljonprogrammet och den stora gården mellan huskropparna är en av dess stora kvaliteter. Kvarteret har 450 hyreslägenheter och sju förskoleavdelningar med 122 barn som kan leka tryggt på gården. Till kvarteret kommer även andra förskolor och leker och gården är öppen för vem som helst att besöka. Platsen är fridfullare än många av parkerna i närheten. Gården renoverades 2003-2005. Då stod de boende ut med att bo i en byggarbetsplats eftersom de visste att resultatet skulle bli bra. Marken anlades med små kullar för att inbjuda till lek och blommor och körsbärsträd planterades.

Under gården finns idag två nyrenoverade tvättstugor, båda med nio maskiner samt 18 torkställen. De nås med hiss och fungerar enligt de boende utmärkt. Den stora fördelen är att det går att komma till dem "torrskodd", dvs. utan att behöva klä på sig och gå ut. I källaren finns också låst cykelförvaring och garage.

Men just här ska alltså en jättestor ICA-butik anläggas, trots att det redan finns gott om både stora och små livsmedelsbutiker i närheten. Vid Medborgarplatsen finns t.ex. en stor affär i SF-biografens gamla lokaler. Om en stor butik byggs måste det som idag finns i utrymmet flyttas och planen är att flytta upp det på gården. Tvättstugor och cykelparkering ska byggas i små hus på de öppna ytorna på gården och garaget kommer att försvinna. På andra håll byggs nya underjordiska garage för att få bort parkerade bilar från gatorna men här väljer politikerna att göra precis tvärt om.

För en stor butik som ICA Kvantum krävs det en stor ventilationsanläggning. Den kommer att få en ljudnivå enligt normerna för industrianläggningar och även den kommer att ligga på gården. Det är inte acceptabelt i ett bostadsområde och det hjälper inte att dölja anläggningen i ett orangeri. Jag undrar om det överhuvudtaget har gjorts en miljökonsekvensutredning. Förutom bullret från ventilationsanläggningen kommer också trafiken att öka avsevärt av både varutransporter och kunder. På gården ska också hissar ner till butiken byggas.

Nu måste hyresgästerna återigen bo i en byggarbetsplats, men med resultatet att den fina gården förstörs. Med tvättstugor, cykelburar, grovsoprum, hissar och en stor ventilationsanläggning blir det sen inte mycket kvar av gården att vara på.


Kommunala Stockholmshem som äger husen i kvarteret har satt upp en skylt. Det kanske är dags att leva upp till den också.

Hyresgästerna i Linjalen ser gården som en självklar mötesplats där de kan umgås och knyta nya kontakter, unga som gamla. Hyresgäster som är funktionshindrade, barn och de som kommit lite till åren är i stort behov av utevistelse för att öka sin livskvalité. Om planerna att bygga på gården sätts i verket i samband med bygget av en stormarknad, kommer många att isoleras i sina lägenheter under lång tid framöver. Visst, mycket av det som anläggs är till för de boende men allt det finns lättillgängligt redan idag, är nyrenoverat och fungerar mycket bra.

Gårdens träd, kanske alla, måste tas bort. Något positivt eller trygghetsskapande finns inte i de nya planerna. De förstör bara det som gör kvarteret Linjalen till en bra boendemiljö.


Plastbanden på marken markerar var i Rosenlundsparken de nya husen ska stå. (Klicka på bilden gör större format.)


Vänster bild: Gångvägen som ska bli en bilväg.
Höger bild: Inte ens grova sopor som en trasig moped städas längre undan från parken.

När det gäller byggplanerna i Rosenlundsparken kan man tydlig se hur staden arbetar för att få igenom projektet. Det finns inget som helst underhåll av parkens västra del längre. Staden ägnar sig alltså åt ett medvetet förfall som nu gått så långt att de boende själva ser sig tvungna att städa och plocka skräp. En del grova sopor har legat i buskarna i flera år. Är det för att folk ska tycka att det är bättre med lyxbostäder istället?

Även här ska ca 30 träd sågas ner, en del av dem är riktigt stora. Ett träd dricker 500-700 liter vatten per dag, tar ner koldioxidhalten, minskar buller och binder partiklar som finns i luften. Att träd tas bort har alltså större påverkan på miljön än att bara grönskan försvinner.

Förskolebaracken som byggdes i parken skulle vara provisorisk och stå i 3 år i väntan på citytunneln. Nu ska förskolan bort men istället byggs det s.k. Parkhuset som blir 31 m högt, 39 meter långt och 12,5-16 m brett. Det huset blir inte provisoriskt. Gångstråket längs parken blir bilväg och fotbollsplanen försvinner.


Ballongerna visar höjden på det planerade parkhuset.

Idag den 24 april ska stadsbyggnadsnämnden godkänna förslagen till detaljplaner och i juni ska kommunfullmäktige fatta beslut. Det är inte för sent att tänka om.

Den här texten skrevs tillsammans med en boende i ett av Linjalens grannkvarter.

Den planerade rivningen i kvarteret Riddaren på Östermalm har debatteras flitigt de senaste veckorna även om förslaget varit känt länge. Förslaget rör den byggnad på Nybrogatan där biografen Astoria tidigare låg och innebär att flygeln i kvarteret rivs och ersätts med en betydligt större kontorsbyggnad. Den nya byggnaden får en högre takhöjd som också ska sträcka sig in över det bevarade gatuhuset, vars tak alltså ska rivas. Gatuhuset ska konverteras till knappt 20 bostadslägenheter. Utrymmet bredvid huset ska sänkas ner för att ge ljusinsläpp till källarlokaler.


Skiss över den planerade förändrnigen om planförslaget genomförs hämtad från Stadsbyggnadskontorets utställningshandlingar. (Klicka på bilden för större format.)

I stadsbyggnadskontorets utställningshandlingar kan man läsa att "planens syfte är att tillföra nya bostäder och attraktiva kontorsarbetsplatser i kvarteret. Ett vidare syfte är att stärka stadsdelens urbana karaktär med ett utökat utbud av handel i kombination med ytterligare bostäder och arbetsplatser."


Nybrogatan, våren 2014

Nybrogatan är en livlig och välbesökt gågata med butiker och restauranger, mitt på Östermalm. Om inte det är en tillräckligt "urban" miljö vad är det då som duger i Stadsbyggnadskontorets ögon? Det här projektet är ett tydligt exempel på en stadsbyggnadspolitik som gått överstyr. Stockholms historia och bebyggelse anses inte längre ha något värde utan det enda som räknas är ekonomisk vinning och hög exploatering. All form av eftertanke verkar saknas.

Stadsbyggnadsborarrådet kommenterade projektet med att det inte var frågan om någon rivningsvåg likt den på 1960-talet. Då revs hela kvarter men här var det bara frågan om en enstaka byggnad. Det är bara det att i samma kvarter har två andra byggprojekt lett till omfattande rivningar av den befintliga bebyggelsen.


Flygelbyggnaden med sin välbebarade fasad som enlig förslaget ska rivas. Våren 2014.

De flesta, även jag, har inget att invända mot att gatuhuset omvandlas från kontor till bostäder. Men kritiken mot resten av projektet har inte varit nådig. Att riva 1800-talshus är inte populärt bland Stockholmarna. Det här är dessutom en mycket välbevarad fasad som inte ens är "hyvlad". Visserligen ska byggnadens del mot Nybrogatan med gamla Astorias entré och foajé bevaras, vilket inte var fallet i det ursprungliga förslaget där endast fasaden mot Nybrogatan skulle bevaras. Men att börja riva hus från 1800-talet skulle innebära att fördämningarna släpper för framtida rivningar bara fastighetsägaren anser att det är för dyrt att underhålla huset. Det är ett av skälen som angetts i det här fallet.


Den tidigare premiärbiografen Astorias entré mot Nybrogatan. Våren 2014


Astorias foajé.

Dagen innan ärendet skulle upp i stadsbyggnadsnämnen den 10 april plockades det bort från dagordningen. Ingen förklaring gavs men en kvalificerad gissning är att kritiken och den folkliga opinionen spelade in. Efter den klantiga hanteringen av Klockhusets rivning vid Norra Station anas en nervositet bland styrande politiker. Ilskna väljare vinner man inga val på. Fastighetsägaren Humlegården gick samma dag ut med ett pressmeddelande där de skyllde på den "mediebild som präglar debatten". De konstaterade också att de lagt för mycket tid på projektet och för lite på att informera om det. Men i det här fallet har informationen om vad projektet innebär nått ut i tid. Det är därför människor har protesterat. Vad som händer med projektet i framtiden återstår att se men räkna med att det dyker upp igen. Rivningen är inte stoppad, det är bara beslutet som är uppskjutet.

Under vintern har Svenska Dagbladet rapporterat om redovisningsmetoder i nybyggda bostadsrättföreningar. Metoder som gör att boendekostnaden kan pressas till låga nivåer, åtminstone till en början. Sen blir det värre. Märkligt nog har inte övriga media tagit upp tråden i något som är att betrakta som en stor skandal. Jag känner mig därför tvungen att ta upp ämnet för de som eventuellt missat Svenska Dagbladets granskning.

Det handlar om vilken avskrivningsmetod som används i nybyggda bostadsrättsföreningar, progressiv eller linjär avskrivning. Avskrivning är ett sätt att redovisa fastighetens värdeminskning och är till för att sprida ut kostnaden för reparationer över en längre tid. Värdeminskningen tas upp som en kostnad i årsredovisningen. Reparationer, tex ett stambyte, sker när de behövs och om fastigheten underhålls löpande  förlorar den aldrig sitt värde. Kostnaden för avskrivning påverkar den avgift de boende betalar varje månad.

Med linjär avskrivning anses byggnadens värde minska lika mycket varje år. Med en progressiv avskrivning redovisas värdeminskningen som liten från början och ökar vartefter tiden går. Tanken med det senare är att ett nytt hus inte behöver så mycket underhåll och att avskrivningen ökar i takt med underhållsbehovet. Det gör också att de boendes avgifter till föreningen kommer att öka i samma takt.

De stora byggbolagen använder gärna progressiv avskrivning i sina nyproducerade bostadsrättshus. De hus som sedan tas över av bostadsrättsföreningarnas, dvs de boende som köper lägenheterna av byggbolagen. Byggbolagen kan på det här sättet hålla ner månadsavgifterna när lägenheterna säljs. Med en låg månadsavgift kan de ta ut ett betydligt högre pris för varje lägenhet, hundratusentals kronor högre. Byggbolagen gör numera jättevinster och den här extra mariginalen kan de ta ut utan att det påverkar deras byggkostnader det minsta. Det är ren vinst. Den ökande avskrivningen, och därmed ökande kostnader, skuts på framtiden. Ju längre tiden går desto dyrare blir det att bo. Men många som köper nya lägenheter är inte medvetna om det vid köptillfället. Byggbolagen använder det inte direkt som ett säljargument.

Om en bostadsrättsköpare detaljstuderar den ekonomiska planen går det naturligtvis att upptäcka den progressiva avskrivningen. Men det finns ett problem till. Husen är ofta dåligt byggda. Många nybyggda hus håller inte ens i tio år. Hammarby Sjöstad är numera ökänt för sina dåliga hus men problemen finns överallt i hus som byggts de senaste tio till femton åren. Läckande tak och fasader som spricker i bitar är inte ovanligt. De kostnader som skulle komma långt in i framtiden kommer redan efter några år. Det drabbar fastighetsägarna, dvs de boende, och för att ha råd med reparationerna måste avgifterna höjas. Byggbolagen bryr sig inte, de har redan fått betalt för lägenheterna.

Inte nog med att byggbolagen använder en redovisningsmetod som gör att de kan tjäna mer på varje lägenhet de drar också ner på kvalitet. Det blir alltmer tydligt att byggbolagen gör allt de kan för att öka sina vinstmarginaler. Det här är värt att ha i åtanke nästa gång någon påstår att de som värnar sin boendemiljö och överklagar detaljplaner för nybyggen driver upp kostnaderna. Vem bär egentligen skulden?