Bevara Stockholm

En tydlig trend just nu är att bygga om gamla kontorshus till nya. Invändigt anpassas de för fler men mindre företag. Utvändigt… ja, vad ska man säga?

Det handlar om fastigheter som börjar närma sig medelåldern, byggda på 60-, 70, och kanske 80-talet. De hus som nu nått åldern att de anses vara fula men ännu inte är så gamla att de betraktas som värdefulla. Det är hus som hittills sett olika ut men i och med ombyggnad och modernisering blir i princip likadana med sterila fasader och en glaslåda på taket vid gaveln.


Arkitektillustration över den planerade ombyggnaden av ett kontorshus på Södermalm.


Ombyggnaden pågår och huset är dolt bakom byggplast. Notera glaslådan som redan finns på kontorsfastigheten Fatburen som ligger bredvid.


Framtidsvission av Securitashuset vid Lindhagensplan.


Securitashuset som det ser ut idag. Notera glaslådan på det nya huset till vänster i bild.


En arkitektillustraion över den planerade ombyggnaden av ett kontorshus i Kista och hur huset blev i verkligheten.

På 1930-, 40- och 50-talen var det vanligt att fasader "hyvlades" på hus byggda under slutet av 1800-talet. Det innebar att all dekoration togs bort för att ge fasaden ett modernt utseende. Idag anses det som ett stort misstag och visar hur stilidealen förändras.

Nu är det slitna kontorshus som ska få moderna fasader med mycket glas. Glasfasader är redan ifrågasatta och de är sällan lika snygga i verkligheten som på bild. Det nya utseendet kommer snabbt att kännas föråldrat och omodernt. Till saken hör att de aktuella byggnaderna nu är ungefär lika gamla som 1800-talshusen var när de "hyvlades".


På Swedenborgsgatan på Södermalm finns ett hus där fasaden på den norra delen hyvlats medan den södra fått behålla sin utsmyckning.

Att slitna hus rustas upp och moderniseras är en sak, det är bättre än att de rivs. Att de sväller på både höjden och bredden är en annan. När de dessutom blir ganska trista och till råga på allt likadana gör det inte saken bättre. Stilla kan man undra om arkitektkontoren använder samma datorprogram eftersom alla hus numera ser ut att vara stöpta i samma form.

Äldre byggstilar gav också hus som påminde om varandra men då är det stilar som med utsmyckningar och detaljer skapar variation. Nu är det hus med olika uttryck som byggs om till likadana lådor för att fastighetsägarna vill få några kvadratmeter extra kontorsutrymme att hyra ut. Lite mer fantasi och estetik tycker jag att man kan begära av kapitalstarka företag. Fastigheter som drabbas finns både i innerstan, närförort och förort.

Allt prat om blandstad har hittills bara gett likriktning i väldsklass.

När jag växte upp var Beckomberga ett begrepp alla kände till. Mentalsjukhuset på platsen gjorde att namnet var negativt laddat. "Du borde sitta på Beckis!" var ett vanligt yttryck när man skällde på någon som sagt något korkat. Men vi kände inte till särskilt mycket om själva sjukhuset. Ordet i sig var tillräckligt för oss i de tidiga tonåren.

Beckomberga sjukhus byggdes i början av 1930-talet och var en tid Sveriges största mentalsjukhus. Sjukhusanläggningen var för tiden ett gediget, ambitiöst och påkostat bygge och anlades med hus och park i ett symmetriskt mönster. Skötseln av den fina parkanläggningen var en viktig del i patienternas behandling. Sjukhuset lades ner efter psykiatrireformen i mitten av 1990-talet när tanken var att psykiskt sjuka skulle integreras med resten av samhället istället för att sitta på vårdinrättningar.


Beckomberga sjukhus i en vy mot norr innan ombyggnaden började. Bild hämtad från Riksbyggen.

Jag var nyligen i sjukhusets östra byggnad. Det ger en märkligt klaustrofobisk känsla att gå i de gamla sjukhuskorridorerna. En känsla som är svår att beskriva i ord och lika svår att fånga på bild. Inredningen minner om den verksamhet som bedrevs och spåren finns överallt. På vissa stället sitter till och med tvål- och handsprit kvar vid handfaten. Det är nästan så att det fortfarande går att höra de intagnas klagan och vårdpersonalens förmaningar i de gamla sjukhussalarna. Här vårdades genom åren allt från syfilispatienter till mördare dömda till sluten psykiatrisk vård.



Interiör, Beckomberga sjukhus


Målning utförd av avdelning 11 den 5 februari 1992

Sjukhusbyggnaderna byggs nu om till bostäder, närmare bestämt studentbostäder, seniorboende och bostadsrätter. Det är bra och klart bättre än att de rivs. Något som vi lärt oss kan hända. Husen ligger runt den gamla sjukhusparken, Klockhusparken, som kommer att vara kvar. I mitten av den ligger en kulturminnesmärkt paviljong som tidigare användes till olika gemensamma aktiviteter och nu ska bli kulturhus. Det här kommer med all säkerhet bli ett bra och uppskattat bostadskvarter, lite som Grubbängsringen på Kungsholmen men utan att kunna anklagas för att vara en pastisch. Nackdelen är närheten till Bromma flygplats.


Ombyggnad pågår av Klockhuset, den tidigare administrationsbyggnaden.


Paviljongen i parken och östra byggnadens gavel.

Vissa delar av husens insida kommer att bevaras. Delar av trapphus och korridorer kommer att vara kvar och bärande väggar flyttar man inte på så lätt. På utsidan kommer det att sättas upp balkonger. Även om deras utseende kommer att anpassas efter de gamla byggnaderna tycker jag det är synd att de vackra fasaderna inte får behålla sitt utseende. Parken ligger ju dessutom rakt utanför dörren. Sedan tidigare finns det några balkonger på gavlarna som användes av rökande patienter och vårdare. Däremot hoppas jag att fönstren kommer att bytas ut mot något mer stilenligt. De flesta som sitter där nu är varken original eller snygga.

Projektet marknadsförs som en plats där livet ska få ta plats och med Klockhusparken, gröna alléer och övriga parker som lockbete. Men området runtomkring kommer att förtätas kraftigt. Det verkar som att de låga gårdsbyggnaderna på områdets östra sida kommer att renoveras och bevaras men mellan dem och vägen ska nya hus med ca 100 bostäder byggas. (Till höger om sjukhusområdet på bilden högst upp.) Det kommer att halvera den öppna ytan på den sidan. Det hade varit mycket bättre att låta grönområdet bli en allmän park och låta vyn mot de vackra gamla sjukhuset vara kvar istället för att stänga in det, speciellt som det i ett annat projekt ska byggas ytterligare 500 bostäder i närområdet.


Baksidan av sjukhusets östra byggnad.

Om jag får fundera fritt undrar jag om det är det bästa att bygga bostadsrätter i alla de gamla byggnaderna. Stockholm är också i stort behov av sjukhusplatser och någon av byggnaderna hade kunnat bli annex till Bromma Sjukhus som ligger alldeles bredvid. Byggnaderna med sina korridorer och salar är ju anpassade för vårdverksamhet. Ett annat alternativ hade kunnat vara ett äldreboende. Närheten till sjukhuset hade också då kunnat vara ett utmärkt stöd. Seniorboende i all ära men det är till för människor som klarar sig själva. Bristen på äldreboenden är akut. Väntetiden för att få en plats är så lång att många bara hinner bo där några månader innan de avlider. Märkligt nog uppmärksammas det här problemet nästan inte alls i media. Bostadsbristen bland unga går det däremot att vrida och vända på hur mycket som helst. Om fler fick plats på äldreboenden skulle det inte bara ge de äldre bättre vård och livskvalitet, det skulle också i viss mån skapa fler lediga bostäder när de äldre kan flytta.