Bevara Stockholm

Stadsdelen Rinkeby stod färdigt 1971 och här bor idag drygt 15 000 personer. Gatunätet är i Rinkeby hierarkiskt uppbyggt med E18 som huvudtrafikled. Från den leds trafiken in på Rinkebystråket som är en sk matargata. Rinkebystråket är den enda matargatan i Rinkeby och går genom hela stadsdelen. Från den leds trafiken in på korta säckgator som leder in till parkeringsplatser i närheten av bostadshusens entréer. Gångbanor går som ett nät genom stadsdelen. De är helt skilda från biltrafiken och korsar matargatan på broar.


Vy över Rinkebystråket norrut respektive söderut. Mars 2012

Förslaget är att norra delen av Rinkebystråket ska omvandlas "till en levande och stadsmässig med ändå småskalig huvudgata med en variation av butiker, restauranger och verksamheter". Slänterna ska ersättas med låga basarbyggnader, ibland i anslutning till befintlig bebyggelse. Längs gatan ska det också planteras träd och anläggas trottoarer.

Den här ombyggnaden kan bli bra och den kan ge de boende i Rinkeby en känsla av att det också satsas lite på dem. Att anlägga trottoarer är ganska klokt eftersom människor ändå går längs gatan. De kritiska röster som hörts om ombyggnaden har handlat om träd som tas bort och en önskan om att trafiksepareringen med gångbroarna ska vara kvar, vilket den också kommer att vara. Däremot kommer broarna att höjas så att större fordon kan passera. Men oro har också uttryckts för att den nya bebyggelsen kommer att utarma det befintliga centrumet vid Rinkeby Torg. Det är idag ett välbesökt och livligt torg men det är i behov av upprustning. Att utöka centrumverksamheten till området mellan dagens torg och Rinkebystråket känns mer naturligt. Platsen är idag till största delen en parkeringsplats och känns som torgets baksida trots att det ligger på framsidan.


Rinkeby Torg och ingången till torget. Mars 2012.

Det är Familjbostäder som tagit initiativ till ombyggnaden och likväl som att det kan handla om omsorg om de boende kan det rent krasst också handla om ekonomi. För ett par år sedan hade jag inte tänkt i de banorna men nu väcks tanken att ett möjligt motiv kan vara att det inte går att tjäna pengar på obebyggda slänter. Det går det däremot att göra på att hyra ut butikslokaler.

Lika mycket som Rinkebystråket byggdes enligt sin tids ideal sker ombyggnaden med vår tids ideal. Nu ska alla gator överallt vara "stadsmässiga". Det ska finnas butiker och caféer på varje gata och det ses som lösningen på alla problem. Men det känns trots allt naivt att tro att nya affärer är lösningen på segregation och utanförskap.

I Finland har man börjat kulturminnesmärka bostadsområden byggda under efterkrigstiden. Den som skulle föreslå något sådant i Stockholm skulle genast bli kallad betongkramare och så skulle den diskussionen spåra ur. Rinkebystråket är kanske ingen vacker gata men den är onekligen typisk för sin tid. Borde gatan och området kulturminnesmärkas? Jag vet inte svaret men frågan är värd att ställa.

I juni 2011 var jag på samrådsmötet om den planerade nybyggnationen på Hornsbruksgatan på Södermalm. Jag var en av några få som inte bodde i kvarteret. Innan mötet började stod några demonstranter utanför med plakat och protesterade. Även inne i lokalen var stämningen upprörd. Det berodde inte bara på ilskan mot byggplanerna utan också på att många kände sig lurade.

Tidigare hade det nämligen varit en workshop, s.k. community planning eller fördjupad medborgardialog, om hur de boende ville förbättra Hornsbrukskatan. I inbjudan och informationen om det mötet framgick det aldrig att det handlade om att bygga nya bostadshus. Det fick deltagarna veta när de var på plats. Trots sina invändningar deltog de i workshopen. Efter community planning hade en "vision" presenterats. Flera av deltagarna tyckte att visionen innehöll väldigt lite av det som de fört fram under community planning. Den genomförda workshopen sades vara helt förutsättningslös men det har senare visat sig att det redan innan fanns ett färdigt förslag. Den vision som presenterades efter comunity planning hade mycket stora likheter med det förslaget.

Den plan som presenterades på samrådet gick i korthet ut på att den nuvarande byggnaden med ingången till tunnelbanan rivs och ersätts med en ny samt två bostadshus med sex våningar. Det här skulle ta en del av Högalidsparken i anspråk och förstöra den bergsskärning som finns mot gatan. Mycket av det som deltagarna i community planning sett som positivt i visionen hade tagits bort. (Så som gata med mycket grönska, shared space, spansk trappa och en utformning av bebyggelsen som skulle undvika privatisering av parken på husens baksida.)


Platsen för den nya bebyggelsen markerad med rött på en bild hämtad från Stadsbyggnadskontorets planförslag som presenterades på samrådsmötet.

Några på samrådsmötet tyckte att det var synd att huset med tunnelbaneentrén skulle rivas eftersom det finns bra möteslokaler för t.ex. föreningar där. Men huset innehåller elände som radon och asbest så att sitta i långa möten där är ohälsosamt. Att passera till och från tunnelbana är däremot ingen fara.

Lite senare samma sommar hade Skönhetsrådet starka invändningar mot förslaget. De vill bevara "mötet mellan den av människohand skapade kvartersstrukturen med sina plansprängda gator och den massiva klippan med sin grönska". De anser också att det dynamiska stadslandskapet med vyerna på kyrkan skulle tonas ner alltför mycket med den nya bebyggelsen. Rådet misstänkte också att projektet kan bli prejudicerande, vilket på sikt skulle kunna få till följd att Högalidsparken blir kringbyggd på alla sidor.

Mot slutet av sommaren 2011 hade också Kulturförvaltningen synpunkter på förslaget. De tyckte att det östra huset inte skulle byggas så att bergskärningen kunde bevaras eftersom den visar platsens ursprungliga topografi och att parken är en bergspark.


Tunnelbanebyggnaden och bergsskärningen vid Hornsbruksgatan fotograferat i Juni 2011.

Tjänstemännen på Stadsbyggnadskontoret tog till sig av kritiken och föreslog till slut att planen skulle skrotas. I tjänsteutlåtandet skrivs att planen skulle få negativa konsekvenser för stadsbilden, kulturmiljön och för allmänhetens tillgång till parken.

Trots det beslutade politikerna från alliansen och Socialdemokraterna i Byggnadsnämnden vid sitt senaste sammanträde nu i mars att planarbetet ska gå vidare. Husen ska bli lägre men bredare än i den ursprungliga planen. Det gör att i stort sett hela Hornsbruksgatans norra del längs parken bebyggs med hus, utom där en trappa upp till parken mellan de nya husen placeras.

På internet har diskussionerna gått heta efter att byggnadsnämnden beslutat att planarbetet ska fortsätta. En politiker har försvarat det med att man inte bygger "i" utan "vid" en park. Men hela området ut till gatan är en del av Högalidsparken. Han har också skrivit i diskussionerna att det här inte blir något prejudikat för att bygga i parker. Det har han helt rätt i, det görs nämligen redan på andra håll i Stockholm.

S:ta Birgitta kyrka, mars 2012. Jämför den vänstra bilden med bilden i tidningsnotisen.
(Klicka på bilderna för större format)

Den 1 februari publicerades notisen här till vänster i Dagens Nyheter. Den berättar att ungefär 30 bostadsrättslägenheter för seniorer ska byggas alldeles bredvid S:ta Birgitta kyrka i Nockeby. Det som fick mig att reagera var framförallt två saker. Dels att halva området där bygget ska ske är värdefull naturmiljö men också meningen om grönkompensation. Grönkompensation brukar inte vara så bra som det låter och det är det inte heller i det här fallet. Förslaget är att Nockeby torg ska rustas upp för tio miljoner kronor. Nockeby torg är ett långsmalt torg med gator och planteringar. En stor del av torget används numera som parkeringsplats. Runt torget finnss bostadshus och butiker. Över torget går Nockebybanan. Torget är i behov av upprustning. Gatstenar sitter snett, vägarna behöver asfalteras och övergångsställen målas. Att satsa tio miljoner på torget är därför välkommet.