Bevara Stockholm

Jag har tidigare skrivit om platser där arbetet med Citybanan påverkar omgivningen men inte om projektet i sig. Projektet är ett av de största infrastrukturprojekten i Sverige och innebär en ny sex kilometer lång tågtunnel mellan Stockholm Södra och Tomteboda. I Söderström, mellan Söder Mälarstrand och Riddarholmen kommer tågen att åka i en nedsänkt betongtunnel. I Årsta byggs också en ny järnvägsbro som behövs för att leda om tågtrafiken så att pendeltågen kan köra ner i Citybanans tunnel vid Stockholm Södra.

När Citybanan tas i bruk 2017 ska spårkapaciteten genom Stockholm fördubblas. Då får pendeltågen en egen tunnel och behöver inte dela spår med fjärrtågen. Det ska ge tätare och punktligare trafik. Med tanke på att hela kalaset kostar ca 16,8 miljarder kronor vore det skandal om pendeltågen fortfarande inte kan gå i tid när det är klart. En ny station byggs i City under tunnelbanans blå linje och ytterligare en ny station byggs vid Odenplan för att ersätta pendeltågstationen vid Karlberg. Kartan till vänster visar tunnelns sträckning och de nya stationerna. (Bilden är hämtad från Trafikverkets engelskspråkiga information.)

Fram till den 16 maj pågår utställningen om ny bostadsbebyggelse på Härjedalsgatan 17 i Vällingby, fastigheten Stämpelfärgen 3 och en del av fastigheten Stämpelfärgen 4. Båda ägs av Stockholms Stad och upplåts med tomträtt till Svenska Bostäder. Enligt planen ska det byggas tre bostadshus med ca 61 lägenheter. Under mark ska ett garage byggas med parkeringsplatser för de boende. Den byggnad som finns på platsen idag ska rivas.

Bebyggelsen i området är gulklassad av Stockholms Stadsmuseum och i planhandlingarna kan man läsa att "Vällingby har tillsammans med Råcksta utpekats som ett riksintresse för värdefull miljö. Riksintresset ska skyddas från ingrepp som påtagligt kan skada områdets värde och struktur. Det kulturhistoriska värdet grundas på ABC-stadens planeringsideal där Arbete-Bostäder-Centrum skulle finnas inom stadsdelen samt på stadsplanestrukturen med låg bebyggelse i centrum och utanför den en zon med höga punkthus och lägre flerbostadshus samt längst ut områden med radhus och småhusbebyggelse. Inslag av grönska inom kvarteren och mellan bostadsenklaverna var också viktiga inslag i stadsplanen."

Huset som finns på platsen idag är en industribyggnad i rött tegel med två våningar där den undre våningen är en souterrängvåning. Huset byggdes på 1960-talet av AB Svenska Bostäder och arkitekt var Sverker Feuk. Sverker Feuk ritade också flera andra hus till Svenska Bostäder. Byggnaden används idag för småindustri och kontor, bla Svenska Bostäders förvaltning.



Den nuvarande byggnaden på Härjedalsgatan 17, Maj 2012. Jämför den nedre vänstra bilden med bilden på den nya planförslaget nedan.

Huset i sig är inte särskilt märkvärdigt men det är en nackdel att lokaler för småindustri rivs. Det behövs arbetsplatser också i förorterna. Till det positiva hör att det inte är någon park eller grönyta som bebyggs.

Det tidigare förslaget från 2010 innebar att tre punkthus med ca 90 lägenheter skulle byggas. De nya husen skulle bli sex våningar höga. Med sin placering på gatans sydvästra sida skulle de nya husen skugga gatan och husen på andra sidan. Husen storlek skulle också göra att de kraftigt dominerade gatumiljön som till stor del består av flerbostadshus med tre till fyra våningar.


Den planerade bebyggelsen i det ursprungliga förslaget i en vy från nordväst. De konstgjorda perspektiven gör att de nya husen bara ser ut att vara aningen högre än de befintlig trevåningshusen. (Bilden är hämtad från Stadsbyggnadskontorets planbeskrivning.)

Det nuvarande förslaget tycker jag är mycket bättre. De passar bättre in i miljön än det tidigare förslaget. Genom att ha tre våningar mot gatan och stegvis öka antalet våningar till fem minskas husens dominerande känsla och de skuggar också övrig bebyggelse mycket mindre.


Den planerade bebyggelsen i det nya förslaget. Perspektiv från sydöst. På bilden syns två av de tre planerade husen. Det tredje huset skymtar i bildens vänstra kant. (Bilden är hämtad från Stadsbyggnadskontorets planbeskrivning.)

Eftersom det är Svenska Bostäder som begärt planändringen för att kunna bygga bostäder förutsätter jag att det är hyresrätter som ska byggas. Jag önskar också att det skulle ha varit en uttalad ambition att bygga små billiga lägenheter här men jag hittar ingenting som talar för det. Storleken blir nog mer blandad. Bostadsbristen bland unga används ofta som argument att bygga precis överallt. Här är en plats att bygga på som inte ens jag kritiserar särskilt mycket. Men det är synd att det då inte byggs ungdomslägenheter eller studentbostäder. Det skulle passa bra eftersom det bara är ca 500 meter till Vällingby Centrum med tunnelbana och bussar.

Innan du som läser tänker att jag i det sista stycket bara gnäller för gnällandets skull tycker jag att du ska fundera på om jag faktiskt inte har rätt.

Gammalt industriområde
När ett nytt bostadsområde ska byggas sägs ibland att det ska byggas i ett gammalt industriområde. Det får det att låta som att det handlar om ett övergivet industriområde som inte längre används. Men i många fall finns där företag och verksamheter som är högst aktiva. När området omvandlas till bostäder måste de lägga ner sin verksamhet eller flytta till en annan plats att vara på, tills det byggs där också. Just nu är samhällsnyttan i Stockholm större av att bygga bostäder än att låta människor behålla sin försörjning i industriområden. Men det hjälper inte dem som blir av med jobbet.

Världsklass
Allting i Stockholm ska numera vara i världsklass. Det gäller allt från bostäder och äldreomsorg till skola och kultur. Världsklass, världsklass, världsklass. Ordet används så mycket att fler än jag börjat ifrågasätta vad som egentligen menas med det, speciellt när utvecklingen på många håll går i motsatt riktning. Det blir lite som att ropa "vargen kommer". Till slut är det ingen som bryr sig. I praktiken är ordet en reklamslogan som inte betyder ett dugg.

Handelsplats
Nu när kritiken mot att det byggs fler och fler gallerior blir allt större och fler och fler börjar undra hur många gallerior det egentligen behövs i Stockholm har ett nytt ord dykt upp. Det är ordet handelsplats. Numera är det tex inte en ny galleria som byggs vid Hornstull utan en handelsplats med ett 40-tal butiker. För att återanvända vargtemat så är ordet handelsplats en ulv i fårakläder. Under ytan är det samma gallerior som vanligt.

Rosenlundsparken på Södermalm är ytterligare en av Stockholms parker som ska bli mindre pga ny bebyggelse. Nya bostadshus med ca 200 lägenheter planeras i parkens västra del. Det är den mest dramatiska och vilda delen av Rosenlundsparken med stora höjdskillnader, klippor och mycket träd. Fågelsång hörs bland träden. Förutom bostäderna ska också en förskola, garageplatser och ett café inrymmas i husen. Förskolan ska ersätta en befintlig förskola på platsen som ska rivas om planerna genomförs. Den plats där förskolan står idag ska visserligen bli en del av parken men det är inget stort område och det blir platt och inte alls lika varierande i sin utformning som nu.


Rosenlundsparken, April 2012

När kvarteret kring Skrapan i andra änden av parken bebyggdes med ca 750 nya bostäder härom året rustades Rosenlundsparken upp i och med det ökade trycket från de många fler människor en så kraftig exploatering leder till. Tydligen struntade man i den del av parken som nu ska byggas bort. Därför är den sliten och anses vara otrygg. Det ses som ett skäl att bebygga den. Varför inte istället rusta upp den delen av parken också? Nu kommer istället det som blir kvar av parken att slitas av ännu fler människor i ett område som redan är mycket tätbefolkat.


Illustration över den planerade bebyggelsen i parken. (De vita husen.) Bild: Åwl Arkitekter

Jag tror att planerna på att bygga här redan fanns när bostäderna kring Skrapan byggdes. Men genom att presentera ett planerat projekt åt gången istället för allt samtidigt får man folk att svälja en bit i taget och undviker på så sätt massiva protester.

Barriär
Det är egentligen vad som helst som kan vara en barriär. Det kan vara en bilväg, en skog eller en bergsskärning. Politiker gillar att prata om barriärer. De ska nämligen alltid byggas bort. Prova att byta ut ordet barriär mot "plats som är möjligt att bebygga" nästa gång du hör någon politiker använda det. Då får man ofta den verkliga betydelsen om vad de pratar om. "Skogen är en..."

Förbättra
Ordet förbättra används lika ofta av politiker som av byggbolag och fastighetsägare. Det kan vara vägar eller hela kvarter som ska förbättras. Inte alltid men alltför ofta betyder det "bygga i" eller "bygga vid", ofta både på höjden och på bredden. Finns det någon liten del av marken i ett kvarter eller bredvid en gata som inte är bebyggd så innebär förbättra att den kommer att bli bebyggd. Ha det i minnet nästa gång någon säger att de vill förbättra en gata eller ett kvarter.

Mötesplats
Jag har tidigare ifrågasatt den frekventa användningen av ordet "mötesplats". Det är nämligen lite oklart vad "mötesplats" och "att mötas" egentligen betyder. Ofta används orden i samband med att en ny galleria ska byggas. Faktiskt så ofta att kommentarer liknande "Det heter inte galleria, det heter mötesplats" börjat dyka upp. Kanske är det den bästa beskrivningen, att mötesplats betyder galleria och mötas följaktligen betyder konsumera.

Debatten om det ska byggas på höjden i Stockholm eller inte pågår ständigt. De som vill att det ska byggas på höjden glömmer gärna bort att det redan finns höga hus i Stockholm, dessutom ganska många. En gästskribent gör här en genomgång av några av alla de höga hus som finns i Stockholm.

Höga hus

Höghusen växer i Stockholm och en del tycker att det är på tiden men höjer de blicken kan de se att det redan finns höga hus i Stockholm. Mantrat att bygga på höjden för att spara grönområden ekar alltmer tomt mellan de sterila fasaderna. Det byggs både på höjden och i grönområden.

Att lösa bostadsbristen genom att bygga på höjden är inte heller realistiskt. 1960-talets miljonprogram löste inte problemet då och höga hus kommer inte att lösa problemet nu. I de städer där det byggs flest skyskrapor just nu är ytterst få bostadhus.

Anledningen till de höga husen är i stället tron på att det är så det ska se ut i en stad men det finns många städer utan höga hus. Att bygga en modern skyskrapa mitt i Venedig skulle inte göra någon glad.

New York är nu precis som för hundra år sedan drömstaden för många. Men områdena med skyskrapor där är på inget sätt dominerande. De är få isolerade områden. New York består till absolut största delen av små kvarter med äldre låg bebyggelse. Den bild vi har av New York kommer från amerikanska filmer. Det är fiktion, inte verklighet.

Att sträva efter något man inte är på det sätt som Stockholm gör visar i stället på en stad med dåligt självförtroende.

Värt att tänka på i sammanhanget är att begreppet NIMBY myntades av myndigheter och politiker i New York som försökte köra över folkopinion när det gällde olika byggprojekt. Höga hus skapar ju luft för dem som bor där men slagskuggor över andra.

Men som sagt. Det finns redan höga hus i Stockholm. Här är en redogörelse för några av dem.

Stadshuset 1923, 106 meter
Stadshuset är förmodligen Sveriges mest kända byggnad. Arkitekten Ragnar Östbergs inspirerades av italienska palats i Venedig och Stockholm är som bekant Nordens Venedig så det passar ju bra. Östberg tänkte på allt när han ritade Stadshuset. Tornets slankhet och det fria läget ute på en udde var viktigt. Och nu byggs det schabrak runtomkring som inte alls passar in i stadsbilden. Så mycket var den genomtänkta arkitekturen värd.



Kungstornen, 1924-1925, 60 m, 17 våningar
Kungstornen är tvillingtornen på var sin sida om Kungsgatan. Båda tornen är 60 meter höga och har 17 våningar. Det norra tornet invigdes 1924 och det södra 1925. De var på sin tid Sveriges högsta byggnader.

Norra tornet fick tydliga inslag av tidens höghusarkitektur på Lower Manhattan med uppdelning i sockel, mellanparti och krön. När det stod klart hade inget liknande byggts i Europa tidigare. Det Södra Kungstornet byggdes året efter och smyckades med fyra tornfigurer ur den romerska mytologin.

De båda tornen är arkitektoniskt samordnade men inte likadana. Arkitekturen är genomtänkt med sina entréer både mot Kungsgatan och Malmskillnadsgatan och skulpturer och utsmyckningar skapar en livfullhet och elegans i de putsade fasaderna.

Kritik mot höga hus fanns redan på 1920-talet. "Måtte det inte bli fler skyskrapare i Stockholm där solen alltid står så lågt." Något att tänka på kanske när byggnaderna längs Sveavägen skjutit i höjden så pass att de vackra tornen egentligen bara syns ordentligt från Kungsgatan. Men det är så det går till i Stockholm. Allt som är vacker byggs för.



Wennergren center, 1962, 74 m, 25 våningar

Wenner-Gren Center är skyskrapan intill Sveaplan vid norra delen av Sveavägen. Anläggningen byggdes år 1959-1961 och invigdes i januari 1962. Tornet är 74 meter över marken och har 25 våningar. Egentligen är centret tre huskroppar. Tornbyggnaden kallas Pylon och dess plats i brännpunkten av den halvcirkelformade lågdelen liknar ett solur med formen av den lilla sjön Ormträsket som fanns här tidigare. Byggnaden var det första höghus i landet som genomförts i stålkonstruktion och på sin tid Europas högsta byggnad med en stomme i stål. För att ytterligare förstärka intrycket av ett mycket högt hus smalnar det av med tilltagande höjd. Kortsidorna är täckta av grovkorrugerad plåt och trapphuset är markerat genom ett högt, vertikalt fönsterband. Långsidorna är klädda med färgat fasadglas. Wennergren Center hade en för sin tid mycket modernt utformad fasad.

Söder torn 1997, 86 meter, 24 våningar Huset är beläget vid Medborgarplatsen på Söder och var färdig 1997. Huset är ett bostadshus och var från början tänkt att bli 40 våningar hög men projektet bantades till 24 våningar och huset harmoniserar nu höjdmässigt med Skatteskarapan i närheten. Huskroppen är mutterformad och har en festlokal högst upp. Kronan på toppen är en kopia av den medeltida galge som stod på galgbacken vid nuvarande Mossebacke. Ett aningen makabert sätt att anknyta till Södermalms historia.

Stadsdelen Rinkeby stod färdigt 1971 och här bor idag drygt 15 000 personer. Gatunätet är i Rinkeby hierarkiskt uppbyggt med E18 som huvudtrafikled. Från den leds trafiken in på Rinkebystråket som är en sk matargata. Rinkebystråket är den enda matargatan i Rinkeby och går genom hela stadsdelen. Från den leds trafiken in på korta säckgator som leder in till parkeringsplatser i närheten av bostadshusens entréer. Gångbanor går som ett nät genom stadsdelen. De är helt skilda från biltrafiken och korsar matargatan på broar.


Vy över Rinkebystråket norrut respektive söderut. Mars 2012

Förslaget är att norra delen av Rinkebystråket ska omvandlas "till en levande och stadsmässig med ändå småskalig huvudgata med en variation av butiker, restauranger och verksamheter". Slänterna ska ersättas med låga basarbyggnader, ibland i anslutning till befintlig bebyggelse. Längs gatan ska det också planteras träd och anläggas trottoarer.

Den här ombyggnaden kan bli bra och den kan ge de boende i Rinkeby en känsla av att det också satsas lite på dem. Att anlägga trottoarer är ganska klokt eftersom människor ändå går längs gatan. De kritiska röster som hörts om ombyggnaden har handlat om träd som tas bort och en önskan om att trafiksepareringen med gångbroarna ska vara kvar, vilket den också kommer att vara. Däremot kommer broarna att höjas så att större fordon kan passera. Men oro har också uttryckts för att den nya bebyggelsen kommer att utarma det befintliga centrumet vid Rinkeby Torg. Det är idag ett välbesökt och livligt torg men det är i behov av upprustning. Att utöka centrumverksamheten till området mellan dagens torg och Rinkebystråket känns mer naturligt. Platsen är idag till största delen en parkeringsplats och känns som torgets baksida trots att det ligger på framsidan.


Rinkeby Torg och ingången till torget. Mars 2012.

Det är Familjbostäder som tagit initiativ till ombyggnaden och likväl som att det kan handla om omsorg om de boende kan det rent krasst också handla om ekonomi. För ett par år sedan hade jag inte tänkt i de banorna men nu väcks tanken att ett möjligt motiv kan vara att det inte går att tjäna pengar på obebyggda slänter. Det går det däremot att göra på att hyra ut butikslokaler.

Lika mycket som Rinkebystråket byggdes enligt sin tids ideal sker ombyggnaden med vår tids ideal. Nu ska alla gator överallt vara "stadsmässiga". Det ska finnas butiker och caféer på varje gata och det ses som lösningen på alla problem. Men det känns trots allt naivt att tro att nya affärer är lösningen på segregation och utanförskap.

I Finland har man börjat kulturminnesmärka bostadsområden byggda under efterkrigstiden. Den som skulle föreslå något sådant i Stockholm skulle genast bli kallad betongkramare och så skulle den diskussionen spåra ur. Rinkebystråket är kanske ingen vacker gata men den är onekligen typisk för sin tid. Borde gatan och området kulturminnesmärkas? Jag vet inte svaret men frågan är värd att ställa.

I juni 2011 var jag på samrådsmötet om den planerade nybyggnationen på Hornsbruksgatan på Södermalm. Jag var en av några få som inte bodde i kvarteret. Innan mötet började stod några demonstranter utanför med plakat och protesterade. Även inne i lokalen var stämningen upprörd. Det berodde inte bara på ilskan mot byggplanerna utan också på att många kände sig lurade.

Tidigare hade det nämligen varit en workshop, s.k. community planning eller fördjupad medborgardialog, om hur de boende ville förbättra Hornsbrukskatan. I inbjudan och informationen om det mötet framgick det aldrig att det handlade om att bygga nya bostadshus. Det fick deltagarna veta när de var på plats. Trots sina invändningar deltog de i workshopen. Efter community planning hade en "vision" presenterats. Flera av deltagarna tyckte att visionen innehöll väldigt lite av det som de fört fram under community planning. Den genomförda workshopen sades vara helt förutsättningslös men det har senare visat sig att det redan innan fanns ett färdigt förslag. Den vision som presenterades efter comunity planning hade mycket stora likheter med det förslaget.

Den plan som presenterades på samrådet gick i korthet ut på att den nuvarande byggnaden med ingången till tunnelbanan rivs och ersätts med en ny samt två bostadshus med sex våningar. Det här skulle ta en del av Högalidsparken i anspråk och förstöra den bergsskärning som finns mot gatan. Mycket av det som deltagarna i community planning sett som positivt i visionen hade tagits bort. (Så som gata med mycket grönska, shared space, spansk trappa och en utformning av bebyggelsen som skulle undvika privatisering av parken på husens baksida.)


Platsen för den nya bebyggelsen markerad med rött på en bild hämtad från Stadsbyggnadskontorets planförslag som presenterades på samrådsmötet.

Några på samrådsmötet tyckte att det var synd att huset med tunnelbaneentrén skulle rivas eftersom det finns bra möteslokaler för t.ex. föreningar där. Men huset innehåller elände som radon och asbest så att sitta i långa möten där är ohälsosamt. Att passera till och från tunnelbana är däremot ingen fara.

Lite senare samma sommar hade Skönhetsrådet starka invändningar mot förslaget. De vill bevara "mötet mellan den av människohand skapade kvartersstrukturen med sina plansprängda gator och den massiva klippan med sin grönska". De anser också att det dynamiska stadslandskapet med vyerna på kyrkan skulle tonas ner alltför mycket med den nya bebyggelsen. Rådet misstänkte också att projektet kan bli prejudicerande, vilket på sikt skulle kunna få till följd att Högalidsparken blir kringbyggd på alla sidor.

Mot slutet av sommaren 2011 hade också Kulturförvaltningen synpunkter på förslaget. De tyckte att det östra huset inte skulle byggas så att bergskärningen kunde bevaras eftersom den visar platsens ursprungliga topografi och att parken är en bergspark.


Tunnelbanebyggnaden och bergsskärningen vid Hornsbruksgatan fotograferat i Juni 2011.

Tjänstemännen på Stadsbyggnadskontoret tog till sig av kritiken och föreslog till slut att planen skulle skrotas. I tjänsteutlåtandet skrivs att planen skulle få negativa konsekvenser för stadsbilden, kulturmiljön och för allmänhetens tillgång till parken.

Trots det beslutade politikerna från alliansen och Socialdemokraterna i Byggnadsnämnden vid sitt senaste sammanträde nu i mars att planarbetet ska gå vidare. Husen ska bli lägre men bredare än i den ursprungliga planen. Det gör att i stort sett hela Hornsbruksgatans norra del längs parken bebyggs med hus, utom där en trappa upp till parken mellan de nya husen placeras.

På internet har diskussionerna gått heta efter att byggnadsnämnden beslutat att planarbetet ska fortsätta. En politiker har försvarat det med att man inte bygger "i" utan "vid" en park. Men hela området ut till gatan är en del av Högalidsparken. Han har också skrivit i diskussionerna att det här inte blir något prejudikat för att bygga i parker. Det har han helt rätt i, det görs nämligen redan på andra håll i Stockholm.

S:ta Birgitta kyrka, mars 2012. Jämför den vänstra bilden med bilden i tidningsnotisen.
(Klicka på bilderna för större format)

Den 1 februari publicerades notisen här till vänster i Dagens Nyheter. Den berättar att ungefär 30 bostadsrättslägenheter för seniorer ska byggas alldeles bredvid S:ta Birgitta kyrka i Nockeby. Det som fick mig att reagera var framförallt två saker. Dels att halva området där bygget ska ske är värdefull naturmiljö men också meningen om grönkompensation. Grönkompensation brukar inte vara så bra som det låter och det är det inte heller i det här fallet. Förslaget är att Nockeby torg ska rustas upp för tio miljoner kronor. Nockeby torg är ett långsmalt torg med gator och planteringar. En stor del av torget används numera som parkeringsplats. Runt torget finnss bostadshus och butiker. Över torget går Nockebybanan. Torget är i behov av upprustning. Gatstenar sitter snett, vägarna behöver asfalteras och övergångsställen målas. Att satsa tio miljoner på torget är därför välkommet.

Samma gästskribent som tidigare gjorde en stadsvandring från söder till norr genom centrala Stockholm återkommer här med en ny vandring. Han följer de stora stråken men gör avstickare till sidogatorna och visar oss där detaljer i staden som få av oss känner till. Den här vandringen och bilderna är från hösten 2011 men kan göras när som helst.

Från Klara till Atlas

Flyttar man blicken från galleriornas skyltfönster ser man sånt man inte sett tidigare, eller kanske visst sett förut men som är värt att titta på igen. Vi går ett varv i Stockholm och ser vad vi hittar, både fint och fult.


Vi börjar vid Klara Kyrka mitt i staden. Kyrkan uppfördes av Kung Johan III och har byggts om och renoverats i omgångar efter brand och tidens tand. Kyrkan är byggd av rött tegel och är försedd med koppartak. Dess torn är 116 meter högt och kyrkan är därmed Skandinaviens näst högsta.

Att en höstdag se de färgglada löven mot kyrkans röda tegel är en upplevelse. Ta vara på de sevärdheter årstiderna bjuder på.

På väg tillbaka mot Drottninggatan får vi syn på ett gulligt litet hus i korsningen Målargatan / Apelbergsgatan, även det i kvarteret Bryggaren. Ett Villa Villerkulla mitt i Stockholm som ger oss en aning om livet i Klara innan politikerna stormade in med sina visioner.

I samband med att Slussen byggs om ska också bussterminalen flyttas in i Katarinaberget. Projektet med bussterminalen är så tätt sammanlänkat med ombyggnaden av Slussen att det borde ha varit en planprocess och inte två. Ingen av dem går att genomföra utan den andra.


Modell av den planerade bussterminalen som visar hur det kommer att vara utformat inne i berget. På den högra bilden syns utgången mot Katarinavägen.

Den nya bussterminalen kommer att ta flera år att bygga och under byggtiden ska en stor ponton i vattnet användas som terminal för bussarna. Det beror på att man inte börjar med att bygga den nya terminalen utan med att riva den gamla. Pontonen kommer att ligga ännu längre bort från tunnelbanan. Det är visserligen bara en tillfällig lösning men den kommer ändå att användas så länge som fyra till sex år.

Bygget kommer också att medföra stora påfrestningar på området när enorma mängder berg ska sprängas ut och fraktas bort. På berget ovanför finns flera kulturhistoriskt värdefulla och känsliga byggnader, bla Södra Teatern. Det är mycket sannolikt att dessa kommer att skadas av de vibrationer sprängningarna orsakar på samma sätt som skett i Maria Magdalena kyrka i närheten. Där har både kyrkan och kyrkogården skadats vid sprängningarna för Citybanan.

Det är inte bara problemen under byggtiden som upprört många. Flera kritiker påpekar att den nya bussterminalen blir dålig. Det blir stora nivåskillnader och att bygga in den i ett bergrum medför en säkerhetsrisk vid bränder. Utrymningsvägarna går via trappor vilket gör det svårt för dem som har problem att gå. De busspassagerare som kommer till Slussen och inte ska till tunnelbanan måste ta utgången vid Katarinavägen för att komma till stadsbussarna. Det kommer att bli trångt och rörigt där när alla människor ska passera på den smala trottoaren.


Idag är det infart till en bensinstation och ett garage där ingången till bussterminalen ska vara.

Dagens bussterminal har ett bra läge men behöver rustas upp och förbättras, tex med bullerdämpande åtgärder. Den nya terminalen kommer att ligga längre från tunnelbanan och ha ungefär samma kapacitet som den nuvarande, trots att antalet resenärer i framtiden beräknas bli drygt 10 000 fler per dygn än idag.


Bussterminalen vid Slussen, Februari 2012.

Arkitekter som studerat planförslaget påpekar att det bara kommer att vara möjligt att köra in i terminalen från öster, dvs från Nacka-hållet. Vinkeln blir för snäv om man kommer från andra hållet. Det gör att bussterminalen blir skräddarsydd för dagens Nacka-trafik. Vid en utbyggnad av tunnelbanan till Nacka kommer behovet av busstrafik från det hållet att minska. Bussförare har också uttryck oro över att behöva backa ut från hållplatserna i terminalen. Att byta ut bussar som går sönder blir också betydligt svårare i den nya bussterminalen. Idag används de s.k. Pelikansvängarna för att köra bussar vid byten. Det är en möjlighet som försvinner med Nya Slussen och den nya bussterminalen.

Ett av de stora problemen jag ser med den plan som presenteras är att den inte är färdig. Det finns alltför många frågor kvar som måste få ett svar. Tex frågan om hur grundvattnet påverkas av projektet. Både under byggtiden och när terminalen är klar måste grundvatten ledas bort. Det finns en stor risk att grundvattnets nivå sjunker i marken ovanför. Det kan skapa sättningar i byggnader i området. Utredning pågår hur ett område långt större än planområdet kommer att påverkas. (Den streckade linjen på bilden nedan.)



Inte heller finansieringen av terminalen, flytten av en stor avloppstunnel eller vart ersättningsbussar för tunnelbanan ska ta vägen är frågor som är färdigutredda.

I Stadsbyggnadskontorets genomförandebeskrivning kan man bl.a. läsa följande två stycken:

"Finansieringen av bussterminalen är inte bara en fråga för staden och diskussioner förs med SL om hur fördelningen kan komma att ske. Vidare diskussioner med SL avseende frågan pågår. Fördelningen av kostnaderna är i dagsläget dock inte klar."

"Den avloppstunnel som genomkorsar planområdet idag och som ska ersättas i nytt läge kommer att projekteras och genomföras parallellt med byggandet av bussterminalen. Avloppstunneln korsar idag under tunnelbanan och ett nytt läge för denna har tagits fram. Byggandet av den nya avloppstunneln under tunnelbanan är en kritisk punkt och på vilket sätt detta ska göras kommer att diskuteras vidare och samrådas tillsammans med SL." 
 
Allt sådant borde ha varit utrett innan planen presenterades. Den är ju helt enkelt inte färdig. Under en utställning som den här är det meningen att allmänheten ska komma med åsikter och synpunkter men här återstår alldeles för mycket för att det ska gå att göra en samlad bedömning av planens konsekvenser. Fram till den 27 februari pågår utställningen i Stadsmuseet vid Slussen.

Kollektivtrafiken i Stockholmsregionen är ett ständigt återkommande diskussionsämne. Oftast diskuteras om utbyggnaden av tunnelbanan till Nacka ska genomföras eller ifall spårvagnar är rätt sätt att utöka kollektivtrafikens kapacitet i Stockholms innerstad. Men det finns tiotusentals resenärer som inte berörs av tunnelbana till Nacka eller spårvagnar i Stockholms innerstad. Jag tänker på de människor som åker pendeltåg varje dag. Med pendeltågen kan man åka mellan Nynäshamn/Gnesta i söder och Märsta/Bålsta i norr. Men det är ofta problem med pendeltåget.

Min bror är en av dem som dagligen åker pendeltåg till och från jobbet. När det varit riktigt illa med förseningar och inställda tåg brukar han ringa och skälla på mig. Inte för att han tycker att det är mitt fel utan för att han behöver skrika av sig lite och jag råkar vara närmast. Själv åker jag inte längre pendeltåg till jobbet och det är jag tacksam för. Otaliga är de historier min bror berättar om ständigt försenade tåg, vagnfel, och att tågen utan förklaring kan bli stående mellan två stationer. En gång när han skulle hem på kvällen avgick tåget i tid men resan tog nästan tjugo minuter längre tid än planerat. Trots detta var tåget inte försenat. När han kom fram var det nämligen ett tåg senare i tidtabellen han åkte med. Det tåg han klivit på hade ställts in och blivit tåget efter. Fast det var samma tåg han satt på. Svårt att hänga med? Jag, det har jag också.

En vän till mig sa nyligen att "pendeltåg är lika med signalfel". En kollega gjorde uppskattningen att 80 % av pendeltågen är försenade. En annan kollega har flyttat från Rönninge till Stockholm för att pendeltågen fungerar så dåligt. Enligt honom skulle en stor del av trängselproblemet i Stockholm lösas bara det fanns en pålitlig kollektivtrafik som gjorde det lättare att bo längre från centrum. Andra kollegor har börjat ta bilen till jobbet. "Tåget har redan fått en chans för mycket."

Jag hyser en from förhoppning om att citybanan ska lösa några av problemen men fler spår hjälper inte mot vagnfel, förarbrist och nedrivna kontaktledningar. De problemen måste också lösas och det innan citybanan är klar. Minst lika viktigt som att bygga ut ny kollektivtrafik är att få den som finns att fungera. Pendeltågsresenärerna bryr sig inte om ifall det är bra med spårvagnar i centrala Stockholm när de står och fryser på en pendeltågstation i väntan på ett försenat tåg.

Eller som bin bror krasst brukar avsluta sin utskällning: "Få skiten att fungera någon gång!"

På Hantverkargatan, alldeles bredvid Kungsholmens Gymnasium ligger en fastighet med beteckningen Basaren 1. Den kan tyckas oansenlig där den ligger men är ur ett historiskt perspektiv både intressant och värdefull. Byggnaden är en långsträckt affärslänga med två våningar mot Hantverkargatan och tre våningar mot Baltzar von Platens gata. Basaren ritades av arkitekten Björn Hedvall 1931 och är numera den enda bevarade fristående basarlängan i Stockholms innerstad. Byggnaden är också med sitt välbevarade yttre i funktionalistisk stil en typisk representant för sin tid. Enligt Stockholms stads kulturhistoriska klassificering är den särskilt värdefull från kulturhistorisk synpunkt (grön klass).

Basarlängan har genom åren innehållit både bibliotek och tandläkarmottagning på övervåningen och affär och restaurang i bottenvåningen.

Huset planeras att rivas och ska ersättas av ett bostadshus som från början var tänkt att vara 13 våningar högt men efter protester har dess högsta del minskats ner till nio våningar. Rivningen och nybyggnationen kommer inte bara att göra att en historiskt värdefull byggnad försvinner utan också att en av de allt färre öppningarna i stadsbilden byggs igen.

Svenska Byggnadsvårdsföreningen tar upp byggnaden på sin Gula lista över hotade byggnader.


Basaren och dess fasad mot Hantverkargatan, fotograferad i januari 2012.

Älvsjö centrum byggs nu om helt och hållet. En ny station och 600 bostäder byggs. När den första versionen av Nya Slussen presenterades beskrevs det som "total exploatering" av kritikerna. Detsamma kan sägas om Älvsjö centrum. I stort sett all öppen markyta bebyggs.


Ett av flera plakat vid stationen som visar hur det är tänkt att bli i framtiden med de nya husen närmast spåren. (Klicka på bilden för större format.)


Nuvarande bussterminalen där det nya torget och ett bostadskvarter (Kv.1) ska ligga, Januari 2012. (Klicka på bilden för större format.)

Jag har inget emot att den nya stationen byggs. Personligen hade jag föredragit en tegelbyggnad som harmoniserade med den befintliga bebyggelsen istället för något som riskerar att bli ytterligare en glaslåda. Låt vara att den delvis blir grön och att det behövs mycket ljus i stationsbyggnaden men det finns inget som hindrar att man sätter in stora fönster i en tegelbyggnad. Stationens placering längs med järnvägsspåren gör att den fungerar som ett effektivt bullerskydd. Här hade det som idag är bussterminalen kunnat bli ett stort fint torg i stil med Odenplan eller Medborgarplatsen. Istället bebyggs mer än halva ytan och det nya torget får inte mer plats än en större innergård.


Bilden är hämtad från Stockholms Stads webbplats och visar de nya kvarteren i grönt.

Jag tycker att man skulle ha struntat i kvarter 1 och möjligen minskat ner storleken på kvarter 2. Byggnationen av kvarter 3 har kommit lång och placeringen av det huset är bättre, där har jag inget emot att det byggs ett hus. Där måste jag också säga att jag gillar färgsättningen på huset. Den varma röda färgen passar bra ihop med de vita och ljusgrå fälten som inte bara ligger bredvid utan också i varandra. Kvarteren 4 och 5 ligger längre fram i tiden. Hur lämpligt är det att bygga där, inklämt som det är mellan en bilväg och järnvägsspåren? Numera är det inget som spelar någon roll. Lämplig eller olämplig, är marken obebyggd så byggs det.


Byggnationen av Kvarter 3 har kommit långt och markarbete pågår för Kvarter 2, Januari 2012. (Klicka på bilderna för större format.)


Bostadskvarter byggda i mitten av 1980-talet. (Kilcka på bilden för större format.)

I de befintliga bostadskvarteren vid Götalandsväg byggda i mitten av 1980-talet varierar antalet våningar mellan tre och sex. Jag önskar att man även idag oftare skulle våga bygga låga hus. En del tycker att det är slöseri med plats men jag ser det som ett sätt att skapa en mänskligare och intimare miljö, en miljö där kvalitet får styra utseendet istället för kvantitet.

På kullen ovanför ligger gamla Solberga Sjukhus. Fastigheten såldes 1999 av landstingets förvaltningsbolag Locum och byggdes om till bostäder. Huset byggdes på vid gavlarna och med två våningar på höjden. Sjukhusets vinterträdgård finns inte kvar. Det gör däremot de gamla korridorerna som löper längs med våningsplanen i mitten av byggnaden där sjukhussalarna på båda sidor blivit lägenheter. Ombyggnaden var klar 2003 och några år senare var också de tre punkthusen på området färdigbyggda.


Vänster bild: Solberga sjukhus som det ser ut idag, Januari 2012. Höger bild: Solberga sjukhus på ett gammalt vykort, okänt datum. (Klicka på bilderna för större format.)

En släkting till mig har följt debatten om Årsta holmar. Han ringde till mig och var upprörd över den planerade exploateringen. Jag bad honom att skicka lite fakta i frågan men jag fick ett helt inlägg.

Årsta holmar

Årsta holmar är tre holmar i Årstaviken mellan Södermalm och Årsta. Holmarna är Åhlholmen och Bergsholmen som vardera har storleken 260 × 170 meter samt Lillholmen som mäter 200 × 120 meter. Genom landhöjningen hänger de tre holmarna numera nästan ihop.

Växtligheten på holmarna är mest lövskog och på Allholmen ligger Årsta holmars gård från 1737.

Centerpartiet i Stockholm tycker att de ligger alldeles för centralt för att vara naturområde och vill nu exploatera holmarna och göra bad och nöjescentrum av dem. Att just Centerpartiet, det gamla bondeförbundet, driver på exploateringen är förvånande eftersom de lanserade sig som alliansens gröna röst i senaste valet.

Stadsmiljöborgarrådet Per Ankersjö (C) skrev i ett inlägg i Svenska Dagbladet Fredagen den 13 2012. http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/naturomraden-ar-till-for-manniskor_6766997.svd. Där visar han sig ha en skrämmande och okunnig inställning till miljö och ekosystem. Skalbaggar och andra djur hör tydligen inte hemma i naturen. Dessutom verkar han blanda ihop begreppen naturreservat och park.

Att kalla meningsmotståndarna för vissa ekologister och miljövänster som inte vill att man flyttar på pinnar är arrogant. Det handlar inte om pinnar, det handlar om ekosystem. Uttalandet avslöjar också den hånfulla attityd som stadshusledningen har gentemot de som inte delar deras åsikter.

Naturlivet är viktigt för Stockholm och en av de bitar som gör staden unik. Även om djurarterna inte är hotade utan finns i andra delar av Sverige, behövs de även i Stockholm. Fåglar och insekter behövs i en stad. Att exploatera precis all mark i Stockholm skulle förstöra stadens särart och kraftigt försämra miljön.

Fiskebeståndet i vattnet hotas också. Årsta holmar är innerstadens sista lekplats för gäddor. En exploatering skulle snabbt slå ut gäddorna som är rovfiskar. Det skulle ge att överskott av fisk som äter plankton vilket ger mer alger och därmed avsevärt sämre vatten.

Att göra Årsta holmar tillgängliga via en gångbro är en sak, att exploatera dem är en annan. Men det som börjar i liten skala kan snabbt öka och då är skadan skedd. Holmarna i Årstaviken är väldigt små jämfört med andra naturområden i Stockholm där människor och djur kan dela på utrymmet.

För att värna Stockholms miljö både över och under vattenytan måste Årsta Holmar förbli outnyttjade. De flesta på söder vet hur skräpiga parker kan vara efter en sommarnatt. Att utsätta Årsta Holmar för detta skulle inte göra någon fågel, fisk eller Stockholmare lyckligare.


Årsta holmar markerade på en flygbild hämtad från Hitta.se