Skyfall

När klimatförändringarna diskuteras är det ofta varmare temperaturer, heta somrar och snöfattiga vintrar som nämns. Men större delen av året kommer en ökad nederbörds­mängd vara ett större problem än höga temperaturer. Då gäller det att städerna inte bara är rustade för att hantera värmeböljor utan också kan hantera en ökad regnmängd och kraftiga skyfall. Växtlighet i form av träd, buskar och gräs har en förmåga att hantera bägge och dämpar klimatförändringarnas effekter. Men samtidigt som växtlighetens betydelse ökar naggas parker och grönområden i kanten.

Sommarens värmebölja satte fokus på de klimatförändringar som pågår. De extrema temperaturerna med torka och skogsbränder som följd fick stor uppmärksamhet. Städer är i sig värmeöar som drabbas hårt av värmeböljor. Men till extremväder hör inte bara ovanligt varma somrar. Medan somrarna blir varmare och torrare kommer istället nederbörden att öka i större delen av landet under övriga årstider, framförallt i norra delen av Sverige. Även antalet tillfällen med intensiv nederbörd väntas öka. Den ökade nederbörden och fler kraftiga regnfall ökar risken för översvämningar. Den ökade översvämningsrisken drabbar framför allt bebyggelse, vägar, järnvägar, och vatten- och avloppssystem.


Diagram från SMHI som visar årsmedelnederbörd för Sverige för 87 mätstationer från år 1860. Den svarta kurvan visar ungefär ett tio-årigt löpande medelvärde.

"Utifrån de utjämnade värdena ser man att nederbörden var lägre än 600 mm fram till omkring 1920. Under perioden 1920 fram till ungefär 1980 låg nederbörden kring 600 mm. Därefter har nederbörden ökat. Det är numera sällsynt med värden under 600 mm."
(SMHI, 18 april 2018)


Naturen har en förmåga att dämpa effekterna av kraftiga skyfall. Träd, buskar och andra växter tar upp vatten ur marken. Ett träd kan dricka 500-700 liter vatten per dag. Buskar och lägre vegetation har samma förmåga men tar naturligtvis upp mindre mängder vatten. Eftersom växter tar hand om så mycket vatten är även små grönytor och slänter med träd och annan växtlighet viktiga. Att bebygga dem eller på annat sätt hårdgöra dem minskar den dämpande effekten när det gäller nederbörd. Den utveckling som nu sker när små grönytor i städerna försvinner helt och större naggas i kanten ökar risken för framtida översvämningar. När grönskan är borta har också dess förmåga att ta hand om regnvatten försvunnit. Vid häftiga skyfall är dagvattensystemet inte anpassat för att ta hand om stora mängder vatten på kort tid. Det riskerar att bli blött i många källare framöver.

Gästskribent: Valenkät om Södermalms parker

Sommarens värme har aktualiserat frågan om att grönska faktiskt gör nytta i en stad även om det inte är en fin anlagd park. All växlighet behövs för att hålla ner temperaturen varma dagar. Snart är det val igen och frågan om stadens parker är därför hetare än någonsin. Föreningen Södermalmsparkernas Vänner har frågat våra politiker om vad det tycker om exploateringen av Södermalms parker.

Valenkät om Södermalms parker

När Södermalms parkplan gavs ut 2009 så sades det att Södermalm var ett av de områden som hade minst friyta per capita. Det refererades då till 2007 års mätning. Då var antalet 113 970 invånare. Till och med 2017 hade antalet ökat till 129 738 2017, alltså drygt 15 700 fler beroende på förtätningen på själva Södermalm och utbyggnaden av Hammarby Sjöstad.

De senaste 10 årens kraftiga förtätningar på Södermalm har skett främst på parkmark och de flesta förslag på nya bostäder ligger på parkmark, gröna stråk och lummiga innegårdar. Samtidigt ska fler människor dela på den återstående parkmarken.

Till exempel är flera byggprojekt föreslagna vid Nytorgsområdet. Nytorget är en värdekärna i riksintresset för kulturmiljön. Det betyder att området är särskilt skyddsvärt och ska skyddas från förändring och förvanskning. Även Ringvägen, Stockholms enda boulevard med separata gång- och cykelvägar under dubbla trädalléer, föreslås bebyggas och göras till något som kallas stadsgata.

Under de senaste decenniet har nästan 20 detaljplaner ritats/byggts på Söders parkmark. Det är något som Föreningen Södermalmsparkernas Vänner vänder sig emot.

Föreningen har skickat ut en enkät om exploatering i Södermalms parker och grönstråk till Stockholms politiker. Här redovisas en sammanfattning av enkätsvaren.


Enkäten med partiernas svar. Klicka på bilden för att se den i större format.

En sammanfattning av politikernas egna kommentarer till enkäten är att de är rörande eniga om att värna det gröna och de flesta vill också att ge plats till barn och unga. Att de sedan i praktiken gör tvärtom när de bygger tycks inte bekymra dem.

Svaret "vet ej" betyder att det kan bli både "ja" och "nej" till exploatering. Gäller det S, M och C ligger det nog närmare "ja" med utgångspunkt från den senaste mandatperioden.

Ett tips är att fråga i valstugorna hur partiet ställer sig till de olika byggprojekten men det man märker om man pratar med politiker är att de egentligen inte känner till de enskilda platser de ska fatta beslut om. Inte ens politiker i stadsdelsnämnden verkar göra det.

M, som är drivande när det gäller exploatering tillsammans med S, var väldigt försiktiga i sina svar. Det blev många “vet ej” .Beträffande både Nytorget och Lundagatan var de mycket positiva till att bygga i stadsdelsnämnden men vill nu avvakta samrådssvaren. Enkätsvaret har blivit "vet ej" men det borde nog varit ett "ja" med tanke på deras tidigare ställningstaganden.

S har fyllt i att samtliga parkområdena i enkätfrågorna väl kan bebyggas med undantag av Lundagatan och Ringvägsområdet. S svarar att de vill bevara, vårda och utveckla Södermalms parker. S vill också anlägga nya parker/utnyttja befintliga ytor bättre t.ex genom att omvandla utedelen av Eriksdalsbadet till en stadspark med bad. Rimligare vore väl att behålla de parker som finns än att anlägga nya på annan mark.

MP anser att 13 bostäder på Lundagatan gör stort intrång och ger  få bostäder. Nytorgsområdets parkmark kan förbättras och inga större träd får tas ner. Bygg inte i Tjurbergsparken utan på P-platsen istället. Beträffande Borgerskapets Enkehus kan bebyggelsen längs Kristinebergsgatan med fördel läggas på själva gatan.

C verkade blanda ihop frågan om Ringvägen med framtida planer för Södra Skanstull. Partiet går nu till val på att rädda parker trots att de i enkätsvaren tycker det är positivt att bygga på Lundagatan, Bergsgruvan närmast Rosenlundsgatan, Tjurbergsparken och Borgerskapets Enkehus/ Gubbhuset i hörnet Heleneborgsgatan-Högalidsgatan. C driver också att man ska bygga på höjden för att spara parker. Även om det var så enkelt tillämpar politiker aldrig antingen-eller-metoden i verkligheten. Det blir istället både-och. Höga hus är också mycket dyra att bygga och gör dem därför inte till någon lösning på bostadsbristen. För att få lönsamhet i höga hus krävs en markant stigande betalningsvilja i förhållande till våningsplanet. Det blir alltså exklusiva bostäder i de höga husen men det är inte den kategorin bostäder som behövs i Stockholm.

L förordar en mer stadslik utveckling för Borgerskapets Enkehus och Gubbhuset, vilket de anser skulle spara mer grönyta. Man anser att Skanstull kan byggas samman med Gullmarsplan och att något mer kan byggas invid Södersjukhuset. De vill inte bygga skyskrapor i den klassiska stenstaden eller riva hus äldre än 100 år. L förordar en varsam upprustning av Pålsundets kajer men svarar "ja" på enkätfrågorna om att bygga på Lundagatan, Johan Helmich Romans park och Borgerskapets Enkehus och Gubbhuset.

V är mer tveksam till att bygga i parker och på grönområden men anser att Lundagatans radhus och Borgerskapets Enkehus och Gubbhuset kan byggas.

Fi är positiva till planerna på att bygga i Nytorgsområdet och i Tjurbergsparken. De hade inte invändningar mot att Ringvägen byggs om till stadsgata

KD är allmänt positiva till förtätning men har inte tagit ställning till alla enkätens planer än. Flera frågor har besvarats med "vet ej" men godkänner byggandet i tre av parkerna som nämns i enkäten.

SD  vill inte bygga i parker men menar att alla grönytor inte är parkmark och dem kan man bygga på.

På frågan om Pålsundets pilar ska fällas för att bredda cykelbanan svarar endast V att så kan göras och M tar ingen ställning alls utan svarar ”vet ej”

Inför valet har även nätverket Ny grön stad, som består av ett 20-tal natur-, miljö-, och frilufts-organisationer i Stockholmsområdet, genomfört en enkät om gröna frågor i stadsbyggnadspolitiken. Enkäten har skickats till partierna i Stockholms stadshus.
http://nygronstad.se/wp-content/uploads/2018/06/valenkät-nygronvag-2018.pdf


Årstaskogen - Ett stympat naturreservat

Ett vallöfte om att göra Årstaskogen till ett naturreservat visade sig vara för bra för att vara sant. Flera områden lämnades utanför reservatet och dess gränser tar större hänsyn till framtida exploatering än att skydda natur- och rekreationsvärden.

Årstaskogen är ett ca 50 ha stort skogsområde i norra Årsta. Den ligger på norrsluttningen på en förkastningsbrant ner mot Årstaviken. Höjdskillnaden mellan de övre och de lägre delarna av skogen är stora och det är många branta partier i området. Skogen har stora naturvärden med bland annat stora flera hundra år gamla tallar och gamla ädellövs- och strandmiljöer. Här finns också flera sällsynta arter som mindre hackspett, spillkråka och duvhök. Flera av de djurarter som finns i skogen kräver relativt stora arealer för att kunna leva där. Området är även viktigt som spridningskorridor. Årstaskogen är också ett viktigt rekreationsområde för människor. Runt skogen ligger flera tättbefolkade stadsdelar som Södermalm, Årsta, Hammarby Sjöstad och Liljeholmen.


Naturreservatets gränser markerat med gult med de områden som lämnats utanför markerat med lila. Bild: Bevara Årstaskogen

Inför valet 2014 lovade Socialdemokraterna att Årstaskogen och Årsta holmar skulle bli ett naturreservat och när Miljöpartiet var med i styret tycktes beslutet vara givet. Men det visade sig vara ett löfte med litet värde. Politikerna hade nämligen aldrig lovat att hela Årstaskogen skulle bli en del av reservatet. När gränserna för det planerade reservatet presenterades visade det sig att flera stora områden av skogen lämnats utanför för att istället exploateras med 800 - 1000 bostäder. Så lätt är det att komma undan ett löfte och ändå uppfylla det. Bland övriga partier finns allt från Moderaterna som tidigare föreslagit att bygga upp till 5000 bostäder i skogen och inte ville ha något naturreservat till Centerpartiet som inte vill bygga alls i skogen men gladeligen bygger i andra parker och grönområdet trots att de lovar motsatsen i varenda valrörelse. De områden som lämnats utanför naturreservatet var bl.a. en populär utsiktspunkt som Ljungberget men också områden som Solskogen med sin fornlämning och lekplatsen Trollparken.


Trollparken, Augusti 2018

När naturreservatet sedan inrättades den 29 januari 2018 hade gränserna justerats igen. Trollparken ingår numera i reservatet. Skam hade varit annars. Den anlades nämligen som grönkompensation när fem bostadshus med ca 150 bostäder byggdes alldeles i närheten för ca tio år sedan. Att bebygga den hade väl inte ens de mest exploateringspositiva politikerna mage att göra. Men övriga stora områden som är en naturlig del av Årstaskogen ligger fortfarande utanför reservatets gränser och där planeras nu för bostäder.


Invigningen av naturreservatet den 17 juni 2018


Som en protest mot att områden lämnats utanför reservatet sattes det i samband med invigningen upp kors med områdenas namn.

De områden som lämnats utanför reservatet ligger i skogens södra kant. Områdena är en stor del av den flacka och lättillgängliga del av skogen där flest människor rör sig. Men det är också de mest lättbebyggda delarna av skogen, till skillnad från den svårbebyggda förkastningsbranten. Områdena ligger inte vid vattnet och omfattas därför heller inte av strandskyddet. Att bebygga de här områdena skulle inte bara minska de ytor som behövs för skogens flora och fauna utan också kraftigt minska människors tillgänglighet till Årstaskogen eftersom det är de lättillgängliga områdena som försvinner. Naturreservatets gränser utgår inte från vad som behöver skyddas utan tvärt om är gränsen anpassad för framtida exploatering.

Förbrukning för ytans skull

I västra Hammarby Sjöstad finns ett nytt kontorshus. Det togs i bruk i januari 2017 och jag har haft anledning att regelbundet besöka det. Byggnaden har två entréer. Fastighetsägaren var inte nöjd med hur entréerna såg ut utan bestämde sig för att bygga om dem.

De tidigare vita väggarna täcktes med en ny träpanel, gråspräcklig färg och stenplattor. Taket sänktes och de spotlights som satt där tidigare ersattes med ett nytt lysande innertak. Golvet revs upp och ersattes av ett nytt. Ombyggnaden av entréerna tog lång tid.

Missförstå mig inte nu, det blev bättre efter ombyggnaden. Det som tidigare bara var två ingångar kan nu med fog kallas entréer. Träpanelen på väggarna ger ett betydligt trevligare intryck än de tidigare vita väggarna och stenplattorna ser bra ut.


En av entréerna, före ombyggnaden.


Samma entré, efter ombyggnaden.

Däremot ifrågasätter jag nyttan med att riva upp golvet. Det var som tidigare nämnts bara dryga året gammalt och det var inget fel på det. Mönstret på det nya golvet är visserligen snyggare men det är ingen som noterar det. Särskilt inte eftersom golvet till stora delar är täckt av enorma dörrmattor. Speciellt onödigt känns det att också golvet i hissarna byttes ut då det ligger stora dörrmattor även där. Det är bara några decimeter av det nya golvet i hissarna som syns.


Golvet i en av hissarna efter ombyggnad.

När det handlar om att hushålla med resurser ska man inte riva upp nya golv och innertak. Om fastighetsägaren nu hade specifika önskemål om hur entréerna skulle se ut så hade det varit en bra idé om de pratat ihop sig med byggbolag och arkitekt innan entréerna byggdes första gången. Då hade man inte behövt ägna tid, pengar och material åt att bygga om något som rent funktionellt fungerade som det skulle.

Vi har sedan tidigare lärt oss att det uppstår mycket avfall vid nybyggnation och att det är ett enormt resursslöseri att riva byggnader det inte är något fel på. Att bygga om fungerande entréer går inte att jämföra med att riva fungerande hus. Men att hushålla med resurser gäller både i det stora och i det lilla.

När kassakon sinar

När det inte längre är lönsamt att bygga bostadsrätter minskar bostadsbyggandet i rask takt. Rapporter om det minskande bostadsbyggandet duggar lika tätt som rapporter om bostadsbristen. Men vad som inte nämns i nyhetsrapporteringen är vilka ekonomiska konsekvenser det kommer att få för Stockholm och dess invånare.

När spekulationsköparna försvann var marknaden mättad på dyra lägenheter, sk  premiumbostäder. Bostadsutvecklare som inriktat sig på dessa premiumbostäder har redan börjat gå i konkurs och formuleringar som "guldkant på din vardag", "skapa ett mervärde utöver bostaden" och "beyond living" känns redan lika passé som Lunarstorm och MySpace.

SBAB har gjort en sammanställning av försäljningen hos ett antal större bostadsutvecklare, många i premiumsegmentet, och konstaterar nedgång i försäljningen med 64% under första kvartalet 2018 jämfört med samma kvartal 2017. Axxonen, som nyligen gick i konkurs, och andra bostadsutvecklare inriktade på samma kundgrupp har försökt att tjäna så mycket pengar som möjligt så snabbt som möjligt men glömt bort det viktigaste. Kundgruppen i det prissegmentet är begränsad.


Bostadsutvecklaren Axxonen har stoppat bostadsprojekte Altitude.

Premiumbostädernas prislapp har dessvärre blivit lite av en standard som spridit sig till allt byggande. Efterfrågan på övriga nybyggda bostadsrätter har också rasat och det får som naturlig följd att byggandet minskar. Byggbolag skjuter upp byggstarter och en del har till och med velat lämna tillbaka mark till Stockholm.

Det här kommer att få större konsekvenser än vad många förstår. Just nu rapporteras bara om minskat bostadsbyggande. Men markförsäljningen har hittills varit en kassako för Stockholms Stad. Stora infrastrukturprojekt som Slussen och Förbifart Stockholm finansieras delvis genom markförsäljning. Det togs upp i ett föredraget "Bebyggelse och bostadspolitik i mina drömmars stad" jag lyssnade på 2011. Det har gått nästan sju år sedan föredraget men resultatet av det som togs upp där ser vi idag. Politiken har byggt på att marken ska gå att sälja till den som betalar bäst vilket lett till dyra bostäder i tättbebyggda kvarter som Hagastaden där intresset nu minskar för att bo i de nya husen.

När kommunen nu inte kan få in lika mycket pengar på markförsäljning kommer det att bli problem, speciellt när konjunkturen viker. Det kanske kan leda till ett mer eftertänksamt byggande men det är Stockholms invånare som på ett eller annat sätt måste betala. Höjda skatter, ytterligare höjda tomträttsavgälder och minskad kommunal service kan mycket väl bli resultatet. Inget av det kommer att vara populärt hos stockholmarna och det vet politikerna, speciellt inför ett val. Men oavsett vem som vinner i höstens val kommer en tid efter valet när stadens ekonomi ska gå ihop.

Dagens bild

Dagens bild här på bloggen brukar vara något aktuellt, något som beskriver vår samtid. En bild på en riven byggnad på Hamngatan vid Sergels torg känns mer aktuell än på länge. Bilden på huset som inte längre finns speglar vår tid. En tid då rivning av funktionsdugliga byggnader sker eftersom det är ekonomiskt lönsamt att öka exploateringen i centrala Stockholm. Det sker att genom att höja husen och bygga fler våningar. Det sker trots vetskapen om de miljökonsekvenser rivning och nybyggnad för med sig. Det sker trots vetskapen om vad det innebär för stadsbilden, den redan storskaliga miljön blir ännu mer storskalig. Det sker med politikernas goda minne och utan granskning av en presskår som mest ägnar sig åt att referera byggbolagens pressreleaser.

Byggbolaget lanserar projektet under namnet Sergelstaden. Som om det inte räckte med att kvarteret är en del av staden Stockholms mest centrala område, nu ska det bli en stad i staden. Det om något speglar vår tid.


Ska Stockholm bryta mot sina egna miljömål?

Längs Lundagatan på Södermalm planeras för 16 radhus. Om husen byggs kommer det att försämra luftkvaliteten längs gatan så mycket att gränsvärdena i Stockholms egna miljömål överskrids. Ska staden trots det låta bygga husen och därmed bryta mot sina egna miljömål?

Mellan Ringvägen och Varvsgatan går Lundagatan. Nästan hela vägen är gatan uppdelad i två parallella sträckningar, kallade nedre och övre Lundagatan. Mellan dessa båda sträckningar finns en slänt med träd, buskar och gräs. Slänten ska enligt det planförslag som nyligen var ute på samråd bebyggas med 16 stadsradhus i olika storlek med tre våningar i suterrängläge.


Flygbild med området markerat. Bild: Stadsbyggnadskontoret

Längs Lundagatans norra del finns kv Marmorn med flerbostadshus byggda på 1930-talet. De är blåklassade av Stockholms Stadsmuseum vilket innebär att kvarteret har ett så högt kulturhistoriskt värde att det uppfyller kraven för byggnadsminnesmärkning. I plan­handlingarna konstateras att slänten som enligt förslaget ska bebyggas "är en planerad del av en helhetskomposition. Den utgör en del av den gröna krans som omger och lyfter fram kv. Marmorn som byggts enligt stadsplaneidealet 'hus i park'." Slänten mellan övre och nedre Lundagatan är alltså en del av denna kulturhistoriskt viktiga miljö och att bebygga den skulle allvarligt skada områdets kulturhistoriska värden.


Situationsplan med de 16 radhusen längs övre och nedre Lundagatan.
Bild: Utopia / Stadsbyggnadskontoret


Illustration på radhusens fasad med tre våningar mot nedre Lundagatan.
Bild: Utopia / Stadsbyggnadskontoret

I slänten finns ca 75 träd, bl.a. lönn, alm, ask och björk. Trädens naturvärden framhålls tydligt i planhandlingarna. Både alm och ask är hotade arter som på grund av sin utsatthet är rödlistade. Det är också troligt att slänten fungerar som spridningskorridor mellan Högalidsparken och Skinnarviksparken som finns väster respektive öster om planområdet. Om slänten bebyggs kommer de träd och den övriga växlighet som finns där till största delen försvinna. Den växtlighet och de åtgärder som föreslås som kompensation för den försvunna vegetationen är helt otillräcklig. Som ersättning ska ett mindre träd planteras på varje bostadsgård mot nedre Lundagatan. På terrasserna mot övre Lundagatan ska ytan närmast gatan ha en planteringsbar överbyggnad där buskar kan planteras.

På nedre Lundagatan planeras bebyggelsen vara i tre våningar vilket kommer göra att den delen av Lundagatan blir till en korridor på ett helt annat sätt än vad som är fallet idag. Det tillsammans med den minskade växtligheten får till följd att luften på den delen av gata blir sämre. Enligt den analys som avdelningen Stockholms Luft- och Bulleranalys på Miljöförvaltningen gjort kommer halterna av partiklar och kvävedioxid bli förhöja om radhusen byggs jämfört med om planerna inte genomförs. Halterna håller sig under de nationella kraven men Stockholm har infört egna strängare miljömål och halterna av kvävedioxid kommer bli så höga att de överskrids.

Planhandlingarna föreslår här att tilluften i de nya radhusen tas in via fasader som vetter mot övre Lundagatan för att på så sätt ge förutsättningar för en god inomhusmiljö. Men ingenstans i planbeskrivningen nämns hur det är tänkt att göras i de befintliga bostäder som redan finns längs nedre Lundagatan. De kommer i lika hög grad att påverkas av den försämrade luften.

På Stockholms hemsida kan man läsa att "Stockholm är en av de ledande miljöstäderna i Europa. Vår ambition är en klimatsmart stad med hållbar användning av energi och transporter, ren luft och rent vatten och där det är enkelt att välja en miljövänlig livsstil."

Miljöfrågor är viktiga och det är bra att Stockholm sätter upp mer långtgående miljömål än de nationella miljökvalitetsnormerna. Men om det inte bara ska vara tomma ord går det inte att strunta i dem när det passar. Om projektet med de 16 radhusen genomförs i sin nuvarande form kommer Stockholms Stad att bryta mot sina egna miljömål och därmed förlora all trovärdighet i miljöfrågor.

Malongenparken

När ett område är så poulärt att dess gräsytor beläggs med konstgräs för att klara besökstrycket borde stadsplanerare slå vakt om de parker som finns där. Istället är de beredda att offra en välanvänd park för 20 lägenheter och ytterligare kommersiell verksamhet av samma sort som det redan finns gott om i närheten. Detta i ett läge när det är parker det är brist på.

I ett tidigare blogginlägg skrev jag om hotade parker på Södermalm. En av dem är Malongenparken i närheten av Nytorget, alldels invid Renstiernas gata. Större delen av parken används som hundrastgård där hundar kan springa fritt i ett ingägnat område. I parken planeras för ett bostadshus med ca 20 hyreslägenheter och publika lokaler i botten. Samrådet för projektet har nyligen avslutats. I planhandlingarna beskrivs Malongenparken som liten och anonym, som om det skulle vara något negativt. Istället är det en positiv egenskap för de som i lugn och ro vill besöka parken.


Malongenparken och dess hundrastgård invid Renstiernas gata, Mars 2018


Illustration från samrådshandlingen på den planerade bebyggelse i Malongenparken.
Bild: Belatchew arkitekter / LAND arkitektur / Stadsbyggnadskontoret).

Planerna beskriver på ett slarvigt sätt de träd som finns på området och det är svårt att förstå hur allt som planeras ska kunna få plats eller förverkligas. Förutom det planerade huset ska det få plats parktorg, uteservering, cykelparkering och en platsspecifik möbel. Dessutom ska Malongenparken omgestaltas till en plats för vistelse och aktivitet med "adderade funktioner som exempelvis pingisbord". Allt detta på en yta som inte är mer än ca 18 meter bred. Planerna är oklara och försöker få in för mycket på liten yta.


Hela området från Nytorget till Vita Bergen är ett område med kulturhistoriskt värde. Detalj ur Stockholms Stadsmuseums klassificeringskarta.

Hela området från Nytorget till Vita Bergen, där Malongenparken ingår, är ett område med kulturhistoriskt värde. Hänsyn har inte tagits till kringliggande bebyggelse som är klassat som kulturreservat med hus från 1700-talet i sin östra del. Den bebyggelse som tillkom på 1990-talet vid Nytorget tar betydligt större hänsyn till platsens karaktär och historia än det liggande förslaget som inte uppfyller kravet på att en ny byggnad ska samverka med omgivande bebyggelse och stadslandskapet, även om Stadsbyggnadskontoret själva menar att det är så. Att fasaden mot Nytorget delas upp i två volymer kommer inte göra att byggnaden ser mindre ut då den totala höjden ändå är sex våningar. De två mindre volymerna kommer bara upplevas som utskjutande delar av den större byggnaden som sträcker sig långt högre än intilliggande bebyggelse på gatan Nytorget.


Illustration från planhandlingarna som jämför höjden på befintlig bebyggelse med de utskjutande partiet på det planerade huset. Bild: Belatchew arkitekter/Stadsbyggnadskontoret


Bebyggelsen mellan Nytorget och Malongenparken med parken i fonden, Mars 2018. Jämför med volymstudien på bilden ovan.

Att allt fler ytor blir s.k. hårdgjorda ytor minskar markens möjlighet att ta upp vatten vid kraftigt regn och bidrar till att temperaturen höjs. Grönska spelar en stor roll i stadsmiljön.  Ett träd dricker 500-700 liter vatten per dag, tar ner koldioxidhalten, minskar buller och binder partiklar som finns i luften. Lägre vegetation har samma egenskaper även om mängden vatten är mindre. Att växter tas bort har alltså större påverkan på miljön än att bara grönskan försvinner. Att själva Nytorget belagts med konstgräs för att tåla besökstrycket talar sitt tydliga språk och borde vara en signal till Stockholm stad att vara rädd om de grönytor som finns kvar, stora så väl som små.

Den planerade bebyggelsen innebär att hundrastgården på platsen försvinner. Det är innerstadens enda rastgård för hundar med en mankhöjd på max 35 centimeter och en av få kvarvarande, ickekommersiella mötesplatser. Att den nya bebyggelsen planeras att få publika lokaler som restaurang eller café är inte en fullgod ersättning. Det är kommersiella träffpunkter av en typ som det redan finns väldigt många av i det aktuella området.

Att en ny plats för hundrastgård ska utredas hjälper inte. Visa av erfarenhet vet vi att löften av den typen nästan aldrig ger full kompensation och ofta drar ut på tiden. Det finns få lämpliga platser för en ny hundrastgård i närområdet och oavsett var den placeras ökar trycket på den parken.

Dessutom finns planer på ytterligare exploatering precis i närheten. På Nytorgsberget i korsningen Renstiernas gata och Skånegatan planeras 30 bostadsrätter och i Nytorgets södra del planeras 50 bostadsrätter. De båda projekten ligger 100 respektive 140 meter från Malongenparken och är även de inom samma kulturhistoriskt värdefulla område. En helhetssyn måste till så att exploateringen inom ett litet område inte blir för stor. Enskilda planer måste sättas in i hela sitt sammanhang.


Området kring Nytorget där tre byggprojekt planeras på en minuts gångavstånd från varandra. Bild: hitta.se med mina markeringar i rött.

Mark utan hus anses numera inte längre ha något värde, inte ens om det är en park. Raden av parker och grönområden i Stockholm som bebyggs börjar bli lång. Den här typen av miljöer och öppningar i stadsbilden blir allt mer ovanliga. I planhandlingarna framhålls att platsen tidigare delvis varit bebyggd och att parken tillkommit någon gång efter 1971 då den bensinmack som fanns på platsen lades ner. Det används subtilt som ett argument att åter bebygga platsen. Men sedan parken tillkommit har området förtätats och trycket på områdets parker har ökat. Numera är behovet av parken stort. Argumentet att platsen tidigare varit bebyggd saknar därför relevans.

Ekonomiska bedömare menar att antalet påbörjade bostäder i Sverige har ökat kraftigt de senaste åren, till vad de menar är ohållbara nivåer. Flera byggföretag har redan rapporterat betydande minskningar i försäljningen samtidigt som många nya bostäder väntas komma ut på marknaden under 2018.

Att i ett läge där konjunktur och efterfrågan viker planera för ytterligare bebyggelse är felaktigt. Huset i Malongenparken ska förvisso bli hyresrätter men andra nyproducerade hyresrätter på Södermalm har fått hyresnivåer som enbart vänder sig till en extremt välbärgad kundkrets. Det finns inget som tyder på att hyresnivåerna i det här fallet kommer att bli rimliga. Och det i ett läge när överutbudet av dyra bostäder riskerar att stjälpa hela ekonomin.

Tavelsjövägen - Förtätning med nackdelar

När Stockholm byggdes ut på 1940- och 1950-talen byggdes områden med grönska mellan husen och med egna centrum. Det gav ljusa bostäder och lokal service. Nu förtätas områdena med hänvisning till att de tillför nya stadskvaliteter, men i många fall blir det bara förtätning som tar bort de kvaliteter som finns utan att tillföra något ytterligare.

Årsta byggdes ut under 1940- och 1950-talen. Bostadshusen anpassades till topografin och miljön och fick ett rikt inslag av bevarad naturmark runtomkring. Årsta skulle inte bli en sovstad utan vara självförsörjande med olika typer av service och som en del av det byggdes ett stadsdelscentrum som stod klart 1953 vid Årsta torg.

Årsta är en av de stadsdelar där det nu byggs väldigt mycket. Årstastråket är ett projekt med totalt 3000 bostäder, Årstaskogen blir naturreservat men inte utan att naggas ytterligare i kanten med ny bostadsbebyggelse, på Årstafältet planeras för 6000 bostäder och vid Årstaberg byggs ca 1000 bostäder i höga hus. Till detta kommer förtätningen bland de befintliga husen där grönskan mellan dem många gånger försvinner.

Ett exempel på det senare är den planerade förtätningen på Tavelsjövägen i västra Årsta, ett stenkast från de 1000 bostäderna som byggs i Årstaberg. Här planeras för fem punkthus i sex våningar med totalt ca 70 bostadsrättslägenheter och garage med infart mellan några av husen. Husen ska placeras på det naturområde som löper längs Tavelsjövägen.

Byggnaderna ska "utformas med aktiva bottenvåningar mot gata, där möjligheter till lokaler för affärsverksamhet ska studeras". Tavelsjövägen är en återvändsgata och förutsättningarna för butiker är små. Det känns mest som att formuleringarna är med för att det låter bra och tilltalar politiker som drömmer om att människor obekymrat ska flanera längs gatan. Om det är så viktigt med aktiva bottenvåningar varför fick då butikslokalerna på Ottsjövägen i närheten omvandlas till privatbostäder? Varför sker inte en upprustning av det trevliga men förfallna och slumrande lilla torget vid Skälderviksplan i närheten?


En tidig volymskiss över förslagen bebyggelse med fem punkthus i souterräng.
Bild: White/Besqab/Stadsbyggnadskontoret


Sektion för föreslagen bebyggelse mellan husen längs Tavelsjövägen och punktuhsen på kullen. Bild: White/Besqab/Stadsbyggnadskontoret

Det är vanligt att platser som ska bebyggas beskrivs i negativa ordalag för att få förändringen att framstå som positiv. Ofta används ord som "otrygg" eller "otillgänglig". När planerna presenterades i november 2017 pratade dåvarande stadsbyggnadsborgarrådet Roger Mogert (S) genast illa om det aktuella området och kallade det för en "otillgänglig slänt". Allt för att motivera att ett stycke naturområde bebyggs. Men där Roger Mogert (S) ser en "otillgänglig slänt" ser vi andra en skogsbacke med träd, buskar och klippor. Den kanske inte används för hundpromenader och picknick men väl av groddjur, barrskogslevande arter och den rödlistade trädsvampen Tallticka. Många gånger finns arter och livsmiljöer i städernas grönområden som inte finns någon annanstans. Därför är de av stor vikt för den biologiska mångfalden.

För rekreation finns Årstaskogen och Storängsparken alldeles i närheten. Storängsparken naggas nu i kanten med bygget av en ny förskola och byggplaner finns som sagt också för Årstaskogen. Med den kraftiga utbyggnaden som sker i Årsta i allmänhet och i Årstaberg i synnerhet kommer trycket på parken och skogen att öka markant. Just Tavelsjövägen har också redan förtätats med två flerbostadshus som stod klara för drygt 10 år sedan.


Tavelsjövägen mot sydväst, Februari 2018


Tavelsjövägen mot nordost med de två nyare bostadshusen i fonden, Februari 2018

Förtätningen får här andra konsekvenser än att bara en "otillgänglig slänt" försvinner. Det ger bebyggelse som närmar sig innerstadens täthet men utan innerstadens kvaliteter. Istället blir det bara hus som står nära varandra och där hus i park ersätts av hus vid hus med ökad insyn och mer trafik. Just lite trafik och insynsskyddade lägen brukar värderas högt i bostadsannonser.

Det finns dock mer konkreta problem med att bebygga området. I projektets startpromemoria konstateras att "föreslagen bebyggelse innebär att området kommer bli mer hårdgjort och mer vatten kommer rinna på ytan. Området har också en kraftigt kuperad terräng där risken för översvämningar i lågpunkter i området ökar." Samma startpromemoria konstaterar att frågan måste utredas. Grönområden har också en stor betydelse för stadsklimatet och för att rena luften från föroreningar och partiklar.

Ytterligare en fråga att ha i åtanke är att pendeltågen, tvärbanan och bussarna i området redan är högt belastade och minsta störning får stora konsekvenser. De 1000 nya bostäderna bredvid Årstabergs pendeltågsstation lär inte göra saken bättre. Att bygga i kollektivtrafiknära lägen som det här är ett förståeligt argument men politikerna måste också fundera på hur mycket kollektivtrafiken tål innan människor ger upp och börjar åka bil istället.

Det är vanligt att platser som ska bebyggas beskrivs i negativa ordalag för att få förändringen att framstå som positiv.


Skärskådar man alla förskönande beskrivningar om "trygg och levande stadsmiljö" inser man att de inte betyder något utan bara är ett sätt att sälja in ytterligare exploatering. Stadsbyggnadsnämnden verkar också ha fastnat i sin egen retorik. I dess beslutsprotokoll för ärendet står att "Nämnden ser också positivt på att Tavelsjövägen kan få en bättre och tryggare utformning." Vad som är en bättre utformning är en subjektiv bedömning och i allra högsta grad en åsikt. Men att hänvisa till trygghet är i det här fallet direkt felaktigt. De boende i upplever nämligen redan området som tryggt. Det framkommer i startpromemorian som hänvisar till Stockholms stads Trygghetsmätning från 2014 i Årsta. Undantaget är kvinnor som i större utsträckning än män tycker att det är obehagligt att vara vid kolllektivtrafikens hållplatser och att gå hem när det är mörkt ute men det har inget med Tavelsjövägens utformning att göra utan är generellt för hela Årsta.

Planeringen av projektet drog igång i början av 2016 när bostadskonjunkturen stod på topp och fartblinda politiker tävlade om att bygga flest bostäder utan att tänka på konsekvenserna. Nu när det finns ett överutbud av nyproducerade bostäder finns möjligheten att hinna tänka efter och stoppa de projekt som gör mer skada än nytta.

Hotade parker

I takt med att Stockholms befolkning växer ökar trycket på stadens parker. Istället för att värna de parker som finns kvar kommer politiker och stadsplanerare med nya planer på att bebygga park efter park.

Det är fascinerande att politiker och stadsplanerare så ivrigt talar om behovet av parker men samtidigt inte ser dem som platser för rekreation utan som platser möjliga att exploatera. Just nu finns det mer eller mindre långt gångna planer på att bygga i fyra parker på Södermalm. I en femte pågår redan byggnationen.

I Malongenparken planeras för 20 hyresrätter med plansamråd i mars och februari 2018, i Bergsgruvans park planeras för cykelgarage och bostäder, i Johan Helmich Romans park har planarbetet för att bebygga den med bostäder återupptagits och i Tjurbergsparken planeras för 80 hyresrätter. I den sistnämnda verkar det medvetna förfallet påbörjats genom att klotter inte längre saneras. Det är ett sätt att få platsen otrevlig och otrygg. Tryggheten anges också som argument för att bebygga parken. Missbrukarna ska på så sätt välja att flytta sig till någon annan plats. Men det finns många exempel på att missbrukare inte drar sig för att uppehålla sig nära bostäder eller där många människor rör sig. Vid Tjurbergsparken finns redan hundratals bostäder. Att ytterligare 80 lägenheter skulle få dem att flytta på sig förefaller osannolikt. Just det medvetna förfallet var också tydligt i den västra delen av Rosenlundsparken där byggnationen nu pågår för fullt.


Parker på Södermalm som bebyggs eller hotas av bebyggelse. Från vänster:  Bergsgruvans park, Rosenlundsparken, Johan Helmich Romans park, Tjurbergsparken  och Malongenparken. Bild : Google Maps (med mina markeringar)

När parker och grönområden bebyggs brukar det kompenseras genom att ett annat grönområde rustas och görs tillgängligt. Det kallas grönkompensering. I praktiken innebär det emellertid inte så mycket kompensering eftersom det ofta är åtgärder som ändå hade behövt göras, tex att rusta upp en lekpark eller ett slitet torg.

För några år sedan lanserades begreppet pocketpark. Det innebär en liten yta av grönska som på det sättet, trots sin lilla storlek, kunde betraktas som en park. Genom att kalla fler områden för park kunde också fler människor anses bo nära en sådan trots att antalet parker och grönområden blev mindre. Nu är ordet pop up-park på modet. Det ska vara en tillfällig park men är i praktiken mest några solstolar som ställs ut på en konstgräsmatta.

I takt med att Stockholms befolkning växer ökar trycket på de parker som finns. Parkerna används mycket och slits hårt. I vissa fall har det lösts med åtgärden att ersätta riktigt gräs med konstgräs. Tanken att låta bli att bebygga parker verkar inte ha slagit våra politiker.

Mindre möjlighet att påverka med flexibel detaljplan

Fastighetsbolaget Humlegården vill ha möjligheten att göra om de byggnader bolaget äger vid Stuergatan och Linnégatan. Ett planarbete ska starta med syftet är att skapa flexibilitet så att fastighetsbolaget fritt kan välja hur husen ska användas. Men det innebär också förtätning med ett nytt gårdshus i en redan mycket tät miljö.

Vid parken Humlegården på Östermalm ligger ett kvarter med samma namn. Den nordöstra delen av kvarteret ägs av fastighetsbolaget Humlegården Fastigheter AB, samma bolag som tänker riva delar av Astoriahuset på Nybrogatan. Fastighetsbolaget vill göra stora förändringar i sin del av kvarteret.


Snedbild med befintliga byggnader samt schematisk redovisning av föreslagna tillägg.
Bild: Stadsbyggnadskontoret

Hus 1 och 2 på bilden byggdes på 1880-talets första hälft och var ursprungligen bostadshus men är numera kontor. De är båda grönklassade av Stockholms Stadsmuseum. I hörnet Sturegatan / Linnégatan finns en kontorsbyggnad från 1960-talets mitt, hus 3 på bilden. Den är ännu inte klassificerad av Stadsmuseet.


Hus 2 i korsningen Brahegatan/Linnégatan, december 2017


Kontorshuset, hus 3, i korsningen Linnégatan/Sturegatan, december 2017

Planförslaget går ut på att för hus 1, och 2 lägga till möjligheten att i framtiden konvertera dem från kontor till bostäder. För att ytterligare öka flexibiliteten ska också möjligheten att använda husen som hotell utredas. I hus1 ska också taket på gårdsflygeln höjas och vinden inredas.

När det gäller hus 3 ska teknikvåningen högst upp ersättas med en takvåning med kontorslokaler. En påbyggnad tillför inte omgivningen någonting. Det handlar bara om att öka den uthyrningsbara ytan i fastigheten. Även här ska planens flexibilitet ökas genom att möjligheten för bostäder och hotell utreds.


Kvarterets innergård där ett nytt bostdshus planeras, december 2017

På gården ska ett nytt hus med ca 20 bostäder byggas, hus 4 i bilden ovan. Gården är inte särskilt märkvärdig men att placera ett nytt gårdshus på den lilla innergården är illa genomtänkt. Även om det inte påverkar stadsbilden i stort kommer det att försämra ljusförhållanden  och öka insynen för de bostäder som redan finns i husen vid gården, och också för de bostäder som planeras i flygelbyggnaden.

Att bostadshus som tidigare omvandlats till kontor åter blir bostäder har jag inget att invända emot. Däremot kommer planarbetets inriktning vara att skapa en flexibel detaljplan som tillåter både kontor, bostäder och hotell i byggnaderna. Kort sagt vill fastighetsägaren i framtiden har många möjligheter att göra vad den vill med husen. En detaljplan ska tala om vad som gäller för planområdet, inte vara ett frikort att kunna göra vad som helst. Med en så flexibel detaljplan som det här riskerar att bli, minskar möjligheten för de som arbetar och bor i området att påverka framtida förändringar.

Eftersom marknaden för dyra bostäder just nu är skakig, och nyproduktion av bostäder på Östermalm knappast är tänkta att hamna i det lägre prisintervallet, är sannolikheten stor att det fortsätter att vara kontor i husen. Värt att notera är att Stadsbyggnadsnämndens beslut att inleda planarbetet togs i september 2017 när bostadsmarknaden fortfarande var på topp.

Detaljplanen är tänk att gå ut på samråd under första kvartalet 2018 och det är genom ett planavtal fastighetsägaren Humlegården Fastigheter AB som bekostar planarbetet.

Svårsålt

Bostadsmarknaden har länge setts som en outsinlig källa för ekonomisk vinst, både bland byggbolag och privatpersoner. Men med de höga priserna finns en nervositet och då räcker det med en antydan om att prisuppgången inte är självklar för att paniken ska börja sprida sig.

Den senaste tiden har det kommit täta rapporter om att nyproducerade bostäder är svåra att sälja. Bostadsutvecklaren Oscar Properties skapar bostäder i det övre prissegmentet, dels genom att omvandla äldre fastigheter och dels genom spektakulära nybyggen. Bolaget har nu över 150 lägenheter till salu för ett (beräknat) värde av nästan 1,5 miljarder kronor som är svårsålda.

Projektet med Hamam och 15 lyxlägenheter på Östgötagatan på Södermalm har stannat av och fastighetsbolaget Wallenstam har valt att omvandla den första etappen av bostadsrättsprojektet Orangeriet i Solberga till hyresrätter eftersom marknaden för bostadsrätter är för svag.

Det som nu sker är vad folk med vanligt bondförnuft förstått för länge sen, men vad politiker och byggbolag med glädjekalkyler inte förutsåg. Man har byggt alldeles för mycket för ett alldeles för litet segment av köpare. Bostadsbristen finns men de som saknar bostad saknar också ekonomiska resurser. Situationen som uppstår är att det finns tomma lägenheter samtidigt som en stor grupp människor saknar bostad. Detta eftersom långtifrån alla har råd att bo i de nyproducerade dyra lägenheterna.

Marknaden är helt enkelt mättad på dyra lyxlägenheter i innerstan och täta bostadskvarter i förorter där folk hellre bor i villa eller radhus. Lägg därtill att spekulationsköpen verkar ha upphört. Alltså att någon köper nyproducerade bostäder innan de byggts i avsikt att sälja med vinst utan att ens flytta in.



Inbromsningen i det nyproducerade lyxsegmentet har snabbt spridit sig till den övriga bostadsmarknaden, dvs bostäder som inte är nyproduktion utan köps och säljs mellan privatpersoner. Extra visningstillfällen och trög eller utebliven budgivning har på bara några veckor blivit en realitet på bostadsmarknaden.

Om det är en tillfällig svacka, pyspunka eller bostadsbubblan som spruckit vet man inte förrän efteråt. Men en lite mer återhållsam inställning till Stockholms överhettade fastighetsmarknad är hur som helst på sin plats. När skyskrapans topp är nådd är konjunkturen i botten, som det heter.

Frågan som ställts till följd av oron är vad som händer om byggherre eller bostadsutvecklande bolag går i konkurs. Det kan hända både under pågående produktion där ett antal människor redan tecknat sig för bostad och i alla fall betalat handpenning eller när bygget är klart men garantitiden inte gått ut. Det kan bli dyrt för en ny bostadsrättsförening.

Oscar Properties har nyligen vinstvarnat och meddelar att flera av deras projekt skjuts på framtiden. Projektet Norra Tornen vid Torsplan har påbörjats, i alla fall det ena tornet. Om det bara blir det tornet som byggs på grund av bristande efterfrågan kommer det stå där som en tydlig markör för stora drömmar som aldrig slog in.

Magnus Eriksson

Mycket avfall vid nyproduktion

Hur miljövänliga nya byggnader än sägs vara uppstår mycket avfall när de byggs. Det handlar inte bara om byggnadsmaterial som bli över och slängs utan också om material som används under byggtiden. Men allt avfall finns inte med i hållbarhetskalkylerna och räknas därmed inte med i nyproduktionens miljöpåverkan.

I takt med att nya stadsdelar växer fram i Stockholm växer också sophögarna som följer i dess spår. Kasserat byggmaterial som blir kvar efter tre nybyggda hus skulle räcka till ytterligare ett hus enligt en studie gjord av Vasakronans hållbarhetsavdelning. Mängden avfall skiljer sig naturligtvis åt mellan olika projekt eftersom det är en genomsnittlig beräkning men så mycket avfall genererar nyproduktionen.

Byggbranschen står idag för ca en tredjedel av allt avfall som produceras enligt Statistiska Centralbyrån (SCB). Mängden överblivet material som gips, trä, isolering, puts, kakel, klinkers och betong från nyproduktionen ökar. Till det kommer också det som klassas som farligt avfall. Alltså asbest, färg, kemikalier, tryckimpregnerat trä och el-avfall.


Byggarbetsplats i centrala Stockholm

Det är inte bara avfallet vid nybyggen som är problemet. Tillverkningen av betong kräver stora naturresurser. 2014 stod betong för 88.6% av stommaterialet i bostadshus enligt SCB. För att tillverka betong går det åt mycket energi, grus och sand. Men det märks inte i våra nya klimatsmarta stadsdelar. Miljöavtrycket sker någon annanstans.

Miljökonsekvenserna sker inte i Stockholm utan i länder i Asien och Afrika. Där är marina ekosystem nu hårt ansatta av betongindustrins exploatering. 40 miljoner ton sand bryts varje år till världens betongindustri. Det är dubbelt så hög takt som naturens förmåga att producera ny sand. Att låta betong gå till spillo är därför ett oerhört slöseri.

Lägg därtill rivandet av befintliga byggnader. Många hus med mycket av sin livslängd kvar och av bättre material än dagens nybyggen rivs till förmån för nya hus och ekonomisk vinning.


Rivning i Norra Stationsområdet, blivande Hagastaden

Det här tar skribenten och arkitekten Ylva Frid förtjänstfullt upp i en artikel om Hagastaden i Form Magazine nr 5 2017. Hon tycker också att hållbarhetsfrågan vid nyproduktion är för snäv.
”Att över huvud taget ställa sig frågan om något behövs från första början ingår inte i hållbarhetsmodellen. Hållbarhetsfrågan reduceras […] till att handla om återvinning, ett perspektiv som inte fångar hela bilden.”

Norra Djurgårdsstaden och Västra Liljeholmen (tidigare kallat Lövholmen) profileras som miljöstadsdelar men man kan fråga sig hur miljövänliga de egentligen är med tanke på allt restavfall som genereras av dagens byggande.


Nyproduktion i Norra Djurgårdsstaden

- En orsak till att det blir så stora mängder avfall är att det används väldigt mycket tillfälliga konstruktioner och provisorier på en byggarbetsplats. De material som används för detta har ju aldrig funnits med på någon ritning, och blir därför osynliga när hållbarhetskalkylen för en byggnad görs. säger Ylva Frid till Bevara Stockholm i en kommentar till sin artikel.

- Idag finns ett flertal olika miljöcertifieringar av byggnader, där en av de vanligaste är Miljöbyggnad. Där saknas det idag kriterier kring spillmaterial. Det man tittar på är bland annat miljöpåverkan av varje enskild byggprodukt i form av emissioner och eventuella miljöskadliga ämnen, och energiåtgång i produktions- och förvaltningsskede. fortsätter Ylva Frid.

Det hävdas envetet att hög och tät bebyggelse skulle vara miljövänlig men det är att göra världen lite väl enkel för sig. Det miljömässigt bästa är att använda det som redan finns så länge som möjligt och fråga sig om det nya verkligen behövs. I Stockholm har vi nu kommit till den grad av exploatering att fungerande bostadshus rivs för att ge plats åt nya. Med växande sophögar som följd. Ska staden vara miljövänlig och klimatsmart är det dags att tänka om.

Gästskribent: Nygamla möjligheter för Karlberg

När Citybanan invigdes togs Karlbergs station ur bruk. De närmaste åren kommer Karlberg att vara reservstation men på sikt är tanken att den ska rivas. Bättre vore istället att använde den till en helt ny tåglinje, som egentligen redan finns.

Karlbergs stations huvudbyggnad vid Norrbackagatan är i funkisstil och byggdes 1932. Till skillnad från moderna stationer passar huvudbyggnaden stilmässigt väl in i omgivningen utan att göra så mycket väsen av sig. Stationens trappor och perronger byggdes i början av 1970-talet. De är inga arkitektoniska mästerverk men fyller sina syften. 2013 hade stationen i snitt 14 200 påstigande och 14 700 avstigande passagerare per dag.


Karlbergs station vid Norrbackagatan.


Nybyggda Barkarby station i Järfälla kommun har ett helt annat uttryck Karlbergs stations funkisbyggnad.

Den 10 Juli invigdes den nya pendeltågstunneln Citybanan och Karlbergs station togs ur bruk. De närmaste åren kommer Karlbergs station att fungera som en reservstation för att kunna vända tåg vid tillfällig kapacitetsbrist, som trafikstörningar eller spårarbeten. Men på lång sikt är tanken att Karlbergs station ska rivas.

Bättre vore istället att göra som Stockholmskännare Kerold Klang föreslår. Använd Värtabanas spår och skapa ytterligare en tvärbana på sträckan Centralen – Karlberg – Hagastaden – Albano – Norra Djurgårdsstaden.

Värtabanans spår går från Tomteboda via Norra Djurgården till Värtans bangård. Därifrån finns det industrispår mot Frihamnen med Containerterminalen och till oljehamnen vid Loudden. Förutom anslutningen i Tomteboda finns även en anslutning till Värtabanan vid Karlberg.

De nya stadsdelarna i dessa områden kommer behöva gott om kollektivtrafik och alternativa resvägar på spår skadar inte. Insatsen kan inte vara så stor. Spåren finns redan och i fallet med Karlberg, även stationen.

Station Sofia - När olika planer krockar med varandra

När stadsplanering sker utan samordning kan det få oanade konsekvenser. Det kan leda till att olika planerade byggprojekt krockar med varandra. Stigbergsparken på Södermalm är ett exempel där en plan tänker sig att bygga i parken medan en annan förutsätter att parken finns kvar.


Förslag på ny placering av entré- och biljetthall vid station Sofia. Bild ur Stockholms läns landstings kompletterande samråd för tunnelbana till Nacka och Söderort.

Det planeras för en ny tunnelbanestation i Stigbergsparken. Det är stationen Sofia som ska ligga där. Det ska bli en 800 kvadratmeter stor och tre våningar hög byggnad mitt i parken som det inte blir så mycket kvar av om planerna genomförs. Men det finns också ett annat problem. Planerna på en t-banestation i Stigbergsparken krockar nämligen med den kommande utbyggnaden av Ersta sjukhus. Stigbergsparken ligger visserligen utanför planområdet för Ersta sjukhus men detaljplanen förutsätter ändå att den ska finnas kvar.

I maj 2015 skrev jag så här om Stigbergsparken och utbyggnaden av Ersta sjukhus:

Den nuvarande sjukhusparken försvinner nästan helt. Kvar bli bara två små innergårdar. Parken ersätts av att terrasser på huvudbyggnaden glasas in och blir till s.k. "trädgårdsrum". [...] Enligt min uppfattning är det en tam ersättning för en förlorad sjukhuspark. Stadsbyggnadskontoret tänker sig också att Stigbergsparken bredvid Folkungagatan ska fungera som "ny sjukhuspark". I planhandlingarna skrivs "ny sjukhuspark" just så, med citattecken. Vad menas med det? Att en allmän park utanför planområdet ska ersätta den försvunna sjukhusparken, fast ändå inte?


Men nu planeras det alltså för en stor byggnad i Stigbergsparken för tunnelbanans räkning samtidigt som planerna för Ersta sjukhus fortfarande gäller. Det går inte att både använda Stigbergsparken som "ny sjukhuspark" och samtidigt bygga bort den med en tunnelbanestation. De båda planerna krockar med varandra.


Om

Min profilbild

Om du vill komma i kontakt med mig är du välkommen att skicka e-post till bevara.stockholm(a)outlook.com

RSS 2.0