Passagenhuset - Ytterligare rivning i City

Fastighetsbolaget Pembroke Real Estate planerar att riva Passagen-huset i korsningen Regeringsgatan och Mäster Samuelsgatan (Kv. Hästen 21) och vill på platsen bygga ett betydligt större hus.

Från början var det tänkt att det skulle bli ett 14 våningar högt hus men efter protester och synpunkter har planerna bantats ner till 10 våningar. Byggnaden blir trots det 11 meter högre än NK-varuhuset precis intill. Förmodligen hade fastighetsbolaget lagt in en planerad prutmån i de ursprungliga planerna. Det brukar gå till så.


Volymstudie hämtad från Stadsbyggnadskontorets planbeskrivning av den nya byggnaden med schematisk redovisning av arkitektur. 


Volymstudie hämtad från planhandlingarna med en vy från Regeringsgatan.

Trots sänkningen kommer det nya huset bli ytterligare en klump i Stockholm city som syns vida omkring. Om det stör eller inte är upp till var och en men ett stora kontorskomplex brukar inte öka stadens skönhet.


Passagen-huset i korsningen Regeringsgatan/Mäster Samuelsgatan med Mästerhuset i bakgrunden. 

Passagen byggdes 1974 och innehöll Sverige första multibiograf i botten. Arkitekt var Bengt Lindroos och byggnaden är grönklassad av Stockholms Stadsmuseum. Huset är bara drygt 40 år och renoverades så sent som på slutet av 90-talet. Ändå anges som det viktigaste skälet till rivning att kontoren är omoderna.
 
Vi vill bygga en landmärkesbyggnad. Vi gillar Stockholm och tycket att Mäster Samuelsgatan är en bortglömd gata. säger Mark Takeuchi, Europachef vid Pembroke, till tidningen Fastighetsvärlden.

Stadsbyggnadsborgarrådet Roger Mogert (S) verkar hålla med. Han anser att en ny byggnad har möjligheter att skapa en mer levande stadsmiljö eftersom bottenvåningarna ska användas för butiker, restauranger och kaféer medan dagens hus är mer stängt mot gatorna.
– Ett nybygge i det här hörnet skulle vara positivt för folklivet i City. Mäster Samuelsgatan kan förvandlas från en trist bakgata till en promenadgata. säger han.
 
Varken Roger Mogert eller Mark Takeuchi verkar ha varit på platsen. Området är ett av de livligaste shoppingdistrikten i Stockholm och består inte av några bortglömda bakgator. Den nya byggnaden ska innehålla butiker, restauranger och kaféer men det finns redan i det nuvarande Passagen-huset som också lätt skulle kunna ges ett ännu öppnare uttryck i bottenplan om det är det är vad som efterfrågas.

Så vad handlar det om egentligen? Som vanligt stämmer begreppet Följ pengarna. Det nya huset får 50 procent större yta än nuvarande byggnad och antalet kontorsarbetsplatser ökar från ca 500 till över 1600.

27 nya bostäder ska det bli. Ett fåtal bostäder brukar pliktskyldigt pressas in i projekt av den här typen eftersom bostäder alltid är ett angeläget ämne. Vilka som kommer att ha råd med dem återstår att se oavsett om det blir bostadsrätter eller hyresrätter.

Trots att Mogert vill få mer liv och kommers i City var han med och godkände det slutna Mästerhuset precis bredvid. Även det ägs av Pembroke Real Estate. Vill någon se hur det ser ut med gigantiska kontorskomplex som likt den stöddige killen på skolgården tar plats på andras bekostnad kan man studera den byggnaden.


Mästerhuset på en reklambild hämtad från byggnadens hemsida. I bakgrunden syns Passagen-huset. Den planerade byggnaden blir högre än Mästerhuset. Jämför med den schematiska bilden ovan.

Pembroke gjorde sitt intåg på den nordiska fastighetsmarknaden sommaren 2008 när bolaget köpte tolv kontors- och butiksfastigheter. 70 % av värdet beräknas utgöra fastigheter i Stockholm. Ska man tolka företagets beteende köper de attraktiva adresser utan bry sig det minsta om stadsvärden eller byggnaderna på platsen. Räkna alltså med fler stora projekt i Stockholm.

Retoriken om öppenhet och levande stadsmiljö har Mogert använt förr. Då var det en ”död” del av Folkungagatan som skulle livas upp genom att all verksamhet som pågick i Medborgarhuset stängdes ner. Upprustningen och volymökningen av huset blev dyrare än planerat och i dagsläget är det oklart när huset öppnar igen.

Som alla vet är det inte miljömässigt försvarbart att riva fungerande hus även om det nya huset som byggs på platsen får miljöprofil och gräs på taket. Med tanke på Att Miljöpartiet är en del av majoriteten i Stockholms Stad är det märkligt att så många rivningar får politiskt godkännande.

Just det! Till skillnad från alla privatpersoner som får höjd hyra eller månadsavgift då staden höjer hyran för tomträtten, får Pembroke istället rabatt på sin tomthyra de kommande 20 åren.

Den som vill läsa mer och lämna synpunkter på förslaget kan göra det här:
http://insynsbk.stockholm.se/Byggochplantjansten/Pagaende-planarbete/PagaendePlanarbete/Planarende/?JournalNumber=2015-14011


Den här texten skrevs tillsammans med min bror.


Rivningsvåg i City

När dagens heta fastighetsmarknad kombineras med oansvariga politiker lämnas fältet fritt för fastighetsbolag som på ett okänsligt sätt vill maximera sin vinst. Det märks nu på allvar i Stockholms City när flera olika projekt förändrar stadsbilden till det sämre.

Stora saker är på gång i Stockholm City. Just nu rivs stora delar av Gallerian i Kv. Trollhättan. Ett omfattande arbete som beräknas pågå fram till årsskiftet. Det var kanske ingen vacker byggnad men det som kommer istället väcker inte det gamla Klara till liv utan förstärker istället med sin större volym citysaneringens misstag. Dessutom är huset som nu rivs bara 40 år gammalt och i gott skick. Huset ingick tidigare i samma detaljplaneförslag som resten av kvarteret och då var tanken att också det här huset skulle byggas på med fler våningar. Men under detaljplanearbetet lyftes huset ut till en egen detaljplan med syfte att riva det för att istället bygga ett helt nytt hus. Det har sagts förr, men tål att sägas igen. Det är inte miljömässigt försvarbart att riva fungerande hus.


Gallerian på Hamngatan rivs bit för bit i Oktober 2016

Andra hus i kvarteret byggs just nu på med flera våningar och mellanrummen mellan dem byggs igen. Det gör den redan storskaliga miljön runt kvarteret Hamngatan-Regeringsgatan-Brunkebergstorg än mer påträngande. Men rivningarna och ombyggnaderna i City slutar inte där. Hotell Continental revs och ett nytt byggdes, flera departementsbyggnader vid Drottninggatan har helt eller delvis rivits och det s.k. H-Huset på Hamngatan, mitt emot Gallerian där butiken Stadium ligger, hotas av rivning precis som SEB:s kontorsbyggnader bredvid. Det är bara några exempel på allt som skett, pågår eller planeras i Stockholm city.


Pågående påbyggnad vid Brunkebergstorg, Oktober 2016

Lägg därtill spår- och markarbeten på Hamngatan och Sergels torg som sker samtidigt så inser man lätt att mötesplatsen Stockholm City kommer att vara en byggplats i åtskilliga år med en både okänslig och oorganiserad skalförskjutning av byggnadersnas höjd som följd.

Rivning, ombyggnad och påbyggnad i Stockholms mest centrala kvarter har snabbt och utan större diskussioner närmat sig nivåer av mani. Det kan få en ände med förskräckelse, både arkitektonisk och ekonomiskt.

Tidigare inlägg i ämnet:

Dagens bild (om Östra Järnvägsgatan), Oktober 2013
Kv Trollhättan / Påbyggda Gallerian, Mars 2013
KPMG-huset, Juli 2013
Staten river och bygger nytt mitt i City, Augusti 2015
Den nya cityregleringen, Oktober 2015


Den här texten skrevs tillsammans med min bror.


Nobel Center blir dyrt för skattebetalarna

Trots kritik från tunga remissinstanser mot det planerade Nobelcentret har projektet röstats igenom av Stockholms politiker. Kritiken gäller främst kulturvärden och den nya byggnadens påverkan på omgivningen. Men projektets ekonomi nämns inte lika ofta. Från politikerhåll sägs att Nobelcentret finansieras med donationer. Men det är inte hela sanningen och projektet kommer att bli kostsamt också för Stockholms skattebetalare.

Stockholms kommunfullmäktige har fattat beslut om att bygga Nobelcentret på Blasieholmen, trots att projektet brister på flera punkter. Kritiken gäller främst att de gamla tullhuset från 1876 och de båda hamnmagasinen från 1910 som redan står på platsen måste rivas. Som om det inte redan rivits tillräckligt med gamla hus i Stockholm. Kritiken gäller även den tänkta arkitekturen och att läget i allmänhet, som betraktas som en av stadens vackraste platser, skulle förstöras av det alldeles för stora huset. Trots kritik från tunga remissinstanser valde Stockholms kommunfullmäktige att godkänna planerna i april 2016. Kungen har motsatt sig det nya Nobelcentret och till och med Statens fastighetsverk har överklagat byggplanerna.


Vy från Nybroviken över det planerade Nobelcentret.
Bild: nobelcenter.se / David Chipperfield Architects (Bilden är beskuren)

Nobel är ett av Sveriges starkaste varumärken men risken är stor att det solkas av den nya fula byggnaden. "När en institution börjar planera enorma 'märkesbyggnader' har resan mot undergången börjat", som den brittiske historikern C. Northcote Parkinson säger i en av sina teser. Vi får se hur det går.

Nobelpriset delas som bekant ut i Konserthuset och middagen äts i Stockholms Stadshus. Nobelmuseet på Stortorget i gamla stan har idag bästa tänkbara läge om turister är den huvudsakliga målgruppen. Är de lokalerna för små kan museet med fördel flytta till tex gamla Riksarkivet på Riddarholmen.

Nobelstiftelsen har redan ett hus för sin verksamhet, byggt speciellt för dem. Det ligger på Sturegatan 14 och stod klart 1886. Arkitekt var Oskar Erikson. Huset har Alfred Nobels profil i relief över porten och symboler för de olika priserna på fasaden. Huset på Sturegatan räcker gott och väl till Nobelstiftelsens 11 anställda.


Nobelstiftelsens hus på Sturegatan 14

Så även om man bortser från att det föreslagna huset är för stort, för fult och på fel plats så återkommer ständigt frågan: Vad ska vi ha det nya centret till?
En förklaring kan läsas i ett tidigare inlägg här på bloggen.

Trafiken kring det nya Nobelcentret kommer naturligtvis att öka. Besökare av olika slag, skolklasser och turister kommer att strömma till Blasieholmen men ingen vill ta ansvar för frågan. Nobelstiftelsen tycker inte att det är deras sak att lösa trafiksituationen på Blasieholmen medan Stockholms stad inte tänker göra något eftersom det är Nobelstiftelsens verksamhet som drar dit trafiken. Ett framtida trafikkaos är alltså att vänta.

Men en fråga som ofta glöms bort i sammanhanget är frågan om projektets finansiering. På en fråga från SVT Nyheter Stockholm, om hur mycket skattebetalarna måste betala svarar Exploateringsnämndens ordförande Jan Valeskog (S) följande:

 – Det är det som är poängen, stockholmarna behöver inte betala någonting för själva huset, för det är insamlade medel.

Han slirar lite på sanningen, Jan Valeskog. Även om själva huset bekostas med insamlade pengar har staden fortfarande stora utgifter för att förbereda marken huset ska stå på.

Utgiftsposterna för staden är följande:
- Ersättning för Tullhuset till Stockholms Hamn
- Rivning av Tullhuset och rivning, alternativt flytt av de två hamnmagasinen
- Flytt av två nätstationer. Först till en provisorisk plats och slutligen en permanent i direkt anslutning till Nobel Centers källare.
- Flytt av en avloppsledning till en mycket trång passage där specialarrangemang kan krävas för att man inte ska skada den befintliga kajkonstruktion.
- Åtgärder på landstingets servicetunnel och flytt av en utrymningsväg/åtkomstväg till servicetunneln.  
- Eventuellt grundläggningsbidrag
- Arkeologiska undersökningar
- Återställande av allmän plats (gator och torg)

Dessa utgifter beräknas öka från de 125 miljoner kr som antogs i det ursprungliga inriktningsbeslutet till 227 miljoner kr i det nu antagna förslaget. Men för själva huset behöver inte stockholmarna betala något.


Den här texten skrevs tillsammans med min bror.


Apple i Kungsträdgården

Konsten att exponera ett varumärke

Storföretaget Apple vill riva restaurangen TGI Friday's i Kungsträdgården för att bygga en stor butik i dess ställe. Fagra löften om transparanta glasväggar och New York-referenser gör Stockholms politiker positiva. Gissningsvis vill de också, väldigt gärna, förknippas med ett trendigt varumärke. Vi har sett det förr. Det som styr utvecklingen av Stockholm är pengar och fåfänga.

En planerad Apple-butik har fått stor medial uppmärksamhet den senaste veckan. Den ska ligga i Kungsträdgården vid Hamngatan där restaurangen TGI Friday's ligger idag. Restaurangen ska enligt planerna försvinna och byggnaden rivas. Tidningsuppgifter berättar om komplicerade processer och långa samtal mellan politikerna i Stockholms Stad och några av Apples absolut högsta chefer. Exploateringen kan bli möjlig genom att Apple redan i somras köpte den befintliga byggnaden av Handelskammaren, som i sin tur hyr marken av Stockholms Stad. Processen är alltså långt gången innan den ens presenterades för allmänheten. Men det finns ännu inget pågående planärende.


Restaurangen TGI Fridays vid Hamngatan, Februari 2016


Restaurangen TGI Fridays sedd från Kungsträdgården, Februari 2016

Att Apple är experter på marknadsföring visar utställningen om projektet som pågår i Kulturhuset. Där visar Apple upp sig och sitt varumärke samtidigt som mängder med tidningar skriver om projektet och företaget. Det här blogginlägget blir också en del i att exponera varumärket Apple.

Apples tanke är att butiken i Stockholm ska få samma typ av dragningskraft som företagets glaskub på Fifth Avenue i New York, som blivit en turistattraktion i sig.

– Det visar på vår attraktivitet, att globala aktörer vill förknippas med Stockholm, säger Stockholms finansborgarråd Karin Wanngård i en skriftlig kommentar till Expressen som rapporterat om projektet.


En modell över den planerade byggnaden på en utställning i Kulturhuset.

För utformningen står samma arkitektkontor som ritat Nya Slussen, Forster and Partners, och fasaden ska bli i glas för att förbipasserande ska kunna se Kungsträdgården genom byggnaden.


En annan modell på utställningen över den planerade byggnaden visar att bara en av väggarna kommer att vara helt i glas.

Vid det här laget vet alla, eller i alla fall de flesta, att byggnader av glas inte blir vidare transparenta och att sikten igenom brukar bli begränsad. Det är bara på konstgjorda reklambilder det fungerar, inte i verkligheten. I Kungsträdgårdens östra del mellan Birgit Nilssons Allé och Kungsträdgårdsgatan ligger flera restaurangpaviljonger som trots sina stora glasväggar har begränsad genomsiktlighet. Det är också bara en av väggarna i Apples planerade byggnad som kommer att vara helt i glas. Sikten mot Kungsträdgården blir bäst för de som befinner sig i butiken. Men i sammanhanget måste påpekas att den nuvarande restaurangbyggnaden inte har någon genomsikt alls.


Restaurangpaviljong med glasväggar i Kungsträdgården, Februari 2016

I anslutning till den nya flaggskeppsbutiken ska utomhusplatser med kafébord byggas och känslan runt fontänen ska bli den av en amfiteater.

Till lokaltidningen Östermalmsnytt säger stadsbyggnadsborgarrådet Roger Mogert att "vi har träffats för att prata om vad man kan göra av den här platsen. Vi är glada att Apple vill göra en flagship store i Stockholm som dessutom ska bli större än de stora i New York och London".

Det väcker genast frågan hur stor del av Kungsträdgården Apple egentligen ska styra över. Projektet blir också absurt när man tänker på att en restaurang med uteservering ska rivas för att Apple ska få plats med cafébord.

Mindervärdeskomplexet hos stadens politiker kan inte bli tydligare. Apple kan det där med marknadsföring och vet vilka knappar de ska trycka på för att få sin vilja igenom. Att stadens politiker skulle nappa på betet "större än i New York" var givet.

Ett annat bete för att få politiker och allmänhet positiva till projektet är att ge det en miljövänlig inramning. Butiken ska drivas med enbart grön el. Men den miljöpåverkan det innebär att riva en fullt fungerande byggnad kan inte kompenseras med det.

Restaurangbyggnaden har inget egentligt kulturhistoriskt värde och det finns många andra restauranger kring Kungsträdgården. Men frågan är större än så. Det finns många andra lokaler i närheten som hade kunnat omvandlas till Apple-butiker. Men de har inte samma exponerade och synliga läge.

Så vad innebär det här projektet i praktiken om man tänker efter lite?

Jo, att Apple betalar jättemycket pengar för en stor annonsplats. Företaget lär inte få igen pengarna på försäljning i butiken, däremot på att varumärket exponeras på en central plats i Stockholm. Hur kan politikerna gå med på att sälja ut staden som en reklampelare? Det kan inte handla om att Apple vill förknippas med Stockholm som Karin Wanngård säger. Nej, det är nog istället tvärt om.

Politikerna vill att Stockholms ska förknippas med Apple. Fåfänga kallas det.


De dolda motiven bakom Nobelcentret

Nyttan av att bygga det nya Nobelcentret är starkt ifrågasatt men projektet försvaras av Nobelstiftelsen och Stockholms politiker, men anledningen till att bygga Nobelcentret har mycket lite med Nobelpriset att göra. Skälen är istället ekonomiska intressen och politisk fåfänga.

Det planerade Nobelcentret på Blasieholmen har ifrågasatts av många. Inte bara på grund av dess okänsliga placering utan också för att det inte behövs. Konserthuset och Stadshuset fungerar utmärkt för prisceremoni och bankett och för Nobelmuseet finns flera lämpliga byggnader, tex det gamla Riksarkivet på Riddarholmen.

I en debattartikel i Dagens Nyheter publicerad i december 2015 funderar Mats Persson, ledamot i kommittén för Ekonomipriset, om de egentliga orsakerna till planerna på att bygga Nobelcentret. Han ser ingen anledning till att bygga en så stor byggnad och spekulerar i om orsaken är att Nobelstiftelsen ska hyra ut kontorslokaler eller kanske till och med sälja huset för att stärka sin ekonomi. Det behöver Nobelstiftelsen som 2012 sänkte prissumman från 10 till 8 miljoner kronor för att klara sin ekonomi.

Lars Heikensten har i starka ordalag bemött Mats Perssons debattartikel. Han skriver att Nobelmuseet har växt ur sina nuvarande lokaler och om Nobelcentret att "minst 80 procent av huset ska användas för utställningsverksamhet, aktiviteter för lärare och elever, vetenskapliga möten och program av olika slag".


Illustration av auditoriet i det planerade Nobelcentret.
Bild: nobelcenter.se / David Chipperfield Architects

Enligt mina källor är anledningen till att Nobelcentret byggs mycket riktigt ekonomiska, men någon försäljning av byggnaden är inte aktuell. Däremot ska stora delar av den hyras ut till kommersiell verksamhet till höga hyror. Men hyresintäkterna ska inte gå till Nobelstiftelsen och Nobelpriset utan till olika dotterbolag, fristående från Nobelstiftelsen.

Intäkterna ska istället användas till att finansiera en forsknings- och konferensverksamhet som skall gå under Nobels namn. Utomlands, och förmodligen också i Sverige, kommer ingen att kunna skilja på forsknings- och konferensverksamheten och på Nobelstiftelsen. Därför kommer verksamheten att rida på Nobelprisets berömmelse och på så sätt få hög status. Det är det här den stora konferenssalen i Nobelcentret egentligen är till för, inte till utdelningen av Nobelpriset.

Stiftelsen och museet, som också är fristående från stiftelsen, kommer bara ta en liten del av huset i anspråk.

Nobelstiftelsens VD Lars Heikensten har lyckats övertyga politikerna om att den nya konferensverksamheten ska öka Stockholms berömmelse utomlands. Det är därför de inte tar någon hänsyn till protesterna. Att Stockholm blir berömt utomlands är tydligen viktigare för våra politiker än vad Stockholmarna tycker.


Den nya Cityregleringen

En hårdhänt exploatering i Stockholms City-kvarter pågår just nu. Ett flertal byggnader har rivits och ännu fler byggs på med flera våningar. Några enstaka bostäder pressas pliktskyldigt in i projekten men i första hand är det hotell och kontor som byggs.


Rivningen av Hotel Continental, Juni 2013

Jag är medveten om att jämförelsen med Norrmalmsregleringen (även kallad Cityregleringen eller Citysaneringen) i inläggets rubrik haltar men parallellerna är flera. Framförallt rivningarna, både de som genomförts, de som pågår och de som planeras. Rivningen av Hotell Continental startade en debatt om vilket slöseri det är att riva fungerande hus. Men varken politiker eller byggbolag var intresserade av att föra den delen av miljödebatten. Hotell Continental är nu borta och Station City breder ut sig på dess plats. Två kontorshus på Mäster Samuelsgatan revs för några år sedan och ersattes av nya byggnader som häver sig över sin omgivning utan att ge något tillbaka.

Men rivningarna slutar inte där. Flera departementsbyggnader vid Drottninggatan har helt eller delvis rivits och det s.k. H-Huset på Hamngatan, där butiken Stadium ligger, hotas av rivning precis som en del av Gallerian mitt emot.


H-Huset vid Hamngatan, Oktober 2015

De stora hus som byggdes under Norrmalmsregleringen blir nu ännu större. Gamla misstag upprepas och förstärks. Swedbanks tidigare kontor i kvarteret Trollhättan vid Brunkebergstorg håller på att byggas på med flera våningar och detaljplanearbetet för att göra samma sak med Hotel Sergel Plaza på andra sidan Brunkebergstorg är i slutskedet. Brunkebergstorg blev efter Norrmalmsregleringen inträngt mellan stora och höga hus. Det som nu sker förstärker bara det vilket inte är rätt väg framåt.


Swedbanks tidigare kontor byggs på med fler våningar (vänster bild) och Hotel Sergel Plaza där samma sak ska ske (höger bild).

När SEB flyttar från sina lokaler vid Sergels Torg planeras ombyggnader även där. En tillbyggnad så ny som från 1990-talet ska enligt planerna rivas och ersättas med en ny byggnad och SEBs gamla kontor på båda sidor om Malmskillnadsgatan ska byggas på med flera våningar. De ska dessutom bli bredare. Malmskillnadsgatan blir då smalare och mörkare och omgiven av ännu högre hus än i dag. Planen innehåller också ytterligare ett nytt hotell i City, i hörnet av Malmskillnadsgatan och Mäster Samuelsgatan.


SEB-kontoret (S-Huset) vid Sveavägen, Oktober 2015


Principsektion genom SEBs kontorsbyggnader. Heldragen linje visar dagens bebyggelse, och streckad linje visar byggherrens preliminära önskemål.
Illustration: Stadsbyggnadskontoret

Alla omvandlingsprojekt kostar mycket pengar. Fastighetsägarna lägger ner 30-50 miljarder kronor på rivning, om- och tillbyggnader i Stockholm City mellan Centralen och Kungsträdgården.

Politikerna skyller på att det är fastighetsägarna som driver på projekten men vi ska komma ihåg att det är politikerna som godkänner detaljplanerna och därmed tillåter det som nu sker i City. Det är möjligt att fastighetsägarna i City driver på utvecklingen och i rask takt marscherar i den riktning de själva vill men det är politikerna som krattar gången.


Staten river och bygger nytt mitt i City

Ett av de större rivnings- och nybyggnadsprojekten i City som hamnat i medial skugga är Statens Fastighetsverks ombyggnad av kvarteret Björnen vid Drottninggatan. Byggnaderna hyrs av Regeringskansliet och här både rivs, byggs nytt och byggs till. Ungefär 550 arbetsplatser ska utökas till 1000.


Skiss över ny och tillbyggnationerna i kvarteret Björnen. Bild: Statens Fastighetsverk

Mitt i kvarteret ligger Adelcrantzska palatset. Det var den enda byggnad som fick stå kvar när övriga byggnader i kvarteret revs 1977. Det är till huvuddelen byggt på 1750-talet även om delar av fasaden är från 1600-talets mitt. Adelcrantzska palatset är ett statligt byggnadsminne sedan 1935 och givetvis blåklassat av Stockholms Stadsmuseum. Övriga byggnader är, eller i vissa fall var innan de revs, gulklassade.


Adelcrantzska palatset skymtar fram bakom stängda grindar och delvis rivna hus.

Stora delar av kvarteret håller på att rivas och rivningsarbetena startade hösten 2014. Det blir inte bara nya hus, bla ett helt nytt gårdshus, utan flera av de befintliga byggnaderna får också 2-3 nya våningar.


Schematisk bild över vilka arbeten som pågår sommaren 2015.
Rött = Rivning, Grönt = Nybyggnation Bild: Statens Fastighetsverk


Rivning av byggnaden längs Herkulesgatan, Augusti 2015

Även om de rivna byggnaderna inte var överdrivet charmiga så innebär rivning ett stort resursslöseri som skapar stora mängder avfall. Flera av husen som rivs byggdes färdigt i början på 1980-talet men anses alltså redan ha nått slutet av sin livslängd. Att riva så pass nya hus är inget annat än slöseri. Dessutom kommer Drottninggatan och övriga gator runt kvarteret bli mörkare och kännas ännu mer inträngda än idag när de stora byggnaderna blir ännu större. Trots alla visioner om att göra Citykvarteren mer levande fler tider på dygnet upprepas tidigare misstag från Norrmalmsregleringen med rivningar, alltför stora byggnader och ännu mer kontor i det av kontor dominerade Citykvarteren. Men Stockholms Stad gör på sin webbplats ändå allt de kan för att få projektet att framstå så positivt som möjligt.

"Förslaget bidrar till att öka antalet arbetsplatser i Stockholm i ett kollektivtrafiknära läge och med god tillgång till service. År 2030 är City centrum för betydande delar av europeiskt näringsliv. En blandad stadsmiljö, hållbar stadsutveckling och god tillgång på moderna kontorslokaler gör att City har en unik koncentration av kvalificerade verksamheter inom näringslivet."

Det är till att ha stora ambitioner. Vi får hoppas att kollektivtrafiken fungerar så att det europeiska näringslivet inte fastnar på ett pendeltåg som står still p.g.a. en nedriven kontaktledning. Men det är en annan historia.


Nobel Center

För ett drygt år sedan skrev jag om planerade Nobel Prize Center på Blasieholmen första gången. Numera är namnet Nobel Center. Den gången nämnde jag en kommande arkitekttävling och att jag skulle få anledning att återkomma till ämnet. Nu är tävlingen i full gång och av de ursprungliga elva bidragen återstår tre som ska vidareutvecklas i tävlingens andra del. I det förra inlägget nämnde jag också att Tullhuset kanske skulle bevaras men så är det inte längre.


Flygbild över Blasieholmen som den ser ut idag. Foto: Jeppe Wikström / NobelCenter.se


Tävlingsområdet på Blasieholmen. Notera att området sträcker sig ut i vattnet.
Bild: NobelCenter.se

I framförallt Gert Wingårdhs förslag ökas Blasieholemns yta ut i vattnet. Stockholms vatten utgör en stor del av stadens skönhet. Om man börjar nagga vattenspegeln i kanten kommer Stockholm ofelbart att förlora dragningskraft som turiststad. Det som ter sig både spektakulärt och ekonomiskt lönsamt i ett kort tidsperspektiv kan bli katastrof på sikt. Vattnet är inte en resurs som kan bebyggas utan en resurs att bevara.

I två av förslagen finns ytterligare en bro till Skeppsholmen inritad. Det är en bro som absolut inte behövs eftersom Skeppsholmsbron redan finns ca 100 meter bort. Jag har också hört påpekas att det finns båtar mellan broarna. Hur kommer de dit och därifrån? Ska den nya bron vara öppningsbar? Det är knappast någon som tänkt på det eftersom det här handlar om att skapa säljande bilder, inte beskriva en kommande verklighet.


Tävlingsbidraget A Room and a Half av Johan Celsing, Johan Celsing Arkitektkontor (Sverige)


Tävlingsbidraget A P(a)lace to enjoy av Gert Wingårdh, Wingårdh Arkitektkontor (Sverige)


Tävlingsbidraget Nobelhuset i en vy från Nybrohamnen av David Chipperfield Architects Berlin, Tyskland

Speciellt journalister som skriver om projektet är skrämmande okunniga om vad som finns på platsen idag och vilken historisk maritim miljö det här är. En journalist beskrev tex dagens bebyggelse som "tre låga byggnader". Mer än så kände han inte till om dem. Men i takt med att folk får upp ögonen för projektet ökar också kunskapen om Blasieholmen och vad som finns där idag. Samtidigt ökar protesterna mot förslaget och en vilja att bevara och utveckla Blasieholmen efter sina egna förutsättningar. Förutsättningar där Tullhuset från 1876 och hamnmagasinen från 1910 bevaras, samtliga grönklassade av Stockholms Stadsmuseum. Men viljan att göra det finns inte, varken bland politiker eller deltagande arkitekter.

Det finns flera andra platser som lämpar sig mycket bättre för ett Nobelcenter. De gamla gasklockorna i Hjorthagen skulle tillsammans med gamla Riksarkivet (där konkursade Barnpalatset höll till) kunna utgöra olika delar av ett Nobelcenter. Det skulle också ge en historisk inramning till ett anrikt pris. Och var tror du att Nobelpristagarna helst äter Nobelmiddagen? I Blå hallen i Stockholms Stadshus eller i en nybyggd kongresshall?


Karl Staaffs Park

Karl Staaffs Park är en liten park belägen där Regeringsgatan och Birger Jarlsgatan möter varandra. Parken kan kallas pocketpark men fanns långt innan det begreppet blev på modet. Parken fick sitt nuvarande namn 1980 eftersom det sedan 1940-talet finns en staty med ett porträtt av politikern Karl Staaff på platsen. Tidigare hette den Spårvägsparken då det fanns en avlösningskiosk för spårvagnspersonal där.

Flera olika bolag har lämnat in markanvisningsansökan för att få bygga i parken. Exploateringsnämnden fattade tidigare i år beslut om markanvisning där marken säljs för 171 miljoner kronor till det bolag som lämnade in den första ansökan. Där hade förhandlingar redan pågått en längre tid när de andra bolagen lämnade sina ansökningar. Markanvisningen är kontroversiell och beslutet var långt ifrån enhälligt. På platsen ska det byggas ett bostadshus med 55 bostadsrätter, alternativt ägarlägenheter. I botten ska det vara lokaler och under huset ska ett garage byggas.

Hela projektet kräver en ny detaljplan och i den fortsatta processen är det inte bara bebyggelsens utformning som ska bestämmas. Annat som också måste utredas är bl.a. hur bullerproblemen ska hanteras och hur grönkompenseringen ska genomföras. Ett annat problem som tas upp i exploateringskontorets tjänsteutlåtande är att Stockholm Vatten i parken har en entré till ett 25 meter djupt schakt som leder ner till ett tunnelsystem kallat Ormen. "Hur entrén och schaktet skall omhändertas måste utredas vidare under planarbetet och hänsyn måste tas till fastighetsrättsliga frågor, buller/vibrationer från fläktar samt risk för lukt från schaktet."

Grantibysten föreställande politikern Karl Staaff gjordes av Carl Eldh 1921 och flyttades till parken på 1940-talet.



Karl Staaffs Park, September 2013. (Klicka på bilderna för större format.)

Enligt en preliminär tidplan kommer detaljplanearbetet att pågå i drygt två år och byggstarten planeras till 2016.

Planerna på att bebygga parken visar att ingen yta anses vara för liten för att kunna exploateras, ingen plats är för trång. Parken är 23 meter på det bredaste stället. Det är onekligen ett tecken i tiden som visar politikernas förändrade syn på Stockholms grönska att de låter bebygga parker samtidigt som konstgräs rullas ut i Kungsträdgården och på Medborgarplatsen.


KPMG-huset

Den stora kontorsbyggnaden som ligger granne med Sheraton Hotell ägs av Alecta Pensionsförsäkring. Marken har de med tomträtt och tomträttsavgälden, alltså hyran för marken, är för närvarande 12 miljoner kronor per år.

Alecta har begärt planändring för att kunna riva huset och bygga en ny och större byggnad. Ärendet togs nyligen upp i exploateringsnämnden eftersom hela projektet innebär att Alecta först får en markanvisning.


KPMG-huset, Juli 2013

Byggnaden Alecta vill riva stod klart 1972 och är ett av de fyrkantiga hus som byggdes under Cityomvandlingen. Arkitekt var Erik Thelaus. Fasaderna är klädda i krysshamrade sandstensplattor. Huvudfasaden mot Tegelbacken är kompletterad med finslipade och råkoppshuggna plattor. Huset var fram till 2010 Kanadas ambassad och är idag revisionsfirman KPMG:s svenska huvudkontor. Byggnaden är grönklassad av Stockholms Stadsmuseum. Genom huset går Tysta Marigången, en arkad med butikslokaler.

Det nuvarande huset har nio våningar, varav den översta är indragen. Planen är att det nya kontorshuset ska bli 11 våningar. Det innebär att kontorsytan utökas med ca 50% till 27 000 kvm. Platsen är alltför bullerutsatt av all biltrafik för att det ska kunna bli ett bostadshus men Alecta tänker sig ändå att lägga till en högdel med en tolfte och en trettonde våning med 17 (!) bostadslägenheter. Byggnaden ska också växa på bredden ut över Tegelbacken och Rödbogatan. Det innebär att det offentliga utrymmet i gatumiljön minskas ner och trängs ihop.


Situationsplan över exploateringsförslaget hämtad från Exploateringskontorets tjänsteutlåtande.

Från politikerhåll har det kommit positiva kommentarer om projektet. Tex kan Tysta Marigången bli ett ”trevligt promenadstråk” och det ska bli butiker i bottenvåningen ut mot Tegelbacken. Men det finns redan en butikslokal där och Tysta Marigången är redan tillgänglig. Konstigt nog finns där bara en frisör och ett tryckeri som är publika lokaler idag trots att intresset är stort för att hyra övriga utrymmen. Men de används istället av fastighetsägaren som förråd, cykelförvaring och maskinrum etc. Med små medel skulle alltså arkadgången kunna livas upp och politikerna skulle få tjockare pilar av folkströmmar på sina flödeskartor utan att hela huset behöver rivas. Att öppna upp fler butikslokaler mot Tegelbacken borde inte heller vara omöjligt.


Butiken Crystal Art Centre i KPMG-huset, Juli 2013


Tysta Marigången, Juli 2013

Vid Cityomvandlingen revs nästan all den äldre bebyggelsen vid Tegelbacken utom Centralpalatset och platsen är idag inte särskilt trevlig, framförallt beroende på den kraftiga trafiken. Men det här projektet kommer inte att göra Tegelbacken bättre. Det fortsätter istället på samma väg som Cityomvandlingen inledde. Med dagens historielöshet upprepas misstagen.

Projektet fortsätter också den skalhöjning av Stockholms innerstad som pågår. Den höjning som beror på att de fastighetsägare som vill bygga på några våningar på sina hus oftast får tillåtelse av politikerna att göra det. Det sker utan samordning mellan projekten och får förödande konsekvenser för stadsbilden.

Från Exploateringskontorets håll konstateras att projektet uppfyller flera mål i översiktsplanen, bla att stärka centrala Stockholm, att skapa attraktiva tyngdpunkter och att främja en levande stadsmiljö i hela staden. Men de tar inte upp översiktsplanens intentioner om att skydda stadens front mot vattnet. Byggnaden ligger mycket nära Klara Mälarstrand som utgör en del av stadens front mot vattnet, vilket är ett karaktärsdrag inom riksintresset Stockholms innerstad. Att bygga ett högre hus här skulle påverka hela områdets karaktär mot vattnet och strider mot översiktsplanen. Att främja en mer levande stadsmiljö kan som sagt lätt göras utan att behöva riva hela huset. Det gäller bara att kunna se de möjligheter som redan finns.

Exploateringskontoret ser också ekonomiska fördelar med projektet eftersom det på sikt ger staden ökade tomgäldsavgälder. Men kontoret föreslår samtidigt att den nya avgiften inte ska behöva betalas de första 20 åren eftersom hela byggprojektet i sig är så kostsamt. Det är en lång tid i sammanhanget, speciellt med tanke på att den nuvarande byggnaden bara stått där i 40 år.

Näst efter gruvindustrin är rivnings- byggprojekt den verksamhet i Sverige som producerar mest avfall, ungefär tio miljoner ton om året. Avfall som sällan sorteras och tas omhand som det borde. Byggandet orsakar också ungefär en sjättedel av Sveriges utsläpp av klimatgaser. Att riva fullt funktionsdugliga hus som det här är ur ett miljömässigt perspektiv helt vansinnigt. Många tror att det räcker med att bygga energisnåla hus och sätta solpaneler på taken för att det ska vara miljövänligt men verkligheten är mer komplicerad än så.


Kv Trollhättan / Påbyggda Gallerian

I Kv Trollhättan i centrala Stockholm där Gallerian ligger ska samtliga hus byggas om. Gallerian består av fem byggnader som tillsammans bildar ett helt kvarter mellan Hamngatan, Brunkebergstorg, Jakobsgatan och Regeringsgatan.
 

Kv Trollhättan på en bild hämtad från eniro.se. De olika fastighetsnumren har markerats.

Gallerian är den del av kvarteret som de flesta stockholmare kommer i kontakt med. Dess affärsstråk som löper mellan byggnaderna genom kvarteret är f.d Norra Smedjegatan som försvann i och med att hela kvarteret revs och byggdes om under Norrmalmsregleringens slutskede. Gallerians första del invigdes 1976 och den andra delen året därpå. Huvudentrén ligger vid Hamngatan men man kan också komma in i Gallerian från flera andra entréer.

Förutom Gallerian finns här också kontor där Swedbank hyr ca 70 % av lokalerna. Swedbank ska flytta ut och då ska hela kvarteret byggas om. Kvarterets volym på 100 000 kvm ska ökas med 25 - 30 % genom att alla hus byggs på med två till tre våningar.


Korsningen Hamngatan/Regeringsgatan på en framtidsillustration och idag. (Mars 2013)

På Trollhättan 31 planeras det för en stor konferensanläggning. Notera att de påbyggda våningarna på illustrationen till vänster har fått samma färgnyans som himmlen. Det gör att de nästan inte syns. Kommer det att se ut så i verkligheten? Förmodligen inte. Här ser man också att det mellanrum som finns mellan Trollhättan 31 och 32 kommer att byggas bort. Det gäller också utrymmet mellan de andra byggnaderna i kvarteret. Höger bild visar platsen idag. (Mars 2013)


Det påbyggda huset Trollhättan 29 på en illustration och idag. (Mars 2013) Notera även här att husets övre del på illustrationen tonar över i vitt. Samma färg som molnet bakom.



Samtliga byggnader i kvarteret är gul- eller grönklassade av Stockholms Stadsmuseum.

"Bebyggelsen i city håller en hög arkitektonisk klass, och är utformad med stor variation vad gäller formspråk och materialval. Än så länge är den också mycket välbevarad. Studierna inom inventeringen visar att den enformighet i arkitektur och material som ofta lyfts fram som typisk för denna period inte stämmer här heller."


Stockholms Stadsmuseum 



"Fasaderna i Gallerians byggnader är välbevarade, bortsett från affärsbottenvåningen. De plåtklädda fasaderna i kvarteret är mycket tidstypiska och en del av den provkarta av fasadplåtsarkitektur som går att beskåda i citys moderna bebyggelse."


Riksatikvarieämbetet 

 

Det är intressant att de utskällda husen i city nu fått ett kulturhistoriskt värde. Men trots allt är Brukebergstorg inte särskilt charmigt. Det beror till stor del på att det lilla torget är omgivet av höga hus. Det känns som att sitta instängd i en grop när man är där. Att bygga på husen med ytterligare våningar kommer bara att förstärka den känslan. Det är inte en väg att gå framåt. Att planen innehåller idéer om att skapa uteserveringar är naturligtvis välkommet på den här platsen. Men hur trevligt kommer det att vara att sitta i skuggan av husen?


Brukebergstorg på en illustration med påbyggda våningar och idag. (Mars 2013)

På översta våningen av Trollhättan 33 där Swedbanks ledning nu sitter planeras för en skybar. Resten av huset ska enligt planerna bli hotell. Med sina 25 000 kvm kommer det bli ett av Stockholms största hotell. Behövs det fler hotell i Stockholm? Beläggningsgraden har de senaste åren sjunkit. Dels beroende på den ekonomiska krisen i Europa men framförallt på att det har byggts många nya hotell i Stockholm. Vi har Clarion Sign och Stockholm Waterfront i närområdet för att nämna några. Nya Stations City ska också innehålla betydligt fler hotellrum än den nuvarande byggnaden. Dessutom finns redan ett hotell vid Brunkebergstorg.

De flesta håller nog med mig om att Normalmsregleringen gick alldeles för hårt fram och skapade ett stort trauma i den stockholmska folksjälen. Personligen tycker jag inte att husen i Kv Trollhättan är särskilt vackra. De som tycker att det som byggdes under Norrmalmsregleringen gjorde city fult kommer inte att bli glada nu heller. Påbyggnader på hus blir sällan snygga även om man här tänkt sig att leka lite med vinklarna och inte bara bygga fyrkantiga lådor. Att bygga på husen med flera våningar och dessutom bygga igen mellanrummen mellan dem kommer att göra den redan storskaliga miljön runt kvareteret än mer påträngande.


Dagens bild


Östra Järnvägsgatan mot Norra Bantorget, Oktober 2012

Bilden är tagen från Kungsbron och visar Östra Järnvägsgatan i nordvästlig riktning mot Norra Bantorget. På gatans vänstra sida syns två relativt nybyggda hus. Längst bort Clarion Hotel Sign som öppnade 2008 och närmast kontorshuset Kungsbron, även kallat Mentorn 1, färdigställt året efter.

De här husen är tillsammans med Stockholm Waterfront och Kungsbrohuset en bit bort de första delarna i det blivande området Västra City där hela spårområdet ska däckas över och bebyggas. Kontorshuset Kungsbrons fasader åt de andra hållen ser ganska bra ut men mot Östra Järnvägsgatan har både det och hotellets fasader samma storskaliga formspråk som bankpalatsen byggda för 50 år sedan. Har arkitekter, stadsplanerare och politiker inte lärt sig någonting av tidigare misstag? Är det därför de nu upprepas?

Och så är det jag som kallas bakåtsträvare...


Nobel Prize Center

Nobelmuseet i Börshuset i Gamla Stan är trångbodda och behöver större lokaler. Byggandet av ett nytt Nobelmuseum och Nobelcenter har utretts flera gånger de senaste 15 åren och flera olika platser har varit aktuella.

Under sommaren 2011 utredde en arbetsgrupp med personer från Stockholms Stad och Nobelstiftelsen möjliga platser för ett nytt "Nobel Price Center". För det är i första hand ett Nobelpriscenter vi pratar om, Alfred Nobel och vad han gjorde har inte så mycket med saken att göra. Planerna för det nya Nobelcentrets verksamhet är mycket ambitiösa och innefattar inte bara ett större museum utan också utökad forskningsverksamhet och internationella seminarier mm.

Flera olika platser fanns som förslag men de två platser arbetsgruppen fastnade för var dels tomten bakom Nationalmuseum på Blaiseholmen men också den så kallade Snurrtomten på Klarabergsviadukten alldeles bredvid Stockholm Waterfront. (Se de röda pilarna i bilderna nedan.) Snurrtomten var av flera skäl inget förstahandsval. Den är visserligen mer centralt belägen än Blaiseholmen och med goda kommunikationer men platsen är omgiven av trafikleder som riskerar att störa Nobelcentret. Tomten är också ganska liten och för att komma upp i en tillräcklig volym måste Nobelcentret på den här tomten vara lika högt eller högre än Stockholm Waterfront. Arbetsgruppen betonar särkilt i sin rapport att planprocessen kan bli långdragen med tanke på den debatt om höga hus som Stockholm Waterfront startade.


Snurrtomten vid Klarabergsviadukten och Blaiseholmen Vid Nationalmuseum. Bilderna är hämtade från arbetsgruppens rapport. (Klicka på bilderna för större format.)

Flygfoto med det markanvisade områdets ungefärliga utbredning. Bilden är hämtad från Exploateringsnämndens tjänsteutlåtande.

Valet föll alltså på Blaiseholmen. Den ansågs vara bättre av flera skäl. Tomtens storlek motsvarar de behov som centret har och närheten till Nationalmuseum gör att vissa funktioner kan samordnas. Innan Nobelcentret kan byggas måste omfattande arkeologiska utgrävningar genomföras. Här har hamn- och varvsverksamhet bedrivits sedan 1500-talet och det här ska också vara platsen för Vasaskeppets varv.

Exploateringskontoret konstaterar i sitt tjänsteutlåtande om markanvisning av tomten att platsen idag är "mycket otryggt att vistas i" utan att gå närmare in på vad det är som skulle vara så otryggt med den. Att platsen ser skräpig och tråkig ut idag beror på att delar av kajen är belamrad med byggbodar och att stadens städentreprenör har ett inhägnat område på tomten som mest verkar vara ett skrotupplag.

På området finns idag tre byggnader. Det är Tullhuset från 1876, ritat av arkitekten Axel Fredrik Nyström, och två varuskjul byggda 1910 på Hamnstyrelsens uppdrag. Tullhuset ska enligt de nuvarande planerna finnas kvar medan varuskjulen kommer att rivas. Det är synd att de ska försvinna. Det är faktiskt två vackra och särpräglade hus med sina spröjsade fönster. De hade passat bra som tex servering integrerade i den nya anläggningen.


Tullhuset, September 2012


Varuskjulen, September 2012

Hur det nya Nobelpriscentret ska se ut ska bestämmas genom en arkitekttävling där ett tiotal arkitektbyråer ska delta. I slutet av det här året kommer det att bestämmas vilka arkitektbyråer som ska bjudas in till tävlingen. Jag hoppas att de som deltar i tävlingen med sina förslag tar stor hänsyn till platsen och den omgivande miljön. Jag ser det tex som självklart att den nya byggnaden ska vara lägre än Nationalmuseum. Vyn mot museet från Gamla Stan är uppskattad av både stockholmare och turister. Att låta en stor byggnad torna upp sig bakom Nationalmuseum vore en stadsbyggnadsmässig katastrof. Men än finns inga förslag att bedöma. Det blir en framtida uppgift och det kommer att finnas anledning att återkomma till det här ämnet i fler blogginlägg.


Nationalmuseum, September 2012


Station Stockholm City

I samband med bygget av Citybanan ska den nya Station Stockholm City byggas där Hotel Continental står idag. Det första förslaget skrotades efter att Länsstyrelsen sagt nej. Den var för hög mot Vasagatan och samspelade illa med omgivande hus. Samtidigt skymdes delar av Klara kyrka. Länsstyrelsen ville också ha argument för att ett underjordiskt transportsystem måste ha ett över 51 meter högt stationshus.


Det ursprungliga förslaget som ströks efter kritik från Länsstyrelsen. Illustration: Jernhusen

Det nya förslaget som presenterades i början av sommaren är inte mycket bättre. I det har huskroppen delats upp i fyra delar. Byggvolymen är lika stor som i det förra förslaget, dubbelt så stor som den nuvarande byggnaden Men eftersom höjden sänkts mot Vasagatan så har den istället höjts mot korsningen Klara Västra Kyrkogata och Klarabergsgatan. Den högsta delen blir högre än i det förra förslaget och kommer till och med att vara en våning högre än Stockholm Waterfront som ligger ett kvarter bort, en byggnad som anses vara både för stor och för hög. Men det är bara tre av husets våningar som kommer att användas av stationen. Resten blir hotell och ett fåtal bostäder.

Det sägs vara bråttom att få huset klart. Men det är fem år kvar innan Citybanan tas i bruk och hetsen känns mest som ett sätt att få igenom ett stort hus. Det nya huset går ända ut mot Vasagatan vilket det nuvarande inte gör. Det vara bara den låga delen, som revs för ett par år sedan, som gjorde det. Det gör att platsen kommer att kännas trängre och mer instängd i framtiden.


En flygbild med det nya förslaget. Illustration: Jernhusen


Hotell Scandic fotograferat från Klarabergsviadukten, Augusti 2012.

Om det nu behövs ett nytt stationshus, varför bygger man då ett hotell? Här önskar jag att de styrande i Stockholm skulle våga bygga lågt, en ny station som samspelar med den gamla på andra sidan Vasagatan. Istället är förslaget ytterligare en byggnad med sterila glasfasader där hög exploatering går före arkitektoniska värden.


Stockholms Centralstation, Augusti 2012

Det nya huset har beskrivits som både mötesplats och märkesbyggnad, precis som varje hus som byggs i Stockholm numera. Men det finns redan en märkesbyggnad där, den heter Klara kyrka. Med en låg stationsbyggnad skulle kyrkan framträda mer och kunna bli en symbol för Stockholm. Stockholm är känt för sina gamla byggnader och vackra arkitektur. Det är också vad turisterna i Stockholm vill se, inte höghus i glas som ser ut att kunna komma från vilken stad som helst.


Kvarteret Loen

Ombyggnaden av kvarteret Loen är ett av de största pågående innerstadsprojekten i Stockholm. Kvarteret ligger vid Drottninggatan och ingen som på senaste tiden passerat platsen kan ha undgått att se bygget. Det är Statens Fastighetsverk som bygger om ett kvarter där regeringskansliet har kontorslokaler. Jag har inget emot att man bygger om kontoslokaler. De slits och måste byggas om för att passa nya behov. Det är inget konstigt med det. En ljusgård byggs också för att ge ljusare lokaler. Våren 2012 ska allt vara klart.

Det jag har synpunkter på är att man samtidigt bygger på tre våningar på kvarteret. Det är ingen stor sak kan tyckas men det är just husens höjd som är i fokus när kvarteren i City debateras. Här sker i skymundan en höjning som kan vara normgivande. Gatorna i området, Drottninggatan inte minst, är i många fall smala, mörka och ogästvänliga. Högre hus gör inte saken bättre.

 
Kvarteret Loen i korsningen Drottninggatan - Jakobsgatan. Mars 2011


Stockholm Waterfront

Journalisten Bo Madestrand skrev i november 2010 en krönika i Dagens Nyheter där han skyllde på Stockholmarna för att inga hus i staden vinner arkitekturpriser. Han menade att nya projekt stoppades av de boende i närområdena. Avundsjukt konstaterade han de nominerade byggnaderna till 2010 års Kasper Salinpris ligger i Landskrona, Malmö och Göteborg.

När jag går förbi Stockholm Waterfront på Klarabergsviadukten brukar jag tänka på Bo Madestrands krönika. Byggnaden stod färdig 2010 och det är knappast motsträviga och besvärliga Stockholmare som är orsaken till att den inte har vunnit några priser. Det beror snarare på att det är en fruktansvärt ful byggnad som totalt saknar koppling till omgivningen, både när det gäller storlek och utseende. Här fanns chansen att bygga en vacker modern byggnad men den chansen togs inte.

På Stockholm Waterfronts hemsida kan man läsa att byggnaden "har en spännande modern design". Designen är varken spännande eller modern. Fasadens utformning ser ut att vara hämtad från 1950- och 1960-talen och för tankarna till de ca 50 år gamla Hötorgsskraporna.

På hemsidan kan man också läsa att byggnaden inehåller hotell och kontor med utsikt över Riddarfjärden och Stockholms Stadshus. Är det dit vi är på väg? Att man måste hyra ett hotellrum eller ett kontor för att få se en vacker vy över Stockholm. Är det så att inte bara det offentliga rummet utan också den offentliga utsikten håller på att kommersialiseras?

Vykortstillverkare brukar vara snabba med att få in förändringar i städer på sina vykort. Nyligen gick jag genom Gamla Stan och längs Drottninggatan och passade då på att studera nästan vartenda vykort jag såg. Av alla vykort fanns Stockholm Waterfront med på två. På det ena var byggnaden inte färdig och på det andra var huset placerat långt ner i hörnet. Bilder på Stockholm Waterfront är alltså inget vare sig vykortsförsäljare eller turister efterfågar.

 
Klicka på bilderna för att se dem i större format.
 Stockholm Waterfront, Mars 2011. Byggnaden tornar upp sig som en mörk skugga bakom Centralstationen.
I vyn över staden har Stockholm Waterfront fått en dominerande men inte vacker plats bredvid Stadshuset, Mars 2011
 

Citybanan - City

Citybanan är ett gigantiskt projekt som påverkar många stockholmare, däribland jag själv som bor i närheten av ett av byggområdena. Projektet att skapa en ny tågtunnel är till för att skapa bättre tågförbindelser och en mer punktlig kollektivtrafik. Luttrade stockholmare kan inte annat än att hålla med om att det behövs.

Kritiker hävdar att spårkapaciteten kommer att vara för dålig redan när projektet är klart men man måste ju fråga sig om alla tåg verkligen måste passera Stockholm. Person- och godstransporter till och från och inom Stockholm måste naturligtvis använda spåren. Vad jag fått höra så körs godstrafiken mellan norra och södra Sverige redan över Hallsberg och inte Stockholm. Något liknande borde gå att göra med persontrafiken. Alla ska ju inte till och från Stockholm.

Jag kommer att återkomma till Citybanan fler gånger men det här blogginlägget handlar om den nya entrén vid korsningen av Vasagatan och Klara Vattugränd. Det debatterades livligt om var den skulle ligga. Ett av förslagen var att den skulle ligga på Klarabergsgatan. Det skulle innebära att arkitektoniskt värdefulla hus var tvungna att rivas och att entrén hamnade för långt bort från Centralstationen och fjärrtågen. Istället hamnade den på Vasagatan där en lägre del av huset som inrymmer hotellet Scandic Continental revs sommaren 2010.

Jag hoppas att den nya entrén kommer att bli både funktionell och med sitt utseende passa in i den befintliga bebyggelsen. Det jag är rädd för är att någon arkitekt eller politiker vill sätta sig själv på kartan. En del politiker har föreslagit att hotellbyggnaden som är kvar ska ökas på höjden till en skyskrapa. Jag förstår inte det resonemanget.

"Nu när Citybanan byggs passar vi på att ta i lite extra och lägga till en skyskrapa. Eftersom det ändå byggs där är det nog inget som märker något."

Jag vet att jag raljerar men jag får intrycket av att det i många fall faktiskt är så resonemanget går.



Platsen där entrén ska byggas fotograferad från Centralstationen, December 2010.



Platsen där entrén ska byggas fotograferad från Klarabergsviadukten, December 2010.


Den gamla byggnaden på samma plats som revs sommaren 2010.
Klicka på bilderna för att se dem större. (Bilderna är tagna från Hitta.se)


RSS 2.0