Gästskribent: Inte världsklass, men Makalös
Ordet världsklass används numera i var och varannan mening och jag har själv tagit upp det i ett tidigare inlägg. Här resonerar en gästskribent lite mer om ordet världsklass och samtidigt får vi lära oss lite om Stockholms historia.
Inte världsklass, men Makalös
Stockholms stad har sedan 2007 en långsiktig och samlad vision för Stockholms utveckling: "Vision 2030 – ett Stockholm i världsklass". Där ska varje enskild satsning vara ett steg mot visionen om ett Stockholm i världsklass.
Det låter ju bra men när allt från avloppsvatten, sophämtning och kyrkogårdar till multiarenor och nya hotell ska vara världsklass ger det snarare känslan av politikerhybris istället för omsorg om Stockholmarna. Kanske är det brister i verksamheten som ska döljas bakom fina ord. Hur som helst har begreppet blivit urvattnat.
Det finns också en oskriven regel världen över som säger att om något är i världsklass behöver man inta tala om det, för det märks i alla fall.
Ett tydligt exempel på detta är det De la Gardieska palatset som låg vid Norrström, söder om Kungsträdgården vid nuvarande Karl XII:s torg. Palatset uppfördes av Jakob De la Gardie 1635–1643 och revs efter en brand 1825.
Palatset var unikt i sitt slag och hade inga arkitektoniska eller storleksmässiga motsvarigheter i Sverige. För att hitta något liknande får man söka i den samtida högreståndsbebyggelsen i Polen eller Italien. Därför började byggnaden i folkmun att kallas för "Makalös", just för att den var det. I familjens De la Gardies egna handlingar kallas byggnaden bara för "Stora huset".
Modell av palatset Makalös på Stockholms Stadsmuseum.
Palatset vilade på 18 000 träpålar, var fem våningar högt och hade ett lusthus högst upp. Makalös var byggt i tegel och sten och hade ett koppartak med fyra torn och en trappa ned mot vattnet. Portalerna pryddes av kanoner huggna i sten och byggnaden var rikt dekorerad med stenhuggarkonst, skulpturer, fönsterinramningar, ornament och uthuggna stenansikten, s.k. maskaroner. På insidan fanns stuckarbeten, takmålningar, gobelänger, öppna spisar och andra stenarbeten. De många burspråken, och flera pelargångar bidrog också till byggnadens makalösa framtoning.
När Jakob De la Gardie dog 1652 ärvdes Makalös av sonen Magnus Gabriel De la Gardie. 1684 drabbades han av reduktionen och de flesta av hans slott och gods, inklusive Makalös, drogs in till Kronan, alltså staten.
Med Kronan som ägare blev Makalös först sädesmagasin, sen arsenal och livrustkammare i mer än hundra år tills Gustav III bestämde att byggnaden skulle göras om till teater. 1793 bytte Makalös namn till Nya Dramatiska Teatern. Byggnaden fungerade som teater fram till 1825 då det började brinna under en föreställning. Skadorna efter den dramatiska branden var så omfattande att resterna av byggnaden jämnades med marken.
Här låg palatset Makalös. Karl XII:s torg, 1 maj 2013
Några stenskulpturer togs till vara efter branden. Vissa murades in i privathus men de flesta hamnade på museer. En portal användes på Artillerigatan 31 (nuvarande nr 49) i ett nu rivet hus och en liten del av palatsets exteriör finns inmurad i en bro i Lund.
Vänster bild: Artillerigatan 31,nuvarande nr 49, i ett nu rivet hus.
Höger bild: Samma adress idag.
Avgjutningar av skulpturer från Makalös pryder nu Kungsträdgårdens tunnelbanestation, bl.a. lejonmaskaronerna från Artillerigatan, men maskaronen på den här bilden satt inte på den adressen.
Jämfört med arkitekturen och alla detaljer och utsmyckningar som gav De la Gardies palats namnet Makalös kan man fråga sig hur dagens sterila byggnader någonsin ska leva upp till begreppet världsklass. Men avloppet fungerar säkert bättre än på De la Gardies tid.
