Bevara Stockholm

I över 100 år har Slakthusområdet varit ett industriområde dominerat av livsmedelsbranschen där företagen har ett nära samarbete med varandra. Både områdets långvariga verksamhet och dess byggnader gör att det har ett högt kulturhistoriskt värde. Med en framtida exploatering hotas inte bara byggnaderna. Industrierna och deras anställda kommer också att drabbas när de trängs undan och hänvisas till ett betydligt mindre område längre bort. Det riskerar att bli både en kulturhistorisk och ekonomisk förlust.

I ett tidigare blogginlägg snuddade jag vid Slakthusområdet. Det är ett av Stockholms största exploateringsområden där mängder med bostäder och arbetsplatser byggas, och så ett gigantiskt IKEA-varuhus. Väldigt lite av diskussionerna och medierapporteringen handlar om vad som finns där idag.

I Slakthusområdet finns redan massor med arbetsplatser. Där arbetar ca 3 900 personer på drygt 250 företag. Ca 40 % av företagen och hälften av alla anställda i området är på något sätt verksamma i livsmedelsindustrin. Slakthusområdet är ett av två partihandelsområden för livsmedel i Stockholms Stad. Verksamheten i Slakthusområdet är i första hand inriktad på styckning, förädling och handel med kött-, fläsk- och charkuteriprodukter. 70 % av de kött-, fläsk- och charkuteriprodukter som konsumeras i Stockholm distribueras via Slakthusområdet. I stadens andra partihandelsområde, Årsta Partihandelscentral, är verksamheten inriktad på frukt, grönsaker, fisk och blommor. Den totala omsättningen hos företagen i Slakthusområdet var år 2011 ca 14 miljarder kr.


Flygfoto på Slakthusområdet på ett vykort från 1920-talet.

Slakthusområdet invigdes 1912 med kunglig pompa och ståt och var en för sin tid modern industrianläggning. Tillkomsten var ett resultat av att myndigheterna ville återinföra en offentlig slakterihantering. Efter att skråväsendet avskaffats på 1860-talet startade flera privata slakterier med ofta usla hygieniska förhållanden. För att återta kontroll över kötthanteringens hygien infördes slakttvånget 1912 som medförde en monopolställning för de offentliga slakthusen.  Ansvarig arkitekt för området var Gustaf Wickman. Byggnadsarbetena inleddes 1906 och på området byggdes ett 20-tal byggnader. Det var bl.a. slakthallar, hallar för försäljning av kreatur, kylhus, kontor och bostäder för veterinärer och slaktare. Byggnaderna uppfördes i sandfärgat tegel. Flera av dem finns kvar idag.

Området har successivt byggts ut under hela tiden det funnits och också annan livsmedelsindustri etablerade sig i området. Här har funnits både läsktillverkning, bageri och handel med ägg. Under 1950- och 1960-talen följde man traditionen med tegelbyggnader men till de nya byggnaderna användes rött tegel istället för det tidigare byggnadernas grå tegel.


Kontors- och lagerbyggnader från 1960-talet byggda i rött tegel.


En modern byggnad på Hallvägen har i både fasadens och takets utformning tydligt inspirerats ...


... av det gamla stallet brevid som är en av de ursprungliga byggnaderna i området.

Hela Slakthusområdet är av Stockholms stadsmuseum utpekat som kulturhistoriskt värdefullt område. De flesta byggnaderna är också kulturhistoriskt värdefulla i olika grad.


Slakthusområdet på Stadsmuseets karta med kulturhistorisk klassificering. De tillagda siffrorna motsvarar byggnaderna beskrivna nedan.

1. Portvaktsstugan
I stugans bottenvåning fanns rum för portvakten, jourhavande veterinär och polis. En trappa upp fanns portvaktens bostad med två rum och kök. Den halvcirkelformade delen av huset har vid någon tidpunkt byggts på med en våning klädd med mexitegel till skillnad från byggnadens övriga grå kalksandsten . Fasadmaterialen liknar varandra men det går ändå att se en tydlig skillnad mellan de ursprungliga och de påbyggda delarna. Portvaktsstugan är numera kiosk och kontor.


Portvaktsstugan, Mars 2015

2. Slakthallen
Byggnaden hade ursprungligen slakthallar för småboskap, svin och storboskap men också ångpanne- och maskinhus med det karaktäristiska vattentornet, kylhus och en stor förbindelsehall som förbinder de olika byggnadskropparna. Slakthallen används idag för utbildning inom restaurangbranchen och som kontor, lager och tillverkningslokaler för mindre företag inom livsmedelsbranschen.



Slakthallen, Mars 2015

3. Charkfabriken
Byggnaden är en charkfabrik och kontorsbyggnad från tidigt 1960-tal med fasad i rött tegel, koppar och blågröna glasskivor avdelade med kopparlister. Den har en butiksfasad i vit träpanel och med stora fönster i gathörnet. Längs butiksfasaden går ett skärmtak med kopparkant och en undersida av spontad furupanel. Trots att vissa delar bytts ut har byggnaden i stort sett kvar sitt ursprungliga utseende.


Charkfabriken, Mars 2015

4. Palmfelt Center
Bankgirocentralens kontorsbyggnad är ett relativt nytt hus i Slakthusområdet. Det byggdes 1986-88 och anpassades till den äldre bebyggelsen genom takets former och att fasaderna är byggda av liknande tegel. Men byggnaden fick också tydliga postmodernistiska drag som är typiska för hus från den här tiden. De dragen har dock minskat efter senare års ombyggnad av framförallt entrén.


Palmfelt Center, Mars 2015

Slakteriverksamheten i området upphörde i början av 1990-talet men livsmedelshanteringen finns fortfarande kvar drygt 100 år efter områdets invigning. Men snart är det slut med det. Enligt stadens planer ska livsmedelsföretagen i området flyttas till ett nytt livsmedelscentrum i Larsboda, Farsta. Men det är inte bara att flytta företagen hur som helst. De har ett omfattande samarbete med varandra och området i Larsboda kommer dessutom bara vara ungefär en sjättedel så stort som Slakthusområdet.

Vilken annan stad skulle skyffla undan en väl fungerande industri med miljardomsättning och över tusen anställda? En industri som är viktig för hela Stockholms befolkning.