Glas är inte Osynligt

På visionsbilder för nya byggprojekt presenteras gärna stora glaspartier som lysande diamanter eller som genomskinliga och nästan osynliga. Många projekt marknadsförs med en övertro på glasets transparens men i verkligheten ser det ofta annorlunda ut.

Många byggprojekt presenteras med vackra visionsbilder fulla av träd, lyckliga människor och vackert väder. Glaspartiernas magiska kraft tycks inte heller veta några gränser. Genomskinliga och nästan osynliga suddar de ut gränsen mellan ute och inne om de inte nästan fotografiskt reflekterar den vackra omgivningen. Glasentréer presenteras gärna som lysande diamanter, inkluderande i sin öppenhet medan nya skira påbyggnader av glas på befintliga hus knappt syns i sin transparens mot himlen.

Det här är någonting som Pär Eliaeson tar upp i arkitekturtidskriften KRITIK #14 redan 2011.

Där skriver han att det är en seglivad myt att en glasfasad symboliserar och representerar öppenhet. Ser man sig omkring kan man inte göra annat än att hålla med. Att en byggnad har mycket glas i fasaden behöver inte alls betyda att den upplevs som öppen eller inkluderande. Många projektet genomsyras av en övertro på glasets transparens där glaset i fasaderna marknadsförs som skira och lysande partier. I verkligheten ser det dock ofta annorlunda ut. Glas ger vanligen en byggnad ett mörkare visuellt intryck än många andra icke transparanta material. Glasentréer lyser inte så tydligt som reklambilder gör gällande och glasvåningar blir inte osynliga mot himlen. I bästa fall är det vad som finns och händer innanför glaset som syns men allt som oftast upplevs glaspartierna som svarta.


Visionsbild från ca 2016 på en glasentré till en kontorsbyggnad på Kistagången i Kista.


En bild från Google Street View visar verklighetens entré på Kistagången.


Glasfasaden i entréplan på gallerian Skarapan på Södermalm ser mörk och ogenomskinlig ut.

En annan sak Pär Eliaeson tar upp vad gäller glas är säkerhetsaspekten. Det som skadar och dödar flest människor vid ett sprängattentat är det glas som sprids av explosionens chockvåg. Det blev tydligt när Anders Behring Breivik sprängde sin bomb i regeringskvarteret i Oslo den 22 juli 2011. Risken för attentat och explosioner är en dessvärre en växande hotbild. Det är någonting som definitivt måste tas i beaktande i projekt som har höga säkerhets- och offentlighetsaspekter.


Visionsbild på Söderhallens planerade entré.
Bild: Stadsbyggnadskontoret / DinellJohansson med Atrium Ljungberg

Under våren 2021 var ombyggnaden av Söderhallarna vid Medborgarplatsen ute på samråd. Visionen för entrén in till själva saluhallen presenteras som ”ett tak på torget där det klimatiserade inre skiljs från torgrummet med en diskret transparent hinna”.

Vi får väl se hur det går med det.


Text: Magnus Eriksson


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0