Hårdhänt förtätning offrar grannarnas fönster
När förtätningsivern går för långt kan det få orimliga konsekvenser. Så är fallet i ett aktuellt planförslag på Södermalm. Där planeras för ett nytt bostadshus mellan två befintliga byggnader. Om projektet genomförs innebär det att grannarna bokstavligt talat får sina köksfönster förbyggda.
Projektet innebär att en ny byggnad ska byggas intill gårdsfasaderna på två befintliga byggnader vid korsningen Högbergsgatan / Timmermansgatan. Det nya huset ska stå på den del av gården som går ut mot Högbergsgatan.
Korsningen Högbergsgatan / Timmermansgatan där den öppna gården mot Högbergsgatan är synlig. Bild: Hitta.se 
Flygbild över kvarteret med den öppna gården synlig mitt i bild: Bild: Google Maps
Placeringen av den nya byggnaden medför att köksfönster och trapphusfönster byggs för på en av grannbyggnaderna. Igensättning av köksfönster innebär att ljusinsläppet i de drabbade lägenheterna minskar avsevärt. För att kompensera för detta i de drabbade lägenheterna, en lägenhet per våningsplan, planeras för en ändrad planlösning där väggen mellan det separata köket och vardagsrummet rivs. Både den planerade byggnaden och den som förlorar fönster ägs av samma hyresvärd. Men det är knappast någon tröst för de boende som får sina fönster förbyggda. Det känns istället som ett desperat försök att kompensera för något som är en dålig idé från början.
Röda rutan markerar det område som blir förbyggt på grannhuset.
Bild: Stadsbyggnadskontoret
Ett förtätningsprojekt kan inte tillåtas ge en så stor påverkan på sin omgivning. Ingreppet är orimligt stort med tanke på att det bara handlar om 12 nya bostäder i den nya byggnaden. Att få en försämrad utsikt är en sak men att bokstavligt talat få sina fönster förbyggda kan inte anses vara rimligt. Byggnaden är dessutom grönklassad av Stockholms stadsmuseum och bedöms har särskilda kulturhistoriska värden.
Att bokstavligt talat få sina fönster förbyggda
kan inte anses vara rimligt.
Igensättning av köksfönster innebär att en ursprunglig del av byggnadens komposition försvinner. Att byggnadens fönster inte är originalfönster utan troligen utbytta på 1970-talet saknar betydelse. Fönsteröppningarna som påverkas är ursprungliga.
Om fönstren i trapphuset mot gården byggs in försvinner både möjligheten att se placeringen av trapphuset från utsidan och ljusinsläppet till trapphusets insida. Trapphusets interiör är till sin form välbevarad och fönstren och dess ljusinsläpp är en integrerad del av arkitekturen. Genomförs förändringen förändras byggnadens ursprungliga utformning både interiört och exteriört för alltid utan möjlighet till återställning.
Byggnaden har en bevarad tidstypisk utformning från 1880-talet med dekorerad gatufasad och slät gårdsfasad. Bebyggs gården försvinner en av få kvarvarande öppningar i Stockholms kvartersstuktur som visar hur byggnader utformades med gavlar och gatufasader. Det är viktigt att det syns då det tydligt visar hur byggnader utformades under 1880-talet. Samtidigt ger öppningar av det här slaget möjlighet till ljus, luftighet och en variation i gatubilden som snart inte finns kvar alls.
Många av 1880-talets gårdar var små. Den aktuella gården är större och öppen mot gatan och är därför ett undantag bland Stockholms 1800-talsgårdar. Att bebygga en del av den befintliga gården innebär att den ursprungliga gårdsytan minskar avsevärt och att grönskan mot gatan försvinner. I ett planarbete ingår att ta fram en kulturmiljöanalys och konsekvensbedömmning av projektet, så även i detta fall. Den kulturmiljöanalys och konsekvensbedömning som gjorts framhåller att den nya mindre gårdsytan som blir kvar är jämförbar med 1880-talets trängre gårdsmiljöer. Det saknar relevans i sammanhanget då trängsel inte är eftersträvansvärt. 1880-talets små gårdar bör inte framhållas som ett ideal i dagens stadsbyggnadsprojekt. Stadsbyggnadspolitiken vände sig emot dem redan på 1920-talet i och med byggandet av s.k. storgårdskvarter med stora gårdar. Även under senare decennier har stora gårdar varit ett ideal. Det är först de senaste 10-15 åren som dessa ytor börjat betraktas som exploaterbar yta istället för den gårdsmiljö de är tänkta att vara.
I planförslaget ingår också att vindsvåningen i grannhuset ska byggas om till två bostäder med sex takkupor placerade mot Högbergsgatan och Timmermansgatan. Även en mindre privat takterrass för en större lägenhet i den befintliga byggnaden föreslås mot gården i anslutning till intilliggande fastighet i norr.
Förslaget med takkupor och takterrass på det befintliga huset innebär negativa konsekvenser för byggnadens karaktär och kulturvärden. Takkupor på det här huset blir också extra framträdande eftersom det är ett hörnhus.
Kulturmiljöanalysen och konsekvensbedömningen kommer i många fall fram till att projektet har negativa konsekvenser för byggnadens ursprungliga karaktär och dess kulturhistoriska värde men argumenterar ändå för att man kan bortse från dessa. Det verkar som om undersökningens resultat först har bestämts och själva undersökningen därefter har genomförts. Det gäller framförallt argumentationen kring inbyggnaden av trapphusets fönster men även resonemanget kring fönster och takkupor.
