Bevara Stockholm

Nyttan av att bygga det nya Nobelcentret är starkt ifrågasatt men projektet försvaras av Nobelstiftelsen och Stockholms politiker, men anledningen till att bygga Nobelcentret har mycket lite med Nobelpriset att göra. Skälen är istället ekonomiska intressen och politisk fåfänga.

Det planerade Nobelcentret på Blasieholmen har ifrågasatts av många. Inte bara på grund av dess okänsliga placering utan också för att det inte behövs. Konserthuset och Stadshuset fungerar utmärkt för prisceremoni och bankett och för Nobelmuseet finns flera lämpliga byggnader, tex det gamla Riksarkivet på Riddarholmen.

I en debattartikel i Dagens Nyheter publicerad i december 2015 funderar Mats Persson, ledamot i kommittén för Ekonomipriset, om de egentliga orsakerna till planerna på att bygga Nobelcentret. Han ser ingen anledning till att bygga en så stor byggnad och spekulerar i om orsaken är att Nobelstiftelsen ska hyra ut kontorslokaler eller kanske till och med sälja huset för att stärka sin ekonomi. Det behöver Nobelstiftelsen som 2012 sänkte prissumman från 10 till 8 miljoner kronor för att klara sin ekonomi.

Lars Heikensten har i starka ordalag bemött Mats Perssons debattartikel. Han skriver att Nobelmuseet har växt ur sina nuvarande lokaler och om Nobelcentret att "minst 80 procent av huset ska användas för utställningsverksamhet, aktiviteter för lärare och elever, vetenskapliga möten och program av olika slag".


Illustration av auditoriet i det planerade Nobelcentret.
Bild: nobelcenter.se / David Chipperfield Architects

Enligt mina källor är anledningen till att Nobelcentret byggs mycket riktigt ekonomiska, men någon försäljning av byggnaden är inte aktuell. Däremot ska stora delar av den hyras ut till kommersiell verksamhet till höga hyror. Men hyresintäkterna ska inte gå till Nobelstiftelsen och Nobelpriset utan till olika dotterbolag, fristående från Nobelstiftelsen.

Intäkterna ska istället användas till att finansiera en forsknings- och konferensverksamhet som skall gå under Nobels namn. Utomlands, och förmodligen också i Sverige, kommer ingen att kunna skilja på forsknings- och konferensverksamheten och på Nobelstiftelsen. Därför kommer verksamheten att rida på Nobelprisets berömmelse och på så sätt få hög status. Det är det här den stora konferenssalen i Nobelcentret egentligen är till för, inte till utdelningen av Nobelpriset.

Stiftelsen och museet, som också är fristående från stiftelsen, kommer bara ta en liten del av huset i anspråk.

Nobelstiftelsens VD Lars Heikensten har lyckats övertyga politikerna om att den nya konferensverksamheten ska öka Stockholms berömmelse utomlands. Det är därför de inte tar någon hänsyn till protesterna. Att Stockholm blir berömt utomlands är tydligen viktigare för våra politiker än vad Stockholmarna tycker.

I ett planförslag för Marievik som nu är på samråd planeras för flera mycket höga byggnader. Samtidigt har det statliga fastighetsbolaget Jernhusen en egen vision om att bygga höga byggnader precis bredvid. Båda planerna presenterar sina byggnader som landmärken men tillsammans kommer de att konkurera om uppmärksamheten.

I december 2015 stoppades höghusprojektet Stockholm New i Hammarby sjöstad eftersom inomhusmiljön i byggnaden skulle påverkas av Hammarbyverkets verksamhet. Även om det här höghusprojektet stoppades är det inte den enda planen på höga byggnader precis söder om Södermalm. På Liljeholmskajen är fyra höga hus på 24 till 26 våningar under uppförande och alldeles i närheten är det nu Marievik vid Liljeholmsbrons södra fäste en som ska bli ytterligare ett Manhattan.

I ett planförslag som nu är ute på samråd ska verksamhetslokaler och ca 1000 bostäder byggas i Marievik. Längst norrut i planområdet planeras för sju bostadstorn i varierande höjder där det högsta huset blir upp till 38 våningar. Enligt byggherren JM väntas det huset bli ett landmärke för området.

I Stadsbyggnadskontorets samrådshandling kan man läsa att "den nya bostadsbebyggelsen innebär en kraftig skalförskjutning i förhållande till befintlig bebyggelse med upp emot 38 våningar. Det innebär även en påtaglig förändring av stadsbild och siluett då bebyggelsen blir synlig från flera platser i staden. Bebyggelsen påverkar även kringliggande bebyggelse och Tantolunden genom en ökad skuggning."


Vy över den planerade bebyggelsen sedd från Tantolundens badplats på Södermalm.
Bild från Stadsbyggnadskontorets samrådshandling.


Marievik i en vy från Tantolundens badplats, Januari 2016

På platsen står idag ett 12 våningars kontorshus från 1980-talet. Det är grönklassat av Stockholms Stadsmuseum men ska enligt planförslaget rivas. Det verkar till och med Stadsbyggnadskontoret vara kritiskt till. I samrådshandlingarna kan man läsa att rivningen av byggnaden "innebär att ett unikt kontorshus, ett av de viktigaste arkitektoniska verken och ett av få exempel på high-techinfluerad arkitektur, i Stockholm från tiden kring 1980 försvinner".

I resten av planområdet planeras ytterligare ett par byggnader att rivas och några andra att byggas på med fler våningar.


Vy över den planerade bebyggelsen sedd från Liljeholmskajen.
Bild från Stadsbyggnadskontorets samrådshandling.


Marievik sett från Liljeholmskajen, Januari 2016

Vid Liljeholmsbrons södra brofäste har också det statliga fastighetsbolaget Jernhusen en vision om att bygga flera högre hus. Det högsta kan bli 32 våningar och brofästet ska markeras med höga hus på var sida. De högre husen är tänkta att bli "landmärken för Liljeholmen".

Jernhusen visionsbild över Liljeholmen. Bild: Alessandro Ripellino Arkitekter/Tom

Båda projekten finns presenterade i tjusiga reklambilder men ingen bild visar hur planerna blir tillsammans. JM:s höghuskluster kommer effektivt att ta udden av Jernhusens markerade brofäste samtidigt som Jernhusens 32-våningsskrapa konkurrerar om uppmärksamheten med JM:s landmärke bara drygt hundra meter därifrån.

Intressant vore det att se de båda planerna tillsammans. Det är så verkligheten kommer att se ut. Det här visar att det krävs en tydligare styrning av planer och förslag och att det totala slutresultatet måste presenteras i sin helhet. När byggbolag vill vara unika på samma sätt på samma plats blir det genast för mycket.

Till detta kommer också planerna på en rad högre hus på Lövholmen drygt 600 meter nordväst om Liljeholmsbron.

Manhattan kommer det inte att bli, hur gärna politiker och PR-folk än vill. Snarare kommer Stockholm söder om tullringen att likna en sovjetisk betongskog.

Planförslaget för Marievik har fått kraftig kritik. Inte bara för att det kommer bli en kompakt byggnadsmur utan också för att det som tidigare nämnts kommer att skugga södra Södermalm där bland annat Tantobadet ligger. Nu måste politikerna bestämma sig. Ska Stockholm vara en stad som inbjuder till rekreation även i centrala lägen, en stad där det är möjligt att flanera längs stränderna och bada vid soliga badplatser. Eller är det bostäder som ska prioriteras till vilket pris som helst, oavsett konsekvenserna.

Den här texten skrevs tillsammans med min bror.