Yttrande: Hovings Malmgård

Just nu pågår samrådet för detaljplaneförslaget att bygga ett vård- och äldreboende och en förskola på Hovings Malmgård på Södermalm. Bloggen har fått ta del av Katarina Hembygdsföreninggs yttrande och publicerar det här. Bilderna i yttrandet kommer från planhandlingarna och från gruppen Rädda Hovings malmgård.

Synpunkter på detaljplan Sommaren 10 m.m, Södermalm från Katarina hembygdsförening

Till Stadsbyggnadskontoret.

Katarina Hembygdsförening lämnar härmed synpunkter på förslaget till detaljplan för Sommaren 10, del av Södermalm med diarienummer Dp 2021-14709. Synpunkterna ska diarieföras för det fortsatta planarbetet.

Katarina Hembygdsförening avstyrker den föreslagna detaljplanen i sin helhet.


Aktuellt planområde. En grön oas i en annars hårt exploaterad del av Södermalm.

Kulturvärden
Hovings malmgård uppfördes 1770 och bevarar sin ursprungliga storlek med putsade och dekorerade murverk, välvda källare och högt brutet tak. De idag omkringliggande grönytorna är i princip de samma som den ursprungliga tomten från 1770-talet.

Byggnaden är blåklassad av Stockholms stadsmuseum vilket innebär att bebyggelsens kulturhistoriska värde av stadsmuseet anses motsvara fordringarna för byggnadsminnen i Kulturmiljölagen.

Gällande detaljplan
Både huset och trädgården utsågs 1996 till kulturreservat av Stockholms stad enligt Dp 91044 eftersom staden då var medveten om malmgårdens synnerliga höga kulturhistoriska värden. Den planen anger att byggnaden är försedd med rivningsförbud och att dess exteriör inte får förändras eller förvanskas. Inga åtgärder får heller göras som ändrar den ursprungliga stommen eller äldre planlösning och äldre fast inredning.

Dessutom ska byggnaden underhållas med traditionella material och metoder så att det kulturhistoriska värdet inte minskar. Trädgården får inte bebyggas.


Gällande detaljplaneområde med nytt planområde markerat i mitten.

Översiktsplanens riksintressebilaga beskriver stadens förhållningsätt till riksintresse för kulturmiljövården vilket enkelt uttryckt innebär att äldre byggnader ska bevaras, att påbyggnader inte är lämpliga och att förtätning inte är aktuell. Med äldre byggnader menas byggnader från perioden 1600 till 1860. Hovings malmgård uppfördes 1770 och därför går det föreslagna planförslaget emot översiktsplanens förhållningssätt till riksintresse för kulturmiljövården och ska avslås eftersom översiktsplanens förhållningsätt till riksintresset ska gå före enskilda nya detaljplaner.

Den nya planen
Den föreslagna planen är en exploatörsdriven detaljplan där byggbolaget Einar Mattsson (EM) vill bygga ett vård-och äldreboende på större delen av tomten. I söder mot Hammarby sjö föreslås trevåningshus och mot Tegelviksgatan förslås husen bli fem våningar. Malmgården ska även införlivas i boendet genom en eller flera gångbroar som bryter in i 1700-talshusets fasad. Det skulle innebära ett brutalt ingrepp i den känsliga kulturhistoriska och gröna miljön och är inte tillåtet enligt stadens antagna förhållningsätt till riksintresse för kulturmiljövården.

Konsekvensanalys kulturmiljö anser att det ger små till måttliga negativa konsekvenser och en begränsad påverkan på kulturvärden. Katarina Hembygdsförening anser att slutsatsen är felaktig och att åtgärden bryter helt med den av staden antagna bestämmelsen för kulturreservat.



Det är en hård exploatering som inte på minsta sätt tas hänsyn till den över 250 år gamla byggnaden och dess trädgård och en usel arkitetur inte värdig arkitekter eller byggare som yrkeskår. Det är svårt att tänka sig att någon annan stad i Europa skulle behandla sitt kvarvarande kulturarv på det sättet.

EM var fullt medvetna om de bestämmelser som gällde för malmgården när de köpte huset år 2000 men lät det ändå förfalla. Först efter att staden ingrep har EM under 2020-2021 grundförstärkt huset så att det står stabilt. Det åligger även EM att rusta fasader, fönster och tak. Något som inte skett.

Att staden ändå väljer att gå vidare med EM:s planer är förkastligt med tanke på hur företaget hittills hanterat Hovings malmgård och vad de nu planerar att göra med den.

Att området runt omkring Hovings malmgård sedan årtionden exploaterats hårt kan på inget sätt motivera ytterligare exploatering. Tvärtom gör det malmgården extra skyddsvärd och dess fria koppling till vattnet än mer värdefull. Om planen genomförs skulle malmgården försvinna bakom de nya husen både mot Hammarby sjö och mot Tegelviksgatan. Det är en oacceptabel förtätning som förstör det gröna sambandet till omgivningen. I den kraftigt exploaterade omgivningen är det viktigt att bevara öppenhet och siktlinjer till vegetation och vatten.


Tegelviksgatan/Alsnögatan utan och med ny bebyggelse.


Malmgårdens entrésida från söder vid sjön utan och med ny bebyggelse.

Katarina Hembygdsförening anser att den förslagna bebyggelsen på inget sätt anpassas efter malmgåden och dess omgivning och därför inte ska uppföras.

Miljö
Östra Södermalm är på väg att förtätas kraftigt. I kvarteret Persikan, alldeles i närheten av Hovings malmgård byggs nu 1240 nya lägenheter för 3 000–4 000 nya invånare. Trycket på Söders parker ökar och Södermalm är redan en av de stadsdelar som har minst parkyta per invånare. I de nya kvarteren blir de gröna ytorna få, vilket gör att de öppna ytor med grönska som finns kvar i närheten blir än viktigare, men mark utan hus anses numera inte längre ha något värde, inte ens om det är park. Raden av parker och grönområden i Stockholm som bebyggs börjar bli lång så den här typen av miljöer och öppningar i stadsbilden blir alltmer ovanliga.

Malmgårdens tillhörande park är en del av ett grönt stråk med många äldre träd, bland annat en mycket kraftig och gammal ek med en diameter på cirka 150 centimeter. Planhandlingarna anger att trädvegetationen, inklusive den stora eken, bedöms som skyddsvärda av länsstyrelsen.

Trots att staden är medvetna om parkens grönska och dess betydelse väljer Stockholms stad ändå att exploatera parken trots nackdelarna som föreligger med minskad grönska i stadsmiljön.

Att allt fler ytor blir s.k. hårdgjorda ytor minskar markens möjlighet att ta upp vatten vid kraftigt regn och bidrar till att temperaturen höjs. Grönska spelar en stor roll i stadsmiljön. Ett träd dricker 500-700 liter vatten per dag, tar ner koldioxidhalten, minskar buller och binder partiklar som finns i luften.

Lägre vegetation har samma egenskaper även om mängden vatten är mindre. Att växter tas bort har alltså större påverkan på miljön än att bara grönskan försvinner.

Artrikedom
Enligt Naturvärdesinventeringen bedöms den största delen av malmgårdens grönområden vara naturvärdesobjekt med påtagliga naturvärden med betydelse för att bibehålla biologisk mångfald.

Bebyggelse av områden med skyddsvärda arter regleras av artskyddsförordningen. Fyra rödlistade arter noterades i området vid naturvärdesinventeringen och tre arter inom området är skyddad enligt svensk lag (SFS 2007:845), bland annat Björktrast som är skyddad enligt 4 § artskyddsförordningen. Arten är fridlyst och det är också förbjudet att skada eller förstöra dess fortplantningsområden eller viloplatser, samt att avsiktligt störa den.

Katarina Hembygdsförening vill påminna om att svensk lag gäller både Stockholms stad, bolaget Einar Matsson samt dess underentreprenörer och anser därför att exploatering av området inte kan genomföras.

Katarina hembygdsföening anser att en artskyddsutredning för området måste genomföras även utan exploatering eftersom områdets biologiska mångfald är viktig att bevara.

Strandskydd
För en stor del av planområdet gäller strandskydd som regleras i miljöbalken (MB). Skyddet ska långsiktigt trygga allmänhetens tillgång till strandområdet och bevara goda livsvillkor för djur- och växter (7 kap. 13 § MB). Eftersom planområdet omfattas av strandskydd får inga nya byggnader, anläggningar och anordningar uppföras. Det är inte heller tillåtet att ändra användning för befintliga byggnader eller vidta åtgärder som väsentligt ändrar livsvillkoren för djur- och växtarter (7 kap. 15 § MB).

I en detaljplan kan kommunen upphäva strandskyddet för ett område om det finns särskilda skäl för det och om intresset att ta området i anspråk på det sätt som avses med planen väger tyngre än strandskyddsintresset (4 kap. 17 § plan- och bygglagen PBL).

Enligt Alternativutredning strandskydd vård- och omsorgsboende, Sommaren 10, Södermalm utgör planförslaget ett angeläget allmänt intresse som inte kan förverkligas på annan plats och att det därför föreligger särskilda skäl för att upphäva strandskyddet.

Katarina Hembygdsförening motsätter sig den slutsatsen och anser att stranskyddet ska respekteras och att annan plats för vård- och omsorgsboende går att hitta om ett större grepp tas om Stockholms exploatering istället för att dela den i små enskilda planer utan samverkan.

Vård- och omsorgsboende är förvisso behjärtansvärd verksamhet men det finns ingenting som säkrar den verksamheten på platsen för all framtid medan ett upphävt strandskydd med efterföljande exploatering ger irreversibla skador på miljö- och naturvärden oavsett verksamhet i de nya byggnaderna.


Streckad linje visar ungefärlig gräns för aktuellt strandskydd. (Bild ur Alternativutredning Strandskydd)

Dålig planering
Katarina Hembygdsförening förnekar inte behovet av vård- och trygghetsboende men anser att dessa borde ha planerats in i den omfattande exploatering som sker i Kv. Persikan alldeles intill. Det hade gett något färre bostäder men gjort att grönytor och en viktig kulturhistorisk miljö skulle bevaras. De planerade grönytorna i det tättbebyggda Kv. Persikan är små med tanke på den folkmängd som avses bo där. Grönytor i kvarterets absoluta närhet är därför av stor betydelse. Planhandlingarna anger att en offentlig park ska skapas men de gröna ytorna har redan tidigare fungerat som lekplats för skolbarnen i området. Hovings trädgård är nu till största delen inhägnad för byggbodar och grundförstärkningsarbeten. Att ytan återigen blir tillgänglig är en självklarhet och ska inte lyftas fram i planen som att något nytt skapas för att motivera exploatering.

Innergården
Planförslaget innebär att det tillkommer en ny förskola med utrymme för cirka 30 barn. Delar av den nya bebyggelsens innergård kommer att utgöras av förskolegården som kommer att bli cirka 350 kvadratmeter stor. Innergården ska även användas av äldreboendet och kommer därför att delas in i två delar, med visuella kopplingar och möjliga gemensamma ytor mellan verksamheterna.

Att låta två så vitt skilda verksamhetstyper vara nära varandra visar på en okunskap om den ljudvolym som en förskola kan skapa. Katarina Hembygdsförening tror att förskolan periodvis kan bli ett störningsmoment för äldreboendet och källa till konflikt.

Gården är också alldeles för liten för att rymma tänkta verksamheter.

Enligt Boverkets allmänna råd (2015:1) om friyta för lek och utevistelse vid fritidshem, förskolor, skolor eller liknande verksamhet ska hänsyn tas till både storleken på friytan per barn och till den totala storleken på friytan. Ett rimligt mått på friyta är 40 m2 per barn i förskolan. Om det är 30 barn i förskolan bör friytan då vara minst 1200 m2 men enligt Boverket visar forskning att den totala storleken på friytan helst bör överstiga 3000 m2. På en gård som är mindre, oavsett antal barn, kan en barngrupp få svårt att utveckla lek och socialt samspel på ett sätt som tillgodoser deras behov.

Den 350 m2 stora friyta som planeras för den tänkta förskolan är alltså på tok för liten.
Tillräcklig egen yta för förskolan måste planeras in om det ska bli förskola på platsen. Det går inte att luta sig mot att en allmän park ska anläggas. Den ska vara tillgänglig för alla och inte upptas av verksamhet som inte fått tillräckligt eget utrymme. Visa av erfarenhet vet vi också att Stockholms stad gärna bebygger sina parker och grönområden.

Förorenad mark
Intill Hovings Malmgård låg tidigare Liljeholmens stearinfabrik som var verksam i över 100 år tills den stängde på 1970 -talet. Fabriken använde kemikalier och oljor som har förorenat mark och grundvatten inom i vissa delar.

Provtagning i området visar generellt förhöjda halter av bly och kvicksilver. I enstaka punkter har förhöjda halter av andra metaller uppmätts. Även förhöjda halter av PAH:er (Polycykliska aromatiska kolväten) finns inom planområdet. Inom plasten för boendet har även trikloreten och PCB -7 uppmätts i enstaka prov. I en provpunkt överskreds dessutom nivåer för farligt avfall för nickel.

Föroreningshalterna ligger över riktvärden för känslig markanvändning inom flera delar av planområdet. Sanering behöver därför ske av all ytlig jord över hela fastigheten. Inom delar av fastigheten kan det krävas djupare schaktning vilket innebär en intressekonflikt med naturmiljön då schakt i träds rotzoner kan orsaka allvarlig skada på träden. Dessutom kan trädens rötter omöjliggöra sanering av underliggande jord.

Katarina Hembygdsförening anser att marken ska saneras men att stor hänsyn till naturmiljön måste tas. Vidare ifrågasätter Katarina Hembygdsförening det lämpliga i att anlägga de tänkta verksamheterna på mark som till viss del inte går att sanera.

Slutsats från Katarina Hembygdsförening
Trots att Stockholms stad är medveten om områdets känsliga karaktär struntar staden uppenbarligen i det. Ingen hänsyn tas till bebyggelsen som är klassad som kulturreservat med hus från 1700-talet.

Katarina hembygdsförening motsätter sig planerna och anser att de ska avslås i sin helhet. Sommaren 10 med Hovings malmgård ska bevaras och området ska fortsätta att vara parkmark och kulturreservat. Om den föreslagna planen genomförs går stora kulturhistoriska värden och karakteristiska miljövärden förlorade.

Malmgården måste rustas upp och parken får gärna förses med fler träd och buskar samt utökade gräsytor.

Katarina hembygdsförening anser att det är anmärkningsvärt och förkastligt att Stockholms stad är väl medveten om områdets kulturhistoriska värde samt grönskans viktiga betydelse men ändå väljer att gå vidare med exploateringen.

Katarina hembygdsförening uppmanar också Stockholm stad att samordna exploatering i större planer så att viktiga samhällsfunktioner inte behöver klämmas in i på grönområden när egentlig exploaterbar mark bebyggts med inkomstbringande bostäder.

Katarina hembygdsförening uppmanar också Stockholm stad att sluta åsidosätta sina egna tidigare beslut om vad som är skyddsvärt och att sluta exploatera parker och grönområden, oavsett storlek.

Dp 91044 ska gälla även fortsättningsvis.


Eriksdalslunden - Dålig planering kapar ännu en park

Raden av parker i Stockholm som bebyggs börjar bli lång. Nu har turen kommit till Eriksdalslunden på Södermalm där staden vill låta Blomsterfonden bygga vård-, omsorg- och seniorbostäder.

Planerna som presenterades i Stadbyggnadskontorets startpromemoria innebar att Blomsterfonen skulle få bygga två hus i Eriksdalslunden på Södermalm, i den del av parken som kallas Tullhagen. Ett hus med sex våningar planerades i Tullhagens nordvästra del mot Ringvägen och skulle innehålla 55 vård- och omsorgsbostäder. I den sydvästra delen som vetter mot Gräsgatan föreslogs 45 seniorbostäder i ytterligare ett hus med tre till fyra våningar.


Eriksdalslunden och den del som kallas Tullhagen med de planerade husens ungefärliga placering markerad. Skanstull syns till höger i bild, Ringvägen i bildens överkant och Eriksdalsbadet i underkant. Bild: Stadsbyggnadskontoret

När stadsbyggnadsnämnden i december 2021 fattade beslut om att inleda planarbetet strök de området närmast Ringvägen ur planerna och planarbetet omfattar nu området vi Gräsgatan. Alltid något men det är fortfarande en park de planerar att bygga i och ytterligare en park som naggas i kanten.

Visst behövs det vård-, omsorg- och seniorbostäder men när nya stadsdelar som Norra Djurgårdsstaden och Hagastaden eller jättebygget i Kv. Persikan på Södermalm planlades kunde gott några dyra bostadsrätter strukits ur planerna och Blomsterfonen fått markanvisning där istället. Det hade gett lite lägre vinst för byggbolag och exploatörer men en bättre stad för alla där grönska får finns kvar eftersom den här typen av miljöer och öppningar i stadsbilden blir alltmer ovanliga. Att så inte skedde är inget annat än riktigt dålig planering från stadens sida.

Att allt fler ytor blir hårdgjorda minskar markens möjlighet att ta upp vatten vid kraftigt regn och bidrar till att temperaturen höjs. Grönska spelar en stor roll i stadsmiljön. Ett träd dricker 500–700 liter vatten per dag, tar ner koldioxidhalten, minskar buller och binder partiklar som finns i luften. Lägre vegetation har samma egenskaper även om mängden vatten är mindre. Att växter tas bort har större påverkan på miljön än att bara grönskan försvinner. Grönska har alltså en stor betydelse för stadens befolkning även om man inte befinner sig mitt i den.


Eriksdalslunden i April 2022 och platsen där stadsbyggnadskontoret föreslog att ett av husen skulle byggas men där stadsbyggnadsnämnden sade nej.

Stockholms stad måste ha ett helhetsperspektiv i sin planering på ett helt annat sätt än vad som sker idag. Det är dags att staden tar sitt ansvar och planerar in mindre ekonomiskt lönsamma verksamheter i stora projekt i stället för att bara sälja så mycket mark som möjligt till privata aktörer för att sedan offra stadens parker när annan verksamhet behöver utökas.


Skalförskjutning vid Medborgarplatsen

Stockholm har fått ännu en klump

I ekonomiskt attraktiva områden är det vanligt att kommersiella fastigheter byggs på och även sväller på bredden för att den uthyrbara ytan ska öka. Rivs ett hus helt och hållet är det givet att det som kommer i des ställe vräker sig fram, för stort och störigt, i stället för att inordna sig i sammanhanget likt en bit i stadspusslet. För stora hus för tätt inpå varandra ger mer pengar åt några få men en sämre stadsmiljö för alla.

I citykvarteren har skalförskjutning av byggnader skett på många platser de senaste åren där misstagen från den s.k. Norrmalmsregleringen nu upprepats och förstärkts. Förmodligen är det inte färdigt än. Nu sker även samma sak i området runt medborgarplatsen på Södermalm.


Volymstudier av Kv. Nattugglan, Medborgarhuset och Söderhallarna. Bild: Stockholms stad.

Det är Söderhallarna, kvarteret Nattugglan och Göta Ark som sväller. Även Medborgarhuset höjdes när det renoverades, om än ganska diskret.

Söderhallarna ska byggas om och naturligtvis höjas. Det större av de båda husen som ingår i Söderhallarna, Björkhallshuset, ska byggas på med två våningar vilket innebär att dess höjd ökar med ungefär en tredjedel. Påbyggnaden blir så stor att den höjer sig över andra byggnader runt Medborgarplatsen och kommer p.g.a. sin utformning att uppfattas som en egen byggnad på den ursprungliga byggnaden i stället för att bara vara en höjning av taket.

Huset är i sin nuvarande gestaltning medvetet diskret men kommer att bli det dominerande huset vid Medborgarplatsen. Dess volym blir alldeles för stor för stadsmiljön både i direkt marknivå och på avstånd och kommer att upplevas som en malplacerad klump och gör att Medborgarhusets funktion som huvudbyggnad vid Medborgarplatsen försvinner.

I kvarteret Nattugglan längs Folkungagatan precis väster om Katolska kyrkan låg tidigare en femvånings kontorsbyggnad från 1986. Den är nu riven och det nya huset börjar bli färdigt. Den gamla byggnaden var ingen skönhet men den var anpassad efter omgivningen på ett sätt som den nya byggnaden inte är. Den nya kontorsbyggnaden är mycket större än den förra, både på bredden och höjden. Det gamla huset gick inte ända fram till Folkungagatan men det gör det nya som också är flera våningar högre. Det gör att huset, även om det blir en öppen plats emellan, kommer att tränga in kyrkan intill och bostadshusen bakom.

Det andra stora kontorshuset i samma kvarter men längs Västgötagatan renoverades och höjdes för några år sedan och försågs med glasvåningar för utsikt på taket. Samma sak sker i det här projektet men med ytterligare höjd. Det kommer effektivt att skymma utsikten från kontorshuset på Västgötagatan. Arkitekturen kan man också ha synpunkter på. Eller som några ungdomar sa när det passerade platsen: “Jag trodde att de skulle liva upp det här stället men det där ser ju ut som ett fängelse”.




Det nya kontorshuset i Kv. Nattugglan börjar bli klart. Stockholm har fått ännu en klump.

Göta Ark i andra änden av Medborgarplatsen har nyligen fått en planändring som möjliggör till- och påbyggnad, så även där finns risken för att byggnadsvolymen sväller mer än vad som är lämpligt för platsen.

Det kan alltså konstateras att skalförskjutningen är en pågående förändring som är genomgående för flera projekt i området på senare tid och därmed bildar ett mönster i stadsplaneringen. Den höga tätheten ställer höga krav på de offentliga rummens och byggnadernas arkitektoniska kvalitet. De måste bidra positivt både på nära och långt håll. Miljön i marknivå blir mer instängd och upplevelsen av platsen försämras. Det kunde lätt konstateras när det gamla kontorshuset i Kv Nattugglan var rivet, men bygget av det nya huset ännu inte påbörjats, att öppenhet, yta, luft och ljus var positivt för platsen i stället för den förtätning och förhöjning som genomförs och som leder till att området domineras av för stora och för höga huskroppar.

Tillsammans med den förra höjningen i Kv Nattugglan och tidigare påbyggnader på Fatburssjön 10, mer känd som Fatburen eller Korvfabriken, innebär det en skalförskjutning av bebyggelsen i området som skapar en sämre stadsmiljö.

Text: Magnus Eriksson

Bygget i Kv. Plankan redan 76% över budget

Det omstridda bygget i Kv. Plankan pågår för fullt. Den fina gården, full av grönska, är borta och ersatt med byggdamm. Tidsplanen har spruckit och kostnaderna skenat. Hittills har den ursprungliga budgeten överskridits med 396 miljoner kr.

Striden om Kvarteret Plankan och dess innergård pågick i säkert 15 år innan arbetet påbörjades hösten 2019. Kvarteret som ligger mellan Lundagatan, Kristinehovsgatan, Hornsgatan och Varvsgatan på Södermalm ritades av Lars Bryde. Kvarteret var fram till 1960-talet ett industriområde med små skjul och verkstäder. Den nuvarande bostadsbebyggelsen uppfördes 1964-68 och är, eller var, placerad kring en stor gård med måtten 115×75 meter enligt idéerna om storgårdskvarter från 1920-talet. Luft, sol och grönska skulle vara tillgängligt för de boende i den trånga staden och gården anlades som en park i den storskaliga miljön.


Kv. Plankans lummiga gård är numera en byggarbetsplats. Mot de boendes vilja.

Tomrum tjänar ingen pengar på även om det ökar välbefinnandet så nu ska det byggas ett cirkelformat hus på gården och de befintliga husen ska byggas på. De boende i kvarteret har fört en hård kamp mot framför allt gårdshuset eftersom gården var den stora behållningen med att bo i Kv. Plankan. Gården var fram till bygget startade en lummig oas med många träd, grillplats och lekpark tillgänglig för både boende och allmänhet.

Nu är gården en avspärrad byggöken. De boende kan inte besöka den och gallergångar leder runt gården så att folk i alla fall ska komma fram till sina portar.


Välkommen hem till gården.

I skrivande stund pågår arbetet med påbyggnaden och tungrivningen på taken på Varvsgatan 19 är avslutad. Arbetet med övriga delar av projektet löper på men har drabbats av förseningar utan att sluttid har meddelats.


Istället för gården har de boende nu gallergångar att gå i.

Precis som för ombyggnaderna av Medborgarhuset och Slussen och renoveringarna av Östermalmshallen och Liljevalchs har budgeten spruckit även för Kv. Plankan. Tidningen Mitt i Södermalm (nr 15/2021) rapporterar att kostnaderna ökat från ursprungliga 520 miljoner till 916 miljoner för de 162 nya lägenheterna. Det är en kostnadsökning med över 76% av den ursprungliga budgeten. Projektet leds av Svenska Bostäder och utförs av Serneke Bygg. Rimligen borde alla inblandade bli av med sina jobb eftersom kostnaderna skenat så totalt, men i stället godkände Stockholms kommunfullmäktige i april den nya prislappen. De räknar väl med en svindyr marknadshyra i de nya lägenheterna eller så vill de inte stöta sig med de företag som kan var deras framtida arbetsgivare efter nästa val. Eller är det helt enkelt så att när snöbollen väl börjat rulla är det ingen som vågar stoppa den, hur stor den än blir?

Vem vet?


Text: Magnus Eriksson


Tjurbergsparken

Till raden av Stockholms parker och grönområden som hotas av bebyggelse läggs nu Tjurbergsparken. Ett bygge på platsen påverkar inte bara parken utan också det kulturhistoriskt värdefulla området runt omkring.

Att Stockholms politiker och stadsplanerare betraktar stadens parker som exploaterbar yta istället för att se deras naturvärden och som platser för rekreation är ingen nyhet. Till raden av parker som redan bebyggs eller hotas av bebyggelse läggs nu Tjurbergsparken på Södermalm. Där planeras för ett nytt bostadshus och detaljplaneförslaget är ute på samråd. På Stockholms Stads hemsida om projektet står att huset ska byggas vid parken men sanningen är att det kommer att byggas i parken. Den del där huset ska stå är en del av Tjurbergsparken även om staden försöker få det att låta annorlunda i sin översiktliga information.


Flygbild över Tjurbergsparken. Ungefärligt planområde markerat med röd linje. Det nya bostadshuset planeras i den vänstra delen av området. Bild: Stadsbyggnadskontoret

Det som planeras är en byggnad i 5-7 våningar med ca 65 hyresrätter. På skolgården bredvid ska det bli en "grön yta" och under den ett garage som ersättning för de parkeringsplatser som försvinner från skolgården. Där ska också finnas verksamhetslokaler av olika slag. Det som nämns i planhandlingarna är förskola, gym och en eventuell uteservering.

Kritiken mot projektet är omfattande. För det första är det en park det byggs i. Stockholms parker slits så hårt av allt fler människor att konstgräs numera är vanligt eftersom riktigt gräs inte tål besökstrycket. Samtidigt bebyggs stadens parker i en förskräckande takt.

Men platsen för det här planerade bygget är också känslig ur ett kulturhistoriskt perspektiv. På bägge sidor finns blåklassade byggnader, skolan byggd 1929-1931 och de några år äldre bostadshusen i kvarteret Metern. Att här klämma in ett bostadshus tätt mellan de befintliga byggnaderna har en starkt negativ inverkan på den kulturhistoriska miljön. Dessutom ska stora delar av den mur som skiljer skolgården från parken rivas för att ge plats åt lokaler med fönster ut mot parken och skolgårdens nivå ska höjas. Muren och hela skolgården är en del av den kulturhistoriskt värdefulla skolanläggningen.


Detalj ur Stadsmuseets kulturhistoriska klassificeringskarta där skolan, kv. Metern och kyrkan är blåklassade. 

I planhandlingarna presenteras det framtida huset genomgående positivt. Bilderna visar soliga sommardagar med stora träd framför så att nybyggnationen delvis döljs. Bilder på det nya huset domineras också av bilder från vinklar där husets lägre det är synlig.


Helgagatan, September 2020.


Illustration över Helgagatan med den lägre gaveln på den planerade byggnaden.
Bild: Stadsbyggnadskontoret / Erséus arkitekter


Illustration över Helgagatan med den högre gaveln på den planerade byggnaden, delvis dold bakom ett träd. Bild: Stadsbyggnadskontoret / Erséus arkitekter

Vidare utelämnar de solstudier som presenteras viktig information om hur den nya byggnaden skuggar det övriga området. De presenterar nämligen bara hur det blir vid vårdagjämning och kring midsommar, ingenting om höst och vinter då solen står lägre och skuggorna är längre. Det är ett pinsamt illa dolt sätt att försöka ignorera negativa konsekvenser av planförslaget.

Planförslaget försöker också få in väldigt många funktioner på samma ställe. Entré till bostadshuset, entré till förskolan, avfallshantering och möjlighet till transporter genom porten mot den smala Helgagatan ska alla kunna samsas på samma lilla plats.

Planförslaget tar visserligen upp problemen med att ha allt på samma ställe men ingen lösning presenteras. Istället konstateras att detta måste "studeras närmare vid kommande detaljprojektering". Problemet skjuts helt enkelt på framtiden. Större vikt läggs istället på de publika lokalerna och förskolan.

Att planera in en förskola här känns för övrigt mest som ett sätt att få planförslaget att låta bättre än det är. Här är det nämligen tydligt att den ena politiska handen inte vet vad den andra gör. Antalet förskolebarn på Södermalm har minskat så pass mycket att det nu finns en överkapacitet av förskolor. Det har gått så långt att en förskola på några minuters gångavstånd från den som nu planeras har stängt två avdelningar och sagt upp personal eftersom det är för få barn. Flera gym finns också i det absoluta närområdet, tre stycken inom fem minuters gångavstånd.

Det här är ett illa genomtänkt förslag. Att bygga i en park och i mitt i en kulturhistoriskt värdefull miljö som den här är två fel av två möjliga. När platsen dessutom är alldeles för trång och projektet ger så stora konsekvenser för omkringliggande bebyggelse och parken utanför planområdet borde det enda vettiga beslutet vara att lägga ner projektet.

Dagens bild


Guldbron, mars 2020

Så har då den berömda guldbron anlänt och monterats vid Slussen. Många stockholmare följde bron när den anlände till sin destination och många har också gått för att titta på den när den ligger på plats. Processen har följts av en osannolikt stor mediebevakning med direktsändningar och mängder av reportage. Rapporteringen har helt och hållet fokuserat på den tekniskt avancerade processen och det spektakulära i att frakta en bro i ett stycke över halva jordklotet. Ja, det är en mycket imponerande insats att lyckas med ett sådant projekt. Ja, det är spektakulärt att frakta en bro i ett stycke på ett skepp som delvis går att sänka ner i vattnet.

Men jag saknar ändå några kritiska frågor om det inte hade varit både enklare och billigare att bygga bron på plats. Jag saknar också frågor om slutresultatet. Det är ingen hemlighet att jag varit och är kritisk mot Nya Slussen. Nu när guldbron är på plats känner jag att mina farhågor besannats. Bron är väldigt bred och går 25 meter utanför den gamla kajkanten där tidigare Franska bukten fanns. Bron har i sociala medier jämförts med en motorväg, en landningsbana för flygplan och ett hangarfartyg. Det här är inte bara dagens bild utan en bild som kommer att dominera platsen mycket länge. Visste politikerna verkligen vad de beslutade om?

Strandtomt vid Slussen bricka i stadens spel

Slussen och Nobelcentret är två av de största stadsbyggnadsfrågorna det senaste decenniet och båda stoppades i domstol. Men genom att dela ut värdefulla byggrätter ser Stockholms Stad till att få igenom sina projekt ändå. Frågorna om Slussen och Nobelcentret är nu sammanlänkade eftersom Stockholms Stad använt samma mark flera gånger för att få igenom båda sina prestigeprojekt.

Ett av de mest uppmärksammade stadsbyggnadsprojekten de senaste åren är Nya Slussen. Det möttes med rätta av kraftig kritik men efter en lång strid antogs planen i kommunfullmäktige i december 2011. Detaljplanen överklagades och när frågan nådde Mark- och Miljödomstolen hösten 2012 var det 157 överklaganden som ville att detaljplanen skulle upphävas. Under domstolsförhandlingen höll en representant för fastighetsbolaget Atrium Ljungberg en mycket genomarbetad och illustrativ presentation om vilka nackdelar det skulle innebära för dem som ägare till Glashuset. Detaljplanen innebar nämligen att det till stora delar skulle byggas för med en ny byggnad. 156 av överklaganden avslogs men Atrium Ljungbergs överklagan fick gehör av domstolen och detaljplanen för Nya Slussen stoppades.


Glashuset och övrig bebyggelse vid Stadsgårdsleden. Arkivbild Juni 2013

Nu gjorde Stockholms Stad upp med Atrium Ljungberg genom att fastighetsbolaget själva fick byggrätten för tomten framför Glashuset. Detta som kompensation för de stora nackdelar bygget skulle medföra för dem. De skulle alltså själva få bygga huset som innebar nackdelar för Glashuset. De fick också en sänkt tomträttsavgäld för Glashuset under 8 år. I gengäld godkände de Stockholms Stads förslag för Nya Slussen i samband med att staden i mars 2013 överklagade Mark- och Miljödomstolens beslut att upphäva detaljplanen. Därmed vann planen för Nya Slussen laga kraft.

Att Atrium Ljungberg fick byggrätten som kompensation först efter att deras överklagan fått gehör i Mark- och Miljödomstolen är misstänkt likt en muta. Kompensationen överklagades till förvaltningsrätten som efter ett år kom fram till att den saknade laglig möjlighet att utreda frågan som därmed fick bero. Stockholms Stad använde här en värdefull byggrätt på kommunal mark för att få igenom sitt prestigeprojekt Nya Slussen. Privatpersoner och organisationer som överklagat Nya Slussen hade inte alls samma ekonomiska resurser för att få igenom sin vilja.

En annan långdragen strid var frågan om Nobelcentret på Blasieholmen. I likhet med Slussen var motståndet stort. Demonstrationer, debattartiklar och protester avlöste varandra. Kommunfullmäktige röstade till slut i april 2016 igenom detaljplanen. Partierna S, M och C röstade för medan övriga partier var emot. Detaljplanen överklagades och i maj 2018 upphävde Mark- och miljödomstolen beslutet. Det röd-grön-rosa styret i Stockholm överklagade beslutet till Mark- och miljööverdomstolen.

Men sen kom kommunalvalet i september 2018 och det nya blågröna styret valde att dra tillbaka överklagan. För att få ihop en koalition var de som röstat för Nobelcentret tvungna att ge sig. En annan sannolik förklaring är att Moderaterna tappade ett stort antal väljare i de valdistrikt på Östermalm som berördes mest av ett Nobelcenter på Blasieholmen.


Den planerande placeringen av Nobelcentret markerat med lila.
Bild: Atrium Ljungberg (Bilden är beskuren.)

Ytterligare ett och ett halvt år senare har nu de två frågorna om Slussen och Nobelcentret blivit en. På en hastigt sammankallad presskonferens den 7 februari i år där både stadsbyggnadsborgarrådet Joakim Larsson (M) och Nobelstiftelsens VD Lars Heikensten deltog presenterades en ny plats för Nobelcentret. Den nya platsen ligger på Stadsgårdsleden precis framför Glashuset, dvs samma ställe som Atrium Ljungberg tidigare fick byggrätten till för att godkänna Nya Slussen. Atrium Ljungberg lämnar tillbaka byggrätten och får istället andra markanvisningar vid Slussen, i Hagastaden och i Slakthusområdet.

På det här sättet har Stockholms Stad använt samma mark två gånger för att få igenom två prestigeprojekt. Det är svårt, nästan omöjligt, för privatpersoner och intresseföreningar att får gehör för sin kritik i en överklagandeprocess. Än svårare blir det när stadens politiker frikostigt kan dela ut byggrätter värda miljonbelopp för att få sin vilja igenom.

Hårdhänt förtätning offrar grannarnas fönster

När förtätningsivern går för långt kan det få orimliga konsekvenser. Så är fallet i ett aktuellt planförslag på Södermalm. Där planeras för ett nytt bostadshus mellan två befintliga byggnader. Om projektet genomförs innebär det att grannarna bokstavligt talat får sina köksfönster förbyggda.

Projektet innebär att en ny byggnad ska byggas intill gårdsfasaderna på två befintliga byggnader vid korsningen Högbergsgatan / Timmermansgatan. Det nya huset ska stå på den del av gården som går ut mot Högbergsgatan.


Korsningen Högbergsgatan / Timmermansgatan där den öppna gården mot Högbergsgatan är synlig. Bild: Hitta.se  


Flygbild över kvarteret med den öppna gården synlig mitt i bild: Bild: Google Maps

Placeringen av den nya byggnaden medför att köksfönster och trapphusfönster byggs för på en av grannbyggnaderna. Igensättning av köksfönster innebär att ljusinsläppet i de drabbade lägenheterna minskar avsevärt. För att kompensera för detta i de drabbade lägenheterna, en lägenhet per våningsplan, planeras för en ändrad planlösning där väggen mellan det separata köket och vardagsrummet rivs. Både den planerade byggnaden och den som förlorar fönster ägs av samma hyresvärd. Men det är knappast någon tröst för de boende som får sina fönster förbyggda. Det känns istället som ett desperat försök att kompensera för något som är en dålig idé från början.


Röda rutan markerar det område som blir förbyggt på grannhuset.
Bild: Stadsbyggnadskontoret

Ett förtätningsprojekt kan inte tillåtas ge en så stor påverkan på sin omgivning. Ingreppet är orimligt stort med tanke på att det bara handlar om 12 nya bostäder i den nya byggnaden. Att få en försämrad utsikt är en sak men att bokstavligt talat få sina fönster förbyggda kan inte anses vara rimligt. Byggnaden är dessutom grönklassad av Stockholms stadsmuseum och bedöms har särskilda kulturhistoriska värden.

Att bokstavligt talat få sina fönster förbyggda
kan inte anses vara rimligt.


Igensättning av köksfönster innebär att en ursprunglig del av byggnadens komposition försvinner. Att byggnadens fönster inte är originalfönster utan troligen utbytta på 1970-talet saknar betydelse. Fönsteröppningarna som påverkas är ursprungliga.

Om fönstren i trapphuset mot gården byggs in försvinner både möjligheten att se placeringen av trapphuset från utsidan och ljusinsläppet till trapphusets insida. Trapphusets interiör är till sin form välbevarad och fönstren och dess ljusinsläpp är en integrerad del av arkitekturen. Genomförs förändringen förändras byggnadens ursprungliga utformning både interiört och exteriört för alltid utan möjlighet till återställning.

Byggnaden har en bevarad tidstypisk utformning från 1880-talet med dekorerad gatufasad och slät gårdsfasad. Bebyggs gården försvinner en av få kvarvarande öppningar i Stockholms kvartersstuktur som visar hur byggnader utformades med gavlar och gatufasader. Det är viktigt att det syns då det tydligt visar hur byggnader utformades under 1880-talet. Samtidigt ger öppningar av det här slaget möjlighet till ljus, luftighet och en variation i gatubilden som snart inte finns kvar alls.

Många av 1880-talets gårdar var små. Den aktuella gården är större och öppen mot gatan och är därför ett undantag bland Stockholms 1800-talsgårdar. Att bebygga en del av den befintliga gården innebär att den ursprungliga gårdsytan minskar avsevärt och att grönskan mot gatan försvinner. I ett planarbete ingår att ta fram en kulturmiljöanalys och konsekvensbedömmning av projektet, så även i detta fall. Den kulturmiljöanalys och konsekvensbedömning som gjorts framhåller att den nya mindre gårdsytan som blir kvar är jämförbar med 1880-talets trängre gårdsmiljöer. Det saknar relevans i sammanhanget då trängsel inte är eftersträvansvärt. 1880-talets små gårdar bör inte framhållas som ett ideal i dagens stadsbyggnadsprojekt. Stadsbyggnadspolitiken vände sig emot dem redan på 1920-talet i och med byggandet av s.k. storgårdskvarter med stora gårdar. Även under senare decennier har stora gårdar varit ett ideal. Det är först de senaste 10-15 åren som dessa ytor börjat betraktas som exploaterbar yta istället för den gårdsmiljö de är tänkta att vara.

I planförslaget ingår också att vindsvåningen i grannhuset ska byggas om till två bostäder med sex takkupor placerade mot Högbergsgatan och Timmermansgatan. Även en mindre privat takterrass för en större lägenhet i den befintliga byggnaden föreslås mot gården i anslutning till intilliggande fastighet i norr.

Förslaget med takkupor och takterrass på det befintliga huset innebär negativa konsekvenser för byggnadens karaktär och kulturvärden. Takkupor på det här huset blir också extra framträdande eftersom det är ett hörnhus.

Kulturmiljöanalysen och konsekvensbedömningen kommer i många fall fram till att projektet har negativa konsekvenser för byggnadens ursprungliga karaktär och dess kulturhistoriska värde men argumenterar ändå för att man kan bortse från dessa. Det verkar som om undersökningens resultat först har bestämts och själva undersökningen därefter har genomförts. Det gäller framförallt argumentationen kring inbyggnaden av trapphusets fönster men även resonemanget kring fönster och takkupor.

Rivning pågår

Rivningar börjar bli en alltför vanlig del av Stockholms stadsbild. Tidigare i år revs stora delar av Ersta sjukhus på östra Södermalm. En sjukhuspark och två byggnader som passade in bland övrig bebyggelse har försvunnit och ska ersättas av en koloss som kommer att dominera omgivningen. Nog behöver sjukhus byggas om ibland men en skicklig arkitekt hade kunna få det att passa in. Jag skrev om hela projektet i maj 2015 och även i augusti 2017 där jag påpekar att planerna krockar med den planerade tunnelbaneentrén i Stigbergsparken.


Resultatet efter rivningarna vid Ersta sjukhus, oktober 2019

Nu har ytterligare en stor rivning inletts. Den här gången är det nära Medborgarplatsen som rivningen genomförs. Det är byggnaden som ligger vid Folkungagatan precis till väster om Katolska domkyrkan som nu skattar åt förgängelsen. Det är en kontorsbyggnad i betong och grått tegel med fem våningar byggd 1986.


Rivning i kvarteret Nattugglan på Södermalm, oktober 2019

Huset som rivs är inte vackert men det underordnar sig omgivningen och låter kyrkan dominera blickfånget när man går förbi på Folkungagatan. Det kan inte sägas om byggnaden som kommer istället. Den nya kontorsbyggnaden kommer att bli högre och gå längre ut mot gatan. Trots att ett litet torg ska skapas närmast kyrkan kommer det nya huset att dominera sin omgivning. Detaljplanen vann laga kraft för ganska precis en månad sedan och det dröjde inte länge innan rivningsarbetet satte igång. Jag skrev om det nya projektet för drygt tre år sedan i inlägget Misslyckat torg ska sälja in exploatering. Där tar jag också upp vilket resursslöseri det är med rivningar och allt avfall det orsakar. Det är värt att tänka på nu när rivningsvågen fortsätter i Stockholm.

Gårdagens satir är dagens verklighet

I korsningen mellan Rosenlundsgatan och Magnus Ladulåsgatan ligger Stockholmsverken. Det är stora tegelbyggnader som från början var gamla elverkstäder men sen blivit kontor.

1897 hade Elektriska byrån Luth & Rosén sin första fabrik färdig på platsen och 1930 övertog konkurrenten ASEA aktiemajoriteten i bolaget. Luth & Rosén fanns kvar som dotterbolag till 1940, då det inordnades i ASEA under namnet Stockholmsverken. Tillverkningen i fabriken på Södermalm lades ner 1968.


Gjuteriet från 1906, ritat av Georg A Nilsson och Ivar Nyqvist.


Spåren efter tidigare byggnader finns kvar i fasaderna och nyare hus har anpassats arkitekturmässigt till de äldre.

2016 flyttade de stora hyresgästerna SEB och American Express ut från lokalerna och AMF Fastigheter som äger området ville då göra något nytt för att locka nya hyresgäster.

Totalt byggs en yta på 23 000 kvm om. 20 000 kvm blir kontor och 3 000 kvm blir handel och restaurang. Fasader, entréer och trapphus renoveras och två stängda gårdar öppnas upp. Det blir också ett minitorg i korsningen Rosenlundsgatan och Luthéns gränd. Idén att öppna upp kvarterets stängda gårdar är bra. Det blir säkert trevliga utrymmen tillsammans med torget. Spår av historia kan ses i tegelfasaderna där spår av äldre byggnader finns kvar. Förhoppningsvis får sånt finnas kvar. Ny belysning ska skapa stämningsfulla platser och framhäva kvarterens historia, så ambitionen verkar finnas. När allt är klart ska ca 35 företag och 2 500 personer kunna arbeta här.


Arbetet med en av innergårdarna är i full gång.


Förhoppningsvis får den gamla industrikänslan vara kvar med skorsten och allt.

Problemet är att man försöker göra det lite för trendigt. För alla vet ju att det som är superinne just nu, snabbt blir ganska töntigt. En av de nya hyresgästerna är The Park och de verkar ha tagit hjälp av den fiktive affärsmannen, managementkonsulten och kulturstrategen Percy Nilegård från bl.a. tv-serien NileCity 105,6. The Park är nämligen "ett ekosystem av kreativa näringar, innovationskraft och inspiration". I Stockholmsverken ska det ha ett co-workinspace som ska bli ett levande kluster och ett café med loungeyta. De kommer också att ordna "inspirational breakfasts" med bl.a. en businesshypnotisör som visar vilka möjligheter som finns för de med "rätt mindset".

Med det hoppas de skapa en ny social scen i kvarteret. Vad det nu innebär.


Den fiktive karaktären Percy Nilegård spelad av skådespelaren Johan Rheborg.
Foto: SVT / Öppet arkiv

Alla dessa ord låter som om de kommer från en sketch av humorgrupperna Hassan eller Killinggänget. Men det kanske är så, det vi skrattade åt för 20 år sedan är dagen verklighet. En sak är i alla fall säker. Det kommer vara lätt att göra parodi på 2019. Bland de övriga hyresgästerna i Stockholmsverken finns bland andra e-sportarna Ninjas in Pyjamas och ett veganfik så att precis alla fördomar mot dagens Södermalm uppfylls.

Struntar man i hyresgäster som är imponerade av sig själva blir satsningen säkert bra med totalt 1350 kvadratmeter torg och gårdar samt 6 nya restauranger. Reklambilderna ser ju fina ut i alla fall.

Magnus Eriksson


Ska Stockholm bryta mot sina egna miljömål?

Längs Lundagatan på Södermalm planeras för 16 radhus. Om husen byggs kommer det att försämra luftkvaliteten längs gatan så mycket att gränsvärdena i Stockholms egna miljömål överskrids. Ska staden trots det låta bygga husen och därmed bryta mot sina egna miljömål?

Mellan Ringvägen och Varvsgatan går Lundagatan. Nästan hela vägen är gatan uppdelad i två parallella sträckningar, kallade nedre och övre Lundagatan. Mellan dessa båda sträckningar finns en slänt med träd, buskar och gräs. Slänten ska enligt det planförslag som nyligen var ute på samråd bebyggas med 16 stadsradhus i olika storlek med tre våningar i suterrängläge.


Flygbild med området markerat. Bild: Stadsbyggnadskontoret

Längs Lundagatans norra del finns kv Marmorn med flerbostadshus byggda på 1930-talet. De är blåklassade av Stockholms Stadsmuseum vilket innebär att kvarteret har ett så högt kulturhistoriskt värde att det uppfyller kraven för byggnadsminnesmärkning. I plan­handlingarna konstateras att slänten som enligt förslaget ska bebyggas "är en planerad del av en helhetskomposition. Den utgör en del av den gröna krans som omger och lyfter fram kv. Marmorn som byggts enligt stadsplaneidealet 'hus i park'." Slänten mellan övre och nedre Lundagatan är alltså en del av denna kulturhistoriskt viktiga miljö och att bebygga den skulle allvarligt skada områdets kulturhistoriska värden.


Situationsplan med de 16 radhusen längs övre och nedre Lundagatan.
Bild: Utopia / Stadsbyggnadskontoret


Illustration på radhusens fasad med tre våningar mot nedre Lundagatan.
Bild: Utopia / Stadsbyggnadskontoret

I slänten finns ca 75 träd, bl.a. lönn, alm, ask och björk. Trädens naturvärden framhålls tydligt i planhandlingarna. Både alm och ask är hotade arter som på grund av sin utsatthet är rödlistade. Det är också troligt att slänten fungerar som spridningskorridor mellan Högalidsparken och Skinnarviksparken som finns väster respektive öster om planområdet. Om slänten bebyggs kommer de träd och den övriga växlighet som finns där till största delen försvinna. Den växtlighet och de åtgärder som föreslås som kompensation för den försvunna vegetationen är helt otillräcklig. Som ersättning ska ett mindre träd planteras på varje bostadsgård mot nedre Lundagatan. På terrasserna mot övre Lundagatan ska ytan närmast gatan ha en planteringsbar överbyggnad där buskar kan planteras.

På nedre Lundagatan planeras bebyggelsen vara i tre våningar vilket kommer göra att den delen av Lundagatan blir till en korridor på ett helt annat sätt än vad som är fallet idag. Det tillsammans med den minskade växtligheten får till följd att luften på den delen av gata blir sämre. Enligt den analys som avdelningen Stockholms Luft- och Bulleranalys på Miljöförvaltningen gjort kommer halterna av partiklar och kvävedioxid bli förhöja om radhusen byggs jämfört med om planerna inte genomförs. Halterna håller sig under de nationella kraven men Stockholm har infört egna strängare miljömål och halterna av kvävedioxid kommer bli så höga att de överskrids.

Planhandlingarna föreslår här att tilluften i de nya radhusen tas in via fasader som vetter mot övre Lundagatan för att på så sätt ge förutsättningar för en god inomhusmiljö. Men ingenstans i planbeskrivningen nämns hur det är tänkt att göras i de befintliga bostäder som redan finns längs nedre Lundagatan. De kommer i lika hög grad att påverkas av den försämrade luften.

På Stockholms hemsida kan man läsa att "Stockholm är en av de ledande miljöstäderna i Europa. Vår ambition är en klimatsmart stad med hållbar användning av energi och transporter, ren luft och rent vatten och där det är enkelt att välja en miljövänlig livsstil."

Miljöfrågor är viktiga och det är bra att Stockholm sätter upp mer långtgående miljömål än de nationella miljökvalitetsnormerna. Men om det inte bara ska vara tomma ord går det inte att strunta i dem när det passar. Om projektet med de 16 radhusen genomförs i sin nuvarande form kommer Stockholms Stad att bryta mot sina egna miljömål och därmed förlora all trovärdighet i miljöfrågor.

Malongenparken

När ett område är så poulärt att dess gräsytor beläggs med konstgräs för att klara besökstrycket borde stadsplanerare slå vakt om de parker som finns där. Istället är de beredda att offra en välanvänd park för 20 lägenheter och ytterligare kommersiell verksamhet av samma sort som det redan finns gott om i närheten. Detta i ett läge när det är parker det är brist på.

I ett tidigare blogginlägg skrev jag om hotade parker på Södermalm. En av dem är Malongenparken i närheten av Nytorget, alldels invid Renstiernas gata. Större delen av parken används som hundrastgård där hundar kan springa fritt i ett ingägnat område. I parken planeras för ett bostadshus med ca 20 hyreslägenheter och publika lokaler i botten. Samrådet för projektet har nyligen avslutats. I planhandlingarna beskrivs Malongenparken som liten och anonym, som om det skulle vara något negativt. Istället är det en positiv egenskap för de som i lugn och ro vill besöka parken.


Malongenparken och dess hundrastgård invid Renstiernas gata, Mars 2018


Illustration från samrådshandlingen på den planerade bebyggelse i Malongenparken.
Bild: Belatchew arkitekter / LAND arkitektur / Stadsbyggnadskontoret).

Planerna beskriver på ett slarvigt sätt de träd som finns på området och det är svårt att förstå hur allt som planeras ska kunna få plats eller förverkligas. Förutom det planerade huset ska det få plats parktorg, uteservering, cykelparkering och en platsspecifik möbel. Dessutom ska Malongenparken omgestaltas till en plats för vistelse och aktivitet med "adderade funktioner som exempelvis pingisbord". Allt detta på en yta som inte är mer än ca 18 meter bred. Planerna är oklara och försöker få in för mycket på liten yta.


Hela området från Nytorget till Vita Bergen är ett område med kulturhistoriskt värde. Detalj ur Stockholms Stadsmuseums klassificeringskarta.

Hela området från Nytorget till Vita Bergen, där Malongenparken ingår, är ett område med kulturhistoriskt värde. Hänsyn har inte tagits till kringliggande bebyggelse som är klassat som kulturreservat med hus från 1700-talet i sin östra del. Den bebyggelse som tillkom på 1990-talet vid Nytorget tar betydligt större hänsyn till platsens karaktär och historia än det liggande förslaget som inte uppfyller kravet på att en ny byggnad ska samverka med omgivande bebyggelse och stadslandskapet, även om Stadsbyggnadskontoret själva menar att det är så. Att fasaden mot Nytorget delas upp i två volymer kommer inte göra att byggnaden ser mindre ut då den totala höjden ändå är sex våningar. De två mindre volymerna kommer bara upplevas som utskjutande delar av den större byggnaden som sträcker sig långt högre än intilliggande bebyggelse på gatan Nytorget.


Illustration från planhandlingarna som jämför höjden på befintlig bebyggelse med de utskjutande partiet på det planerade huset. Bild: Belatchew arkitekter/Stadsbyggnadskontoret


Bebyggelsen mellan Nytorget och Malongenparken med parken i fonden, Mars 2018. Jämför med volymstudien på bilden ovan.

Att allt fler ytor blir s.k. hårdgjorda ytor minskar markens möjlighet att ta upp vatten vid kraftigt regn och bidrar till att temperaturen höjs. Grönska spelar en stor roll i stadsmiljön.  Ett träd dricker 500-700 liter vatten per dag, tar ner koldioxidhalten, minskar buller och binder partiklar som finns i luften. Lägre vegetation har samma egenskaper även om mängden vatten är mindre. Att växter tas bort har alltså större påverkan på miljön än att bara grönskan försvinner. Att själva Nytorget belagts med konstgräs för att tåla besökstrycket talar sitt tydliga språk och borde vara en signal till Stockholm stad att vara rädd om de grönytor som finns kvar, stora så väl som små.

Den planerade bebyggelsen innebär att hundrastgården på platsen försvinner. Det är innerstadens enda rastgård för hundar med en mankhöjd på max 35 centimeter och en av få kvarvarande, ickekommersiella mötesplatser. Att den nya bebyggelsen planeras att få publika lokaler som restaurang eller café är inte en fullgod ersättning. Det är kommersiella träffpunkter av en typ som det redan finns väldigt många av i det aktuella området.

Att en ny plats för hundrastgård ska utredas hjälper inte. Visa av erfarenhet vet vi att löften av den typen nästan aldrig ger full kompensation och ofta drar ut på tiden. Det finns få lämpliga platser för en ny hundrastgård i närområdet och oavsett var den placeras ökar trycket på den parken.

Dessutom finns planer på ytterligare exploatering precis i närheten. På Nytorgsberget i korsningen Renstiernas gata och Skånegatan planeras 30 bostadsrätter och i Nytorgets södra del planeras 50 bostadsrätter. De båda projekten ligger 100 respektive 140 meter från Malongenparken och är även de inom samma kulturhistoriskt värdefulla område. En helhetssyn måste till så att exploateringen inom ett litet område inte blir för stor. Enskilda planer måste sättas in i hela sitt sammanhang.


Området kring Nytorget där tre byggprojekt planeras på en minuts gångavstånd från varandra. Bild: hitta.se med mina markeringar i rött.

Mark utan hus anses numera inte längre ha något värde, inte ens om det är en park. Raden av parker och grönområden i Stockholm som bebyggs börjar bli lång. Den här typen av miljöer och öppningar i stadsbilden blir allt mer ovanliga. I planhandlingarna framhålls att platsen tidigare delvis varit bebyggd och att parken tillkommit någon gång efter 1971 då den bensinmack som fanns på platsen lades ner. Det används subtilt som ett argument att åter bebygga platsen. Men sedan parken tillkommit har området förtätats och trycket på områdets parker har ökat. Numera är behovet av parken stort. Argumentet att platsen tidigare varit bebyggd saknar därför relevans.

Ekonomiska bedömare menar att antalet påbörjade bostäder i Sverige har ökat kraftigt de senaste åren, till vad de menar är ohållbara nivåer. Flera byggföretag har redan rapporterat betydande minskningar i försäljningen samtidigt som många nya bostäder väntas komma ut på marknaden under 2018.

Att i ett läge där konjunktur och efterfrågan viker planera för ytterligare bebyggelse är felaktigt. Huset i Malongenparken ska förvisso bli hyresrätter men andra nyproducerade hyresrätter på Södermalm har fått hyresnivåer som enbart vänder sig till en extremt välbärgad kundkrets. Det finns inget som tyder på att hyresnivåerna i det här fallet kommer att bli rimliga. Och det i ett läge när överutbudet av dyra bostäder riskerar att stjälpa hela ekonomin.

Hotade parker

I takt med att Stockholms befolkning växer ökar trycket på stadens parker. Istället för att värna de parker som finns kvar kommer politiker och stadsplanerare med nya planer på att bebygga park efter park.

Det är fascinerande att politiker och stadsplanerare så ivrigt talar om behovet av parker men samtidigt inte ser dem som platser för rekreation utan som platser möjliga att exploatera. Just nu finns det mer eller mindre långt gångna planer på att bygga i fyra parker på Södermalm. I en femte pågår redan byggnationen.

I Malongenparken planeras för 20 hyresrätter med plansamråd i mars och februari 2018, i Bergsgruvans park planeras för cykelgarage och bostäder, i Johan Helmich Romans park har planarbetet för att bebygga den med bostäder återupptagits och i Tjurbergsparken planeras för 80 hyresrätter. I den sistnämnda verkar det medvetna förfallet påbörjats genom att klotter inte längre saneras. Det är ett sätt att få platsen otrevlig och otrygg. Tryggheten anges också som argument för att bebygga parken. Missbrukarna ska på så sätt välja att flytta sig till någon annan plats. Men det finns många exempel på att missbrukare inte drar sig för att uppehålla sig nära bostäder eller där många människor rör sig. Vid Tjurbergsparken finns redan hundratals bostäder. Att ytterligare 80 lägenheter skulle få dem att flytta på sig förefaller osannolikt. Just det medvetna förfallet var också tydligt i den västra delen av Rosenlundsparken där byggnationen nu pågår för fullt.


Parker på Södermalm som bebyggs eller hotas av bebyggelse. Från vänster:  Bergsgruvans park, Rosenlundsparken, Johan Helmich Romans park, Tjurbergsparken  och Malongenparken. Bild : Google Maps (med mina markeringar)

När parker och grönområden bebyggs brukar det kompenseras genom att ett annat grönområde rustas och görs tillgängligt. Det kallas grönkompensering. I praktiken innebär det emellertid inte så mycket kompensering eftersom det ofta är åtgärder som ändå hade behövt göras, tex att rusta upp en lekpark eller ett slitet torg.

För några år sedan lanserades begreppet pocketpark. Det innebär en liten yta av grönska som på det sättet, trots sin lilla storlek, kunde betraktas som en park. Genom att kalla fler områden för park kunde också fler människor anses bo nära en sådan trots att antalet parker och grönområden blev mindre. Nu är ordet pop up-park på modet. Det ska vara en tillfällig park men är i praktiken mest några solstolar som ställs ut på en konstgräsmatta.

I takt med att Stockholms befolkning växer ökar trycket på de parker som finns. Parkerna används mycket och slits hårt. I vissa fall har det lösts med åtgärden att ersätta riktigt gräs med konstgräs. Tanken att låta bli att bebygga parker verkar inte ha slagit våra politiker.

Station Sofia - När olika planer krockar med varandra

När stadsplanering sker utan samordning kan det få oanade konsekvenser. Det kan leda till att olika planerade byggprojekt krockar med varandra. Stigbergsparken på Södermalm är ett exempel där en plan tänker sig att bygga i parken medan en annan förutsätter att parken finns kvar.


Förslag på ny placering av entré- och biljetthall vid station Sofia. Bild ur Stockholms läns landstings kompletterande samråd för tunnelbana till Nacka och Söderort.

Det planeras för en ny tunnelbanestation i Stigbergsparken. Det är stationen Sofia som ska ligga där. Det ska bli en 800 kvadratmeter stor och tre våningar hög byggnad mitt i parken som det inte blir så mycket kvar av om planerna genomförs. Men det finns också ett annat problem. Planerna på en t-banestation i Stigbergsparken krockar nämligen med den kommande utbyggnaden av Ersta sjukhus. Stigbergsparken ligger visserligen utanför planområdet för Ersta sjukhus men detaljplanen förutsätter ändå att den ska finnas kvar.

I maj 2015 skrev jag så här om Stigbergsparken och utbyggnaden av Ersta sjukhus:

Den nuvarande sjukhusparken försvinner nästan helt. Kvar bli bara två små innergårdar. Parken ersätts av att terrasser på huvudbyggnaden glasas in och blir till s.k. "trädgårdsrum". [...] Enligt min uppfattning är det en tam ersättning för en förlorad sjukhuspark. Stadsbyggnadskontoret tänker sig också att Stigbergsparken bredvid Folkungagatan ska fungera som "ny sjukhuspark". I planhandlingarna skrivs "ny sjukhuspark" just så, med citattecken. Vad menas med det? Att en allmän park utanför planområdet ska ersätta den försvunna sjukhusparken, fast ändå inte?


Men nu planeras det alltså för en stor byggnad i Stigbergsparken för tunnelbanans räkning samtidigt som planerna för Ersta sjukhus fortfarande gäller. Det går inte att både använda Stigbergsparken som "ny sjukhuspark" och samtidigt bygga bort den med en tunnelbanestation. De båda planerna krockar med varandra.


Dagens bild

Jag fick syn på ett offentligt meddelande om Johan Helmich Romans Park på ett elskåp när jag gick på stan, ett meddelande jag tycker förtjänar att spridas vidare. Då ökar nämligen sannolikheten att den tänkta mottagaren läser det. Det är signaturen Edvard som talar om sin åsikt för Beslutsfattare och alla andra som passerar elskåpet.


Liljeholmsbadet kan räddas om viljan finns

Att Liljeolmsbadet bara 15 år efter en totalrenovering är i så dåligt skick att det måste stängas omedelbart är inget annat än en skandal vad orsakerna än är. Om renoveringen var dåligt genomförd borde det ha uppmärksammats och åtgärdats redan då. I annat fall har stadens underhåll av det 86-åriga badet de senaste 15 åren varit så dåligt att det borde få rättsliga följder.

Liljeholmsbadet ligger i Liljeholmsviken vid Hornstulls strand på Södermalm. Det är en liten träpaviljongen med koppartak vars bassäng ingår i en pontonkonstruktion av armerad betong som är sammanfogad av ihåliga sektioner. Överbyggnaden av trä har takstolar av järn och mot vattnet finns en smal altan.

Arkitekt var Gunnar Leche och konstruktör var Gustaf Heijkenskjöld som bland mycket annat även var simhallskonstruktör. Liljeholmsbadet är hans mest kända badhuskonstruktion. Badhuset byggdes i Nyköping och bogserades till Liljeholmsviken i maj 1930. Badet är grönklassat av Stockholms stadsmuseum.



Liljeholmsbadet, September 2016

Den 17 Augusti meddelade kommunen att Liljeholmsbadet skulle stängas med omedelbar verkan eftersom byggnaden är i dåligt skick och utgör en säkerhetsrisk.

–Såväl renovering, om den ens är möjlig, som nybyggnad är mycket kostsamt. Det handlar om 100-tals miljoner kronor, bland annat för att det inte finns någon grund att bygga på, säger Åsa Öttenius, fastighetsdirektör i Stockholms stad i ett pressmeddelande.

Någon kalkyl har ännu inte gjorts vare sig för en totalrenovering eller nybyggnation så var siffran 100-tals miljoner kommer ifrån är oklart. Kommunens plan kan vara att summan ska bli en sanning som får opinionen att ifrågasatta om anläggningen är värd pengarna.


Liljeholmsbadet sjönk 1950. Foto: Stockholmskällan / SvD / John Kjellström

1950 sjönk anläggningen men bärgades. Då renoverades och moderniserades badet. Kunde man rädda badet då kan man rädda det nu om den politiska viljan finns.

Efter ungefär 40 år, i början av 1990-talet, reparerades badet ingen då man på nytt var orolig för att anläggningen skulle sjunka. En ytterligare och större renovering genomfördes 2001 då badet bogserades iväg till Beckholmen och lades i en torrdocka. Den renoveringen kostade 2,5 miljoner kronor och beräknades hålla i 30 år.

Att Liljeholmsbadet bara 15 år efter en totalrenovering är i så dåligt skick att det måste stängas omedelbart är inget annat än en skandal vad orsakerna än är. Om renoveringen var dåligt genomförd borde det ha uppmärksammats och åtgärdats redan då. I annat fall har stadens underhåll av det 86-åriga badet de senaste 15 åren varit så dåligt att det borde få rättsliga följder. Byggnaden är kommunal och därmed kommuninvånarnas egendom. Att så snabbt låta badet förfalla är inget annat än slöseri med befolkningens tillgångar.

Förmodligen vill staden bli av med badet för att spara pengar eftersom det är många dyra projekt som pågår eller planeras just nu. Politikerna brukar annars gärna tala om mötesplatser och målpunkter men då handlar det om kommersiella verksamheter som ger staden hyresintäkter. En mötesplats och målpunkt som kostar pengar är därför inte lika intressant även om det behövs i en alltmer kommersialiserad stad.

Många har dock engagerat sig i badets framtid. Föreningen Liljeholmsbadets vänner ifrågasätter inte att allvarliga skador, som kräver åtgärder, finns på badet. Men innan några drastiska beslut genomförs så måste en ny, genomgripande och öppen redovisning av renoveringsbehovet och vilka kostnader det faktiskt handlar om, göras.

– Vi har studerat underlaget med hjälp av ett antal mycket meriterade arkitekter och betongexperter och vi kan konstatera att det finns alternativa konstruktioner som är både mindre kostsamma och mer hållbara än den nuvarande, säger Liljeholmsbadets vänners ordförande Stefan Lundström i ett pressmeddelande från föreningen.

Deras ännu mycket ungefärliga kostnadsbedömning, är att renoveringen istället skulle kunna landa ner mot 30-50 miljoner kronor. Det är fortfarande mycket pengar, men det finns många anledningar till att bevara denna flytande klenod.


Liljeholmsbadet 1930 med originalfönster. Foto: SvD / TT

Det flytande varmbadhuset är numera unikt. När det byggdes fanns flera flytande badhus i Stockholm eftersom många enkla lägenheter saknade badrum men nu finns bara Liljeholmsbadet kvar. Anläggningen är alltså inte bara ett litet badhus utan även arbetarklasshistoria och hygienhistoria som visar hur livet i Stockholm en gång var. Renoveras badet ges också tillfälle att återställa de eleganta höga fönster som fanns från början. De finns troligen bevarade i de nuvarande väggarna.


Den här texten skrevs tillsammans med min bror.


Bussterminalen i Katarinaberget

Trots att det saknas en färdig detaljplan för en ny bussterminal vid Slussen har arbetet men Nya Slussen redan startat. Det visar att politikerna redan bestämt sig för vad de tänker göra när det gäller bussterminalen utan att invänta synpunkter och kritik. Frågan är om de kommer att ta hänsyn till den kritik som riktats mot bussterminalens utformning. Kritik som är värd att ta på allvar då den pekar på många brister i brandsäkerheten.

Samrådet för den planerade nya bussterminalen i Katarinaberget vid Slussen avslutades nyligen. Den förra detaljplanen för samma bussterminal upphävdes av Mark- och Miljödomstolen 2013. Stockholms Stad överklagade domen men i april meddelade Mark- och Miljööverdomstolen att den inte beviljade prövningstillstånd.

I den nya planen är bussterminalen något mindre än tidigare med färre platser för bussarna eftersom det nu planeras för tunnelbanans utbyggnad till Nacka. Men den långa in- och utfartsrampen mellan Stadsgårdsleden och bussterminalen är kvar. För att komma in i terminalen måste bussarna korsa alla trafik på Stadsgårdsleden. Utfarten ser däremot ut att gå smidigare, förutsatt att ingen buss samtidigt är på väg in i terminalen eftersom deras vägar korsas.


Skiss över den planerade bussterminaeln. Bild: Link arkitektur


Illustration över infarten till bussterminalen från Stadsgårdsleden.
Bild: Foster+Partners och Berg Arkitektkontor

Terminalens huvudentré kommer att placeras mellan Thor Modéens Trappor och den nuvarande tunnelbaneentrén. Men det kommer också att byggas en gång mot tunnelbanan och dess entré på Götgatan och en förbindelsegång till innerstadsbussarna och Saltsjöbanan. Även i bussterminalens östra del kommer en entré att byggas.


Platsen för den planerade huvudentrén, Juli 2016


Rivning av Katarinavägen, Juli 2016


Förberedande arbeten där det tidigare var en bensinmack, Juli 2016

Mycket av den kritik som riktats mot bussterminalen i Katarinaberget är just att den är inne i ett bergrum med alla de risker det medför. Det händer ibland att bussar börjar brinna och om det sker inne i terminalen är utrymningsmöjligheterna stark underskattade. Till exempel anges in- och utfartsvägen för bussar som utrymningsväg men med tanke på den mängd bussar som kommer att trafikera terminalen är risken stor att den vägen blockeras av stillastående bussar. För att inte tala om alla människor som ska utrymma de bussarna och då är i vägen för människorna inne i terminalen som försöker ta sig ut. Vänthallen ska vara en egen brandcell separerad från trafikytan om en buss börjar brinna där. Men kritikerna påpekar att avsikten i planen är att en evakuering ska kunna ske mellan de båda delarna. Hur människor ska kunna röra sig mellan bussterminalens olika brandceller samtidigt som hetta och rök inte ska kunna spridas är oklart.

Det finns inget som tyder på att politiker och tjänstemän i Stockholms Stad i någon större grad tänker bry sig om inskickade synpunkter. Arbetet har nämligen redan påbörjats, även om det än så länge bara är förberedande arbeten inne i Katarinaberget. Annat är det med Katarinavägen som redan är avstängd och med Slussen där rivningen pågår för fullt. För att Nya Slussen ska fungera måste bussterminalen byggas i Katarinaberget. Planen för Nya Slussen och bussterminalen är så tätt sammanlänkade att det borde ha varit en och samma detaljplan Det är därför mycket tydligt vad politikerna i Stadshuset tänker ta för beslut, oavsett vilken kritik som förs fram mot planen.

Misslyckat torg ska sälja in exploatering

Vid första anblick kan ett planförslag se bra ut när det handlar om att skapa en öppen plats och att låta en kyrka framträda mer i gatubilden. Men vid närmare granskning visar det sig att planerna handlar om ökad exploatering och att resultatet riskerar att bli det motsatta jämfört med hur det presenteras.

Folkungagatans västra del mellan Götgatan och Folkungatrappan anses felaktigt vara en öde och bortglömd plats trots att den ligger mitt i ett av Stockholms mest intensiva och folkrika områden. Medborgarplatsen ligger ett stenkast bort och i korsningen mot Götgatan rör sig mängder av människor. Även på den här delen av Folkungagatan rör sig många människor, fler än på många andra platser i Stockholms innerstad, bl.a ner till biografen Filmstaden Söder med sina tio salonger. Platsen är inte en av Stockholms charmigaste platser och är bullerutsatt då en av Söderledens utfarter finns här. Gatubilden domineras här av Medborgarhusets baksida där turnébussar brukar stå parkerade vid konserter. På andra sidan gatan domineras blickfånget av Sant Eriks katolska domkyrka, också känd som Katolska domkyrkan.


Snedbild från norr över kvarteret Nattugglan där Katolska Domkyrkan ligger hämtad från Stadsbyggnadskontorets samrådshandling.

Katolska Domkyrkan byggdes i början av 1890-talet efter ritningar av arkitekt Axel Gillberg och hör till Domkyrkoförsamlingen, Sveriges största katolska församling.  I början av 1980-talet byggdes kyrkan till med bl.a. ett nytt kyrkorum och en klockstapel. Då byggdes också det annex i två våningar som finns bredvid kyrkan. Det är det s.k. Ceciliahuset, ett bostadshus som hör till församlingen. Utseendemässigt är det anpassat till kyrkan genom sin röda tegelfasad och i skala underordnar det sig tydligt kyrkan och låter den fortsatt vara den framträdande byggnaden. Precis väster om kyrkan och vägg i vägg med Ceciliahuset ligger en kontorsbyggnad i betong och grått tegel med fem våningar byggd 1986. Kyrkobyggnaden med dess tillbyggnader inklusive Ceciliahuset är blåklassat av Stockholms Stadsmuseum medan kontorsbyggnaden ännu inte fått någon klassificering.


Katolska domkyrkan på en arkivbild från mars 2016 med Ceciliahuseet och kontorshuset till höger. (I maj 2016 pågår renovering av kyrkan och Ceciliahuset är dolt bakom byggbodar.)


Kontorshuset som enligt planen ska rivas. Ceciliahuset är dolt bakom de blå byggbodarna.

Ett planförslag som nu är ute på samråd går ut på att riva både kontorsbyggnaden och det lilla bostadshuset "Ceciliahuset". På platsen bredvid kyrkan ska det skapas ett litet torg, eller "platsbildning" som det kallas i planförslaget. Det gamla kontorshuset ska ersättas av ett nytt och flera våningar högre kontorshus. Förlusten av de rivna bostäderna ska ersättas med en påbyggnad med upp till tre nya våningar på en av kyrkans övriga tillbyggnader. Torget är tänkt att skapa mer rymd runt kyrkan och låta den framträda i gatubilden men ska också tillgodose "behovet av en mötesplats i anslutning till kyrkan och den nya kontorsbyggnaden". Vid det lilla torget planeras också, som alltid, för publika lokaler och en uteservering.


Illustration över planförslaget i en vy från Medborgarplatsen hämtad från Stadsbyggnadskontorets samrådshandling. Notera att trappan ner till Södermalmsallén saknas på bilden.

Jag ifrågasätter inte Domkyrkoförsamlingens behov av en öppen yta, det är trångt framför kyrkan, men det finns nackdelar med planerna.

Miljömässigt finns det inget som försvarar en rivning. Den mängd utsläpp och avfall det medför kan inte vägas upp hur miljövänlig den nya byggnaden än blir. En byggnad som inte är äldre än 30 år kan inte heller vara i så dåligt skick att det motiverar en rivning. Inomhusmiljön uppges vara dålig men om det går att ha fungerande kontor i byggnader från och 1700-talet som i Gamla Stan och i byggnader från 1920-talet som Stockholms Stadshus så borde det inte vara omöjligt att få till en fungerande inomhusmiljö i en kontorsbyggnad från 1986.

Den nya kontorsbyggnaden kommer att bli mycket större än den befintliga, både på bredden och höjden. Den nuvarande byggnaden går inte ända fram till Folkungagatan men det kommer den nya att göra. Den nya byggnaden blir också flera våningar högre än den gamla vilket gör att den, även om det blir en öppen plats emellan, kommer att tränga in kyrkan såväl som bostadshusen bakom. Det nyligen renoverade kontorshuset på Västgötagatan höjdes och försågs med glasvåningar för utsikt på taket. Samma planer finns nu för det här projektet men med ytterligare höjd. Det kommer effektivt att skymma Västgötagatans nybygge.


Illustration över fasaderna mot Folkungagatan enligt planförslaget. Bild från från Stadsbyggnadskontorets samrådshandling.

Planförslaget kan vid en första anblick se positivt ut. Att skapa ett litet torg, ser trevligt ut på de glättiga bilderna. Men sådana bilder visar sällan hur verkligheten kommer att se ut.  Den lilla öppna platsen kommer att ligga i norrläge och många tider på året skuggas av omgivande bebyggelse, speciellt när byggnaden bakom byggs på och det nya kontorshuset blir högre än idag. Det är lätt att se att torget enbart är till för att sälja in projektet med vackra reklambilder som inte visar den framtida verkligheten. I grunden handlar förslaget inte om att skapa ett torg, en öppen plats eller att få en bra inomhusmiljö. Det handlar om att exploatera en attraktiv del av Stockholm och öka kontorsytan för att få ökad ekonomisk vinst.


Snedbild på förslaget hämtad från Stadsbyggnadskontorets samrådshandling. (Bilden är beskuren.)

Istället för att riva borde de befintliga byggnaderna få vara kvar. Ur miljösynpunkt är det mycket bättre att renovera hus som redan finns än att riva och bygga nytt. För att tillgodose kyrkans behov av en samlingsplast skulle den del av kontorsbyggnaden som är närmast Folkungagatan kunna rivas. Det skulle skapa en större öppen plats som inte är så undangömd som i planförslaget. Anledningen till att kontorsbyggnaden anses vara så ful är den grå färgen. Tegel brukar annars anses vara ett vackert material. Efter en renovering och med en ny färg på fasaden skulle upplevelsen av huset bli helt annorlunda.

Skenande kostnader för Nya Slussen

Den beräknade kostnaden för att bygga Nya Slussen ökar hela tiden och nya beslut som godkänner det fattas. Det är inte bara ändringar i projektet efter expertgruppens granskning som orsakar kostnadsökningen. Det ursprungliga beslutet fattades på otillräckliga grunder och med dålig kunskap om svårigheterna i projektet. Men istället för att backa fortsätter det politiska prestigeprojektet och kostnadsökningar i miljardklassen godkänns.

Slussen är som alltid ständigt aktuell och trots att politikerna redan gått ut med att det är "full gas" i projektet återstår beslut som ska fattas. Ett av besluten är det reviderade genomförandebeslutet som bl.a. innehåller investeringsutgifter på 12,1 miljarder kronor och investeringsinkomster på 2,2 miljarder. Beslutet togs i Exploateringsnämnden i somras och kommunfullmäktige väntas fatta beslut inom några veckor.

Projektets investeringsinkomster utgörs främst av medfinansiering från externa parter, där medfinansiering av bussterminalen i Katarinaberget utgör knappt hälften. Stockholms Läns Landsting ska stå för 25 % av den beräknade totala kostnaden för bussterminalen på 1,43 miljarder kronor och Stockholms Stad för lika mycket. Resten bidrar staten med.  Men vi ska komma ihåg att det ännu inte finns någon godkänd detaljplan för bussterminalen. Samråd planeras att hållas nu under hösten 2015.

När det förra genomförandebeslutet togs 2010 beräknades projektets totala investeringsutgifter till 8 miljarder kronor. Vid senaste valet sades från politiskt håll att Nya Slussen skulle kosta 10 miljarder kronor. Det nya genomförandebeslutet innebär kostnader på ytterligare drygt 2 miljarder. Det är en kraftig ökning på bara några år. Den har flera orsaker. Bl.a. påpekade expertgruppen som granskade hela projektet i vintras att risktillägget, dvs att ta höjd för oförutsedda kostnader, var alldeles för lågt. Andra orsaker till kostnadsökningen är att planerade besparingar inte lyckats, planarbetet med bussterminalen och att hela projektet med Nya Slussen förskjutits samtidigt som dess omfattning utökats.

I Exploateringskontorets tjänsteutlåtande om det reviderade genomförandebeslutet står det svart på vitt att "som grund för det nu gällande genomförandebeslutet fanns en värdering av då kända osäkerheter och risker, en värdering som med dagens kunskap om projektet har visat sig i vara kraftigt underdimensionerad". Där står också att "kunskapen om projektet idag är större avseende projektets tekniska utmaningar".


Framtidsvision som visar hur det inte kommer att se ut.
Bild: Fosters+ Partners och Bergs Arkitektkontor

Kostnaden för de planerade glashusen på Södermalmstorg ingick inte i genomförandebeslutet från 2010. Det var bara kostnaderna för den underliggande tunnelkonstruktionen som var med. Själva byggnaderna skulle byggas och betalas av någon annan. Men nu "har det blivit uppenbart att det är en fördel om byggnaderna och tillhörande undermarksfunktioner projekteras och byggs integrerat med resten av projektet". Om planeringsarbetet hade gjorts ordentligt från början så hade det redan då varit tydligt att byggnaderna är en del av hela projektet. Det är också så det presenterats för allmänheten. Hur glashusen ska se ut är inte heller bestämt ännu. Det ska tas fram i ett eget gestaltningsprogram. Staden har under flera år presenterat bilder på glashusen när de propagerat för Nya Slussen. De har alltså visat hur det inte kommer att se ut.

Det är uppenbart att beslutet att anta detaljplanen om Nya Slussen fattades på grunder som var otillräckliga. Projektets komplexitet var inte ordentligt utredd, kostnader räknades bort och risker förminskades. Vi fick inte veta de verkliga kostnaderna. Nu ska ett nytt beslut om kostnaderna tas. Vad är det inte vi får veta den här gången?


Dagens Bild


Kolingsborg, Juli 2015

Ingen kan väl ha undgått att Kolingsborg vid Slussen inför kommande rivning håller på att täckas med graffitimålningar. Jag har inget emot graffiti på rätt plats. Kolingsborg är fel plats. Det uppfattas dessutom som en ren provokation mot oss som vill renovera och bevara Slussen. En provokation som dessutom enligt uppgift kostar en miljon kronor att genomföra. Extra provocerande blir det att samtidigt som Kolingsborg håller på att målas med graffiti står tre kvinnor åtalade för att ha målat kritik mot Nya Slussen på projektets byggplank. Att staden låter täcka en hel byggnad med färg samtidigt som kritik målad på ett byggplank inte tillåts säger en del om dagens situation. Hela Slussen-frågan har nu förvandlats till ett jippo där prestige går för logik.

Bilden på Kolingsborg blir en symbol för den jippo- och utspelspolitik som råder idag. När en politiker behöver uppmärksamhet kommer vederbörande med ett förslag som slås upp i media. Vid andra tillfällen invigs en gatstump som tillfälligt bilfri i ett jippo som i förlängningen inte kommer göra någon skillnad. Bröd och skådespel riktar fokus bort från de viktiga politiska frågorna. Bröd och skådespel riktar fokus bort från politiska misslyckanden.

Till sist ...
Den som vill se imponerande graffiti av hög kvalitet på rätt plats rekommenderas att besöka Snösätra industriområde där väggarna upplåtits åt olika mycket skickliga graffitikonstnärer.


Tidigare inlägg
RSS 2.0