Bevara Stockholm

Arbetet med ett nytt bostadshus på Grev Turegatan på Östermalm har pågått i flera år. På samma plats fanns tidigare två äldre funkishus som revs 2011. De äldre husen var två bostadshus, ett hus mot gatan och ett gårdshus. De byggdes 1936-38 och arkitekt var Jean Adrian.


Rivning av det tidigare huset, Augusti 2011. (Klicka på bilderna för större format)

Det nya huset verkar bli ganska snyggt. Istället för bara en slät vägg är varje fönsterpar tydligt markerat med en ram i fasaden. Fönstrena ligger inte heller i liv med fasaden utan är något indragna. Det ger mörkare lägenheter, speciellt på den trånga Grev Turegatan, men skapar samtidigt en variation i fasadens utseende. Något som är ganska ovanligt på moderna hus. Ljusinsläppet hade kunnat ökas genom att dra in fasaden något och på så sätt släppa in mer ljus på gatan. Indraget hade inte behövt vara lika stort som på den tidigare byggnaden men någon meter kanske så hade också grannhuset kunnat fortsätta att använda sidofönstren. (Jämför höger rivningsbild ovan med höger nybyggnadsbild nedan.)


Det nya huset på Grev Turegatan, September 2013. (Klicka på bilderna för större format)


Fasaden på det nya huset med tydligt markerade fönster, September 2013

Vad är då problemet med det här huset? Jag skriver ju mest om sådant jag gnäller på. Jo, det här blir ett bostadshus med lyx utöver det vanliga. Vinkällare, tv-apparater i hissen och privat spa kommer att finnas i huset. De 61 lägenheterna blir mycket dyra med priser på över 100 000 kr per kvadratmeter. Storleken på lägenheterna kommer att variera från 2:or på 55 kvadrat till 6:or på 140 kvadrat. Nyligen såldes den största lägenheten för 28 000 000 kr.

Jag missunnar inte någon att bo lyxigt men jag måste erkänna att det sticker i ögonen att det byggs bostadsrätter i lyxformat när det är brist på billiga bostäder.

Politikerna pratar mycket om att lösa de ungas bostadsbrist men tillåter här något som inte alls gör det. Istället sker en omfattande förtätning i hela Stockholm när nya bostäder byggs. Flera av Stockholms parker och grönområden exploateras och kulturhistoriska byggnader rivs för att ge plats åt nya bostäder. Bostadsbristen används då som argument och de som protesterar avfärdas som egoistiska. Men är det inte egoistiskt att i ett sådant läge låta bygga lyxlägenheter som ingen vanlig människa kommer att ha råd med?

61 dyra lägenheter kan sägas vara bättre än inga alls och skapa en flyttkedja som även gynnar mindre bemedlade människor. Men flyttkedjornas effekt är osäker och man måste också ha i åtanke att det inte går att lösa brödbrist genom att baka kakor.

Att Stockholm är en stad på öar medför också att det finns kajer och stränder. Med jämna mellanrum kommer förslag om att de ska "utnyttjas" bättre, ofta i form av uteserveringar eftersom det skapar folkliv. Uteserveringar är i många fall en bra idé men här innebär förslaget i praktiken att människor skulle behöva betala för att sitta vid kajkanten eller stranden och njuta av sol och utsikt över vattnet. För det går ju inte att sitta på en uteservering utan att handla något.

Titta på bilden nedan. Kajen är helt klart redan utnyttjad utan att vara exploaterad av kommersiell verksamhet. Där finns redan allt folkliv man kan önska sig. En massa människor sitter där i solen en eftermiddag i september utan att behöva betala för sig. Låt kajerna vara öppna och fria för alla att besöka. De är en stor del av Stockholms attraktionskraft och ingen skulle väl komma med förslaget att det skulle kosta att besöka dem. Men förslaget har ju redan kommit, även om det lindades in i en uteservering.


Kajen vid Munkbroleden i Gamla Stan, September 2013

Karl Staaffs Park är en liten park belägen där Regeringsgatan och Birger Jarlsgatan möter varandra. Parken kan kallas pocketpark men fanns långt innan det begreppet blev på modet. Parken fick sitt nuvarande namn 1980 eftersom det sedan 1940-talet finns en staty med ett porträtt av politikern Karl Staaff på platsen. Tidigare hette den Spårvägsparken då det fanns en avlösningskiosk för spårvagnspersonal där. Flera olika bolag har lämnat in markanvisningsansökan för att få bygga i parken. Exploateringsnämnden fattade tidigare i år beslut om markanvisning där marken säljs för 171 miljoner kronor till det bolag som lämnade in den första ansökan. Där hade förhandlingar redan pågått en längre tid när de andra bolagen lämnade sina ansökningar. Markanvisningen är kontroversiell och beslutet var långt ifrån enhälligt. På platsen ska det byggas ett bostadshus med 55 bostadsrätter, alternativt ägarlägenheter. I botten ska det vara lokaler och under huset ska ett garage byggas. Hela projektet kräver en ny detaljplan och i den fortsatta processen är det inte bara bebyggelsens utformning som ska bestämmas. Annat som också måste utredas är bl.a. hur bullerproblemen ska hanteras och hur grönkompenseringen ska genomföras. Ett annat problem som tas upp i exploateringskontorets tjänsteutlåtande är att Stockholm Vatten i parken har en entré till ett 25 meter djupt schakt som leder ner till ett tunnelsystem kallat Ormen. "Hur entrén och schaktet skall omhändertas måste utredas vidare under planarbetet och hänsyn måste tas till fastighetsrättsliga frågor, buller/vibrationer från fläktar samt risk för lukt från schaktet."

Grantibysten föreställande politikern Karl Staaff gjordes av Carl Eldh 1921 och flyttades till parken på 1940-talet.

Karl Staaffs Park, September 2013. (Klicka på bilderna för större format.)

Enligt en preliminär tidplan kommer detaljplanearbetet att pågå i drygt två år och byggstarten planeras till 2016.

Planerna på att bebygga parken visar att ingen yta anses vara för liten för att kunna exploateras, ingen plats är för trång. Parken är 23 meter på det bredaste stället. Det är onekligen ett tecken i tiden som visar politikernas förändrade syn på Stockholms grönska att de låter bebygga parker samtidigt som konstgräs rullas ut i Kungsträdgården och på Medborgarplatsen.