Bryggvägen/Gröndalsvägen

Översiktsplanen som kallas Promenadstaden går ut på att de stadsdelar som gränsar till dagens innerstad och till de nya stadsutvecklingområdena ska förtätas och bli innerstadslika med en "levande stadsmiljö" och "bredare utbud av bostäder, verksamheter, service, kultur, upplevelser etcetera". Samtidigt ska hänsyn tas till natur- och kulturvärden. Gröndal är en sådan stadsdel.

Här ska nya bostäder byggas vid vattnet. Det ska bli ca 320 lägenheter, två förskolor och lokaler för verksamheter. På området finns idag kontors- och industrilokaler, byggda 1945-50 respektive 1985-1994. Här finns också Örnsbergs Kanotsällskaps klubbhus som byggdes på 1940-talet. Allt detta ska rivas för att ge plats åt den nya bebyggelsen. De nya husen kommer att fördela sig på ett flertal olika huskomplex och för att de ska få plats kommer också 36 ekar och drygt 40 andra träd att tas bort. Flera av träden är gamla och stora. Strandskyddet är också upphävt. Som grönkompensering för upphävt strandskydd och nedsågade träd ska strandpromenaden förlängas och en park anläggas. Anläggandet av parken innebär i praktiken att marken görs i ordning runt några av de träd som får vara kvar. Som grönkompensering betraktat är det alltså rena skämtet.


Plankarta hämtad från Stadsbyggnadskontorets planhandlingar. De olika kvarteren är markerade A - F.


Satelitbild och karta över området idag hämtat från Hitta.se

Hela området är gulklassat av Stockholms Stadsmuseum, utom klubbhuset som är grönklassat vilket betyder att byggnaden är särskilt värdefull ur kulturhistorisk synpunkt. Det känns nästan som en tanke men klubbhuset är faktiskt också målat i grön färg.

 

Kontors- och industrilokaler som ska rivas, Januari 2013
 

Örnsbers Kanotsällskaps klubbhus, Januari 2013

Länsstyrelsen hade inga problem med att upphäva strandskyddet förutom väster om kanotklubbens hus där kv D bredde ut sig. Ytan huset tar i anspråk har därför minskats men istället ökades antalet våningar från sju till nio. Huset borde ha strukits helt och hållet ur planen. På så sätt hade också klubbhuset kunnat få vara kvar. Enligt planhandlingarna ska nya lokaler skapas för kanotklubben men enligt lokaltidningen Liljeholmen/Älvsjö pågår fortfarande förhandlingar. Företrädare för klubben är också oroliga för att framtida hyror ska bli alltför höga för att kanotklubben ska har råd att vara kvar. Värt att veta är att det här är en populär kanotklubb med ca 700 medlemmar. Det är inte heller lätt för en kanotklubb att hitta nya lokaler. Närheten till vatten är ett måste.

Stockholms Stadsmuseum avstyrkte under samrådet planen i sin helhet och tyckte att det var möjligt att bygga i mindre omfattning och mer anpassat till området. De boendes synpunkter kan sammanfattas på ungefär samma sätt. De vill inte heller att området ska bli innerstadslikt. Skönhetsrådet tyckte att kv C skulle delas upp i flera byggnader, var negativa till framförallt höjden i kv D och hade synpunkter på utformningen av kv E. De tyckte också att kv F skulle tas bort helt och hållet. Både Skönhetsrådet, de boende och Naturskyddsföreningen är kritiska till att strandskyddet upphävs.

Jag har egentligen inga synpunkter på att det byggs här. Problemet är att man tar i för mycket och går för hårt fram både i natur- och kulturmiljön. Kulturklassning av hus och skydd av stränder skapades för att skydda just värdefulla hus och stränder men nu har vi nått den punkt i Stockholm där det inte är värt något utan kan upphävas nästan hur som helst. Så mycket var det skyddet värt. Man kan ju undra vad nästa skydd som tas bort är. Det hade mycket väl gått att här bygga mer anpassat till området och dess natur. Mycket lite hänsyn har tagits till de synpunkter som kom in under samrådet. Inte undra på att Gröndalsborna känner sig överkörda. Det är attraktivt att bo vid vattnet men hur attraktivt blir Stockholm när alla stränder ser ut som kajerna i Hammarby Sjöstad? Hur attraktivt blir det när det inte längre finns plats för kanotklubbar och strandnära natur?

I Gröndal ser vi resultatet när promenadstaden breder ut sig. Bakom alla vackra ord döljer sig hård exploatering, bristande hänsyn till områdens karaktär och minimal hänsyn till natur- och kulturvärden.

RSS 2.0