Forum - En påbyggnad bortom all rimlighet

Trenden att bygga på byggnader fortsätter och turen har nu kommit till studenthemmet Forum på Körsbärsvägen. De massiva påbyggnader som föreslås får stora konsekvenser för såväl närboende som staden i stort. De kan också misstänkas vara ett sätt att etablera en ny normalhöjd inför kommande exploateringar i närheten.

Stockholms Stad vill bygga på studenthemmet Forum på Körsbärsvägen med flera nya våningar och planerar även för en publik sockelvåning med bl.a. coworking-yta, reception och, som alltid, ett kafé med uteservering.

De extra våningarna kommer att bli en massiv påbyggnad som till vissa delar mest ser ut som en bunker från kalla krigets dagar. De publika lokalerna ska leda till mer stadsliv och rörelse och Körsbärsvägen är tänkt att bli någon form av entréstråk till Vetenskapsstaden men det är bara en naiv förhoppning från stadens sida och ingenting som efterfrågas. De rörelser som sker gör det via Drottning Kristinas väg och från Roslagsvägen mot Albano.

Forum byggdes 1966 efter ritningar av A4 Arkitektkontor och Ragnar Uppman. Arkitekterna har på ett sinnrikt sätt delat upp byggnaden i mindre delar vilket minskar det storskaliga intrycket. En så kraftig påbyggnad som nu föreslagits kommer helt att radera den tanken bakom byggnadens utseende.


Flygfoto från Stadsbyggnadskontorets planbeskrivning över Forum (1). Till vänster i bilden studenthemmet Domus (2) och till höger bostadshuset Roslagsbanan 1 (3).


Forum sett från Valhallavägen, December 2020


Forum sett från Körsbärsvägen, December 2020

De påbyggnader som föreslås på Forum kommer att få en orimligt stor påverkan på omkringliggande fastigheter vad gäller insyn, utsikt och ljusförhållanden.

Illustrationer i planhandlingarna som visualiserar påbyggnaden mot spårområdet visar en vy från långt håll. Det som saknas är en beskrivning av hur de närmsta grannarna kommer att uppleva påbyggnaderna.
 

Studenthemmet Forum i en vy över spårområdet, December 2020


Illustration från Stadsbyggnadskontorets planbeskrivning som visar de tänkta påbyggnaderna.


Volymskiss som illustrerar hur påbyggnaden kommer att se ut från Körsbärsvägen 6. Volymen är massiv och mycket lite ljus når gården.

Detaljplanens påverkan på arkitektur och kulturmiljö
I den antikvariska konsekvensanalysen som är en del av planhandlingarna framgår att man från Körsbärsvägen kan se samspelet mellan den högre byggnadsdelen, gården och den lägre byggnadsdelens intressanta gavelmotiv och att den vyn är viktig för stadsbilden. Vidare konstateras riktigt att husen utgörs av smala, sammanfogade byggnadskroppar vars volymer är utförda med precision och ger ett skarpskuret intryck. Analysen anger också att det är karaktäristiskt att byggnadernas pulpettak lutar inåt, mot gården. Den genomtänkta arkitekturen gör att byggnaderna inte upplevs som kompakta.

Anläggningen är mycket låg mot Körsbärsvägen för att sedan höjas successivt i resterande byggnadskroppar mot Roslagsbanan. Det är ett effektivt sätt att skapa luftighet i gaturummet och minska det massiva intrycket av byggnaderna. På många platser i staden skapades byggnader på det här sättet för att sedan exploateras och byggas på vilket lett till en mer sluten gatumiljö.

I det presenterade förslaget ska flera av de tillkommande våningarna dessutom kraga ut långt över en meter från fasaden under istället för att dras in. Det går på tvärs med den ursprungliga idén, gör att underliggande lägenheter blir mörkare och förstärker det massiva intrycket av påbyggnaderna.

A4 och Ragnar Uppman var bland de främsta företrädarna för den strukturalistiska arkitektur som utvecklades under 1960-talet. Den innebar att byggnader utformades som föränderliga strukturer som skulle kunna byggas om och anpassas till nya tiders behov. Men den flexibilitet som de strukturalistiska strömningarna eftersträvade betyder inte att arkitektens ursprungliga och väl avvägda beslut om byggnadens volym kan ignoreras på det sätt som nu görs i planförslaget. Senare tillkomna varsamhetskrav har också drastiskt minskat möjligheterna till förändring.


En påbyggnad som nästan fördubblar byggnadsvolymen kan inte anses som annat än en grov förvanskning av den ursprungliga arkitekturen.

Eftersom en antikvarisk konsekvensanalys har genomförts är staden väl medveten om arkitekturen och det genomtänkta sätt byggnaderna placerats på. Konsekvensanalysen är också till viss del kritisk till det lagda detaljplaneförslaget, bland annat vad avser dess höjd. Ändå väljer staden att gå vidare med förslaget att förvanska byggnaderna genom omfattande rivningar och okänsliga påbyggnader. Om förslaget genomförs kommer det att få stor påverkan på den väl genomtänkta arkitekturen och upplevelsen av denna.

Forum är grönklassad av Stadsmuseet i Stockholm, vilket innebär att den är en ”fastighet med bebyggelse som är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt.” Enligt Plan- och bygglagens 8 kap. 13 § råder därmed förbud mot förvanskning: ”En byggnad som är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt får inte förvanskas”. Även Plan- och bygglagens 8 kap. 17 § gäller varsamhetskrav som även dessa är tillämpliga på fastigheten: ”Ändring av en byggnad och flyttning av en byggnad ska utföras varsamt så att man tar hänsyn till byggnadens karaktärsdrag och tar till vara byggnadens tekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden.”

Det är uppenbart att detaljplaneförslaget inte följer detta och att stadens förslag bryter mot Plan- och bygglagen. Det här tar den antikvariska konsekvensanalysen upp och det är därför anmärkningsvärt att staden ändå väljer att gå vidare med förslaget.

I planbeskrivningen står också att miljöns och objektets karaktärsdrag, identitet samt visuella kvalitet och läsbarhet i stor uträckning bibehålls men i vissa fall försvagas, vilket motsvarar liten eller måttlig negativ konsekvens för byggnadens kulturvärden. Det stämmer inte. En påbyggnad som nästan fördubblar byggnadsvolymen kan inte anses som annat än en grov förvanskning av den ursprungliga arkitekturen.

Detaljplanens påverkan på riksintresset
De planerade byggnadsvolymerna är för stora för att passa in i miljön, och dess påverkan på omgivningen är påtaglig. De extra våningarna är klumpiga och kommer att höja sig markant över stadens taklandskap och synas på långt håll.

Illustrationerna av projektet är förskönande och missvisande. De nya byggnadsvolymerna tycks ha samma höjd som dagens byggnader trots att flera våningar tillkommer.


Bilder från planhandlingarna där efter-bilderna visar byggnaderna från ett mycket större avstånd och i vidare vinkel än före-bilderna. Det gör att byggnaderna ser ut att vara lika stora även efter påbyggnaderna.

Övrigt
När Campus Albano planlades togs hänsyn till den närliggande nationalstadsparken med avseende på höjd. Det har inte skett när förtätning nu sker på Ruddammsvägen precis i närheten och inte heller i planerna för Forum. En så markant skillnad i stadens attityd till nationalstadsparken innan Campus Albano ens är färdigt är uppseendeväckande.

KTH är ett stort campus där 20 000 människor idag forskar, studerar och arbetar. Att ytterligare 200 studentbostäder i området skulle ge möjlighet till ett rikare stadsliv, när platsen redan ligger mitt i stan, kan inte tas på allvar.

Det byggs och har redan byggts stora mängder studentbostäder i närheten. På KTH:s campusområde har ca 900 lägenheter färdigställts de senaste åren och i nya Campus Albano byggs drygt 1000 lägenheter. Att ytterligare lägenheter tillförs, nu genom förtätning, kan inte motivera enorma påbyggnader på kulturklassade hus. Det hade istället varit lämpligt att bygga studentbostäder vid nya musikhögskolan istället för de exklusiva bostadsrätter som producerats där.

Även om detaljplaneförslaget sannolikt är presenterat med en viss prutmån vad gäller antalet nya våningar så följer det den tydliga trend som pågår i Stockholm, exploatera överallt där det är möjligt att exploatera. Precis som på andra platser motiveras det med krystade argument om ”rikare stadsliv”, ”öppna bottenvåningar” och ”möten”.

Men för den som är konspiratoriskt lagt, eller helt enkelt lärt sig hur stadsbyggnadsfrågor hanteras i Stockholm, går det att se ett annat syfte med detaljplaneförslaget. Den här påbyggnaden förskjuter ytterligare höjdskalan i området uppåt ett antal våningar. Dess höjd jämförs i planhandlingarna med höjden på nybyggda hus på Malvinas väg på andra sidan spårområdet som anses tjäna som vägledning. Det är mycket möjligt att det är för att etablera en ny normalhöjd som sedan kan vara normgivande när roslagsbanans spårområde ska exploateras. Då kan den nya bebyggelsen där göras högre med hänvisning till omkringliggande påbyggnader. Den som följt trenden i stadsbyggnadsfrågor kan redan nu se att spårområdet riskerar att bli ett nytt Hagastaden, alldeles för tätt och alldeles för högt.

Det här inlägget är skrivet i samarbete med boende i närområdet som skickade in synpunkter på detaljplaneförslaget under samrådet.

Ruddammen

Den förtätningsvåg som drar över Stockholm har nu nått innerstadens norra delar. Västra Valhallavägen står inför omfattande exploatering och vid Ruddammen planeras för ett nytt högt hus med studentlägenheter. Planerna på den nya studentbyggnaden innebär inte bara att de som redan bor där får ett högt hus orimligt nära sina bostäder. Det visar också på den attitydförändring som skett hos Stockholms politiker och stadsplanerare det senaste decenniet när ett naturområde som tidigare betraktats som värdefullt och sparats nu bara ses som exploaterbar yta.

Det var i Ruddammsområdet i innerstadens norra utkant mot Lill-Janskogen som dåvarande oppositionsborgarrådet Tomas Rudin ville ha en skyskrapa med studentbostäder och spektakulär arkitektur. Förslaget fick mycket uppmärksamhet och byggnadens placering ändrades flera gånger innan det till slut föll i glömska.

Men nu finns ett nytt förslag på ett högt hus med studentbostäder på samma plats som det ursprungliga förslaget. Den här gången är det ett 11-12 våningar högt hus med 120 studentlägenheter och en "bottenvåning med utrymme för en publik lokal" som planeras, men utan spektakulär arkitektur och politiska utspel. Därför har uppmärksamheten kring projektet uteblivit trots att det kommer att få stor inverkan på Stockholms stadsbild.


Fotomontage med den planerade byggnaden.
Bild: Tovatt Architects & Planners / Stadsbyggnadskontoret

Platsen för huset ligger på en höjd och höga hus byggda på höjder syns vida omkring. Det här kommer synas så pass mycket att Stadsbyggnadskontoret ger exempel på hur det kommer att se ut från platser så långt bort som Fjällgatan och Observatorielunden. Men höjden är inte det största problemet med det här projektet, den är snarare att betrakta som en prutmån så att Stadsbyggnadskontoret kan minska antalet våningar och på så sätt låtsas gå negativa synpunkter till mötes.

Problemet är istället husets placering. Tomten som ska bebyggas är mycket liten. Det gör att byggnaden hamnar mycket nära befintliga hus. Nog för att man inte ska bli förvånad över att det byggs nya hus men att få ett 11-12 våningar högt hus några meter från sitt fönster ska ingen behöva acceptera.


Detalj ur Stadsbyggnadskontorets plankarta över det planerade huset.



Platsen för den planerade byggnaden, hösten 2015

Alldeles i närheten ligger redan en studentskrapa. Det är Nyponet byggt på 1950-talet som med sina 20 våningar innehåller ca 140 studentlägenheter. Nyponet är högre än det planerade nya huset men med större avstånd till grannhusen.


Nyponet, hösten 2015

I samrådshandlingen för det aktuella planförslaget kan man läsa att "planområdet ligger i en buffertzon för angränsande kärnområde enligt stadens ekologiska infrastruktur. Ett kärnområde är ett område som inrymmer en mångfald ekologiska funktioner som är grunden för fungerande ekosystem och biologisk mångfald. Det aktuella kärnområdet utgör ett kärnområde för Nationalstadsparkens växt- och djurliv."

"Planförslaget innebär sammantaget en viss minskning av de gröna ytorna inom Ruddammsområdet och en delvis ytterligare försvagning av det redan svaga ekologiska sambandet mot Nationalstadsparken."

Notera språkbruket, "viss minskning" och "delvis ytterligare försvagning" vilket bagatelliserar de negativa miljökonsekvenserna planförslaget för med sig.


Utdrag ur stadens ekologiska infrastruktur. Bild: Stadsbyggnadskontoret

Under slutet av 1980-talet och början av 1990-talet planerades och byggdes nya bostadshus med drygt 450 bostäder vid Ruddammen. De byggdes på ett område som användes av den gamla Östra renhållningsstationen som anlades 1902 och på en del av området som tillhörde Roslagstulls sjukhus. I planhandlingarna från 1987 finns beskrivet att "sammantaget erbjuder området höga miljökvaliteter med värdefull bebyggelse, vacker natur och fina utblickar". Flera kulturhistoriska byggnader bevarades, iallafall exteriört men flera byggnader revs också, bl.a. sjukhusets f.d. isoleringsbyggnad som hade ett stort kulturhistoriskt värde.


Äldre bevarade byggnader med ett modernt bostadshus i bakgrunden, hösten 2015

De nya bostäderna lades i en relativt tät bebyggelse. Byggnaderna anpassades till omgivande bebyggelse och till områdets topografi. Hela området fick karaktären av hus i parkmiljö. Renhållningsstationens park och flera naturområden runt omkring fick vara kvar och skyddades under byggprocessen. Det nu aktuella området ingick i 1980-talets planering och är ingen överbliven bit mark. Det var ett medvetet val att spara den.


Detalj ur Stadsbyggnadskontorets plankarta från 1987.

Politiker pekar gärna på vad som är dåligt med tidigare stadsbyggnadsprojekt och är snabba med att säga sig vilja rätta tidigare misstag. Men de är uppenbart också villiga att förstöra det som blev bra, t.ex. sparade naturytor. Då brukar det heta att det är en avvägning som måste göras. Problemet är att när politiker pratar om avvägningar, speciellt när natur- och kulturvärden ställs mot exploatering, så är det alltid ökad exploatering som vinner.

Det som blir kvar av det lilla naturområdet när det nya huset byggts är små gräsytor. I planhandlingarna kallas de "parktorg" vilket innebär en kombination av park och torg. Stadsbyggnadskontoret slår knut på sig själva i sina ansträngningar att få de små gräsytor som blir kvar att låta finare och större än de är. Möjligen skulle det kunna kallas pocketpark för de kan tydligen vara hur små som helst eftersom politikerna är måna om att kunna säga att alla bor nära en park.

Stadsbyggnadskontoret anser att platsens närhet till Kungliga Tekniska högskolan gör den lämplig att bygga studentbostäder på. Det finns en poäng i det men som jag påpekat ovan är tomten direkt olämplig av andra skäl, även om studentbostäder är ett angeläget syfte. Det kan också tolkas som att Stadsbyggnadskontoret anser att de studentbostäder som byggs i Stockholms förorter långt från universitet och högskolor är olämpligt placerade.

Om det nu är så lämpligt att bygga studentbostäder i omedelbar närhet till universitet och högskolor varför byggdes då inte studentbostäder istället för lyxbostäder vid Musikhögskolan när politikerna ändå bestämde sig för att riva all befintlig bebyggelse där?


RSS 2.0