Bygge på Bromstens IP - En del av en oroande trend

När nya områden planeras har de så hög exploatering som möjligt för att få in så många bostäder det går. Det leder till att nödvändiga funktioner som behövs för de boende, tex skolor och idrottshallar, inte får plats utan placeras alldeles bredvid det nya området. Ofta är det då en park eller en idrottsplats som offras. Det här är en oroande trend i Stockholms stadsbyggnadspolitik.

I en växande stad ökar behovet att idrott och rörelse, både i organiserad form och som spontanidrott. Många måste redan idag åka långt för att ha tillgång till ytor avsedda för idrott. Att i det läget bebygga idrottsytor ökar bara nämnda problem.

På Bromstens IP i nordvästra Stockholm är det just det som planeras. Planerna på att bebygga idrottsplatsen har kommit och gått under åren och frågan har tagits upp här på bloggen tidigare. Men nu är planerna aktuella igen och detaljplaneförslaget var nyligen ute på samråd. Stadens tanke är att en ny skola och en ny idrottshall ska byggas på en stor del av idrottsplatsen. Den planerade skolan och idrottshallen kommer inte att vara spontant tillgängliga på samma sätt som den öppna ytan är idag. En del av idrottsplatsen blir kvar men ytan halveras. Stockholms Stad borde i stället aktivt arbeta för att utöka ytor för spontanidrott.

Bromstens IP är också viktig för föreningslivet. Den lokala fotbollsklubben Bromstens IK grundades 1910 och många av dess spelare kommer från områdena runt Järvafältet. För några år sedan ordnade Bromstens IK ett lag för ensamkommande flyktingar. Det är sådant som skapar integration och gemenskap och att bygga bort möjligheter till det i tider av gängskjutningar och ökad segregation är ett stort misstag. Fotbollsplanerna i Bromsten används också av klubbar och lag från hela Stockholm och att bebygga en stor del av dessa riskerar att slå ut föreningslivet för unga i många år.

Om byggplanerna blir verklighet kommer hela idrottsplatsen att stängas under fem år. Det är en uppgift som överraskat stadsbyggnadsborgarrådet Joakim Larsson (M). Han hade inte förstått att bygget skulle dra igång redan i år och vilka konsekvenser det får. Istället för att stoppa planerna gav han exploateringskontoret i uppgift att hitta en ersättningsyta, men flera olika förvaltningar och politiska nämnder är inblandade vilket gör att ingen har ansvaret. Det finns heller inte några pengar avsatta. (1)


Bromstens IP, Februari 2022


Protester mot byggplanerna på Bromstens IP.

När Bromstens industriområde precis i närheten nu bebyggs till Bromstensstaden borde skolan och idrottshallen placeras där. Att så inte sker är anmärkningsvärt. Det är ett stort område som har planerats sedan över ett decennium, men på något sätt glömdes skola och idrottshall bort under så lång tid att idrottsplatsen i närheten nu desperat måste exploateras. Det verkar nästan som om politiker och stadsbyggnadskontoret först nu förstått att det behövs mer än säljbara bostäder i en växande stad. När byggplanerna tidigare var aktuella styrde den röd-gröna majoriteten i Stockholm. Då protesterade Moderaterna med Joakim Larsson i spetsen mot att idrottsplatsen skulle bebyggas och kallade det "ett svek mot barn och ungdomar i västra Stockholm". (2) Då var Joakim Larsson (M) oppositionsborgarråd och vice ordförande i stadsbyggnadsnämnden. Nu är han stadsbyggnadsborgarråd i det blå-gröna styret och är alltså numera för byggplanerna. Det är ett tydligt bevis på att det inte spelar någon roll vilken politisk majoritet som bestämmer i stadshuset och att oppositionens kritik inte är annat än politisk teater.


Den framväxande Bromstensstaden där det hade gått att få plats med en skola.

Det här är dessvärre inget unikt för Bromsten. I Årstastråket etapp 3 ska ett stort område bebyggas med bostäder men en skola och en idrottshall ska placeras i närliggande Steningeparken. I båda fall borde exploateringen minskas så att skolor och idrottshallar får plats utan att parker och idrottsplatser offras. En gång kan betraktas som ett misstag, två gånger är en trend.

En gång kan betraktas som ett misstag, två gånger är en trend.


Det sker allt oftare Stockholm att stora exploateringsområden byggs alldeles för täta med enbart bostäder eftersom staden vill sälja så mycket mark som möjligt till privata aktörer. Sen kläms nödvändiga, behjärtansvärda men inte lönsamma verksamheter in på offentlig mark. Synpunkter och överklaganden på skolor, idrottshallar och äldreboenden är lätta för politiker, stadsbyggnadskontoret och domstolar att avslå. Argument som att det är brist på skolor och idrottshallar väger alltid tyngre än de parker och idrottsplatser som exploateras.

Källor:
1) https://www.mitti.se/nyheter/sa-sager-staden-om-stangningen-av-bromstens-ip/repulj!eSfmIOaWWvE56lzTklPmSw/
2) https://www.mynewsdesk.com/se/moderaterna-stockholms-stad/pressreleases/m-s-maaste-skrota-rivningsplanerna-foer-bromstens-ip-2107176

Spånga församlingshus - Viktig mötesplats hotas av rivning

När Svenska kyrkan tappar medlemmar minskar också intäkterna. Församlingarna ser då över möjligheterna att spara pengar. I Spånga har församlingen börjat göra sig av med lokaler och byggnader. Men sparivern påverkar inte bara kyrkan och dess medlemmar utan även lokalsamhället i stort när viktiga mötesplatser riskerar att försvinna.

Svenska kyrkan förlorar medlemmar för varje år som går. Det gäller också Spånga-Kista församling som, trots att antalet medlemmar ökade med ca 70 personer under 2020, räknar med att tappa 5000 medlemmar under en tioårsperiod. Det minskande antalet medlemmar gör att intäkterna blir mindre och för att spara pengar gör sig församlingen av med en del av sina byggnader. Sommaren 2020 såldes Akalla kyrka.


Spånga församlingshus, Oktober 2021

Nästa byggnad församlingen vill göra sig av med är församlingshuset i Spånga centrum. En utredning gjordes som kom fram till att det ekonomiskt bästa alternativet var att riva byggnaden och bygga bostäder istället. Ett nytt församlingshus ska istället byggas vid Spånga kyrka i Tensta. Under 2019 satsades 3 miljoner kr på att utreda och projektera den nybyggnationen. En renovering av församlingshuset beräknas kosta ca 20 miljoner kr under en tioårsperiod. Det anses vara för mycket och under sommaren 2020 lämnades en ansökan in om att få riva byggnaden. Men församlingens tanke är inte att lämna den centrala platsen i Spånga utan ska hyra in sig i mindre lokaler i det nya huset. Planerna har väckt starka protester bland Spångaborna.


En banderoll med protest mot rivningen har satts upp på ett bostadshus mittemot församlingshuset.

Församlingshuset i Spånga byggdes 1959 och är ritat av arkitekterna Sven Backström och Leif Reinius. De är kända för sina många byggnader i Stockholm och de ligger bakom både Vällingby Centrum och Farsta Centrum samt flera bostadshus som tex de s.k. stjärnhusen och terrasshusen i Gröndal. Spånga församlingshus är en låg tegelbyggnad med snedställt tak. Trots den moderna stilen ger entrén med sin långa stentrappa och de intilliggande höga glaspartierna byggnaden ett visst sakralt intryck. Byggnaden är i två plan, en bottenvåning och ett suterrängplan, på ca 750 kvm vardera.

Det här är den enda större byggnaden med lokaler i Spånga centrum anpassade för föreningsverksamhet och publika aktiviteter. Det är inte bara kyrkans verksamhet med konfirmationsundervisning, körsång och öppen förskola m.m. som använder lokalerna. Även andra föreningar hyr in sig i lokalerna och har verksamhet där. Där finns flera stora salar som passar till större sammankomster som tex julavslutningar och föreningsstämmor. Det finns också mindre lokaler som passar till ungdomsverksamhet, utställningar eller julmarknader. Det här är just den typ av mötesplats som politiker i sin retorik ofta säger sig vilja ha. (Men i praktiken menar de oftast caféer med uteservering.) Församlingshuset och de verksamheter som finns där bidrar till ett levande och aktivt centrum. Om stadens politiker säger ja till rivningen förlorar Spånga inte bara en klassisk och för Spångaborna välkänd byggnad utan också möjligheten för flera föreningar att verka och bedriva sin verksamhet.

Vad är en q-märkning värd?

En q-märkning är det starkaste skydd en byggnad kan få och används till byggnader som är särskilt kulturhistoriskt värdefulla. Den klassiska graffitimålningen Fascinate i Bromsten har en q-märkning men när politikerna inte längre vill bevara den så plockas helt enkelt q-märkningen bort. Det väcker frågan om vilket skydd en q-märkning egentligen ger.

En q-märkning är det starkaste skydd en byggnad kan få och används för att skydda särskilt kulturhistoriskt värdefulla byggnader. Stockholms Stadsmuseum skriver på sin hemsida:

"Ett litet q betecknar att byggnaden är särskilt kulturhistoriskt värdefull och inte får förvanskas. Vad det innebär preciseras genom skyddsbestämmelser som står på plankartan. Det kan till exempel vara rivningsförbud eller att den befintliga utformningen och detaljer ska bibehållas. Skyddsbestämmelser kan reglera sådant som vanligtvis inte är bygglovpliktigt, exempelvis interiörer eller hur underhåll ska utföras. Litet q är det starkaste skydd en byggnad kan få i en detaljplan."


I Bromsten finns den klassiska graffitimålningen Fascinate. Den är internationellt känd och har höga kulturhistoriska värden. När området där målningen finns omvandlas från industriområde till bostadsområde har det sagts att målningen ska bevaras och den fick en q-märkning 2015. 2016 konserverades den för att kunna bevaras för framtiden. Trots det har målningen länge varit rivningshotad. Resten av den byggnad Fascinate målades på har redan rivits, det är bara väggen med graffitimålningen som återstår.


Graffitimålningen Fascinate, Arkivbild December 2015

Tar man bort tre av fyra väggar från ett hus så blir den sista väggen instabil och behöver stagas upp och stabiliseras. Det har nu majoriteten i stadsbyggnadsnämnden upptäckt och vill därför inte längre bevara väggen. Säkerhetsaspekten används som argument. I början av februari 2021 beslutade de därför att ta bort q-märkningen. Flera remissinstanser är negativa till beslutet, bland annat länsstyrelsen, kulturförvaltningen och skönhetsrådet. Detaljplanen ska ut på granskning där det går att lämna synpunkter men det slutgiltiga beslutet brukar ändå bli detsamma som i stadsbyggnadsnämnden.

Även för den som inte tycker att just graffiti är något att bevara måste detta vara en skrämmande utveckling. När politiker inte längre vill stå för sina löften att bevara en kulturhistoriskt värdefull byggnad så plockar de bara bort q-märkningen. Nästa gång kan det vara en byggnad från 1700-talet. Vad är då en q-märkning egentligen värd och vilket skydd ger den? Uppenbarligen inget alls.

Ett landmärke ingen frågat efter

Byggbolaget SSM vill bygga ett 15 våningar högt bostadshus i Spånga centrum. Förslaget bryter kraftigt mot den skala som finns bland byggnaderna i Spånga och har under samrådet fatt massiv kritik av både boende i området och av Skönhetsrådet. Även om byggbolaget får igenom sina planer är det osäkert om någon vågar köpa bostäder av dem då flera av deras pågående projekt drabbats av kraftiga förseningar med rättsprocesser som följd.

Byggbolaget SSM Bygg och Fastigheter AB äger mark i Spånga centrum. De har kommit med förslaget att bygga ca 165 bostäder i bostadsrättsform på både sin egen mark och på angränsande mark som kommunen äger. I planförslaget ingår också ca 6 LSS-lägenheter, dvs bostäder anpassade för personer med fysiska eller psykiska funktionsnedsättningar, och publika lokaler i bottenvåningen. För den kommunala marken har de ansökt om och fått en markanvisning där marken avses säljas till SSM. Bostäderna ska inrymmas i ett antal lägre byggnader med 4-5 våningar och i ett 15-våningar hög byggnad i korsningen Bromstensvägen / Värsta Allé. Det höga huset beskrivs i planhandlingarna som ett nytt "landmärke".


Planområdet med Spånga Järn & Färg till vänster och Pressbyråkiosken och parkeringen i bildens mitt, November 2019


Framtidsvy från Bromstensvägen. Bild: Arkitema Arkitekter / Stadsbyggnadskontoret

På kommunens del av det aktuella området finns idag en Pressbyråkiosk, en offentlig toalett och en parkeringsplats. På byggbolagets del finns en byggnad med kombinerad affärslokal och bostäder. Det är en tidstypisk affärsbyggnad och är den äldsta bevarade byggnaden i Spånga centrum. Den byggdes 1923 för att inrymma en järnhandel och byggdes under 1920- och 1930-talen ut i olika etapper med tillbyggnader som finns kvar än idag. Järnhandeln Spånga Järn & Färg fanns sedan kvar i byggnaden i nästan 100 år innan den stängde sommaren 2019. Den kontinuiteten tillsammans med att byggnaden utgör en del av Spångas ursprungliga centrumbildning gör den kulturhistoriskt värdefull. I planförslaget ska tillbyggnaderna rivas. De anses inte vara lika kulturhistoriskt värdefulla trots att de är nästan lika gamla som den ursprungliga delen av huset. Den första tillbyggnaden gjordes till och med samma år som huset stod färdigt.


Spånga järn- och färghandels fasad mot Värsta allé, November 2019


Vy längs Värsta allé med Pressbyrån och Spånga Station i fonden, November 2019.

Det är byggbolaget som kommit med idén att bygga ett högt hus i Spånga Centrum och det är tydligt att staden utan eftertanke går deras ärenden. Ingen i Spånga har önskat sig detta "landmärke" och få utanför Spånga kommer att bry sig om det. När snart varje hus som byggs kallas landmärke har det gått inflation i begreppet och det är tydligt att ordet används för att försöka ge en tjusig aura åt dåliga projekt.

Planförslaget som nyligen var ute på samråd möttes av massiv kritik från boende i området. Att bygga ett 15-våningshus i ett område präglat av låg bebyggelse är inte populärt. Även Skönhetsrådet är kritiska till planerna och menar att de inte passar in i området och att de visar brist på hänsyn gentemot Spångas särdrag. Särdrag som har sin grund i att Spånga, till skillnad från andra Stockholmsförorter, från början var ett järnvägssamhälle med ett stadskärneliknande centrum. Planförslaget tar överhuvudtaget inte hänsyn till omgivande bebyggelse, dess karaktärsdrag och historia. En stor del av Solhem är klassat som ett kulturhistoriskt värdefullt område av Stockholms Stadsmuseum. Stadsdelen domineras av låg bebyggelse med undantag av några åttavåningshus. Att i detta läge placera ett 15-våningshus förskjuter skalan på ett sätt som kommer att påverka inte bara centrumbebyggelsen utan också en stor del av Spånga då övrig bebyggelse kommer att kännas underordnad det nya höghuset.


Det planerade kvarterets fasad mot Värsta allé.
Bild: Arkitema Arkitekter / Stadsbyggnadskontoret

De 33 parkeringsplatser som kommer att försvinna används idag av besökare i Spånga centrum. Men de används också frekvent av människor som ska hämta eller lämna personer till och från pendeltågen och bussarna. Då är närheten och den visuella kontakten till kollektivtrafiken viktig. För att kunna hämta och lämna effektivt är det nödvändigt att se när ett tåg kommer, om det är försenat eller om den man lämnar hinner med pendeltåget eller bussen. Om parkeringsplatserna försvinner kommer den trafiken istället flytta ut på gatorna. Bilar kommer att stå längs gatorna och på så sätt minska framkomligheten för andra bilar och bussar.

Även om antalet parkeringsplatser kommer att bli fler om projektet genomförs så kommer en majoritet av dessa utgöra boendeparkering för de som bor i de nya husen. Eftersom många av lägenheterna kommer att vara av mindre storlek har parkeringstalet hållits lågt i förhållande till antalet bostäder. I planförslaget nämns också s.k. "mobilitetsåtgärder" för att minska bilåkandet. Det innebär att byggherren arbetar med åtgärder som anses minska bilinnehavet för de boende. Dessa mobilitetsåtgärder utgörs av "tillgängliga cykelrum, extra utrustade cykelfaciliteter i närhet av cykelparkering, cykelpool, realtidsinformation för kollektivtrafik, personlig resecoach, subvention på SL-kort samt leveransskåp med kyla". Hur länge till exempel subventionen av SL-kort ska gälla och en resecoach vara tillgänglig är dock oklart. Det här ska bli bostadsrätter och en bostadsrättsförening styr sin egen ekonomi.

Även om platsen för det nya huset är kollektivtrafiknära måste hänsyn tas till hur mycket kollektivtrafiken egentligen tål. Den är redan hårt belastad och med de många nya bostäderna i Bromstensstaden kommer trycket på kollektivtrafiken att öka markant. Dessutom har redan en mängd nya bostäder byggts just i det planerade husets absoluta närområdet när bland annat husen längs Spånga stationsväg byggts på med flera våningar. En kollektivtrafik på bristningsgränsen påverkar även vardagen för människor som inte bor i Spånga.

När byggbolaget i början av 2016 lämnade in sin ansökan om ändring av detaljplanen rådde prisfeber på både befintliga och nyproducerade bostadsrätter. Nu är tiderna annorlunda. Intresset för det befintliga bostadsbeståndet har åter börjat komma igång men för nyproduktion är det värre. Flera byggföretag har redan rapporterat betydande minskningar i försäljningen. Då det inte längre är självklart att priserna ska stiga i all evighet är det en stor risk att köpa en bostad på ritning med inflyttning och betalning långt in i framtiden. Speciellt bostäder där SSM är byggherre bör man vara försiktig med. Deras projekt West Side Solna och Metronomen nära Telefonplan har drabbats av kraftiga förseningar på över ett år vilket lett till rättsprocesser när besvikna köpare velat dra sig ur avtalen.


Rivning pågår

Just nu pågår ett omfattande rivningsarbete i Spånga. Det är två sammanbyggda flerbostadshus byggda på 1930- respektive 1940-talet som rivs. Det anses inte vara ekonomiskt försvarbart att renovera husen. Att rivning och nybyggnation har stor miljöpåverkan och genererar stora mängder avfall är välkänt men trots Stockholms miljöambitioner väger ekonomiska argument tyngre.

Byggnaderna har ett kulturhistoriskt värde i och med att de visar på det moderna folkhemcentrum som växte fram före och direkt efter Andra världskriget. De är (eller var innan rivningarna startade) välbevarade exempel på folkhemsbygget från den tiden. Den tidigare biografen i bottenvåningen var också ett tidstypiskt uttryck för den nöjesindustri som sakta växte fram under mellankrigstiden. På 1960-talet byggdes den gamla biografen om till kyrksal i Filadelfiaförsamlingens regi och har använts som det sedan dess.


Rivning pågår, december 2018


Den tidigare ingången till Filadelfias kyrkorum. Det karaktäristiska skärmtaket härstammar från den ursprungliga biografen.


Det är inte så länge sedan människor bodde här.

Det finns några saker som gör rivningen anmärkningsvärd. På platsen planeras ett hus med bostadsrätter medan huset som rivs innehöll hyresrätter. Visserligen kommer det nya huset att innehålla många fler bostäder än de som rivs, men den som följt nyhetsflödet det senaste året vet att det redan råder ett stort överskott på nybyggda bostadsrätter medan behovet av billigare hyresrätter är stort. Överskottet av bostadsrätter är så stort att byggbolag rear ut dem medan politikerna försöker lösa behovet av hyresrätter genom att bygga tillfälliga modulhus. Därför känns det här projektet bakvänt från början.

En annan anmärkningsvärd detalj är att den nya detaljplanen ännu inte är antagen. Den har precis gått ut på granskning, dvs steg två i detaljplaneprocessen där allmänheten kan lämna synpunkter. Under samrådet inkom synpunkter om att de befintliga byggnaderna borde få vara kvar och istället renoveras. Synpunkter som stadens stadsplanerare uppenbarligen struntar i. I normala fall ska en detaljplan antas och sedan finns möjligheten att överklaga den. I samrådshandlingarna står att byggnaderna "kommer att rivas i genomförandet av denna detaljplan", men nu rivs de innan detaljplanen ens är godkänd. Jämför det med om Tullhuset och hamnmagasinen på Blasieholmen rivits redan innan Stockholms politiker godkänt detaljplanen för Nobelcentret, en detaljplan de sedan till slut stoppade.

Den planerade nya byggnaden sägs bli en ny årsring i Spånga centrum tillsammans med kommande förtätning. Ordet årsring är än så länge ett positivt ord i stadsbyggnads-sammanhang. Att man nu river en viktig del av en befintlig årsring i stadsdelen sägs det ingenting om. Staden använder bara ordet när det passar dem.

Det här är inte den enda rivning som pågår i Stockholm just nu. Det kulturhistoriskt värdefulla Designens hus vid Telefonplan, som renoverades så sent som 2009, rivs och den gamla bussterminalen på Södermalm jämnas med marken. Andra byggnader har till stor del redan rivits som tex Astoriahuset på Nybrogatan. Ytterligare byggnader som också är hotade är bla Passagenhuset i korsningen Regeringsgatan / Mäster Samuelsgatan och kontorsbyggnader på Lilla Essingen.

Det är dags att Stockholms politiker börjar se summan av sina beslut och inser hur mycket det är som rivs.

Bygge på Bromstens IP – Slöseri och usel planering

När stadsplanering sker helt utan planering blir det både konstigt och dyrt. Historien om en ny skola på Bromstens IP är ett exempel på det. En historia som riskerar att försämra möjligheterna till idrottsutövning och samtidigt slösa bort miljontals skattekronor.

I april 2016 skrev jag hur bristen på skolor i praktiken skapades redan på planeringsstadiet. Ett av exemplen var en skola i Bromsten eftersom de skolor som redan finns i området inte skulle räcka till. När Bromstens industriområde exploateras med en mängd nya bostäder planerades en skola in på den närliggande idrottsplatsen, men den är välanvänd och planerna på skolan ströks. Men så utökades det planerade antalet bostäder med nästan det dubbla till 2000 och en skola behövde återigen planeras in. Eftersom marken i planområdet då lovats bort och i vissa fall redan sålts till byggbolag som ska bygga bostäder så fanns det ingen plats för en ny skola där. Därför söktes en ny plats att bygga skola på.

Nu skrivs ett nytt kapitel i historien om Bromstens IP som är en av Stockholms äldsta idrottsplatser och byggdes 1916-1920. Sökandet efter en ny plats för skolan misslyckades och den nya platsen politiker och tjänstemän letade efter blev den gamla. Nu är det nämligen åter en del av Bromstens IP som ska ge plats åt skolan. Något som med rätta lett till omfattande protester. Idrottsplatsen används fortfarande flitigt av både närliggande skolor, idrottsföreningar och privatpersoner.

Vad som gör historien än mer prekär att idrottsplatsen renoverades så sent som 2014 när det stod klart att den inte skulle bebyggas. Den fick då ny konstgräsplan för 11-mannaspel, ny belysning, nytt stängsel och nya friidrottsytor. En utmaning i projektet var att hantera de svåra markförhållandena med djup lera och Bällstaåns höga vattenflöden. Det löstes genom ett nytt dräneringssystem samt pålning av mastfundament. Allt till en kostnad av 12 miljoner kr.

Att bebygga en del av idrottsplatsen skulle inte bara försämra möjligheten till idrott och fritidsaktiviteter utan också innebära att en stor del av renoveringskostnaden slösas bort.

Bromstens industriområde som ska bebyggas med bostäder är ett stort område. Hur beslutsfattare och stadsplanerare kunde missa att planera in en skola där och istället placera den på en nyrenoverad idrottsplats är så dumt att någon borde få sparken. Den som är så dålig på sitt jobb borde inte ha det.

Idrottshallar, politiker och demokrati

Trots den stora bristen på idrottshallar i Stockholm rivs nu Badmintonhallarna i Spånga. Det sker utan att stockholmarna haft möjlighet att vara med och påverka processen. När kungen uttalade sig om Nobelcentret fick han kritik av Stadsbyggnadsborgarrådet Roger Mogert (S) som inte tyckte om att kungen lade sig i demokratiskt fattade beslut. Men när Stockholms Stad nu själva frångår de demokratiska principerna är Roger Mogert tyst.

I Stockholm råder en skriande brist på idrottshallar. Bristen är så stor att det nyligen beslutades att skolornas idrottshallar ska bli tillgängliga för föreningslivet under kvällar och helger. Det är ett beslut som Stockholms idrottsborgarråd Emilia Bjuggren (S) i Sveriges Televisions rapportering säger är mycket efterlängtat då det ger föreningslivet bättre förutsättningar genom en ökad tillgång till idrottsytor.

Trots det rivs nu badminton- och squashhallarna i Spånga vilket gör att Spånga Badmintonklubb hotas av nedläggning. Vad gör idrottsborgarrådet åt det? Ingenting, vad det verkar. Det är lätt att uttala sig i media vid positiva nyheter som ökad tillgång till skolornas idrottshallar men när hallar samtidigt rivs och klubbar hotas av nedläggning syns inga politiker i media.


Badminton- och squashhallarna några veckor före rivning, Juni 2016

Men det finns fler problem med rivningen än bristen på idrottshallar. Det finns ingen detaljplan som vunnit laga kraft för den nya bostadsbebyggelse som planeras på platsen. Detaljplanen är ännu inte antagen. Den har faktiskt inte ens varit på utställning/granskning, dvs det andra steget där allmänheten kan lämna synpunkter på detaljplaneförslaget.

Samrådet genomfördes under våren och då lämnades synpunkter om att hallarna borde få vara kvar. Synpunkter som Stadsbyggnadskontoret och politikerna uppenbarligen inte bryr sig om. Om detaljplanen vunnit laga kraft hade det varit en annan sak. Då skulle detaljplanen innan dess ha antagits av kommunfullmäktige och eventuella överklaganden prövats juridiskt.

Men här frångås medborgarnas möjlighet att påverka stadsbyggnadsfrågorna genom att rivningen sker innan arbetet med detaljplanen är klart. Möjligheten att lämna synpunkter och få saken prövad när det gäller idrottshallarna är nu obefintlig. Den högst ansvarige politikern är stadsbyggnadsborgarrådet Roger Mogert (S).


Badmintonhallarna under rivning, Juni 2016

När kung Carl XVI Gustaf uttalade kritik mot det planerade Nobelcentret på Blasieholmen blev Roger Mogert arg och tyckte att det var odemokratiskt av kungen att uttala sig och på så sätt lägga sig i den politiska processen. Men när händelserna går Roger Mogerts väg är demokratin tydligen inte lika viktig längre. När de medborgerliga möjligheterna att påverka stadsbyggnadsfrågor i Stockholm ignoreras är Roger Mogert tyst.

Roger Mogert får gärna uttala sig om demokrati även i fortsättningen men innan han gör det igen tycker jag att han ska städa framför sin egen dörr.

Bromstensstaden

Översvämningsrisk, giftig mark och redigerade synpunkter

Bromstens industriområde ska bebyggas med bostäder och industrierna försvinner. Den berömda graffitimålningen Fascinate får vara kvar, men exploateringen av området handlar om mer än en graffitimålning. Marken är dålig och giftig och det höga antalet bostäder som planeras strider inte bara mot översiktsplanen utan kommer också att leda till problem för omkringliggande bostäder.

När idén att omvandla Bromstens industriområde till bostadsområde såg dagens ljus hotades den berömda graffitimålningen Fascinate från 1989. Målningen, som uppfördes med fastighetsägarens tillstånd, är 13 meter bred och 8 meter hög och är Sveriges äldsta ännu bevarade större graffitimålning.

Fascinate var länge omstridd men i december 2015 bestämde stadsbyggnadsnämnden i Stockholm att målningen ska skyddas när platsen bebyggs. Det är ett bra beslut. Fascinate blir den första graffitimålningen i Sverige att kulturmärkas. Den är en del av stadens historia precis som mycket annat och ökar möjligheten att skydda liknande konstverk.


Industribyggnaden med Fascinate under pågående rivning men väggen med målningen stagas upp, December 2015


Graffitimålningen Fascinate, December 2015

Målningen skyddas men exploateringen av Bromstens industriområde är inte utan problem. Framför allt tar man i för mycket. Översiktsplanen anger att ca 1000 bostäder ska byggas men i den aktuella planeringen med flera olika detaljplaner uppgår antalet bostäder till 2000. Även om varje enskild detaljplan inte strider mot översiktsplanen så gör den totala planeringen det. Stadsbyggnadskontoret måste se till helheten istället för att betrakta varje detaljplan för sig.

Den höga exploateringen kommer att leda till problem om den genomförs. Jag har tidigare nämnt den kraftigt ökade trafiken på närliggande Duvbovägen. När området befolkas med tusentals nya människor kommer trafiken att öka ännu mer. Inte bara på Duvbovägen utan också på de gator som finns i anslutning till området. Det ska nämligen inte byggas några nya vägar utan det är de befintliga villagatorna runt omkring som ska svälja den ökande trafiken. Under järnvägen som går parallellt med området ska en tunnel för gång- och cykeltrafikanter byggas. Där borde också en väg för biltrafik ordnas. Det här föreslogs av de närboende både under samrådet och granskningen av detaljplanen men Stadsbyggnadskontoret valde att ignorera det. De redigerade till och med bort just det förslaget i utsättningsutlåtandet som sammanfattade inkomna synpunkter.

Bostadsområdet marknadsförs som en urban förstad och kallas förstås för Bromstensstaden. Namnet är riktigt fånigt. Industriområdet är en del av Bromsten och ingen ny stadsdel. Att klämma in ordet stad i varje nytt kvarter som ska byggas fick ett löjets skimmer över sig för länge sen.

Området är också direkt olämplig för en så hög exploatering och det blir svårt att bygga bostäder på platsen. Grundvattennivån är hög och närheten till Spångaån ökar risken för översvämning och vattenhöjning. Marken är gammal sjöbotten och består av djup lera som dessutom är förorenad av tidigare industrier.

Den djupa leran gör att kostsam markstabilisering med pålar och andra åtgärder är en nödvändighet och det höga grundvattnet gör det komplicerat att bygga de planerade underbyggda garagen, med ytterligare kostnader som följd. Att sanera förgiftad mark är också dyrt men måste göras.

Regnvatten ska fördröjas så att inte ledningarna i området blir överbelastade och för att få till lutningar så att vattnet rinner av på rätt sätt ska marknivån höjas ungefär en meter. Det kommer att få konsekvenser för de som bor runtomkring vars trädgårdar och hus kommer att hamna i en grop. Det är uppenbart att planeringen av de nya bostadskvarteren inte tar hänsyn till omkringliggande bebyggelse. Den här delen av Bromsten är inte obefolkad även om det framställs så.

Alla svårigheter gör att det finns ekonomisk osäkerhet i projektet som därför dragit ut på tiden. Det kommer att bli dyrt att bo i Bromstensstadens lägenheter och frågan är om folk tycker att det är värt det när man kan köpa en villa i närheten för samma pengar. Flera industrier finns också kvar i området och det får byggherrarna att fundera på om människor överhuvudtaget vill flytta dit.


Industrier i Bromstens industriområde, December 2015

Vissa platser är egentligen olämpliga för bostadsbebyggelse och det här är en av dem. Om inte översvämningsrisk, ostadig lera och förgiftad mark räcker, kan man fråga sig var gränsen går.

Men det är klart, kallar man översvämningsrisken för sjöutsikt, leran för naturnära läge och den förgiftade marken för New York-känsla så kanske Bromstensstaden går att sälja i alla fall. När skadorna uppkommer är det de nya bostadsrättsföreningarnas problem att lösa, inte politikernas och byggherrarnas.


Den här texten skrevs tillsammans med min bror.


Trafikplanering som skapar problem

Samtidigt som bilfria gator diskuteras och provas i Stockholms innerstad har en större trafikomläggning skapat ökade trafikproblem i Spånga. Det beror på att bilister väljer den snabbaste vägen och inte den som trafikplanerare tänkt sig.

Spånga Kyrkväg var en genomfartsled för trafik mellan E18 och Spånga och delar av Vällingby. (Röd linje). E18 har nu byggts om och Trafikplats Hjulsta (i kartans övre vänstra hörn) har skapats. För de bilister som kommer från Järfälla och norrut och som ska till Kista, Sundbyberg och centrala Stockholm har det blivit bättre. Men för Västerort, Tensta, Rinkeby och resten av Spånga har det blivit sämre. Vägen har blivit svårare och längre.

När man nu kommer upp mot E18 på Spånga Kyrkväg kan man köra både till höger (söderut) och vänster (norrut). E18 är skyltad till vänster. Oavsett om man ska fortsätta på E18 mot norr eller mot söder är det alltså meningen att man först ska köra mot norr, parallellt med E18, för att sedan köra ut på E18 och välja riktning vid Trafikplats Hjulsta. För den som ska vidare norrut är det här inget större problem. Men mycket av trafiken ska till Kista eller centrala Stockholm där det finns många arbetsplatser. För dem blir det en ordentlig omväg (Lila linje fram och tillbaka) innan de är tillbaka vid utfarten. Kör man istället mot söder vid utfarten på Spånga Kyrkväg kommer man också ut på en väg parallellt med E18. Det är en bökig väg med rondeller och gupp innan man kommer till rondellen på länsväg 279. (Svart linje) Istället för de här två alternativen väljer många av bilisterna att istället ta Duvbovägen ut till länsväg 279 för fortsatt färd till centrala Stockholm eller Kista. (Blå linje)


Klicka på kartan för större format

Det här medför att trafiken på Duvbovägen ökat kraftigt, så kraftigt att den blivit ett problem. Trafikkontoret har sent omsider fått upp ögonen för problemet och börjat genomföra trafikmätningar. Politikernas förslag på lösning är att höja hastigheten från 30 till 40 km/h.

I viss mån längs Spånga Kyrkväg men framförallt längs Duvbovägen bor det många människor, både i villor och flerbostadshus. Till saken hör att det vid Duvbovägen också ligger daghem och skolor med följd att många barn rör sig vid vägen. En högre tillåten hastighet skulle öka risken för olyckor. Hastighetshöjningen ska inte genomföras vid den skola som ligger närmast vägen men barnen som ska till och från skolan rör sig längs hela Duvbovägen eftersom många bor en bit bort. Vid Duvbovägen finns också en idrottsplats. Den används av många barn som tar sig dit på egen hand vid olika tider på dygnet.

Inom en snar framtid ska Bromstens industriområde bebyggas med minst 1 100 nya bostäder vilket kommer att öka trafikbelastningen på närliggande gator och på Duvbovägen ytterligare. Det har påpekats av närboende men Stadsbyggnadskontoret avfärdar kritiken och anser att det är Trafikverkets problem, trots att alla gator i området, utom E18 och länsväg 279, är kommunala.

Att lösa det här problemet är närmast omöjligt utan att på nytt bygga om utfarten från Spånga Kyrkväg till E18. Men en tips till politiker och trafikplanerare inför framtida trafikomläggningar är att tänka på att bilister tar den kortaste och snabbaste vägen, inte den som passar planeringen bäst.


Tensta Torn

I Tensta ska en ny studentskrapa byggas för att stärka stadsdelens identitet och ge plats åt 240 studenter. Projektet har både för- och nackdelar. Trots att de rationella argumenten för att bygga högt är få har den nya skrapan omnämnts i positiva ordalag av debattörer och journalister, som själva inte bor i Tensta. Nya höghus brukar annars väcka motstånd oavsett innehåll. Varför boende i Tensta förutsätts tycka bättre om ett höghus 15 meter från fönstret än boende i innerstan är oklart.

I Tensta centrum börjar snart bygget av nya studentlägenheter. Det första symboliska spadtaget togs den 9 september i år av avgående stadsbyggnadsborarrådet Regina Kevius men ingen riktig byggverksamhet pågår än. Platsen är än så länge bara inhägnad av staket. Tidigare stod här stadsdelsförvaltningens hus som revs 2008. Jag har själv aldrig bott i Tensta men jag gick i gymnasiet där och passerade då nästan dagligen huset på platsen. Det nya huset, ritat av arkitekterna Rahel Belatchew och Kayrokh Moattar, blir en 18 våningar hög studentskrapa med ca 240 bostäder. Byggare är Åke Sundvall Projekt AB.


Arkitektbild av den framtida byggnaden. Bild: Belatchew Arkitekter

Att studentbostäder ska vara billiga och att de inte behöver ligga i de attraktivaste områdena är helt rätt. Priset och närheten till kommunikationer är det viktiga. De framtida studenterna i nybygget kommer förmodligen från Tensta eller liknande områden i närheten. Gott så. Att studenter från Bromma, Stockholms innerstad eller Östersund skulle bosätta sig där är mindre sannolikt. Kanske väljer också flera av studenterna att bo kvar i området efter studietiden. Så sker t.ex. i Bergshamra där den genomsnittliga utbildningsnivån därför är högre än i motsvarande områden. En liknande utveckling i Tensta skulle vara bra för området.


Byggplatsen vid Tenstagången tätt inpå de boendes lägenheter, Oktober 2014

Jag har inget emot att det byggs ett nytt hus på platsen och att det blir studentbostäder är bra men jag har synpunkter på höjden. Nyttan av att bygga höga hus är tveksam och priset blir högre. Trots att de rationella argumenten för att bygga på höjden är få så har den nya studentskrapan omnämnts i positiva ordalag av debattörer och journalister. Gemensamt för dem är dock att ingen av dem bor i Tensta. Nya höghus brukar annars väcka motstånd oavsett innehåll. Värt att veta är att det inte är någon stor tomt det handlar om, ytan är ungefär 20 x 35 meter. Tomten har stått obebyggd sedan det förra huset revs och har beskrivits som en ödetomt. Men det är inget öde område 18-våningshuset ska byggas i. Tomten ligger alldeles i närheten av Tensta Centrum, tunnelbanan och Tensta Gymnasium. Det närmsta bostadshuset ligger på andra sidan Tenstagången, 15 meter bort.

Skrapan sägs också stärka Tenstas identitet, alltså på samma sätt som höga hus ska stärka identiteten i Kista, Kungsholmen , Liljeholmen, Telefonplan etc. Antalet höga identitetsstärkare i Stockholm börjar bli många. Är det några byggnader som hittills stärkt Tenstas identitet på ett positivt sätt är det Tensta Träff och Tensta Gymnasium som båda är blåklassade av Stockholms Stadsmuseum


Tenstagången och Tensta Centrum, Oktober 2014


Tensta Gymnasium, Oktober 2014. Byggnaden är blåklassad av Stockholms Stadsmuseum.

Att det händer saker och sker satsningar även i Tensta är bra, det är också en del av Stockholm. Men varför boende i Tensta skulle tycka bättre om ett 18-våningshus 15 meter från fönstret, med allt vad det innebär av minskat ljusinsläpp, insyn osv, än boende i innerstan är oklart. Vad tycker Tenstaborna själva?


Kv Ferdinand 9 i Sundby

I Sundby precis vid järnvägsspåren ska en ny butiksbyggnad för COOP Extra på ca 4 200 kvm byggas med tillhörande markparkering och parkeringsdäck i två plan. Runt och på butiken föreslås ett nytt bostadskomplex. Det ska innehålla 160 bostäder varav 10 radhus. Idag finns där flera ihopbyggda byggnader i ett plan med blandande verksamheter som kontor, lager och industri.


Illustration över det planerade huset från Stockholms Stads planhandlingar. Notera perspektivet i bilden som gör att huset ser lägre ut än vad det blir i verkligheten.

Trots att den här typen av industrimiljöer, med tillhörande verksamheter, blir alltmer sällsynta i Stockholm har jag inga större problem med att man bygger ett nytt hus på platsen. Den befintliga byggnaden har byggts om och till i olika omgångar och saknar vad jag vet kulturhistoriskt värde. Jag har i alla fall inte hittat några uppgifter om det. Den som vet mer får gärna skriva en kommentar. Men platsen är olämplig för bostadsbebyggelse eftersom den är kraftigt bullerutsatt. På ena sidan går Bromstensvägen med ca 19 000 fordon per dygn och på den andra går pendeltågen. Det är så bullerutsatt att planhandlingarna konstaterar att en lägenhet i det nordvästra hörnet måste utgå.


Industrifastigheten sedd från Bromstensvägen, Juni 2013

Nu kan man visserligen tycka att de som kommer att flytta in i huset bör ta reda på vad de flyttar till och tänker på bullret innan de bestämmer sig. Det kan inte komma som en överraskning att det går en starkt trafikerad väg och pendeltågsspår precis vid huset. Men buller är en många gånger underskattad hälsorisk som blir ett allt större problem.

Planen tar fasta på Promenadstadens intentioner att utveckla "en levande stadsmiljö". Huset utformas för att dominera platsen och ge ett "stadsmässigt och värdigt intryck". "Bebyggelsens utformning är således självständig och ger inga direkta associationer till kringliggande byggnader." Det här projektet anger skalan på den fortsatta exploateringen av området, ett område som till stora delar består av låg bebyggelse och villor. Är det så självklart att stora hus ger stadsmässighet? På vilket sätt kommer det här bostadshuset med COOP-butik och tillhörande bilparkering ge mer stadsmässighet än det bostadshus med COOP-butik och tillhörande bilparkering som redan finns ca 500 meter bort? Behövs det en COOP-butik till? Lidl ligger dessutom precis bredvid den planerade byggnaden.
Bostadshus med COOP-butik i Spånga centrum, Juni 2013

Stadsmässigheten är också något byggbolaget använder i sin säljreklam. Huset beskrivs med ord som "vardagslyx", "storstadskänsla", "häftig arkitektur", "spektakulära stadsradhus" och faktiskt också "grönområden".

I annonserna visas få många bilder på själva huset. Istället försöker de sälja lägenheterna med bilder på en ung kvinna som shoppar, ett dukat frukostbord, en kudde etc. Här handlar det om att sälja in en känsla av lycka och trendighet. Det blir bara fånigt om du frågar mig.


Med bilder som de här gör byggbolaget reklam för projektet. Av totalt 21 bilder visar 5 illustrationer av det planerade huset.
 
Den nya byggnaden kommer att dominera för mycket och anpassas inte på minsta sätt till skalan i den omgivande bebyggelsen där de flesta husen är ca 3-4 våningar. Det här är inte en plats för en märkesbyggnad. Om det nu alls ska vara bostäder där borde byggnaden tonas ner och sänkas till omgivande nivå. Till det positiva hör att byggnadens fasad planeras att få puts i i olika nyanser som ljusnar uppåt samtidigt som "ett abstraherat motiv med inspiration från naturens böljande gräs- och vasstrån ger liv till husets bottenvåningar". Jag förstår inte riktigt det sista men okej, man får vara tacksam för det lilla.


Förbifarten - Hjulstakorset

Som jag nämnde i förra inlägget planeras större delen av Förbifart Stockholm att gå i tunnel, närmare bestämt 17 av 21 km. De delar som inte går i tunnel ligger vid Hjulsta och mellan Akalla och Häggvik. Här kommer den ökade trafikmängden gå i öppen dager. Nyligen presenterades förslaget på hur trafikplats Hjulsta ska se ut. Det ska bli en trafikplats i tre plan där Förbifarten och E 18 möts.

När nyhetsprogram och tidningar presenterade förslaget visade de också bilder på hur platsen ser ut idag. Man ser en trafikkorsning med gräs och träd runtomkring och en liten skogsdunge. Det ser ut som en öde plats, förutom trafiken. Men alla fotografer står med ryggen mot de bostadshus som ligger ca 100 meter från korsningen. När trafiken ökar kommer de boende i Hjulsta, och på andra platser, att drabbas av både mer buller och mer utsläpp. Enligt bilderna som presenterats kommer centrum av trafikplatsen att flyttas något längre bort från Hjulsta men samtidigt blir den väldigt mycket större.


Bild på Hjulstakorset som det ser ut idag hämtad från Lars Epsteins blogg, utan att jag frågade först. (Förlåt Lars men jag hade inte möjlighet att åka dit själv och fotografera platsen.)


Flygbild över samma område med bostadshusen synliga. (Bild hämtad från Eniro.se)

Bromstens industriområde

Debatten om byggprojekt i Stockholm är i huvudsak inriktad på innerstan och förorterna glöms bort. Men i förorterna bor också människor som har åsikter om nya byggprojekt och som är rädda om sitt närområde precis som i Stockholms centrala delar.

I Bromstens industriområde ska det byggas bostäder i stadsliknande kvarter. I de ursprungliga utredningarna fanns planer för hur hela området kunde bebyggas men eftersom en stor del av området är privatägt och det inte längre är politiskt korrekt att expropriera mark och egendom så kan bara den mark som ägs av kommunen bebyggas. Många i industriområdet vill fortsätta med sin verksamhet och det måste man ju ha förståelse för, det handlar ju om deras arbeten och försörjning. Allt fler små industrier tvingas bort när all mark ska användas till bostäder och jag undrar vart dessa ska ta vägen. I många fall läggs de ner och arbetstillfällen försvinner.

Bromstens industriområde är slitet och inte särskilt charmigt. Slitet eftersom det inte är någon idé att rusta upp hus som snart ska rivas. Det var likadant i Klarakvarteren innan den stora rivningsvågen.

Bromstens industriområde, Hösten 2008

De som redan bor i kvarteren kring industriområdet har vänt sig emot att det ska pressas in så många nya bostäder där. Den främsta anledningen till det är den kraftigt ökade trafikmängd det kommer att föra med sig. Villagatorna runt omkring kommer att fungera både som genomfartsleder och som parkeringsplatser. Det kommer visserligen att byggas parkeringsplatser men vis av tidigare erfarenheter tror jag inte att det kommer att användas fullt ut.

I närheten byggdes nämligen i mitten av 1990-talet ett stort bostadskomplex med hyreslägenheter och radhus. Intill detta byggdes en parkeringsplats där det idag kostar 125 kr per månad att parkera. (Rena reapriset om du frågar en innerstadsbo.) Men eftersom det inte kostar något alls att parkera på gatorna så väljer många att parkera där istället. Det har lett till en ohållbar trafiksituation där trafik har svårt att mötas på gatan eftersom halva utrymmet tas upp av parkerade bilar. Hur det har påverkat snöröjningen behöver väl knappast nämnas. Att tro att nya parkeringsplatser som kostar pengar att kommer att användas är att vara naiv om det inte samtidigt införs parkeringsförbud på gatorna, speciellt i kvarteren runt omkring det nya området.

Själv har jag invändningar mot att graffitikonstverket "Fascinate" riskerar att förstöras och försvinna. Det är ett av 1980-talets viktigaste svenska graffitikonstverk och har uppmärksammats internationellt. Jag hatar klotter men har inget emot graffiti och en laglig målning som den här är att betrakta som ett konstverk. Politikerna har sagt att en graffitimålning skapar otrygghet men när de säger så tar de också som sin uppgift att tala om för folk vad som är bra och dålig konst och vad som är tillåten och otillåten konst och då är vi inne på en farlig väg.

Fascinate, Hösten 2008

RSS 2.0