Norgegatan
Ska det vara gångbroar eller övergångsställen över Norgegatan i Husby? Är modernismens idéer alltid dåliga?
Politikerna i stadsarkitekterna i Stockholm ser den nedsänkta Norgegatan och gångbroarna över den som ett hinder för att göra Husby centrum till ett attraktivt centrum dit man ska kunna ta sig med bil. Gatan ska höjas upp 3,5 meter för att komma i nivå med den omgivande marken. Istället för gångbroar ska det vara övergångsställen. De boende protesterar och det av rent rationella skäl. Att behöva passera gatan på ett övergångsställe är farligare än att gå över den på en gångbro. En pappa uttryckte i ett reportage på tv att han alltid skulle behöva vara orolig för sina barn när de var ute. Ett annat argument mot planerna var att bullret skulle öka om trafiken lyftes upp i samma nivå som bostadshusen.
Säkerheten var ett av huvudargumenten som användes när gator av den här typen anlades under modernismens glansdagar. Många av modernismens idéer är idag utskällda men det här är ett argument som fortfarande håller.
Invändningar mot den trafikseparering som Norgegatan är ett exempel på är att den ger en falsk trygghet. Människor använder inte gångvägarna bredvid eller broarna över gatan utan går längs med och över den i alla fall. Särskilt om gångvägar och broar inte skottas och sandas på vintern. Trots en relativt låg tillåten hastighet för trafiken har farten också en tendens att bli högre. Detta eftersom gatan saknar övergångsställen och dess utformning i övrigt också ger signalen att en högre hastighet är tillåten. Högre fart ger mer buller. De nämnda problemen skulle minska om snöröjningen fungerade och bilisterna inte bröt mot hastighetsreglerna.
Klassiska vägbulor är ett sätt att komma runt problemet med för höga hastigheter. Ett annat är att anlägga trottoarer längs en del av gatan och att anlägga övergångsställen med rödljus, speciellt vid busshållplatserna. Det skulle tvinga bilisterna att sänka farten. Då kan den gående som vill fortfarande använda de säkra gångvägarna och broarna medan trottoarer längs gatan och övergångsställen också finns tillgängliga.
Norgegatan med en av gångbroarna. (Bild hämtad från Hitta.se)
Hässelby Strands centrum
Planerna på att bygga om Hässelby Strands centrum har funnits länge. Redan i december 2007 hölls ett informationsmöte om dem. Ombyggnaden innebär i praktiken att alla centrumbyggnader utom kyrkan ska rivas och ersättas av nya bostadshus, bla ett högt punkthus. (Brf Lambarön på situationsplanen nedan.)
Situationsplan över centrumet som det ska se ut efter ombyggnaden och en flygbild över samma område hämtad från Eniro.se
Men 2008 kom finanskrisen och ombyggnaden sköts på framtiden. Trots det stängdes biblioteket och en byggnad innehållande ett daghem tömdes i avvaktan på rivning. Snart fick daghemmet flytta tillbaka och öppna igen eftersom ingen rivning skulle ske på lång tid framöver. I december 2009 sköts också byggstarten av ett planerat bostadshus upp eftersom försäljningen av lägenheterna gick dåligt. Men arbetet med nya ledningar till det nya centrumet genomfördes ändå, ett arbete som blev klart i början av 2011.
Hässelby Strands kyrka med intilliggande centrumbebyggelse, November 2011
Hässelby Strands centrum, November 2011
Centrumet är idag ganska öde. Det kanske inte är så konstigt med tanke på den planerade rivningen. Men det var inte så öde som det ser ut på bilderna. Varje gång det kom ett tunnelbanetåg strömmade det ut människor i området och i den öppna mataffären var det en ständig rörelse med folk på väg in och ut.
Jag tror att viss nybebyggelse på ett sätt kan vara bra för Hässelby Strands centrum även om man inte behöver gå så hårt fram som planen gör gällande. Fler bostäder skulle ge ett bättre underlag för butiker och kommunal service. Det skulle skapa ett mer aktivt centrum och ge stadsdelen en egen identitet. Då skulle Hässelby Strand slippa att betraktas som ett bihang till Hässelby Gård och som tunnelbanans sista utpost. Inte långt från centrum har det byggts ett hundratal nya bostäder på en gammal oanvänd fotbollsplan. Det är en klart bättre plats att bygga på än den strandnära backe med ekar som också finns i närheten. Kommunen hade långt gångna planer på att bygga just där men fick nyligen smisk av Länsstyrelsen som stoppade projektet. Det är helt enkelt inte okej att upphäva det lagstadgade strandskyddet för att bygga radhus.
Nybyggda bostadshus i Hässelby Strand, November 2011
 |
Försäljningen av lägenheterna i det hus som ska bli Brf Lovön pågår men det går trögt, så trögt att byggbolaget Skanska erbjuder 15 månader med avgiftsfritt boende för den som tecknar sig för en lägenhet. Det är inte osannolikt att hela centrumprojektet skjuts på framtiden igen. På ett sätt är det konstigt att det inte går att sälja lägenheter i bostadsbristens Stockholm. Men orsaken är given. Lägenheterna säljs långt över marknadspris. En lägenhet med två rum kostar ca 2 miljoner kronor. I Hässelby Gård i närheten såg jag en annons om en lägenhet med ungefär samma storlek och månadsavgift. Utgångspriset för den var under en miljon kronor. |
Hässelby Strands tunnelbanestation, November 2011
Vad tycker jag att man borde göra i Hässelby Strands centrum? Planerna på att riva centrumbyggnaderna för att bygga bostäder borde läggas ner. Det är uppenbarligen ändå ingen idé. Ett öde centrum gör ingen glad så istället för att låta flera av centrumbyggnaderna stå tomma borde de rustas upp. Då kan butiker etablera sig där igen utan att vara hotade av rivning. Det stängda biblioteket borde också öppna igen. Det skulle skapa ett mer levande centrum och göra platsen attraktivare att bo på. Då kanske lägenheterna i det planerade bostadshuset vid tunnelbaneingången (Brf Hässelby Holme) skulle bli så populära att det går att sälja. En byggnad där med ca fyra våningar skulle inte skada platsen.
Gästskribent: Gentrifiering
Gentrifiering är ett fenomen som alltmer kommit att debatteras men som inte på något sätt är unikt för Stockholm. Signaturen Kreutzberg 36 har här skrivit ett inlägg om gentrifiering, som i vardagslag också har kommit att kallas yuppiefiering eller lattefiering.
Gentrifiering
Gentrifiering kommer av engelska gentry som betyder herrskap och står för en statushöjning och därmed förändring av ett område. Gentrifiering sker när personer med betydligt högre inkomster än den ursprungliga befolkningens flyttar in vilket ofta leder till påkostade nybyggen och att områdets utbud och affärsverksamhet förändras.
Gentrifiering är vanligt just nu och sker i städer i många länder (Berlin, New York, Köpenhamn...) och vissa stadsdelar mer än andra. Först består området av billiga arbetarkvarter. Eftersom det är billigt kommer konstnärer, poeter och författare dit. Området blir "bohem chict" och väletablerade reklamare och mediefolk vågar flytta dit. Då blir det trendigt att bo på platsen och den "vanliga" medelklassen följer snabbt efter. De drömmer om konstnärens fria liv medan de suckar över amorteringarna. Konstnärer och små förläggare har inte längre råd att vare sig bo eller bedriva sin verksamhet i de exklusiva kvarteren utan söker sig till billigare områden. Fenomenet har i Stockholm främst drabbat Södermalm och Birkastan men håller snabbt på att sprida sig till "söder om söder."
I takt med att befolkningen i ett gentrifierat område byts ut förändras också själva området. Verkstäder, glasmästerier, gallerier och antikvariat byts ut mot dyra restauranger och väletablerade kaffekedjor. Stadsdelens särart försvinner och likriktningen är ett faktum. Sist flyttar mäklare in i lokalerna och då börjar kurvan gå nedåt. Hur kul är det att bara ha en massa telefonbutiker, webbyråer och mäklarkontor runt om sig? Det var ju närheten till de mysiga caféerna som eftersträvades.
Paradoxen är given. De som flyttar till det mysiga området bidrar själva genom sin närvaro till förändringen och ursprungsbefolkningen känner sig inte längre välkommen i sina egna kvarter.
Exempel på gentrifierade stadsdelar i Sverige är Södermalm i Stockholm, Haga i Göteborg, Möllevången i Malmö, Nöden i Lund och Svartbäcken i Uppsala.
I städer utomlands är SoHo i New York och Kreutzberg i Berlin tydliga exempel på gentrifiering.
Kreuzberg var en del av Västberlin och med sitt läge vid Berlinmuren låg stadsdelen långt från Västberlins centrum vid Kurfürstendamm. Med muren synlig på nära håll var det en oattraktiv plats att bo på och hyrorna var låga. Det billiga boendet lockade till sig fattiga invandrare såväl som studenter och bohemer med en stark alternativrörelse. Speciellt området Kreuzberg 36 (efter det gamla postnumret), som var omgivet av muren på tre sidor var känt för husockupationer och majdemonstrationer. När muren föll och Berlin åter var en enad stad blev Kreuzberg en av de centralare stadsdelarna i Berlin och gentrifieringen var ett faktum.
Kreutzberg 36
Norra Djurgårdsstaden
Karta över Stockholm med blivande Norra Djurgårdsstaden markerat. (Hämtad från Stockholms Stads webbplats.)
Detaljbild över området. (Hämtad från Hitta.se)
Det pratas mycket om att Norra Djurgårdsstaden ska bli en miljöstadsdel, en stadsdel i "världsklass". (Känns uttrycket igen?) Stadsdelen ska bli miljövänlig både när det gäller energianvändning, kretslopp och grönskande utomhusmiljö. Våtmarker ska anläggas och ekar planteras. Det känns lite ironiskt eftersom grönområden i andra delar av Stockholm samtidigt planeras att bebyggas i rask takt. Men det är klart, det är ju Norra Djurgårdsstaden som ska bli ett "skyltfönster mot världen" för svenska företag och svensk miljöteknik och inte Årstafältet, ekarna i Kristineberg eller Ulvsunda slottspark.
Ett sätt att miljöanpassa stadsdelen är att begränsa antalet parkeringsplatser till i genomsnitt en halv per bostad. Jag är absolut ingen förespråkare för massbilism men om fler än hälften av hushållen väljer att skaffa bil så kommer det att bli fullt. Till att börja med kommer då gatorna att bli fulla av parkerade bilar. Sen kommer de som inte hittar parkeringsplats att parkera längre bort, dvs i närliggande stadsdelar. Det betyder att de som bor där kommer att lida av att platsen är begränsad i Norra Djurgårdsstaden. Det är rätt att bygga en miljövänlig stadsdel men inte om man skjuter över problemen på andra. Jag hoppas att jag har fel i mina farhågor men jag tror tyvärr inte det.
Det kommer naturligtvis att finnas kollektivtrafik och det är bra men det finns kollektivtrafik i övriga Stockholm också samtidigt som det finns mängder med bilar. Ett sätt att minska behovet av transporter i Norra Djurgårdsstaden är att allt ska finnas i närheten, arbetsplatser, kultur och service. Det känns som en klassisk ABC-stad på det sätt man byggde för 60 år sedan. Börjar de gamla idéerna om hur man ska bygga komma tillbaka fast med ny etikett?
Banan-Kompaniets byggnad och Magasin 6.
Jag åkte till Frihamnen för att se hur det såg ut. Där finns flera vackra hus som jag hoppas kommer att få finnas kvar. Tex Banan-Kompaniets byggnad från 1928 med de roliga bananskyltarna. Jag hoppas också att Magasin 3 Stockholm konsthall kommer att få vara kvar. Det är en av de ledande institutionerna för samtidskonst och skulle ge mer liv åt den nya stadsdelen.
Kanske kommer också Magasin 6 från 1960-talets mitt att vara kvar. En enorm byggnad som ursprungligen var frys- kyl- och varmlager men som idag bla fungerar som arkiv. Både Riksarkivet och Stockholms stadsarkiv har lokaler i byggnaden. Lite kuriosa är att Magasin 6 enligt Wikipedia ska bestå av ca en miljon tegelstenar.
Däremot kommer inte verksamheten på Loudden att vara kvar. Här ska en stor del av de nya bostäderna byggas.
Modell över den planerade bebyggelsen med Loudden närmast kameran.
