Hur blev det sedan?

För snart sex år sedan publicerades ett inlägg här på bloggen skrivet av en gästskribent där visionsbilder som visade hur nya byggprojekt skulle se ut jämfördes med hur det blev i verkligheten. Resultatet av jämförelsen var ganska nedslående och verkligheten var sällan så vacker som den beskrivits i bilderna. Inlägget finns att läsa här.

En av de platser som var med i jämförelsen var den nya nedgången till tunnelbanan vid Station City. Jämförelsen fick kritik i en kommentar till inlägget. Jämförelsen ansågs vara orättvis eftersom nedgången inte var färdigt och butikerna inte öppnat.

"Ganska dåligt genomförd jämförelse. Visionsbilden från Station City består av tunnelbaneentrén med alla butiker öppna för allmänheten, något som ska ske vid öppnandet av Citybanan senare i år. Vid tidpunkten av bilden tagen ur verkligheten har dessa inte hunnit öppna."



Visionsbild över tunnelbaneentrén i Station City.


... och verkligheten 2016.

Det är därför dags att se efter vad som hänt och hur det ser ut idag. Trots att två caféer/restauranger öppnat ser det för övrigt precis likadant ut. Jämförelse som gjorde då 2016 var både rättvis och korrekt. Den visionsbild som presenterades framstår som ännu mer vilseledande när det inte längre går att säga att platsen inte är färdig.

... och verkligheten September 2022  

Värmebölja

Det är inte längre ovanligt att Sverige och övriga Europa drabbas av extrema värmeböljor på somrarna. Det är något vi måste vänja oss vid. Sommaren 2018 med sin värme, torka och skogsbränder har många i färskt minne.

Men varje sommar är nyhetsrapporteringen lika förvånad över det som sker och mängder med artiklar och nyhetsinslag rapporterar att nu är klimatförändringarna här på allvar. De har varit här länge.

Varje år kommer det också artiklar och politiska utspel om att städer måste anpassas till ett varmare klimat för att det ska gå att bo i dem. Exempel ges på hus med växter på både tak och väggar. Men ingen nämner att det också handlar om att ta hand om den grönska som redan finns. Därför är det ett stort misstag att exploatera parker och stadsnära natur med ny bebyggelse. Även små gröna ytor mellan befintliga hus har betydelse för att minska temperaturen varma dagar. Det här har tagits upp flera gånger här på bloggen, bla i inlägget "Förtätningens pris". Inlägget är nästan 10 år gammalt men mer aktuellt än någonsin.

När hösten kommer och det är svalare ute glöms frågan bort igen och allting återgår till det vanliga. Journalister fortsätter att hämta sin nyhetsinspiration från Twitter och olika pressreleaser samtidigt som politiker fortsätter att lova bort grönområden till olika byggbolag. Minnet är kort och ingen har lärt sig någonting.


Ofrivillig komik

En gata i Årsta håller på att asfalteras i omgångar. Vägen och trottoaren stängs av, den gamla asfalten tas bort och ny läggs dit. Det finns inget att säga om det, att underhålla slitna vägar är sånt som måste göras. Men skyltningen blev lite komisk när gående på båda sidorna av trottoaren hänvisades till den andra sidan.




(Klicka på bilderna för större format.)

Ett liknande problem fanns tidigare i Hammarby Sjöstad vid Hammarby Kaj och trappan till och från Skansbron. Flera trappor och hus har reparerats under våren på grund av rasrisk. Hörsägen gör gällande att det beror på vibrationer från den nya bussterminalen som ligger granne. Nu behövde iallafall trappan upp till Skansbron stängas av för reparation och skyltar hänvisade gående till hissen i närheten. Problemet var bara att hissen också var trasig. En lapp på hissdörren nere på kajen meddelade att den var avstängd i väntan på reservdelar. Men uppe på bron fanns inget meddelande på hissen. Där gick människor från den avstängda trappan för att ta hissen och stod sen och undrade varför den aldrig kom. Dålig tidpunkt för en hiss att behöva repareras. Ännu sämre tidpunkt för den som satte upp skyltarna vid trappan.

Trappan är i skrivande stund inte färdigreparerad men har öppnat för gående. Hissen väntar fortfarande på reservdelar men lappen på hissen har bytts ut och talar nu om att behovet av reparation beror på vandalisering. Det förklarar varför en relativt ny hiss att behöver repareras.




Rivningsvågen fortsätter

I augusti 2016 publicerades här på bloggen en lista med exempel på byggnader som rivits de senaste åren och andra byggnader som var hotade av rivning. Sedan dess har flera av de då hotade byggnaderna rivits medan några fortfarande finns kvar. Det kom en fråga till bloggen om det hade gjorts någon ny sammanställning av det som rivits i Stockholm sedan den förra gjordes, antingen här på bloggen eller någon annanstans. Jag kände inte till någon utan började sätta ihop en ny lista.

Det här är absolut ingen komplett lista av vad som rivits sedan det förra inlägget publicerades utan är ett urval främst baserat på vad som tagits upp här på bloggen tidigare. Mycket av det som rivits hade ett högt eller till och med ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Graffitimålningen Fascinate var till och med q-märkt.

I stället för att upprepa mig om vilka miljökonsekvenser rivningar innebär, speciellt av hus som är helt funktionsdugliga, hänvisar jag till tidigare inlägg i ämnet om avfall vid rivning och nyproduktion.



Statens Normalskola (f.d. Musikhögskolan), Östermalm
Byggd: 1950-talet
Högt kulturhistoriskt värde
Riven 2016



Gasklocka 4, Hjorthagen
Byggd: 1932
Mycket högt kulturhistoriskt värde
Riven 2017 - 2018




H-Huset, Norrmalm
Byggt: 1962-70
Högt kulturhistoriskt värde
Rivet 2018



Söderhallen (SL:s bussdepå och Spårvägsmuseet), Södermalm
Byggt: 1954-57
Kulturhistoriskt värdefull
Rivet 2018



Astoria, Östermalm
Byggt: 1870-talet
Kulturhistoriskt värdefull
Delvis rivet 2018



"Filadelfiahuset", Spånga
Byggt: 1930-talet / 1940-talet
Rivet 2018




Packrummet (Kontors- och industribyggnader), Årstaberg/Liljeholmen
Byggt: 1960-talet, 1980-90-talet
Visst kulturhistoriskt värde
Rivet 2018 - 2021



Ersta Sjukhus, Södermalm
Byggt: 1930-talet - 1960-talet
Kulturhistoriskt värdefull
Stora delar rivet 2019



Örbykyrkan, Örby
Byggd: 1929-30
Riven 2020



Primusområdet, Lilla Essingen
Byggt: 1960-talet / 1970-talet
Rivet 2021



Stockholms äldsta bensinstation, Östermalm
Byggd: 1926
Högt kulturhistoriskt värde
Riven 2021



Graffitimålningen Fascinate, Spånga
Målad: 1989
Mycket högt kulturhistoriskt värde
Riven 2021

Nyproduktion ökar boendekostnaderna

Tomträttsavgälden baseras på markens taxeringsvärde. I takt med att markpriserna stiger höjer Stockholms Stad tomträttsavgälderna. Markpriset baseras till stor del på vad byggbolag är beredda att betala för marken när de vill bygga nytt. Vinnare är kommunen som drar in pengar på marken samtidigt som de höjer tomträttsavgälderna. Förlorare är de boende i de äldre husen som tvingas på ökade kostnader.

Tomträttsavgäld är den avgift som betalas till kommunen när ett hus står på kommunal mark. I Stockholm Stad står knappt 4 000 flerbostadshus, både hyres- och bostadsrätter, på kommunal mark och fastighetsägare och bostadsrättsföreningar betalar stora summor till kommunen varje år. (1) Det finns även småhus, som villor och radhus, som har tomträttsavgäld. Tomträttsavgälden beräknas bl.a. efter markens taxeringsvärde som i sin tur bygger på markpriset.



I Stockholm är det kommunfullmäktige som beslutar om nivån. Det skedde senast 2017 (2) med kraftigt höjda tomträttsavgälder som följd. Beslutet sker inte genom någon förhandling med berörda fastighetsägare och bostadsrättsföreningar. De har bara att rätta sig efter beslutet och betala. Tomträttsavgälderna börjar bli allt mer betungande utgifter vilket leder till höjda hyror och avgifter. Kommunerna i Sverige drar in stora pengar på tomträttsavgälderna. Stockholms Stad drog under 2020 in 2,5 miljarder kronor i tomträttsavgäld. Under det senaste tio åren har staden tagit in cirka 23 miljarder kronor i tomträttsavgälder. (3)

De senaste åren har markpriser och taxeringsvärden ökat. Det beror delvis på stigande bostadspriser men också på att kommunen säljer mark dyrt när nya hus ska byggas. I vissa fall används s.k. jämförelseförfarande när anbud tas in för nya projekt. Då finns flera olika delar som Stockholms Stad bedömer, tex arkitektur, social hållbarhet eller boendetyper. I andra fall används s.k. markanvisningstävling vilket betyder att den som betalar mest får köpa marken. "Staden kommer att träffa markanvisningsavtal med det bolag som i sitt anbud lämnar det högsta priset för byggrätten." (4) Byggbolag är beredda att betala nästan hur mycket som helst för mark, de går med vinst ändå. De avvaktar byggstart tills lägenheterna är sålda eller så höjer de skuldsättningen i nybildade bostadsrättsföreningar. Det här gör att markpriserna stiger. Det ökande markpriset leder till högre taxeringsvärden vilket i sin tur gör att kommunen höjer tomträttsavgälderna. Det drabbar inte de boende i det nybyggda huset men alla runtomkring vars hus står på kommunal mark.

Kommunen är vinnare som både kan sälja mark dyrt och samtidigt öka intäkterna från tomträttsavgälderna. Förlorarna är de som bor i hus på kommunal mark och som blir påtvingade kraftigt ökade kostnader utan att kunna påverka situationen det minsta.

Källor:
1) https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/kraftigt-hojda-markavgifter-satter-press-foreningens-ekonomi
2) https://boende.stockholm/regler-tillstand/tomtratt-och-arrende/
3) https://www.bostadsratterna.se/allt-om-bostadsratt/artiklar/stigande-markhyror-slar-hart-mot-storstadsforeningar
4) https://foretagsservice.stockholm/branscher/byggforetag/markanvisningar/aktuella-tavlingar/

Fotografier på Gamla Stockholm

Det här inlägget innehåller reklam för by Yesterday och annonslänkar till deras webbplats med försäljning. Texten i inlägget är dock bloggens egen.

Bland människor som är intresserade av stadsbyggnadsfrågor finns ofta ett intresse för hur staden såg ut tidigare. Det gäller inte minst i Stockholm där det finns mängder med böcker på temat men också tex grupper på Facebook där kända och okända bilder delas och kommenteras. Tv-serien Stockholmspärlor som visade gamla journalfilmer från Stockholm har i sig blivit en klassiker. Visst handlar det om nostalgi men också om ett genuint historiskt intresse. Den som känner till hur det var förut har lättare att bedöma nutid och framtid.

Jag delar naturligtvis det här intresset och letar ofta efter gamla bilder på Stockholm. Här på bloggen publicerades tidigare bilder jag hittat i gamla fotoalbum. Det var fotografier som inte hade publicerats någonstans tidigare. Det är ofta så, många gamla foton ligger gömda och bortglömda i fotoalbum och arkiv.

Det är också vanligt att människor sätter upp gamla bilder på sin hemstad på väggarna. Just det har by Yesterday specialiserat sig på. Hos dem kan man köpa posters med historiska motiv från gamla Stockholm och övriga Sverige. De har mängder med bilder på sin webbplats som går att beställa som posters i olika storlek, med eller utan ram. Här finns bilder som visar gamla miljöer samt bilder som ser ut att vara hämtade ur nyhetsreportage, porträtt och rena vardagsbilder. Just de senare visar sin samtid på ett väldigt okonstlat sätt.


Glas är inte Osynligt

På visionsbilder för nya byggprojekt presenteras gärna stora glaspartier som lysande diamanter eller som genomskinliga och nästan osynliga. Många projekt marknadsförs med en övertro på glasets transparens men i verkligheten ser det ofta annorlunda ut.

Många byggprojekt presenteras med vackra visionsbilder fulla av träd, lyckliga människor och vackert väder. Glaspartiernas magiska kraft tycks inte heller veta några gränser. Genomskinliga och nästan osynliga suddar de ut gränsen mellan ute och inne om de inte nästan fotografiskt reflekterar den vackra omgivningen. Glasentréer presenteras gärna som lysande diamanter, inkluderande i sin öppenhet medan nya skira påbyggnader av glas på befintliga hus knappt syns i sin transparens mot himlen.

Det här är någonting som Pär Eliaeson tar upp i arkitekturtidskriften KRITIK #14 redan 2011.

Där skriver han att det är en seglivad myt att en glasfasad symboliserar och representerar öppenhet. Ser man sig omkring kan man inte göra annat än att hålla med. Att en byggnad har mycket glas i fasaden behöver inte alls betyda att den upplevs som öppen eller inkluderande. Många projektet genomsyras av en övertro på glasets transparens där glaset i fasaderna marknadsförs som skira och lysande partier. I verkligheten ser det dock ofta annorlunda ut. Glas ger vanligen en byggnad ett mörkare visuellt intryck än många andra icke transparanta material. Glasentréer lyser inte så tydligt som reklambilder gör gällande och glasvåningar blir inte osynliga mot himlen. I bästa fall är det vad som finns och händer innanför glaset som syns men allt som oftast upplevs glaspartierna som svarta.


Visionsbild från ca 2016 på en glasentré till en kontorsbyggnad på Kistagången i Kista.


En bild från Google Street View visar verklighetens entré på Kistagången.


Glasfasaden i entréplan på gallerian Skarapan på Södermalm ser mörk och ogenomskinlig ut.

En annan sak Pär Eliaeson tar upp vad gäller glas är säkerhetsaspekten. Det som skadar och dödar flest människor vid ett sprängattentat är det glas som sprids av explosionens chockvåg. Det blev tydligt när Anders Behring Breivik sprängde sin bomb i regeringskvarteret i Oslo den 22 juli 2011. Risken för attentat och explosioner är en dessvärre en växande hotbild. Det är någonting som definitivt måste tas i beaktande i projekt som har höga säkerhets- och offentlighetsaspekter.


Visionsbild på Söderhallens planerade entré.
Bild: Stadsbyggnadskontoret / DinellJohansson med Atrium Ljungberg

Under våren 2021 var ombyggnaden av Söderhallarna vid Medborgarplatsen ute på samråd. Visionen för entrén in till själva saluhallen presenteras som ”ett tak på torget där det klimatiserade inre skiljs från torgrummet med en diskret transparent hinna”.

Vi får väl se hur det går med det.


Text: Magnus Eriksson


Bloggen fyller 10 år

Bloggen fyller 10 år och genom åren har över 250 inlägg publicerats. De har handlat både om ämnen med stort allmänintresse men också lyft frågor som är lika viktiga men inte fått samma utrymme i media.

Idag för 10 år sedan publicerades det första inlägget här på bloggen. I och med det här inlägget publiceras det 258:e i ordningen.

Det saknas exakt statistik över hur många som läser varje inlägg men Slussen har alltid varit ett ämne som väckt engagemang. Det är inte så konstigt eftersom det varit en av de stora frågorna de senaste tio åren. En annan fråga som engagerat läsarna är Nobelcentret på Blasieholmen och det är nog inlägget om de dolda motiven bakom Nobelcentret som haft flest läsare. När det publicerades slogs också besöksrekord på bloggen.



Andra frågor som inte fått lika stor medial uppmärksamhet men som jag ändå tagit upp på bloggen i flera inlägg är den ofta hårdhänta förtätningen där parker och andra gröna ytor offras. Även de omfattande rivningar som sker i Stockholm har tagits upp i flera inlägg genom åren, en gång i formen av ett vykort för att tydliggöra vad som sker.

Så här i efterhand känner jag mig mest nöjd med inläggen om Designens Hus (som numera är rivet), Slakthusområdet (där rivningarna pågår), Tekniska nämndhuset och Förtätningens pris. Det sistnämnda kallades "pekoral" av en av mina belackare vilket jag väljer att se som ett gott betyg då det uppenbarligen träffade en öm punkt.

Viss medial uppmärksamhet har bloggen också fått. Jag intervjuades i Svenska Dagbladet 2012 och Viktor Barth-Kron nämnde bloggen i en av sina krönikor efter ett stormöte på Mosebacke med flera olika stadsbyggnadsgrupper. Efter att jag hösten 2011 skrivit en ilsken kommentar till en av Viktor Barth-Krons raljerande krönikor valde han strax efter att använda rubriken "Bevara Stockholm - riv fler hus" till en krönika om gamla arkitekturhögskolan. Jag ser ett samband och misstänker att rubriken var en pik mot mig. (Numera är Viktor Barth-Kron på Expressen och hans texter och videor om politik är både träffsäkra och underhållande.)

Livets plikter tar nu för mycket av min tid i anspråk för att jag ska kunna ägna mig lika mycket åt research och besök på olika platser som tidigare. Men bloggandet fortsätter om än i en långsammare takt än för tio år sedan.

Sommarens vykort

Sommaren är vykortens tid. Semestrande turister skickar vykort med hälsningar hem till nära och kära. Den pågående pandemin gör naturligtvis att det skickas färre vykort i år än tidigare. De vykort som säljs i olika städer brukar visa upp staden från dess bästa sida. Sevärdheter och vackra byggnader finns bland motiven. Så även i Stockholm där Gamla Stan med Stortorget och Stockholms Slott syns på bilderna. Få nya byggnader visas på vykorten. Det kan helt enkelt bero på att de ofta är fula. Därför kommer här en sommarhälsning i form av ett Stockholmsvykort som beskriver staden med några av dess nya moderna byggnader.


Norra Tornen - Lyxbostäder med undermålig kvalitet

Det första av de Norra tornen, Innovationen, är redan klart och människor har flyttat in. Det andra, Helix, är under uppförande. De marknadsförs som lyxbostäder och prissätts därefter. Men den som skrapar på ytan ser en verklighet byggherren Oscar Properties inte kan vara stolt över.


Helix under byggnation, Arkivbild från sommaren 2019

Det östra av de två Norra Tornen kallas Innovationen. Det började byggas vid årsskiftet 2016/2017 och blev inflyttningsklart i slutet av 2018. Det västra tornet som kallas Helix påbörjades senare byggnationen pågår fortfarande. Redan sommaren 2019 rapporterades i media om avloppsproblem i Innovationen. Enligt Oscar Properties själva var det ett rör till en av avloppsstammarna som var kopplade till köket som spruckit. Oscar Properties åtgärdade problemet och de boende var under tiden tvungna att tillfälligt lämna sina bostäder.

Uppgifter till bloggen tyder på att konstruktionen av vatten- och avloppsrör i de båda husen inte håller högsta klass. Den underleverantör som fick uppdraget att konstruera rördragningen gjorde det enligt konstens alla regler. Det är sedan länge allmänt känt att Oscar Properties har stora ekonomiska problem och här försökte de spara pengar. Den föreslagna rörkonstruktionen ansågs för dyr. På punkt efter punk ville Oscar Properties ha andra och billigare lösningar. Det ledde till irritation mellan Oscar Properties och deras underleverantör där den senare ville göra ett bra jobb och den förra bara spara pengar. Resultatet är två nya hus med lyxbostäder där en så pass viktig konstruktion som vatten- och avloppsrör håller undermålig kvalitet. Om alla tekniska lösningar i tornen är nerbantade på samma sätt är de inte mycket värda, trots prislappen.

Den begränsande faktorn

Vem hade för ett par år sedan trott att elkraften skulle vara en begränsande faktor för industrier och bostäder? Men det senaste halvåret har det kommit alltfler rapporter om att kapacitetsbristen i elnätet sätter stopp för nyetablering av elkraftsintensiva industrier och bostadsområden. Det finns emellertid fler trånga sektorer som uppmärksammas alltmer.

Bristen på dricksvatten blir ett alltmer reellt problem. I Stockholms Stad får vi vårt dricksvatten från Mälaren men i flera kommuner i länet hämtas vattnet från grundvattnet, och grundvattennivåerna sjunker. I Värmdö kommun märks det när människor fyller sina pooler eftersom grundvattennivån då sjunker märkbart.

Problemet är störst på sommaren då vädret är torrare och varmare men om grundvattennivåerna aldrig återhämtar sig ordentligt kommer problemet till sist att bestå hela året. På kort sikt kommer det att leda till bevattningsförbud och förbud mot att fylla privata pooler. Om det inte räcker kommer vattenbristen i förlängningen leda till ett stopp för nyetablering och utbyggnad av vattenintensiv industri och till slut också till stopp av nya bostäder.


Hur länge räcker vattnet i kranarna?

För när befolkningen växer ökar vattenförbrukningen och om man under lång tid tar ut mer vatten än vad som tillförs så tar det till sist slut. Är det någon som på allvar räknar med att kranarna ska sina i det egna hemmet? Risken är att det scenariot är nära förestående. Den här sommaren rapporteras om risk för vattenbrist i 15 av Sveriges 21 län.

Även om Stockholm får sitt vatten från Mälaren är ledningsnätets kapacitet en begränsande faktor för hur mycket vatten som kan transporteras och förbrukas. Det kommer krävas stora och kostsamma investeringar för att råda bot på det. På andra platser där grundvattnet är den primära vattenkällan krävs också investeringar i nya vattenverk och avsaltningsanläggningar.

Bostadsbristen har länge skyllts på protesterande grannar, krångliga byggregler och brist på mark. Men nu blir det alltmer tydligt vilka som är de verkliga problemen. Det spelar ingen roll om man bygger på höjden eller utan ordentligt utrymme mellan husen när det inte finns vare sig elkraft eller vatten att tillgå för de boende.


Arkitekturens kvaliteter saknas

Arkitektur handlar inte bara om en byggnads utseende och utsmyckning. En viktig del i arkitektens arbete är att infoga byggnaden i omgivningen och få den att passa in. En del av konsten är att ta hänsyn till befintlig bebyggelse, landskap och topografi. Numera är det en ofta bortglömd del i uppförandet av nya byggnader. Istället ska exploateringsgraden maximeras och mängden uthyrbar eller säljbar yta vara så stor som möjligt. När pengar ska tjänas är andra värden ointressanta.

Det sägs att det ett samhälle värderar mest är det som man låter sticka upp över horisonten. Kyrktornen ersattes av tågstationer som i sin tur följdes av multiarenor och hotell. Idag är bostadsrätten den absoluta statussymbolen och följaktligen sticker nu bostadshusen upp allt högre. Motiverat med hållbarhet, täthet och urbanitet ska status manifesteras och pengar tjänas på omgivningens bekostnad.

Likt den stöddige killen på skolgården tar nya byggnader i Stockholm för sig allt vad de kan utan hänsyn till sin omgivning och utan att försöka passa in. Om en gör det är det jobbigt. När många gör så blir det otrevligt.

City
I Klarakvarteren förstärks misstagen från citysaneringen när gallerian och flera andra kommersiella fastigheter byggs om. Det redan storskaliga uttrycket förstärks när exploateringsgraden ökar. Fasader i exklusiva material, blanka fönster och nya engelska namn hjälper inte. Det offentliga rummet blir trångt och ogästvänligt.


Nybyggnation i Gallerian-kvarteret

Hotell Continental
Efter förljugna reklambilder ser vi nu ett nytt hotell som för tankarna till ett kärnkraftverk armbåga sig fram bredvid Klara kyrka och välla ut mot Vasagatan utan att visa hänsyn till sin omgivning. Det förra hotellet på platsen kanske saknade vackra fasader och utsmyckningar och var mest en fyrkantig låda men det var en del av sin omgivning på ett helt annat sätt än den nya byggnaden. De som önskade en återuppbyggnad av det ursprungliga Hotell Continental från 1878 blev besvikna. Längre från det Kirsteinska huset går knappast att komma när tidigare misstag upprepas och förstärks.


Hotell Continental vid Vasagatan

Glaslådor på taken
Kontorshus som byggs eller byggsom nu får gärna en glaslåda på taket. Det är nästan obligatoriska. Utsikten kanske är fin för de få som får tillgång till lådan men det är ytterligare en typ av arkitektur som inte ger något tillbaka till omgivningen. Bygger någon annan en högre låda bredvid byts utsikten mot insyn och alla värden är borta.


Kontorsbyggnad i Hagastaden

Norra tornen
Med en arkitektur som verkar hämtad från en totalitär diktatur sticker nu Innovationen, det första av Norra tornen, upp över staden. Det verkar nästan som om den missanpassade utformningen är målet i sig. Ett medvetet långfinger åt de som fortfarande tycker att Stockholm är en av världens vackraste städer. Att hus med konstiga och dyra lägenheter knappast är vad Stockholm behöver verkar inte spela någon roll.


Det första av Norra tornen sticker upp

Liljeholmskajen
Istället för att låta vyerna över vattnet öppna sig för de som passerar Årstabroarna täpps dess södra fäste igen av murar och torn. Likt skorstenar från en industri reser sig byggnaderna som utropstecken för vår tid över landskapet, tar för sig av utsikten och ger den till några få. Det verkar inte ha funnits någon som helst ambition att passa in i landskapet med vattenspegel och natur. Se på mig, tycks de skrika. Här är jag.


Vy mot Årstaboarna och Liljeholmskajen från Södersjukhusets patienthotell.

Det är väl så det är i vår narcissistiska tid. Alla vill synas mest och maximera sin ekonomiska vinst. Att det skapar svårläkta sår i staden är underordnat. När alla skriker ”här är jag” blir det högljutt. Eller kan det vara så enkelt att dagens arkitekter och byggare helt enkelt inte kan bättre? Kompetensen i yrkeskåren har ersatts av programvaror som får alla att arbeta på samma sätt.

En byggnad kan vara speciell och spektakulär om den ges utrymme till det men ska den trängas in i omgivningen blir det bara fel. Hus behöver inte vara likadana för att stå bredvid varandra. Det går att passa ihop olikheter till en helhet men det kräver finkänslighet och kunskap hos arkitekter och byggare. Det är det som är arkitektur. Det är det som är yrket. Det är det som är konsten.

Magnus Eriksson

Skyfall

När klimatförändringarna diskuteras är det ofta varmare temperaturer, heta somrar och snöfattiga vintrar som nämns. Men större delen av året kommer en ökad nederbörds­mängd vara ett större problem än höga temperaturer. Då gäller det att städerna inte bara är rustade för att hantera värmeböljor utan också kan hantera en ökad regnmängd och kraftiga skyfall. Växtlighet i form av träd, buskar och gräs har en förmåga att hantera bägge och dämpar klimatförändringarnas effekter. Men samtidigt som växtlighetens betydelse ökar naggas parker och grönområden i kanten.

Sommarens värmebölja satte fokus på de klimatförändringar som pågår. De extrema temperaturerna med torka och skogsbränder som följd fick stor uppmärksamhet. Städer är i sig värmeöar som drabbas hårt av värmeböljor. Men till extremväder hör inte bara ovanligt varma somrar. Medan somrarna blir varmare och torrare kommer istället nederbörden att öka i större delen av landet under övriga årstider, framförallt i norra delen av Sverige. Även antalet tillfällen med intensiv nederbörd väntas öka. Den ökade nederbörden och fler kraftiga regnfall ökar risken för översvämningar. Den ökade översvämningsrisken drabbar framför allt bebyggelse, vägar, järnvägar, och vatten- och avloppssystem.


Diagram från SMHI som visar årsmedelnederbörd för Sverige för 87 mätstationer från år 1860. Den svarta kurvan visar ungefär ett tio-årigt löpande medelvärde.

"Utifrån de utjämnade värdena ser man att nederbörden var lägre än 600 mm fram till omkring 1920. Under perioden 1920 fram till ungefär 1980 låg nederbörden kring 600 mm. Därefter har nederbörden ökat. Det är numera sällsynt med värden under 600 mm."
(SMHI, 18 april 2018)


Naturen har en förmåga att dämpa effekterna av kraftiga skyfall. Träd, buskar och andra växter tar upp vatten ur marken. Ett träd kan dricka 500-700 liter vatten per dag. Buskar och lägre vegetation har samma förmåga men tar naturligtvis upp mindre mängder vatten. Eftersom växter tar hand om så mycket vatten är även små grönytor och slänter med träd och annan växtlighet viktiga. Att bebygga dem eller på annat sätt hårdgöra dem minskar den dämpande effekten när det gäller nederbörd. Den utveckling som nu sker när små grönytor i städerna försvinner helt och större naggas i kanten ökar risken för framtida översvämningar. När grönskan är borta har också dess förmåga att ta hand om regnvatten försvunnit. Vid häftiga skyfall är dagvattensystemet inte anpassat för att ta hand om stora mängder vatten på kort tid. Det riskerar att bli blött i många källare framöver.

När kassakon sinar

När det inte längre är lönsamt att bygga bostadsrätter minskar bostadsbyggandet i rask takt. Rapporter om det minskande bostadsbyggandet duggar lika tätt som rapporter om bostadsbristen. Men vad som inte nämns i nyhetsrapporteringen är vilka ekonomiska konsekvenser det kommer att få för Stockholm och dess invånare.

När spekulationsköparna försvann var marknaden mättad på dyra lägenheter, sk  premiumbostäder. Bostadsutvecklare som inriktat sig på dessa premiumbostäder har redan börjat gå i konkurs och formuleringar som "guldkant på din vardag", "skapa ett mervärde utöver bostaden" och "beyond living" känns redan lika passé som Lunarstorm och MySpace.

SBAB har gjort en sammanställning av försäljningen hos ett antal större bostadsutvecklare, många i premiumsegmentet, och konstaterar nedgång i försäljningen med 64% under första kvartalet 2018 jämfört med samma kvartal 2017. Axxonen, som nyligen gick i konkurs, och andra bostadsutvecklare inriktade på samma kundgrupp har försökt att tjäna så mycket pengar som möjligt så snabbt som möjligt men glömt bort det viktigaste. Kundgruppen i det prissegmentet är begränsad.


Bostadsutvecklaren Axxonen har stoppat bostadsprojekte Altitude.

Premiumbostädernas prislapp har dessvärre blivit lite av en standard som spridit sig till allt byggande. Efterfrågan på övriga nybyggda bostadsrätter har också rasat och det får som naturlig följd att byggandet minskar. Byggbolag skjuter upp byggstarter och en del har till och med velat lämna tillbaka mark till Stockholm.

Det här kommer att få större konsekvenser än vad många förstår. Just nu rapporteras bara om minskat bostadsbyggande. Men markförsäljningen har hittills varit en kassako för Stockholms Stad. Stora infrastrukturprojekt som Slussen och Förbifart Stockholm finansieras delvis genom markförsäljning. Det togs upp i ett föredraget "Bebyggelse och bostadspolitik i mina drömmars stad" jag lyssnade på 2011. Det har gått nästan sju år sedan föredraget men resultatet av det som togs upp där ser vi idag. Politiken har byggt på att marken ska gå att sälja till den som betalar bäst vilket lett till dyra bostäder i tättbebyggda kvarter som Hagastaden där intresset nu minskar för att bo i de nya husen.

När kommunen nu inte kan få in lika mycket pengar på markförsäljning kommer det att bli problem, speciellt när konjunkturen viker. Det kanske kan leda till ett mer eftertänksamt byggande men det är Stockholms invånare som på ett eller annat sätt måste betala. Höjda skatter, ytterligare höjda tomträttsavgälder och minskad kommunal service kan mycket väl bli resultatet. Inget av det kommer att vara populärt hos stockholmarna och det vet politikerna, speciellt inför ett val. Men oavsett vem som vinner i höstens val kommer en tid efter valet när stadens ekonomi ska gå ihop.

Dagens bild

Dagens bild här på bloggen brukar vara något aktuellt, något som beskriver vår samtid. En bild på en riven byggnad på Hamngatan vid Sergels torg känns mer aktuell än på länge. Bilden på huset som inte längre finns speglar vår tid. En tid då rivning av funktionsdugliga byggnader sker eftersom det är ekonomiskt lönsamt att öka exploateringen i centrala Stockholm. Det sker att genom att höja husen och bygga fler våningar. Det sker trots vetskapen om de miljökonsekvenser rivning och nybyggnad för med sig. Det sker trots vetskapen om vad det innebär för stadsbilden, den redan storskaliga miljön blir ännu mer storskalig. Det sker med politikernas goda minne och utan granskning av en presskår som mest ägnar sig åt att referera byggbolagens pressreleaser.

Byggbolaget lanserar projektet under namnet Sergelstaden. Som om det inte räckte med att kvarteret är en del av staden Stockholms mest centrala område, nu ska det bli en stad i staden. Det om något speglar vår tid.


Svårsålt

Bostadsmarknaden har länge setts som en outsinlig källa för ekonomisk vinst, både bland byggbolag och privatpersoner. Men med de höga priserna finns en nervositet och då räcker det med en antydan om att prisuppgången inte är självklar för att paniken ska börja sprida sig.

Den senaste tiden har det kommit täta rapporter om att nyproducerade bostäder är svåra att sälja. Bostadsutvecklaren Oscar Properties skapar bostäder i det övre prissegmentet, dels genom att omvandla äldre fastigheter och dels genom spektakulära nybyggen. Bolaget har nu över 150 lägenheter till salu för ett (beräknat) värde av nästan 1,5 miljarder kronor som är svårsålda.

Projektet med Hamam och 15 lyxlägenheter på Östgötagatan på Södermalm har stannat av och fastighetsbolaget Wallenstam har valt att omvandla den första etappen av bostadsrättsprojektet Orangeriet i Solberga till hyresrätter eftersom marknaden för bostadsrätter är för svag.

Det som nu sker är vad folk med vanligt bondförnuft förstått för länge sen, men vad politiker och byggbolag med glädjekalkyler inte förutsåg. Man har byggt alldeles för mycket för ett alldeles för litet segment av köpare. Bostadsbristen finns men de som saknar bostad saknar också ekonomiska resurser. Situationen som uppstår är att det finns tomma lägenheter samtidigt som en stor grupp människor saknar bostad. Detta eftersom långtifrån alla har råd att bo i de nyproducerade dyra lägenheterna.

Marknaden är helt enkelt mättad på dyra lyxlägenheter i innerstan och täta bostadskvarter i förorter där folk hellre bor i villa eller radhus. Lägg därtill att spekulationsköpen verkar ha upphört. Alltså att någon köper nyproducerade bostäder innan de byggts i avsikt att sälja med vinst utan att ens flytta in.



Inbromsningen i det nyproducerade lyxsegmentet har snabbt spridit sig till den övriga bostadsmarknaden, dvs bostäder som inte är nyproduktion utan köps och säljs mellan privatpersoner. Extra visningstillfällen och trög eller utebliven budgivning har på bara några veckor blivit en realitet på bostadsmarknaden.

Om det är en tillfällig svacka, pyspunka eller bostadsbubblan som spruckit vet man inte förrän efteråt. Men en lite mer återhållsam inställning till Stockholms överhettade fastighetsmarknad är hur som helst på sin plats. När skyskrapans topp är nådd är konjunkturen i botten, som det heter.

Frågan som ställts till följd av oron är vad som händer om byggherre eller bostadsutvecklande bolag går i konkurs. Det kan hända både under pågående produktion där ett antal människor redan tecknat sig för bostad och i alla fall betalat handpenning eller när bygget är klart men garantitiden inte gått ut. Det kan bli dyrt för en ny bostadsrättsförening.

Oscar Properties har nyligen vinstvarnat och meddelar att flera av deras projekt skjuts på framtiden. Projektet Norra Tornen vid Torsplan har påbörjats, i alla fall det ena tornet. Om det bara blir det tornet som byggs på grund av bristande efterfrågan kommer det stå där som en tydlig markör för stora drömmar som aldrig slog in.

Magnus Eriksson

Mycket avfall vid nyproduktion

Hur miljövänliga nya byggnader än sägs vara uppstår mycket avfall när de byggs. Det handlar inte bara om byggnadsmaterial som bli över och slängs utan också om material som används under byggtiden. Men allt avfall finns inte med i hållbarhetskalkylerna och räknas därmed inte med i nyproduktionens miljöpåverkan.

I takt med att nya stadsdelar växer fram i Stockholm växer också sophögarna som följer i dess spår. Kasserat byggmaterial som blir kvar efter tre nybyggda hus skulle räcka till ytterligare ett hus enligt en studie gjord av Vasakronans hållbarhetsavdelning. Mängden avfall skiljer sig naturligtvis åt mellan olika projekt eftersom det är en genomsnittlig beräkning men så mycket avfall genererar nyproduktionen.

Byggbranschen står idag för ca en tredjedel av allt avfall som produceras enligt Statistiska Centralbyrån (SCB). Mängden överblivet material som gips, trä, isolering, puts, kakel, klinkers och betong från nyproduktionen ökar. Till det kommer också det som klassas som farligt avfall. Alltså asbest, färg, kemikalier, tryckimpregnerat trä och el-avfall.


Byggarbetsplats i centrala Stockholm

Det är inte bara avfallet vid nybyggen som är problemet. Tillverkningen av betong kräver stora naturresurser. 2014 stod betong för 88.6% av stommaterialet i bostadshus enligt SCB. För att tillverka betong går det åt mycket energi, grus och sand. Men det märks inte i våra nya klimatsmarta stadsdelar. Miljöavtrycket sker någon annanstans.

Miljökonsekvenserna sker inte i Stockholm utan i länder i Asien och Afrika. Där är marina ekosystem nu hårt ansatta av betongindustrins exploatering. 40 miljoner ton sand bryts varje år till världens betongindustri. Det är dubbelt så hög takt som naturens förmåga att producera ny sand. Att låta betong gå till spillo är därför ett oerhört slöseri.

Lägg därtill rivandet av befintliga byggnader. Många hus med mycket av sin livslängd kvar och av bättre material än dagens nybyggen rivs till förmån för nya hus och ekonomisk vinning.


Rivning i Norra Stationsområdet, blivande Hagastaden

Det här tar skribenten och arkitekten Ylva Frid förtjänstfullt upp i en artikel om Hagastaden i Form Magazine nr 5 2017. Hon tycker också att hållbarhetsfrågan vid nyproduktion är för snäv.
”Att över huvud taget ställa sig frågan om något behövs från första början ingår inte i hållbarhetsmodellen. Hållbarhetsfrågan reduceras […] till att handla om återvinning, ett perspektiv som inte fångar hela bilden.”

Norra Djurgårdsstaden och Västra Liljeholmen (tidigare kallat Lövholmen) profileras som miljöstadsdelar men man kan fråga sig hur miljövänliga de egentligen är med tanke på allt restavfall som genereras av dagens byggande.


Nyproduktion i Norra Djurgårdsstaden

- En orsak till att det blir så stora mängder avfall är att det används väldigt mycket tillfälliga konstruktioner och provisorier på en byggarbetsplats. De material som används för detta har ju aldrig funnits med på någon ritning, och blir därför osynliga när hållbarhetskalkylen för en byggnad görs. säger Ylva Frid till Bevara Stockholm i en kommentar till sin artikel.

- Idag finns ett flertal olika miljöcertifieringar av byggnader, där en av de vanligaste är Miljöbyggnad. Där saknas det idag kriterier kring spillmaterial. Det man tittar på är bland annat miljöpåverkan av varje enskild byggprodukt i form av emissioner och eventuella miljöskadliga ämnen, och energiåtgång i produktions- och förvaltningsskede. fortsätter Ylva Frid.

Det hävdas envetet att hög och tät bebyggelse skulle vara miljövänlig men det är att göra världen lite väl enkel för sig. Det miljömässigt bästa är att använda det som redan finns så länge som möjligt och fråga sig om det nya verkligen behövs. I Stockholm har vi nu kommit till den grad av exploatering att fungerande bostadshus rivs för att ge plats åt nya. Med växande sophögar som följd. Ska staden vara miljövänlig och klimatsmart är det dags att tänka om.

Stockholms stadsbyggnadspolitik leder till färre bostäder

När spekulationsbyggen i centrala Stockholms överhettade fastighetsmarknad tar upp byggbranschens resurser leder det till minskat bostadsbyggande i andra delar av länet. Det är en process som tillåts fortsätta med våra politikers goda minne.

Att det byggs väldigt mycket i Stockholm just nu kan inte ha undgått någon. Tillsammans med stora infrastrukturprojekt som Nya Slussen och Förbifart Stockholm tar det upp en stor del av byggbranschens resurser. Byggbranschens kapacitetstak är nått och det som hindrar att ännu mer byggs är bristen på kvalificerad arbetskraft.

Det här gör att byggföretagen i första hand väljer att bygga där det är mest lönsamt, dvs spekulationsbyggen av kontor och hotell i Stockholm City och bostäder i centrala lägen i Stockholms Stad där de får ut högst pris. Bostadsbyggandet är marknadsstyrd och det är de lönsamma projekten som genomförs. Enligt Boverkets marknadsrapport "Markpriser, markbrist och byggande" är försäljningspriset på nybyggda bostäder i länets mer perifera lägen betydligt lägre än i centrala Stockholm medan byggkostnaden bara sjunker marginellt. Det gör att lönsamheten att bygga längre ut från Stockholm är betydligt lägre än för motsvarande projekt i centrala Stockholm. Ju mer mark politikerna i Stockholms Stad släpper till i gynnsamma lägen desto mindre intresserad är byggbranschen av att bygga i länets kommuner längre bort från Stockholm där betalningsviljan är lägre. På det sättet blir det också färre bostäder totalt i länet eftersom det är mycket mer resurskrävande att bygga i centrala och trånga lägen, till exempel precis bredvid tunnelbanespår och stationer eller mellan andra byggnader.


Spekulationsbygge 1: Delar av Gallerian rivs och ett nytt hus byggs istället.

Redan idag ligger de flesta arbetsplatser i centrala Stockholm, i de norra förorterna och de norra kranskommunerna. En ökad koncentration av kontorsfastigheter i City ökar också segregationen vad gäller fördelning av arbetsplatser i länet och gör det ännu svårare att bygga bostäder på andra ställen. Brist på arbetsplatser söder om Stockholm gör det mindre attraktivt att bygga bostäder där eftersom de som bor där får långa pendlingstider till sina arbeten.

Så det sämsta Stockholms stads politiker kan göra för bostadsbyggandet i länet är att släppa fram en massa spekulationsbyggen av kontorsfastigheter i innerstaden. De inte bara släpper igenom fastighetsägarnas önskningar om ökad exploatering utan stödjer det också aktivt genom rabatter på tomträttsavgälden i flera årtionden framöver.


Spekulationsbygge 2: I sommar ska ombyggnaden av SEB-huset påbörjas

En allmänt spridd teori om varför politiker och tjänstemän tillåter den här processen är att alla räknar med att det politiska styret i Stockholms Stadshus byts vid varje val. Det gör att nuvarande makthavare – politiker och politiska tjänstemän – planerar för tiden efter nästa val och vill ha möjlighet till välavlönade jobb i det privata näringslivet. Man håller sig därför väl med de stora topparna som vill bygga i Stockholms Stad.

Är politiken styrd av ett åsiktsfilter?

Det politiska spelet handlar ofta om att identifiera ett "problem" som sedan ska lösas. Men när politiker baserar sina beslut och utspel på felaktigheter kan deras åtgärder istället få negativa konsekvenser. Överklaganden av byggplaner är en sådan fråga där politikerna lägger mycket kraft. Men eftersom överklaganden inte orsakar de stora förseningar av byggprojekt som politikerna gör gällande riskerar åtgärderna istället att skapa andra problem.

Gång på gång återkommer politikerna till vilket problem överklagande av byggprojekt är. De menar att överklaganden innebär att bostadsprojekt fördröjs och att bostadsbristen består. Senast var det Stockholms finansborgarråd Karin Wanngård (S) och stadsbyggnads­borgarråd Roger Mogert (S) som i en debattartikel i Dagens Samhälle (2016-09-28) propagerade för att staten ska införa ett krav på avgörande för överklaganden inom tio veckor. Det följdes upp av att Roger Mogert även i SVT uttalade en önskan om samma sak. Detta trots att regeringen med syftet att få en effektivare plan- och byggprocess redan har tagit bort länsstyrelsen som första instans för överklagande av detaljplaner och områdesbestämmelser.


Nyproduktion av bostäder i Norra Djurgårdsstaden

Vi måste komma ihåg att det nu byggs mer i Stockholm än på flera decennier. Över en tredjedel av hela landets byggmarknad finns i Stockholms Län. Takten i bostadsbyggandet ligger på samma nivå som under 1970-talets miljonprogramsbyggande. I ett press­meddelande nyligen från Stockholms Byggmästareförening målas en ljus bild upp av byggindustrins förutsättningar i Stockholm. Det enda som Stockholms Byggmästareförening ser som ett hot är bristen på arbetskraft med rätt kompetens. Platschefer och produktions­ledande personal är det som saknas. Inte med ett ord nämner de att överklaganden av detaljplaner och bygglov skulle vara det problem som bromsar byggandet.

I själva verket är det ofta byggbolagen själva som bromsar byggandet medan överklagande påverkar byggtakten ytterst marginellt. Det visade en granskning som Dagens Nyheter gjorde i somras och som fick bostadsminister Peter Eriksson (MP) att konstatera att "överklaganden verkar ha fått för stort utrymme i den politiska debatten". Byggbolagen håller på byggrätter eller bygger i etapper så att inte för många bostäder ska komma ut på marknaden samtidigt. För då riskerar priserna, och därmed lönsamheten, att minska.

Varför fortsätter då politikerna med att skuldbelägga de som överklagar? Är det ett sätt att skylla sina egna misslyckanden på en anonym massa som har svårt att försvara sig? Kan det vara ett sätt att göra politiska utspel och visa handlingskraft utan att behöva uträtta något?

Eller kan det vara så att de inte vet bättre? Att de helt enkelt tror på sin egen retorik. Får de sin information genom ett filter? Väljer de bort information som inte stödjer deras världsbild eller matas de med tillrättalagda rapporter och åsikter från sina vänners Twitter-flöden? Missade Karin Wanngård och Roger Mogert helt Dagens Nyheters granskning för att den inte passade in bland deras etablerade åsikter?

Om politiker fattar beslut baserat på vinklad information och planterade åsikter kan det få mycket negativa konsekvenser. I frågan om begränsningar i överklagandeprocessen och påtvingad snabbare handläggning av överklaganden riskerar det att leda till minskat medborgarinflytande, minskad kontroll och minskad kvalitet av byggplaner och bristande avvägningar när olika intressen står mot varandra. Det är ett högt pris att betala med tanke på att åtgärden ändå inte kommer att leda till den politiska ambitionen om högre byggtakt.

Sommarens vykort



Under tidigare decennier var det vanligt att skicka vykort från både kända och okända platser. Gamla vykort brukar ses som ett tidsdokument, något som beskriver den tid de gjordes i. Även om det numera skickas färre vykort än tidigare är det fortfarande vanligt att människor på semester gör det. Därför kommer här en sommarhälsning i form av ett Stockholmsvykort som beskriver staden så som den ser ut i vår tid. Mellan 2005 och 2015 revs 128 byggnader i Stockholm. Av dessa var ett 50-tal blå- eller grönklassade.

... och rivningarna fortsätter.

Tidigare inlägg
RSS 2.0