Bevara Stockholm

Bostadsbristen i Stockholm är inte ny även om det ofta framställs så. När politikerna återigen ska försöka lösa den kommer de med nya förslag för att öka byggtakten och sänka priserna. Men de nyskapande förslagen är i grunden gamla idéer som återkommit.

Nyhetsrapporteringen om bostadsbristen pågår hela tiden och ofta framställs den som ett relativt nytt fenomen. Men det har nästan alltid varit bostadsbrist i Stockholm. Under 1960-talet var bostadsbristen i Sverige akut och då genomfördes det sk Miljonprogrammet. Det var ett program som antogs av Sveriges riksdag 1965 med målet att på 10 år bygga en miljon bostäder i hela landet. För att lyckas med det skedde byggandet snabbt och rationellt. Idag nämns miljonprogrammet enbart i samband med de förorter med flerbostadshus som då växte fram. Men miljonprogrammet innebar också att det byggdes bostäder i Stockholms innerstad, tex Drakenbergsområdet på Södermalm och Fältöversten på Östermalm. Under miljonprogrammet byggdes också många småhus, där en stor del var radhus och kedjehus.

Det råder en allmän uppfattning att miljonprogrammet helt löste bostadsbristen och att det är först de senaste åren den uppstått igen. Det stämmer inte. Efter miljonprogrammet var bostadsbristen snart tillbaka, om inte i hela landet så iallafall i Stockholm. Redan under det tidiga 1980-talet debatterades bostadsbristen i Sveriges riksdag där dåvarande bostadsminister Birgit Friggebo fick svara på frågor om vilka åtgärder regeringen skulle "vidta i syfte att snabbt komma till rätta med den rådande bostadsbristen och underlätta för ungdomar och andra bostadsbehövande att få sin bostadsfråga löst". Ungefär samtidigt motionerade VpK om att "speciellt stora och snabba bygginsatser måste göras i ungdomstäta områden med stor bostadsbrist".

Idag när det fortfarande är bostadsbrist kommer politikerna i Stockholm med det ena nya förslaget efter det andra för att råda bot på den.

Ett sätt att sänka kostnaderna är att bygga "Stockholmshus", ett massproducerat typhus med rimliga hyror. De tre kommunala bostadsbolagen har fått i uppdrag att skyndsamt ta fram en modell för de här husen. Stadshusets målsättning är att sänka byggkostnaderna med 20 - 25 procent. Om de bygger de här typhusen och inte exklusiva och dyra lägenheter kan kostnaden hållas nere. Men det hela bygger på att allmännyttan börjar göra skäl för namnet och inte fungerar som en kassako för stadens ekonomi.

Därför borde det vara lätt för allmännyttan att pressa kostnaderna för nya hyresrätter. Om det byggs billigare bostäder skulle den akuta bostadsbristen kunna minskas, men inte lösas, och vi skulle förhoppningsvis slippa överdriven exploatering där bostadsbristen bland unga används som svepskäl för att bygga dyra lyxlägenheter, något även allmännyttan gjort.

Nu har Stockholms Stad också utsett arkitekten Torleif Falk till byggeneral. Han ska vara länken mellan politikerna, deras tjänstemän och byggbranschen. Byråkratin ska minska så att fler detaljplaner kan tas fram. Stockholmarna involveras inte nämnvärt i processen.

Takten i byggandet ska på det här sättet ökas. 40 000 bostäder ska byggas fram till år 2020,dvs ca 8 000 bostäder om året. Som jämförelse ska Hammarby Sjöstad fullt utbyggd bestå av 11 000 bostäder. Det är dessutom bara Stockholms kommun det handlar om, inte övriga kommuner i länet. Men var och hur ska alla dessa bostäder byggas? Det byggs redan överallt och kapaciteten för vad byggbranschen klarar av är nådd. Att det skulle vara överklaganden som hindrar fler byggen stämmer inte. Att det ständigt upprepas är bara ett sätt att skuldbelägga enskilda medborgare som värnar sin boendemiljö.

Att i hög takt bygga standardiserade hus till lågt pris påminner i hög grad om det gamla miljonprogrammet, på gott och ont. Det positiva är att det kan leda till billigare bostäder. Det skulle sannerligen behövas i den uppskruvade och fartblinda tid vi lever i nu. Till det negativa är att det är volymen som är det viktiga, inte hur det byggs. Visserligen ser många hus som byggs idag redan likadana ut och utan större arkitektonisk finess så utseendemässigt gör det här knappast någon skillnad. Men när politikerna ser antalet bostäder som siffror i statistiken minskar intresset för hur de påverkar det område de byggs i. Det i sin tur leder till minskad förståelse för lokala opinioner.

Historien upprepar sig ständigt och de förslag som nu presenteras som nya är i själva verket över 50 år gamla idéer som återkommit.

Flera av de gamla institutionsbyggnaderna i kvarteret kring Gamla Tekniska Högskolan ska enligt planerna byggas om till bostäder. Eftersom de är byggnadsminnesförklarade innehåller planförslaget många skydds- och varsamhetsbestämmelser. Men det finns också flera förslag som påtagligt strider mot skyddsföreskrifterna för ett byggnadsminne. För att motivera det finns i planhandlingarna påståenden som vid en närmare granskning inte visar sig stämma.


Gamla Tekniska Högskolan, Januari 2015

Gamla Tekniska Högskolan vid korsningen Drottninggatan och Rådmansgatan är en av de första, större institutionsbyggnader som uppfördes i Sverige. Arkitekt var Fredrik Wilhelm Scholander. Skolbyggnaden stod färdig 1863 och byggdes åt Teknologiska Institutet, som senare bytte namn till Kungliga Tekniska Högskolan. Byggnaden fick en huvudbyggnad och två flyglar på baksidan. 1896 förlängdes den norra flygeln med en mindre tillbyggnad som blev materialprovningsanstalt, senare Statens Provningsanstalt. Några år efter att huvudbyggnaden stod färdig byggdes Skogs- och Lantbruksakademien alldeles bredvid. Även här var F. W. Scholander arkitekt. I slutet av 1800-talet byggdes också den långsträckta Laboratoriebyggnaden, fd Farmaceutiska Institutet, längs Teknologgatan. Den yngsta byggnaden i kvarteret är Zootomiska institutet från 1957. Här bedrevs forskning på och om djur. Zootomiska institutet är en modernistisk byggnad men samspelar genom sin takform och sin dubbeltrappa med omgivande bebyggelse i kvarteret. Idag är samtliga byggnader kontor åt olika företag.


Zootomiska institutet, Januari 2015


Dubbeltrappan på Zootomiska institutets gavel mot Rådmansgatan samspelar med dubbeltrappan (här delvis dold bakom parkerade bilar) på Gamla Tekniska Högskolans flygel på samma gata.


Flygbild över kvarteret. Foto från Stadsbyggnadskontorets samrådshandling.

Hela kvarteret har ett högt kulturhistoriskt värde. Byggnaderna är inte bara blå- eller grönklassade utan ingår också i ett område som utgör en värdekärna inom det riksintresseområde som Stockholms innerstad med Djurgården utgör för kulturmiljövården. Kvarteret, utom Zootomiska institutet, är dessutom förklarat som byggnadsminne av Länsstyrelsen. Då gäller mycket speciella varsamhetskrav vid om- och nybyggnad.


Utdrag ur Stadsmuseets klassificeringskarta hämtad från Stadsbyggnadskontorets samrådshandling. Planområdet är markerat med röd streckad linje.
1) Gamla Teknologiska institutet huvudbyggnad med tillbyggnader; 2) Skogs- och Lantbruksakademien; 3) Laboratoriebyggnaden; 4) Zootomiska institutet.

För byggnadsminnet gäller följande nedanstående skyddsföreskrifter:

1. Byggnaderna får inte rivas, flyttas eller till sitt yttre byggas om eller på annat sätt förändras.

2. Ingrepp får inte göras i byggnadernas stomme, i ursprunglig planlösning eller i äldre fast inredning. Även ursprungliga ytskikt och dekorativt måleri är skyddade.

3. Byggnaderna skall underhållas så att de inte förfaller. Vård- och underhållsarbeten skall utföras med traditionella byggnadsmaterial, färger och metoder på ett sådant sätt att det kulturhistoriska värdet inte minskar.

4. Tomten får inte ytterligare bebyggas och skall hållas i sådant skick att miljöns utseende och karaktär inte förvanskas.

Planförslaget går ut på att bygga om Laboratoriebyggnaden, Zootomiska institutet och den del av flygelbyggnaden där materialprovningsanstalten låg till ca 80 bostäder. Resten av Gamla Tekniska Högskolan och Skogs- och Lantbruksakademien ska också i fortsättningen vara kontor men med möjlighet för högskoleverksamhet att flytta tillbaka. Gården mellan Laboratoriebyggnaden och Skogs- och Lantbruksakademien ska anläggas till en park. Resten av gårdsutrymmet ska "utvecklas och rustas upp". I praktiken innebär det att en del av det blir parkeringsplatser men det kommer ändå vara betydligt färre parkeringsplatser än vad som finns på området idag.

Samrådshandlingarna ger ingen ledtråd om vilken typ av bostäder som planeras men mediauppgifter gör gällande att det är lyxlägenheter det handlar om.


Det är den tidigare Materialprovningsanstalten i den lägre delen av flygeln som enligt förslaget ska bli bostäder, Januari 2015.

De kraftigaste förändringarna kommer att ske på byggnadernas insida när kontoren byggs om till bostäder. Fasaderna kommer enligt förslaget också att ändras men i relativt liten grad. I samrådshandlingen kan man läsa att "de utvändiga åtgärderna, är naturligtvis de som berör störst antal människor, både boende i omgivningen och förbipasserande som alla förhoppningsvis känner uppskattning för stadens byggda kulturvärden". Det känns lite ironiskt att läsa citatet med tanke på alla kulturklassade byggnader som rivits de senaste åren. Men här har samrådshandlingarna långa listor med delar på och i de aktuella byggnaderna som är skyddsvärda och där skydds- och varsamhetsbestämmelser ska införas. Det är mycket bra att det för en gång skull tas hänsyn till kulturvärdena. Det är vi inte bortskämda med. Men så är det här ett byggnadsminne också.

Trots de höga kulturvärdena föreslås både takkupor och balkonger på Laboratoriebyggnaden. Takkuporna är till för att kunna bygga vindsvåningar och balkongerna för att göra lägenheterna mer attraktiva. Samrådshandlingarna säger "att ha tillgång till balkong är åtråvärt för en bostad och något som också framhålles som krav ifrån Boverket". Det sistnämnda är direkt felaktigt, det finns inget sådant krav från Boverket.

Skönhetsrådet är kritiska mot både takkuporna och balkongerna. Personligen stör mig balkongerna mest då de på ett påtagligt sätt ändrar fasaden på den byggnadsminnesförklarade byggnaden.


Fasadritning från Stadsbyggnadskontorets samrådshandling som visar laboratoriebyggnadens baksida med balkonger och takkupor. Jämför med bilden nedan.


Laboratoriebyggnadens baksida mot gården som ska bli park, Januari 2015.

Skönhetsrådet tycker också att Gamla Tekniska Högskolan borde bli en skola. Även om några av byggnaderna mycket väl kan bli bostäder så borde fler byggnader i kvarteret kunna bli skolbyggnader. Byggnaderna är ju ursprungligen byggda för undervisning och borde kunna anpassas för det igen eller bli administrationsbyggnader för skolverksamheten. Det behöver nödvändigtvis inte vara på högskolenivå, en grundskola skulle också kunna ligga här. Det råder stor brist på skolor i Stockholm och också i det här området. Här finns byggnader och dessutom plats för en skolgård. Den chansen borde tas tillvara istället för att bygga ännu fler lyxlägenheter.