Tätt och trångt på Kungsholmen

Det nya bostadsområdet på Kungsholmen byggs med en hög exploateringsgrad vilket innebär att man trycker in fler bostäder på samma yta än vad som hittills varit brukligt. Det är högt, tätt och trångt. Det för tankarna till miljonprogramsområdena där lägenheter byggdes med hög kvalitet men med en torftig yttre miljö.


Förutom Brovakten som är bland det värsta jag sett så är flera av husens utseende är oftast ganska trevliga om än lite tråkiga. Fasaderna står platt längs med gatan. Jämför med bilden nedan ( hämtad från Hitta.se ) som visar ett av husen som nu rivits. De olika huskropparna skapar en fasad med ett zick-zack-liknande form ut mot gatan. Det gav en variation som nu helt saknas.



I kvarteren som är färdigbyggda i det nya området kryllar det av restauranger. När jag gick omkring där såg jag ett gym också men restaurangerna dominerade totalt. Det kommer kanske att ändras när fler kvarter är klara. För om det här ska bli en levande stadsdel som är angelägen för andra än de som bor eller arbetar där krävs annat än chica restauranger. Det krävs en variation av butiker med olika utbud. Ett apotek kommer säkert att öppna men det skulle också behövas klädbutiker, en bokhandel och varför inte en biograf eller en teater. Aktivitetscentret Ballbeareaker som höll till i ett av de numera rivna husen kommer enligt uppgift att flytta tillbaka. Tur det, annars hade det här varit en helt ointressant stadsdel att besöka.


Nytt scenhus vid Cirkus

Planerna på ett nytt scenhus vid Cirkus på Djurgården är på inget sätt nya. Jag har själv känt till dem en längre tid, men det är först när byggplaner går in i slutskedet som media brukar uppmärksamma dem. Så också den här gången när tidningen Metro uppmärksammade det hela nu i juni.

Det är i grunden positivt att Cirkus behöver en ny scen. Att kulturlivet går bra är något att glädjas åt. Risken är annars stor att Cirkus förvandlats till en konferensanläggning eller gått samma öde till mötes som Lindgården. Att byggnaden är byggnadsminne och skyddas av kulturminneslagen hade knappast spelat någon roll.

Som jag ser det är problemet med den nya scenen är inte att Cirkus är ett byggnadsminne utan miljön runt omkring. För att få plats med den nya tillbyggnaden måste nämligen ett antal stora och gamla ekar fällas eller flyttas. Djurgårdens miljö är unik och känslig och den ska vi vara rädda om. Stadsfullmäktige har nyligen beslutat om nya regler för att skydda träd på Djurgården men stadsbyggnadsnämnden har trots det klubbat igenom beslutet om det nya scenhuset. Politikerna beslutar om en massa fina saker men när det kommer till kritan är det ändå bara hög exploatering som räknas.

Djurgården/Lilla Värtans miljöförening är kritiskt och kräver att ekarna flyttas och att den äldsta av dem får stå kvar på sin plats. Stadsbyggnadsborgarrådet Regina Kevius säger att nya träd ska planteras som ersättning för de gamla. Mem gamla skyddsvärda ekar ersätter man inte så lätt. Det är mycket lättare att byta ut ett stadsbyggnadsborgarråd.


Cirkus öppnade 1891 och är den äldsta av fyra bevarade cirkusbyggnader i Sverige.

 
Platsen där det nya scenhuset ska byggas och en bild från tidningen Metro som visar hur det är tänkt att se ut i framtiden. (Klicka på bilderna för att se dem större.)

Hamam och bostäder på Östgötagatan

På Östgötagatan ligger ruinen av en byggnad från 1880. Den användes fram till 2003 som Katarina Västa Vårdgymnasiums gymnastiksal då den förstördes i en brand. Det finns planer på att i byggnaden anlägga ett hamam, ett turkiskt bad. Jag är positiv till de planerna.

Planerna har diskuterats i flera år. För att finansiera bygget vill byggbolaget anlägga tjugo etagelägenheter på taket på den nuvarande byggnaden. Det är jag mycket kritisk mot. Det skulle inte bara påverka den kulturskyddade 1800-talsbyggnadens utseende och karaktär negativt utan också omgivningen på den smala Östgötagatan.

Stadsbyggnadsnämnden godkände planerna i maj 2010. Flera boende i närheten och både Stadsmuseet och Skönhetsrådet har protesterat mot påbyggnaden med lägenheter som de anser vara för stor. Även Länsstyrelsen har sagt nej. Länsstyrelsens beslut har överklagats av byggbolaget och frågan ligger nu hos Förvaltningsrätten.


Den brandskadade 1800-talsbyggnaden på Östgötagatan. Juni 2011


Brovakten

Ingen kan väl ha missat att det byggs höga hus i Stockholms innerstad, om nu inte nordvästra Kungsholmen anses vara en förort. Det räcker med att åka pendeltåg förbi Karlberg för att se dem. Likt själlösa skorstenar reser de sig tyst mot himlen. Med sin höjd och sina kolsvarta fasader dominerar de sin omgivning totalt. Vackert är det absolut inte. Frågar du mig utstrålar de inget annat än tystnad, sorg och ensamhet. Den känslan förstärks när man kommer nära dem.

Det är Brovakten, även kallad Kungsholmsporten, som byggs i samband med att norra Kungsholmen förvandlas till ett bostadsområde. Arbetet med Brovakten inleddes i maj 2009. Det är två bostadshus formade som två spegelvända E-former med 270 hyreslägenheter på vardera sidan om Essingeleden. Det är två svarta tjugovåningshus mot Essingeleden och tre vita utskjutande sju - åtta våningshus mot gatorna runt omkring.


De två tornen i Brovakten fotograferade från Karlbers station, Juni 2011.



Den svarta fasaden ser inte roligare ut på nära håll. Återigen byggs nya hus där stilen påminner om hur man utformade husfasader för 50 år sedan.



De som bor högst upp får säkert en fin utsikt. Men hur höga husen än är så finns det alltid en bottenvåning. Hur trevligt kommer det vara att ha balkongen längst ner? Den enda utsikten därifrån är in till grannen.



Platsen för Brovakten vid Hornsbergs Strand, September 2009 respektive Juni 2011.


Att sätta Stockholm på kartan

Våra politiker pratar mycket om att "sätta Stockholm på kartan", oftast i samband med att de vill bygga olika spektakulära byggnader. Byggnader som är till för att imponera på sin omgivning är ingenting nytt. Italiens huvudstad Rom är tex full av ruiner efter gamla skrytbyggen. Men det är något som hör hemma i antiken och att idag vilja använda märkesbyggnader för att markera Stockholms storhet får mig att undra vilka politikerna bygger för. Är det i första hand för turister, för politiker från andra städer och länder eller för stadens egna invånare?

Precis som en liten pojke som med beundran betraktar sin storebror och vill göra likadant som han ser Stockholms politiker på vad andra städer gjort. "I Oslo har de byggt ett nytt operahus, då gör vi det också." Men man sätter inte en stad på kartan genom att kopiera andra.

Det enda jag kan komma på som på senare år verkligen satt Stockholm på kartan är Stieg Larssons Milleniumtrilogi. Tre böcker, tre svenska filmer och en pågående produktion av Hollywoodfilmer. Det har gjort mer för att skapa intresse för Stockholm än vilket hus som helst. Mängder av turister kommer till Stockholm. De går guidade Millenium-vandringar och besöker de platser som nämns i böckerna och syns i filmerna. Enligt en analys gjord på uppdrag av bla Filmregion Stockholm-Mälardalen ökar turismen till Stockholm med tre procent åren 2009 till 2013 enbart på grund av Stieg Larssons verk. Det är uppenbarligen detta som väcker intresse utomlands, inte skrytbyggen som ett nytt operahus eller höga hotell.

Stieg Larsson har lyckats med det våra politiker bara kan drömma om.


RSS 2.0