Kapad park gav svårsålda lägenheter

Värdet av nya bostäder ansågs väga upp de negativa konsekvenserna för parkmiljön och slottet i Kristineberg. När husen nu börjar bli klara är de så svårsålda att eldshow och foodtruck ska locka folk till visning i det bullerutsatta området. Det vi fått är en förstörd parkmiljö till ingen nytta eftersom få vill ha de nya bostäderna.

På platsen där Kristinebergs Hotell tidigare låg växer nu ett nytt bostadskvarter upp. Bebyggelsen tar även en del av den angränsande slottsparken i anspråk. Det rivna hotellet byggdes 1949 och Kristinebergs slott precis i närheten är från mitten av 1700-talet. Det är 182 lägenheter fördelade på tre hus, som byggs och den fösta inflyttningen är planerad till november 2019.


Byggarbetsplatsen i Kristineberg, December 2017.


Bygget av husen i Kristineberg, Februari 2019.

Stadsmuseet anser att kulturmiljön påverkas negativt av bygget, både när det gäller stadsbilden och miljön kring slottet. Det går inte att göra annat än att hålla med. Så stora byggnadsvolymer och främmande former som det här innebär påverka hela området kring slottet. Dessutom finns planer att bygga kontorsbyggnader mellan det nu aktuella området och Essingeleden. De planerna stoppades av Mark- och miljödomstolen men Stockholms Stad har överklagat domen till Mark- och miljööverdomstolen där frågan ännu inte är avgjord.

Det vi nu fått är en förstörd parkmiljö till ingen nytta eftersom få vill ha de nya bostäderna.


Byggplanerna klubbades i en tid när bostäder var lättsålda och därför högt prioriterade. Värdet av nya bostäder ansågs väga upp de negativa konsekvenserna för parkmiljön och slottet. När pengar skulle tjänas på bostadsrätter togs ingen hänsyn till natur-, kultur- och historiska värden. Problemet är att när nybyggena nu börjar bli klara är det ingen som verkar vilja ha dem. Tiden är förbi när allt gick att sälja till vilket pris som helst. En etta i det här projektet kostar ca 3 miljoner kr medan fyrarummarna går loss på ca 11 miljoner.


Husen ligger bullerutsatt med Essingeleden på ena sidan och Drottningholmsvägen och tunnelbanan på den andra. Bild från projektets säljsida.

Av 182 lägenheter är i dagsläget inte ens 40 sålda, rapporterar flera medier. Byggbolaget lockar alltmer desperat med fina ord, återkommande visningar, eldshow och foodtruck för att de "inte bara säljer boende utan även ett levande grannskap". Vi får se om det hjälper. Husen ligger i ett bullerutsatt område med Essingeleden på ena sidan och Drottningholmsvägen och tunnelbanan på den andra. Den som kan betala 11 miljoner kr för 4 rum väljer nog ett bättre läge.


Livsstilsbild från projektets säljsida.

När de ekonomiska hjulen snurrar för fort fattas en del dåliga beslut. Värdet av nya bostäder ansågs väga upp de negativa konsekvenserna för parkmiljön och slottet men det finns helt enkelt platser som är olämpliga för bostadsbebyggelse. Det vi nu fått är en förstörd parkmiljö till ingen nytta eftersom få vill ha de nya bostäderna.

Magnus Eriksson

Okänslig påbyggnad blir inte unik

Trygg Hansa-kvarteret på Kungsholmen står inför en omfattande påbyggnad som kommer att synas vida omkring. Den är brutal i sin utformning och kommer att trycka ner sin omgivning men beskrivs trots det som en fjäril. Precis som många andra påbyggnader ska också den här vara unik, sticka ut och skapa ett landmärke. Men med andra planerade ombyggnader riskerar det unika att bli lika som allting annat.

I kv. Brädstapeln på Fleminggatan, ligger Trygg Hansa-kvarteret som nu ska moderniseras och byggas om och ska få en futuristisk påbyggnad. Fastigheten består av en långsmal, åtta våningar hög tegelbyggnad i väster, en glasbyggnad formad som tre hexagoner i nordost och en två våningar hög paviljong i sydost. Mellan paviljongen och glashuset finns en park som är väl värd ett besök. Speciellt på hösten när gula och röda blad samspelar färgmässigt med byggnaderna.

Utformningen av anläggningen är gestaltad med hög ambition i både utförande och material. De tre byggnaderna är av olika storlek och karaktär och binds samman av parken. Arkitekter var Anders Tengbom och Stefan Salamon medan parkanläggningen skapades av stadsträdgårdsmästare Holger Blom.


Trygg Hansa-kvarteret idag med parken, paviljongen och omgivande bebyggelse.

Här har det tidigare funnits flera förslag till okänslig förändring. 2010 skulle den blåklassade paviljongen rivas och ersättas med ett sju våningar högt kontorshus. 2013 kom ett nytt förslag att riva paviljonen och den här gången var det en 13 våningar hög lamellbyggnad med glasfasad som planerades på platsen. Båda förslagen mötte stort motstånd och realiserades aldrig. Att riva paviljonen och ersätta med en hög byggnad hade varit synd eftersom den låga byggnaden med parken bakom fungerar som en ventil mot himlen där ljus och luft kommer ner.

Trots kvareters höga skydsvärde har nu byggherren Areim tillsammans med SEB Trygg Liv åter planer på en ombyggnad. Kvarterets paviljong ska bli krog och det undre planet blir galleria och matmarknad medan de stora byggnaderna i anläggningen byggs på med flera asymmetriska glaskonstruktioner i flera våningar.


I utställningen om projektet sägs påbyggnaden vara en fjäril som landar på den massiva brutalfunktionalistiska huskroppen.


Kvarterets framtida volym jämfört med omgivande byggnader.


Reklambild med vy från Sheelegatan.


Reklambild på den skira fjärilen sedd från Barnhusbron. Arkitekten har även tagit inspiration från pappersvikningskonsten origami för att skapa en lätthet i den nya konstruktionen. Lycka till med det.

Förslaget är medvetet valt för att sticka ut och skapa ett landmärke på Kungsholmen och presenteras med sedvanlig floskelbingo. Om landmärket kommer att fungera tillsammans med all annan skalförskjutning som sker i staden återstår att se. Särskilt som en ombyggnad av Tekniska nämndhuset precis bakom står för dörren.

Tekniska nämndhuset är ett kontorskomplex med adress Fleminggatan 4. Där arbetar ca 1200 personer i fem olika tekniska kommunala förvaltningar, bla trafikkontoret och stadsbyggnadskontoret. Huset byggdes 1963-65 och arkitekter var Nils Sterner och Carl-Olof Deurell. Vid invigningen var byggnaden en av Sveriges största kontorsbyggnader. För att minska det storskaliga intrycket delades byggnaden upp i tre huvudkroppar sammanlänkade av lägre byggnader. Huvudbyggnadernas höjd anpassades till omgivande bebyggelse för att smälta in i miljön och fasaden kläddes med tegel för att samspela med Stadshuset.

Längs Klara sjö lades ett parkstråk där grönskan fick gå in mellan huskropparna för att lätta upp de stora byggnadsvolymerna. Parkstråket är idag ett välanvänt rekreationsområde. Mellan huskropparna på Fleminggatan anlades en lite gård. Fönstren fick på flera av byggnadens sidor en oregelbunden placering för att ge liv och variation åt fasaderna.

Under mitten av 1980-talet byggdes Tekniska nämndhuset ut och en ny byggnad uppfördes vid Pipersgatan och byggdes ihop med den befintliga byggnaden som redan var anpassad och förberedd för en utbyggnad.

Tekniska nämndhuset har genomgått en del ombyggnationer genom åren, men trots det är byggnaden väl bevarad i sitt ursprungliga utseende och är grönklassad av Stockholms Stadsmuseum. (Tillbyggnaden från 1980-talet är gulklassad.)


Tekniska nämndhuset idag.

Att det måste hända något med byggnaden är givet bland stadens politiker eftersom den uppnått den ålder då huset inte längre är nytt men inte heller så gammalt att den anses vara värdefull. Något som i princip drabbar alla byggnader när de uppnått en ålder av ca 50 år, oavsett epok. Förslagen har varit många och handlat om allt från rivning, flytt av verksamhet och ombyggnad till lyxbostäder.

Ett alternativ är att huset bara renoveras och byggs om varsamt nu när de kommunala förvaltningarna ska sitta kvar i en del av byggnaden medan resten återigen föreslås bli bostäder. Men renovering brukar i liknande fall innebära en avsevärd ökning av byggnadsvolymen. Från politiskt håll är man positiv till påbyggnader. Målsättningen är att Stockholm ska få ytterligare en årsring av byggnader, men den här gången ska det ske ovanpå den redan existerande staden.

Vi får hoppas att den framtida renoveringen och ombyggnaden tar till vara den  ursprungliga tanken med huset, att minska det storskaliga intrycket , att smälta in i miljön och att samspela med Stadshuset. Sådant som man alltså inte bryr sig om det minsta när det gäller ombyggnaden av Trygg Hansa-kvarteret.

Trenden med märkliga påbyggnader på befintliga hus måste sägas vara typiskt för vår tid. Vill man se ett skrattretande exempel på hur det kan bli rekommenderas en titt på näringsdepartementets hus vid Tegelbacken.

På 1930-, 40- och 50-talen var det vanligt att fasader "hyvlades" på hus byggda under slutet av 1800-talet. Det innebar att all dekoration togs bort för att ge fasaden ett modernt utseende. Idag anses det som ett stort misstag och visar hur stilidealen förändras. I framtiden kommer man säkert att skaka på huvudet åt de illa anpassade lådor som placerats på taken som kraschade rymdskepp. De hus som får påbyggnader är nu ungefär lika gamla som 1800-talshusen var när de "hyvlades".

Det måste ändå sägas vara typiskt för Stockholm. I sin egen strävan att vara unik springer alla åt samma håll. I det här fallet kan det även bli på samma plats.


Den här texten skrevs tillsammans med min bror.


Dagens bild


Basaren under rivning, Februari 2016

I takt med att antalet rivningar blir fler i Stockholm blir också inslaget av halvt rivna byggnader ett vanligare inslag i stadsbilden. På bilden är det Basaren på Kungsholmen som blir offer för grävskoporna. Människor stannar till, betraktar det som ännu finns kvar av huset och tar ett kort, inte sällan med ett sorgset ansiktsuttryck.

Den här rivningen är ett tydligt tecken i tiden, en äldre relativt låg byggnad försvinner och en betydligt högre kommer i dess ställe. Den förra detaljplanen vann laga kraft 1999 och innehöll skyddsbestämmelser för byggnaden: ”Befintlig byggnad ska bevaras. Exteriören får ej förvanskas.”. Men de kulturhistoriska värdena väger numera lätt när en kraftigare exploatering är möjligt.


Tekniska nämndhuset

Med jämna mellanrum kommer förslaget att de kommunala förvaltningarna i Tekniska nämndhuset ska flytta och att huset ska rivas eller byggas om till bostäder. I det senaste förslaget ska flytten gå till en ny förvaltningsbyggnad vid Globen. I en arkitekttävling korades ett segrande bidrag som visade sig vara för dyrt. Samtidigt satte strandskyddet stopp för en hårdhänt exploatering av platsen vid Klara sjö. Efter alla turer är det fortfarande oklart vad som kommer att hända med Tekniska nämndhuset.

Berättelsen om Tekniska nämndhuset är en historia med många kapitel. Byggnaden är ett kontorskomplex på Kungsholmen alldeles invid Klara sjö där ca 1200 personer arbetar i fem olika tekniska kommunala förvaltningar, bla trafikkontoret och stadsbyggnadskontoret. Huset byggdes 1963-65 och arkitekter var Nils Sterner och Carl-Olof Deurell.


Tekniska nämndhuset, Juli 2015

Vid invigningen var byggnaden en av Sveriges största kontorsbyggnader. För att minska det storskaliga intrycket delades byggnaden upp i tre huvudkroppar sammanlänkade av lägre byggnader. Huvudbyggnadernas höjd anpassades till omgivande bebyggelse för att smälta in i miljön och fasaden kläddes med tegel för att samspela med Stadshuset. Inget av detta kan sägas om vare sig nybyggda Stockholm Waterfront eller Station City som nu färdigställs på Vasagatan.


Tekniska nämndhusets fasad mot Fleminggatan på en byggnadslovsritning från 1962.

Längs Klara sjö lades ett parkstråk där grönskan fick gå in mellan huskropparna för att lätta upp de stora byggnadsvolymerna. Parkstråket är idag ett välanvänt rekreationsområde. Mellan huskropparna på Fleminggatan anlades en lite gård. Fönstren fick på flera av byggnadens sidor en oregelbunden placering för att ge liv och variation åt fasaderna.

Under mitten av 1980-talet byggdes Tekniska nämndhuset ut och en ny byggnad uppfördes vid Pipersgatan och byggdes ihop med den befintliga byggnaden som redan var anpassad och förberedd för en utbyggnad.


Entrégården mot Fleminggatan. (Vänster bild) På Pipersgatan är byggnaden från 1960-talet sammanbyggd med tillbyggnaden från 1980-talet. (Höger bild)

Tekniska nämndhuset har genomgått en del ombyggnationer genom åren, tex byttes de ursprungliga entrédörrarna ut mot en karuselldörr 1990, men trots det är byggnaden väl bevarad i sitt ursprungliga utseende och är grönklassad av Stockholms Stadsmuseum. (Tillbyggnaden från 1980-talet är gulklassad.)


Tekniska nämndhusets huvudentré mot Fleminggatan, Juli 2015

Under 2013 bestämde den då styrande borgerliga alliansen att de förvaltningar som sitter i huset skulle flytta. Omflyttningarna är ett led i att få fler arbetsplatser i Stockholms förorter. Men förvaltningarna i Tekniska nämndhuset skulle inte flytta särskilt långt utan bara till Johanneshov och platsen för Söderstadion som nyligen revs. Där skulle det nya jättekontoret fungera som bullerplank mellan Nynäsvägen och de bostäder som planeras på resten av Söderstadions yta. Platsen är en del av det område som nu kallas Söderstaden där omfattande nybyggnation planeras.

En arkitekttävling anordnades som skulle ta fram ett förslag till den nya förvaltningsbyggnaden. Tävlingen vanns i juni 2014 av de båda arkitektkontoren Urban Design och Selgas Cano med förslaget "Drivhus", ett slags genomskinlig byggnad med rundade former.


Visionsbild över den nya förvaltningsbyggnaden "Drivhus". Bild: Urban Design & Selgas Cano

Förslagen har varit många om vad som ska hända med byggnaden vid Klara sjö när tjänstemännen flyttat ut. Riva och bygga nytt eller spara och bygga om? Förslag har kommit från både politiker och ariktekter om spektakulära nybyggnationer men också om billiga hyresrätter och studentbostäder .

Det är inte första gången politiker föreslår att tjänstemännen i Tekniska nämndhuset ska flytta. Redan 2001 förslog det dåvarande socialdemokratiska oppositionsborgarrådet Annika Billström att förvaltningarna i huset skulle flytta och att huset skulle byggas om till ungdomsbostäder för att råda bot på den akuta bostadskrisen. Hennes förslag var att flytten skulle gå till Hammarby Sjöstad, den stadsdel som då börjat byggas. För 14 år sedan var problemen och de politiska förslagen alltså desamma som idag.

I april i år kom så beskedet om att den nya kontorsbyggnaden "Drivhus" inte blir verklighet. Byggnaden skulle bli alldeles för avancerad och dyr. Ekonomin hade kunnat vara en del av förutsättningarna i arkitekttävlingen men så var det uppenbarligen inte. En annan orsak till fördyringen är att området vid Klara Sjö omfattas av strandskyddet. Även kommuner som vill exploatera sina egna byggnader måste följa gällande regler. Strandskyddet gör att den planerade om- eller nybyggnationen måste krympa och med färre bostäder går det inte att få ekonomi i projektet.


Parkstråket utmed Klara sjö. (Vänster bild) Från parkstråket upp mot Fleminggatan går en trappa indragen i en arkad. (Höger bild)

Ur ett kulturhistoriskt perspektiv är det bästa att de kommunala förvaltningarna sitter kvar i byggnaden eftersom den då används till det den ursprungligen byggdes för. Om huset är för litet för alla som arbetar där skulle någon av de fem förvaltningsorganisationerna som sitter där kunna flytta medan resten sitter kvar. Även om visst samarbete säkert sker mellan dem behöver knappast alla sitta på samma plats.

Att riva byggnaden för att istället bygga nytt vore helt fel, både ur kulturhistoriskt och miljömässigt perspektiv. Om nya hus byggs vid Klara sjö kan vi vara säkra på att de inte kommer att samspela med den omgivande miljön på samma sätt som Tekniska nämndhuset. Att riva fullt funktionsdugliga hus kan vi inte ägna oss åt om Stockholm ska vara en stad i miljöarbetets framkant. Det resursslöseri och den miljöpåverkan i form av avfall och utsläpp en rivning medför är alltför stor.

Det senaste men inte det sista kapitlet i berättelsen om Tekniska nämndhuset är att byggbolaget Oscar Properties vill köpa hela huset för att bygga om det till bostadsrätter. Oscar Properties är specialiserade på att bygga lyxlägenheter i attraktiva lägen. Om deras idé går igenom kan vi glömma allt vad studentbostäder och billiga hyresrätter heter.

Men för närvarande är det oklart vad som kommer att hända i framtiden. Två parallella utredningar pågår där den ena ska undersöka om de kommunala förvaltningarna ska sitta kvar i Tekniska nämndhuset och den andra arbetar med att ta fram ett nytt förslag till en ny förvaltningsbyggnad på Söderstadions gamla plats. Båda utredningarna ska vara klara under sista kvartalet i år. Oavsett vad de kommer fram till så blir det ytterligare ett kapitel i berättelsen om Tekniska nämndhuset.


Dagens Bild

Bilden hade kunnat vara från 1960-talets Stockholm. Då var det vanligt med anslag om att affärer skulle upphöra för att huset skulle rivas. Men bilden är nutida.

Det är basaren på Hantverkargatan på Kungsholmen som ska bort. Huset byggdes mellan 1931 och 1934 och är den enda bevarade fristående basarlängan i Stockholms innerstad. Den är grönklassad av Stockholms Stadsmuseum, men det spelar tydligen ingen roll. Till årsskiftet ska hyresgästerna vara ute och sedan ska huset enligt planerna rivas.

För 50 år sedan var det framtidens Stockholm som byggdes. Samma sak sker nu men i sin strävan mot framtiden upprepar politiker och stadsplanerare historien med skrämmande tydlighet.


Skyltfönster på Basaren, December 2014


Utbyggnaden av St:Görans akut

En historia om skuldbeläggande och bristande konsekvensanalys

Detaljplanen för nya bostadshus vid St:Görans sjukhus omöjliggjorde en utökad akut. Detta eftersom platsen då skulle få ökad trafik närmare bostadshusen och bli för bullerutsatt för bostäder. Trots det ska akuten utökas och när boende i de nya husen protesterar anklagas de nu för att vara egoister, gnällgrannar och ett dödligt hot. Det hela har blivit en historia om skuldbeläggande och näthat när det egentligen handlar om makthavares bristande konsekvensanalys.

Akutmottagningen på Capio S:t Görans sjukhus är byggd för att årligen klara 35 000 patienter men tog förra året emot 78 000 patienter. Akutmottagningen skulle därför byggas ut av landstingets fastighetsbolag Locum för att klara 100 000 patienter varje år. Det är den stora befolkningsökningen som skapar behovet men det beror också på att Nya Karolinska kommer att få betydligt färre akutplatser jämfört med nuvarande Karolinska i Solna. Varför ett nytt sjukhus får färre platser än det sjukhus det ska ersätta är för mig en gåta. Speciellt när behovet uppenbarligen är stort.


St:Görans sjukhus, september 2014

Två bostadsrättsföreningar som ligger granne med St:Görans sjukhus överklagade beslutet om utbyggnad. De har inte klagat på den befintliga akutmottagningen som fanns där redan när deras hus stod klara 2006. De har klagat på utbyggnaden som kommer att leda till kraftigt ökad trafik och buller på en trång gata alldeles bredvid bostadshusen. Det fanns dessutom flera andra förslag för en utbyggd akut som inte drabbade de boende på samma sätt men Locum valde att inte gå vidare med dem. Mark- och Miljödomstolen gav de boende rätt eftersom "åtgärdena är olämpligt placerade och medför betydande olägenheter för omgivningen, samt är i strid med syftet med gällande detaljplan".


Bågljusvägen där den utökade akuten planerats alldeles i närheten av bostadshusen, september 2014

Det är inte politiskt korrekt att klaga på en utbyggd akutmottagning, och framförallt inte att få rätt i domstol. De boende har fått utstå mycket kritik för sitt agerande. Dagens Nyheters Niklas Wahllöf antydde att det var en eventuell värdeminskning på lägenheterna som fick dem att klaga. Men kritiken tog sig också uttryck i rent näthat. Expressens ledarredaktion kallade de boende för "gnällgrannar" och "ett dödligt hot". En bloggare använde orden "den ultimata egoismen" och i kommentarsfältet hängdes styrelsen i den ena bostadsrättsföreningen ut med namn, adresser och telefonnummer.

Men det är inte de boende som i grunden är orsaken till att utbyggnaden stoppats. För ungefär tio år sedan sålde landstinget marken bostadshusen står på idag och 2003 beslutade politikerna i Stockholms Stad att godkänna detaljplanen för att bygga bostadshusen, den detaljplan domstolen hänvisar till i sitt domslut. I detaljplanen slås det fast att den begränsar en framtida utbyggnad av sjukvården. Bostadshusens hela existens bygger på det eftersom en utökad sjukhusverksamhet skulle göra platsen olämplig som bostadsområde. Det här var politikerna som tog beslutet medvetna om. De borde i alla fall ha varit det. De borde också ha tänkt igenom vilka framtida konsekvenser beslutet kunde leda till.

Trots detta godkände politikerna i Stadsbyggnadsnämnden i december 2012 bygglovet för utbyggnaden av akuten. Ett bygglov som alltså upphävts i Mark- och Miljödomstolen. Politikerna har velat ha både bostadshus och en ny akut, både ha kakan och äta den. Nu skuldbeläggs de boende för att de överklagat bygglovet för akuten. Men skulden ligger i själva verket hos de politiker som godkände att bostadshusen byggdes på en olämplig plats och hos landstinget som sålde marken.

Locum har överklagat domstolens beslut och Mark- och Miljööverdomstolen har beviljat ett preliminärt prövningstillstånd.


Marieberg

Marieberg har pekats ut som ytterligare ett av alla områden som ska högexploateras. Bl.a. föreslås fem nya höga hus. (Platserna 8, 9, 12, 14 och 15 på kartan nedan.) Samrådsförslaget förslår 1100 nya bostäder och 30 000 kvm kontor, handel, service och skolverksamheter. Efter att samrådstiden gått ut gick politikerna Regina Kevius (M) och Erik Slottner (Kd) ut och ville lägga till ytterligare 400 bostäder genom att bygga ännu mer i Konradsbergsparken. Efter samrådstiden, dvs efter att möjligheten för människor att lämna synpunkter på förslaget gått ut.


Strukturplan med platser för ny bebyggelse hämtad från Stadsbyggnadskontorets samrådsförslag.

Det finns redan höga hus i Marieberg. De mest kända är DN-huset och SvD-huset (numera Sweco). Men det finns också stora och höga bostadshus. På tex Fyrverkarbacken finss det s.k. Dragspelshuset (arkitekt Henning Orlando), även känt som Erlanderhuset eftersom Tage Erlander bodde där, och huset som kallas Baconhuset (arkitekt Ancer-Gate-Lindgren) då det ser ut som en randig baconskiva. Båda husen är från 1960-talet och när de husen byggdes tilläts en högre höjd för att spara grönområden. Nu 50 år senare använder politikerna samma argument om höga hus och gröna ytor men med den skillnaden att det är de grönområden som då sparades som idag ska bebyggas.


Dragspelshuset och Baconhuset på Fyrverkarbacken, November 2012

Garaget invid DN-fastigheten ska i förslaget rivas och ersättas med ett högt hus. (Plats 9) Bilderna som illusterar det nya huset visar alltid dess solsida. På baksidan ligger Signalparken. Den är redan skuggad av husen runtomkring och både parken och bostadshusen intill kommer att skuggas ännu mer om ett högt hus placeras vid dess södra del.


Illustration från samrådsförslaget som visar den soliga sidan av det planerade höghuset och samma plats idag, Novenber 2012.

Det är mycket vackra ord och visioner i samrådsdokumentet, floskler skulle man också kunna kalla det. Vad sägs tex om "aktiverade stadsrum" och "förenklade samband".

Ordet parktorg dyker upp på flera ställen i samrådsförslaget. Jag har inte hört det tidigare och riktigt vad det är förklaras aldrig men en kvalificerad gissning är att det handlar om torg med träd. Fast torg är det inte riktigt heller. Det visar sig i samband med den föreslagna utformningen av Rålambsvägen där körbanorna samlas förskjutet mot söder vilket ska frigöra yta på den norra sidan. Där blir en bred gångväg eller trottoar om man så vill med träd, plantering och uteserveringar. Den ytan kallas parktorg. I dokumentet är det ingen hejd på alla möjligheter som finns på det smala utrymmet. Allt från torghandel och tillfälliga evenemang till "spontana aktiviteter" ska kunna finnas där. Det kallas parktorg men torg är det ju knappast i ordets rätta bemärkelse och definitivt inte park.


Illustration hämtad från samrådsförslaget som visar den omgjorda Rålambsvägen.

Längs Rålambsvägen ligger kvarteret Taffelberget som byggdes färdigt 1989. Det är bla framför de husen som det nämnda parktorget planeras. Inför byggandet av Taffelberget hade arkitekten Sune Malmqvist krav på sig att det skulle vara öppningar mot Konradsbergsparken så att kontakten mellan gatan och parken bevarades. Därav valven genom husen. Det är i delar av den parken det nu ska byggas hus. Idag är det naturligtvis också så att parken upplevs som otrygg kvällstid men det har väl alla redan förstått.


Kvarteret Taffelberget, November 2012

Just begreppet "otrygg" återkommer ett flertal gånger i samrådsförslaget. Tex kan man läsa att "Gjörwellsgatan saknar bitvis fasader i direkt gatuliv, vilket gör att gatan kan upplevas som otrygg nattetid." och att "Endast 25% av promenaderna i Marieberg kan göras längs trygga stråk, det vill säga längs med fasader eller fasader med utåtriktade verksamheter." Jag har själv blivit hotad med misshandel två gånger i mitt liv. Den ena var i Götgatsbacken när jag sa åt en kille att inte stå och kissa på en cykel. Trots alla fasader längs gatan med utåtriktade verksamheter kände jag mig inte ett dugg trygg. Det är uppenbart att samrådsförslagets författare har förutfattade meningar om vad som är tryggt och otryggt.

Samrådsförslaget är en pappersprodukt. Någon har tittat på en karta och ritat in hus utan tanke på hur det ska fungera i verkligheten. Det har blivit en senare fråga. I dokumentet redogörs också för alla de nackdelar som finns med att bygga på många av platserna. "Relativt liten skolgårdsyta redan idag. Bullerutsatt läge." (Plats 2), "Parkrummets storlek minskar." och "Fint landskapsrum i Konradsbergsparken byggs bort." (Plats 3 och 4), "Befintlig byggnad måste rivas. Grönytan mellan Gjörwellsgatan och Svedenbergsstigen minskas." (Plats 8) Anmärkning om att "Ny bebyggelse påverkar kulturmiljövärdena." och att området är bullerutsatt återkommer flera gånger. Det är uppenbart att många av platserna är direkt olämpliga för ny bebyggelse.

Förslaget kommer att delas upp i flera olika detaljplaner och det är också då husens utseende bestäms. Om förslaget genomförs i sin helhet innebär det en total omdaning av Marieberg. Hus kommer att rivas och byggas utan hänsyn till stadsdelens karaktär. Det blir höga hus och det kommer att byggas i parker. Både natur- och kulturmiljö kommer att påverkas negativt precis som de människor som bor där idag.


Hotell Kristineberg

Hotell Kristineberg på Kungsholmen ska rivas och ersättas av bostadsbebyggelse med 5-7 våningar. Hotellet byggdes 1949 och alldeles i närheten ligger Kristinebergs slott från mitten av 1700-talet. Den nya bebyggelsen kommer att nagga slottsparken i kanten. De nya husen kommer också att ligga i ett bullerutsatt område med Essingeleden på ena sidan och Drottningholmsvägen och tunnelbanan på den andra.

Bilden till vänster kommer från Stadsbyggnadskontorets webbplats och visar planområdet.



Flygbild över området hämtad från Stadsbyggnadskontorets planbeskrivning. Drottningholmsvägen och tunnelbanespåren ligger precis söder om Hotell Kristineberg. Till höger syns Essingeleden.


Hotell Kristinebergs entré, sommaren 2012.

Hotellet i sig saknar kulturhistoriskt värde men slottsbyggnaden är blåklassad av Stockholms stadsmuseum. Stadsmuseet anser att kulturmiljön påverkas negativt av planförslaget både när det gäller stadsbilden och miljön kring slottet. Så stora byggnadsvolymer som det här innebär och främmande former riskerar att negativt påverka området kring slottet. Dessutom pågår en förstudie för att bygga kontorsbyggnader mellan det nu aktuella planområdet och Essingeleden.


Från slottsparken är hotellet nästan helt dolt av träd.

Det är synd att det inte tas mer hänsyn till natur-, kultur- och historiska värden. Men det är så det går när kvantitet ses som kvalitet.

Basaren 1

På Hantverkargatan, alldeles bredvid Kungsholmens Gymnasium ligger en fastighet med beteckningen Basaren 1. Den kan tyckas oansenlig där den ligger men är ur ett historiskt perspektiv både intressant och värdefull. Byggnaden är en långsträckt affärslänga med två våningar mot Hantverkargatan och tre våningar mot Baltzar von Platens gata. Basaren ritades av arkitekten Björn Hedvall 1931 och är numera den enda bevarade fristående basarlängan i Stockholms innerstad. Byggnaden är också med sitt välbevarade yttre i funktionalistisk stil en typisk representant för sin tid. Enligt Stockholms stads kulturhistoriska klassificering är den särskilt värdefull från kulturhistorisk synpunkt (grön klass).

Basarlängan har genom åren innehållit både bibliotek och tandläkarmottagning på övervåningen och affär och restaurang i bottenvåningen.

Huset planeras att rivas och ska ersättas av ett bostadshus som från början var tänkt att vara 13 våningar högt men efter protester har dess högsta del minskats ner till nio våningar. Rivningen och nybyggnationen kommer inte bara att göra att en historiskt värdefull byggnad försvinner utan också att en av de allt färre öppningarna i stadsbilden byggs igen.

Svenska Byggnadsvårdsföreningen tar upp byggnaden på sin Gula lista över hotade byggnader.


Basaren och dess fasad mot Hantverkargatan, fotograferad i januari 2012.


Tätt och trångt på Kungsholmen

Det nya bostadsområdet på Kungsholmen byggs med en hög exploateringsgrad vilket innebär att man trycker in fler bostäder på samma yta än vad som hittills varit brukligt. Det är högt, tätt och trångt. Det för tankarna till miljonprogramsområdena där lägenheter byggdes med hög kvalitet men med en torftig yttre miljö.


Förutom Brovakten som är bland det värsta jag sett så är flera av husens utseende är oftast ganska trevliga om än lite tråkiga. Fasaderna står platt längs med gatan. Jämför med bilden nedan ( hämtad från Hitta.se ) som visar ett av husen som nu rivits. De olika huskropparna skapar en fasad med ett zick-zack-liknande form ut mot gatan. Det gav en variation som nu helt saknas.



I kvarteren som är färdigbyggda i det nya området kryllar det av restauranger. När jag gick omkring där såg jag ett gym också men restaurangerna dominerade totalt. Det kommer kanske att ändras när fler kvarter är klara. För om det här ska bli en levande stadsdel som är angelägen för andra än de som bor eller arbetar där krävs annat än chica restauranger. Det krävs en variation av butiker med olika utbud. Ett apotek kommer säkert att öppna men det skulle också behövas klädbutiker, en bokhandel och varför inte en biograf eller en teater. Aktivitetscentret Ballbeareaker som höll till i ett av de numera rivna husen kommer enligt uppgift att flytta tillbaka. Tur det, annars hade det här varit en helt ointressant stadsdel att besöka.


Brovakten

Ingen kan väl ha missat att det byggs höga hus i Stockholms innerstad, om nu inte nordvästra Kungsholmen anses vara en förort. Det räcker med att åka pendeltåg förbi Karlberg för att se dem. Likt själlösa skorstenar reser de sig tyst mot himlen. Med sin höjd och sina kolsvarta fasader dominerar de sin omgivning totalt. Vackert är det absolut inte. Frågar du mig utstrålar de inget annat än tystnad, sorg och ensamhet. Den känslan förstärks när man kommer nära dem.

Det är Brovakten, även kallad Kungsholmsporten, som byggs i samband med att norra Kungsholmen förvandlas till ett bostadsområde. Arbetet med Brovakten inleddes i maj 2009. Det är två bostadshus formade som två spegelvända E-former med 270 hyreslägenheter på vardera sidan om Essingeleden. Det är två svarta tjugovåningshus mot Essingeleden och tre vita utskjutande sju - åtta våningshus mot gatorna runt omkring.


De två tornen i Brovakten fotograferade från Karlbers station, Juni 2011.



Den svarta fasaden ser inte roligare ut på nära håll. Återigen byggs nya hus där stilen påminner om hur man utformade husfasader för 50 år sedan.



De som bor högst upp får säkert en fin utsikt. Men hur höga husen än är så finns det alltid en bottenvåning. Hur trevligt kommer det vara att ha balkongen längst ner? Den enda utsikten därifrån är in till grannen.



Platsen för Brovakten vid Hornsbergs Strand, September 2009 respektive Juni 2011.


Trygg-Hansa-paviljongen

I Dagens Nyheter den här veckan kunde man läsa att Trygg-Hansa vill riva paviljongen från 1976 i deras huskomplex och ersätta den med ett sju våningar högt kontorshus. Debatten bland läsarna gick hög om huruvida huset ska bevaras eller inte. Till saken hör att huset är K-märkt och anses ha ett högt arkitektoriskt värde.

Många skriker alltid "Riv!" utan hänsyn till vad som ska rivas eller vad som ska byggas istället. Andra tycker att den här paviljongen ska rivas eftersom de tycker att den är ful.

Själv tycker jag att den ska bevaras och det finns flera orsaker till det. För det första är den som sagt K-märkt. Om vi börjar riva K-märkta hus var går då gränsen för vad som ska skyddas för framtiden. Jag kan inte tillräckligt mycket om arkitektur för att kunna bedömma dess arkitektoriska värde men även moderna hus kan vara värda att spara.

För det andra kommer det sju våningar höga hus Trygg-Hansa vill bygga att bidra till en förtätning av området som inte bara påverkar de boende på andra sidan gatan utan hela kvarter i närområdet. Den låga byggnaden med parken bakom fungerar som en ventil mot himlen där ljus och luft kommer ner. Dessutom byggs hus numera i samma storskaliga still som under miljonprogrammets dagar. Det gör att de som tycker att dagens hus är fult knappast kommer att bli nöjda med det nya.


Trygg-Hansa-paviljongen, Oktober 2010


Utsikt mot Fleminggatan där ett högt hus skulle få förödande konsekevenser på omgivningen.

RSS 2.0