Bevara Stockholm

Stockholms Universitet anordnar öppna föreläsningar om olika ämnen och tisdagen den 27 september var ämnet "Bebyggelse och bostadspolitik i mina drömmars stad". Jag hade inte möjlighet att åka till universitetet men jag kunde däremot följa föreläsningen via den direktsända webbsändningen.

Det var två föreläsare Lennart Tonell, kulturgeograf med inriktning på planering och hållbart samhällsbyggande, och Stephan Bartel, historiker med inriktning på hållbar stadsutveckling, som föreläste ungefär en halvtimme var.

 
Lennart Tonell (Bilden är hämtad från webbsändningen)

Lennart Tonell gav en snabb historisk tillbakablick på hur bostadsbyggandet ändrats i Stockholm genom åren från 1870-talet fram till våra dagar. När det gäller dagens byggandet tog Lennart upp exemplet Vällingby där de grönområden som planerades in när området byggdes för att komma invånarna till nytta nu ersätts av nya hus.

Stockholm köpte upp väldigt mycket mark under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Detta för att bygga bostäder på i framtiden. Nu säljs marken till det byggbolag som betalar mest. Då måste det byggas tätt för att bli lönsamt. Detta är bla orsaken till att Hagastaden byggs alldeles för tätt. Det kan bli så att folk inte kommer att vilja bo där men med det centrala läget ska lägenheterna gå att sälja ändå. "Men det kanske ingår i den nya modernismen att ha insyn till varandra." som Lennart uttryckte det. Han var heller inte övertygad om att höga hus är lösningen på alla problem och berättade att man i Glasgow rivit många höga hus eftersom det inte är människovänligt.

Marken som Stockholms Stad äger säljs för att ta in pengar som ska användas till att finansiera ombyggnaden av Slussen och förbifarten och då säljs den dyrt. Det blir också styrande för dagens stadsbyggnadspolitik sa Lennart Tonell och avslutade med den provocerande frågan "För vem bygger vi?"


Stephan Bartel (Bilden är hämtad från webbsändningen)

Stephan Bartell pratade om den biologiska mångfalden och att den är viktig att bevara även i städer. I världen sker det nu en katastrofal förlust av biologisk mångfald som helt hamnat i skymundan av klimatfrågan trots att det är en minst lika viktig fråga. Han förklarade också varför den biologiska mångfalden är viktig att bevara. Vi vet inte riktigt när den kritiska nivån är nådd, dvs när ekosystemen slutar fungera. Då kommer tex pollinering, som är av stor vikt för vår överlevnad som människor, att upphöra.

Stephan Bartell tog upp att det finns nio planetära gränser som vi inte bör passera för att ha en hållbar utveckling. Klimatförändringen är en av dessa planetära gränser och den biologiska mångfalden är en annan. En av drivkrafterna som påverkar dem är den pågående urbaniseringen i världen. Om vi inte bygger städerna på ett smart sätt finns ingen chans att klara oss inom de planetära gränserna.


De nio planetära gränserna. (Bilden är hämtad från webbsändningen)

För varje kvadratkilometer stad behövs enorma ytor för att förse staden med det den behöver men också stora ytor för att ta hand om det avfall som staden producerar i form av tex koldioxid. Inflödet av mat till städer kräver att stora monokulturer producerar mat. De blir sårbara eftersom det bara finns en art på en stor yta. Det driver också ut andra typer av organismer ur området, tex pollinerade insekter.

Stephan menade att höghus ger miljöfördelar i form av resurseffektiv användning av värme och markyta per person men han påpekade samtidigt att hur vi bygger våra städer påverkar hur vi tänker. Utan kontakt med naturen minskar förståelse för hur planeten fungerar. Vi har inte kontakt med eller förståelse för hur maten produceras.

Han fortsatte med att säga att bygga höga hus spar grönområden men bara om man stannar där och inte bygger på dem också. Men eftersom det görs, dessutom ganska mycket, försvinner den biologiska mångfalden. I isolerade grönområden utan kontakt med större ekosystem minskar den biologiska mångfalden. Det räcker alltså inte att enbart ha stadsparker. Det måste också finnas nätverk av ekologiska korridorer genom stadsrummet. För den biologiska mångfalden har villa- och koloniträdgårdar en viktig funktion. De som har dem odlar inte bara utan vårdar på ett helt annat sätt än vad som görs i parker. De ger tex fåglar mat på vintern och bygger humlebon. Det får effekter i ekosystemet, inte bara i trädgården utan för ett betydligt större del av staden.

Det var givetvis en frågestund på slutet.

En fråga handlade om täthet verkligen innebär att fler går och cyklar då allt är på samma ställe. Men det är inte säkert att människor ska till det som finns i närheten. Mycket av transporterna sker när människor ska till och från jobbet. Lennart Tonell hade räknat på hur stor arbetsmarknadsutbudet i ett område måste vara för att en viss procentandel av befolkningen ska kunna gå och cykla till jobbet. Han nämnde ingen siffra men det var "otroliga tal". Lennart lekte med tanken att riva vägar för att tvinga fram mer lokala arbetsplatser.

Lennart var heller inte säker på om det verkligen är energieffektivt att bygga högt. Han menade också att det är ineffektivt ur ytsynpunkt eftersom mycket yta går åt till andra saker som dubbla hissar och brandsäkerhet mm. Per ytenhet blir det inte energieffektivt.

Han nämnde också att det nu byggs på väldigt mycket grönområden i Stockholm och då ska det ofta "grönkompenseras". Det låter bra men "grönkompensera" är ett förledande ord tyckte han. Det handlar nämligen oftast om att rusta upp en lekpark eller liknande. Sådant som ändå måste göras.

Stephan nämnde att vi inte bara ska bygga klimatsmart utan också ta hänsyn till förlusten av artmångfald. Den frågan har helt hamnat i skymundan i hållbarhetsdebatten trots att det kanske är en mycket större och viktigare fråga. Lennart höll med och tyckte att många av de miljöprojekt inom byggandet i Stockholm idag mest är "symbolfrågor" och inte går in på känsliga, riktiga saker.

Min sammanfattning ovan av föreläsningen är egentligen inte särskilt bra trots att jag gjort mitt bästa. Jag rekommenderar därför alla att se filmen från föreläsningen på internet. Den är ca en och en halv timme lång och finns tillgänglig på Stockholms Universitets hemsida. http://www.su.se/om-universitetet/fakta-om-universitetet/webbfilmer-arkiv/oppna-forelasningar

Jag måste dock lägga in en brasklapp om att jag inte vet hur länge filmen kommer att finnas kvar.

Det byggs höga hus i Stockholm och ett av argumenten som används för att motivera det är att man då inte behöver bygga på parkmark och i grönområden. Men det byggs i parker och grönområden också, inte bara i slottsparker utan även i de små parkerna. Vad som räknas som parkmark är inte alltid så lätt att veta.

Jag fick tag på ett nummer av lokaltidningen Mitt i Södermalm och där var frågan högst aktuell. Vid Lilla Blecktornsparken på Södermalm ska det byggas ett hus med 17 lägenheter, en förskola och ett garage. I artikeln uttalar sig en projektledare på exploateringskontoret. Enligt henne försvinner "egentligen" ingen parkmark utan en gräsmatta. "Det har upplevts som parkmark för att det inte varit bebyggt." Goddag yxskaft.

Det kom naturligtvis reaktioner på uttalandet och de var inte nådiga. "Det är inte vad det kallas som betyder något, utan att vi vill ha kvar våra parker och grönområden." stod det i en ilsken insändare. En annan konstaterade att "med sådan skamlös arrogans bemöts människors bestörtning och protester".


Platsen där det nya huset ska byggas, September 2011

Eftersom jag själv inte varit just på den plats där huset är planerat att byggas så tog jag mig dit för att bilda mig en egen uppfattning. Den ligger på en liten upphöjning, alldeles bredvid Lilla Blecktornsparken och kallas formellt Stäket 1. Det som slog mig var hur lugn platsen är trots att det inte är långt till starkt trafikerade vägar. Kvarteren runtomkring är byggda på 1920-talet. Husen är lika men ändå varierade både när det gäller färg och form.


Några av 1920-talshusen i kvarteren i området, September 2011

Visst får det plats ett hus på platsen. Det skulle heller inte stå tätare än grannhusen. Men frågan är större än så.

Att bygga ett nytt hus här skulle kraftigt påverka den enhetliga 1920-talsmiljö kvarteren utgör. Kvarteren är representativa för hur storgårdskvarter byggdes under 1920-talet och Stockholms Stadsmuseum har blå- respektive grönklassat dem. Men det bryr sig stadsbyggnadskontoret inte om. Grannarna har överklagat detaljplanen till regeringen.

I ett Stockholm som förtätas och exploateras allt mer har öppna ytor ett egenvärde. Men för den som tycker att ett område som ingen bor på eller tjänar pengar på inte används så är det här outnyttjad mark. Men marken används. Parkbänkarna vittnar om att området utnyttjas när vädret och årstiden så tillåter. Det är ingen tvekan. Det här är parkmark oavsett vad exploateringskontoret väljer att kalla den.

Ulvsunda Slott byggdes 1644-1647 och har genom åren byggts om flera gånger. Idag fungerar slottet som fest- och konferensanläggning. Slottsparken är även den från 1600-talet vilket gör den till den äldsta i Stockholm.

1999 såldes slottet och parken av landstinget till en privat ägare. Strax före försäljningen beslutade kommunfullmäktige att "Stockholms stad kommer ej att medverka till planläggning för exploatering av Ulvsunda slottspark".

Men nu är det nya tider och i början av 2010 fattade kommunfullmäktige beslutet att låta bebygga en stor del av parken med bostäder. Det är den södra delen av parken som bebyggs med ett 50-tal radhus och åtta villor. Försäljningen av den fösta etappen radhus har nyligen inletts.

Protesterna mot att den historiska kulturmiljön förstörs har varit många. Bla har Bromma Hembygdsförening protesterat mot byggplanerna eftersom de "innebär en oåterkallelig förvanskning av de samlade kulturhistoriska värdena som Ulvsunda slott representerar". Även Skönhetsrådet och Stockholms stadsmuseum avstyrkte det utställda detaljplaneförslaget.

Eftersom det är parkmark som bebyggs påpekas det särskilt i handlingarna från kommunen att det finns nära tillgång till andra grönområden som tex Lillsjöparken och Riksbykullarna på andra sidan Kvarnbacksvägen. Jag kan inte låta bli att undra vilka grönområden de ska hänvisa till den dag de bestämmer sig för att bygga även på dem. Planer på att bebygga Lillsjöparken har funnits länge.

Det positiva med det hela är att allén som går genom området som bebyggs verkar bevaras och att återstående delar av slottsparken ska rustas upp och utvidgas mot vattnet. Den del av parken som blir kvar kommer säkert att bli riktigt fin och allmänheten garanteras tillträde till den. Det blir säkert också jättefint att bo så nära en slottspark. Mindre trevlig är närheten till Bromma Flygplats.

 

Jag har fått en ny text från en gästskribent. Gästskribentens text nedan handlar om några av alla de små sevärdheter som finns runt omkring oss i Stockholms innerstad. De finns ofta på platser där mängder med människor dagligen rör sig men oftast skyndar vi bara förbi dem utan att se dem eller ens känna till dem.

Stockholms små märkvärdigheter

Vissa vill ha höga hus så att turisterna har nått att titta på och andra vill ha multiarenor döpta efter banker. Men Stockholm är redan fullt av märkvärdigheter, både stora och små. Vi lämnar Slottet och Slussen därhän och tittar på några av dem. En del självklara, andra sådana som vi går förbi varje dag utan att se eller utan att förstå.

Följ med på en stadsvandring från söder till norr.


Vi passerar en av stadens lungor, koloniträdgårdarna i Tanto. Att promenera runt här när vädret är fint är underbart oavsett årstid. Är det inte fantastiskt att det finns utrymme för sånt i Stockholm? Det är också en av anledningarna till att Södermalm är så attraktivt. Ett stenkast från storstadens puls finns en oas med röda stugor och vita knutar.

Nästa bit av Stockholm värd att uppmärksamma är inte så stor. Sänk blicken i korsningen Drottninggatan - Strömgatan precis efter Riksbron vid Riksdagshuset. Här sitter en hemlös, tiggande räv. Det är en av Laura Fords statyer i en serie med hemlösa djur. Det är jobbigt att vara räv i stan.

Vi tar utgången mot Vasagatan. Höj blicken och notera det vackra taket och de speciella lamporna. Riktigt fint om man tar sig tid att titta.

Stockholm är fullt av portar och dörrar i alla dess former. Ta en titt på t.ex. Odengatan 37. Det är en vacker port med sina träsniderier, sitt glas och sin sten.