Rinkebystråket och förändrade ideal

Stadsdelen Rinkeby stod färdigt 1971 och här bor idag drygt 15 000 personer. Gatunätet är i Rinkeby hierarkiskt uppbyggt med E18 som huvudtrafikled. Från den leds trafiken in på Rinkebystråket som är en sk matargata. Rinkebystråket är den enda matargatan i Rinkeby och går genom hela stadsdelen. Från den leds trafiken in på korta säckgator som leder in till parkeringsplatser i närheten av bostadshusens entréer. Gångbanor går som ett nät genom stadsdelen. De är helt skilda från biltrafiken och korsar matargatan på broar.


Vy över Rinkebystråket norrut respektive söderut. Mars 2012

Förslaget är att norra delen av Rinkebystråket ska omvandlas "till en levande och stadsmässig med ändå småskalig huvudgata med en variation av butiker, restauranger och verksamheter". Slänterna ska ersättas med låga basarbyggnader, ibland i anslutning till befintlig bebyggelse. Längs gatan ska det också planteras träd och anläggas trottoarer.

Den här ombyggnaden kan bli bra och den kan ge de boende i Rinkeby en känsla av att det också satsas lite på dem. Att anlägga trottoarer är ganska klokt eftersom människor ändå går längs gatan. De kritiska röster som hörts om ombyggnaden har handlat om träd som tas bort och en önskan om att trafiksepareringen med gångbroarna ska vara kvar, vilket den också kommer att vara. Däremot kommer broarna att höjas så att större fordon kan passera. Men oro har också uttryckts för att den nya bebyggelsen kommer att utarma det befintliga centrumet vid Rinkeby Torg. Det är idag ett välbesökt och livligt torg men det är i behov av upprustning. Att utöka centrumverksamheten till området mellan dagens torg och Rinkebystråket känns mer naturligt. Platsen är idag till största delen en parkeringsplats och känns som torgets baksida trots att det ligger på framsidan.


Rinkeby Torg och ingången till torget. Mars 2012.

Det är Familjbostäder som tagit initiativ till ombyggnaden och likväl som att det kan handla om omsorg om de boende kan det rent krasst också handla om ekonomi. För ett par år sedan hade jag inte tänkt i de banorna men nu väcks tanken att ett möjligt motiv kan vara att det inte går att tjäna pengar på obebyggda slänter. Det går det däremot att göra på att hyra ut butikslokaler.

Lika mycket som Rinkebystråket byggdes enligt sin tids ideal sker ombyggnaden med vår tids ideal. Nu ska alla gator överallt vara "stadsmässiga". Det ska finnas butiker och caféer på varje gata och det ses som lösningen på alla problem. Men det känns trots allt naivt att tro att nya affärer är lösningen på segregation och utanförskap.

I Finland har man börjat kulturminnesmärka bostadsområden byggda under efterkrigstiden. Den som skulle föreslå något sådant i Stockholm skulle genast bli kallad betongkramare och så skulle den diskussionen spåra ur. Rinkebystråket är kanske ingen vacker gata men den är onekligen typisk för sin tid. Borde gatan och området kulturminnesmärkas? Jag vet inte svaret men frågan är värd att ställa.


RSS 2.0