Sommarens vykort

Sommaren är vykortens tid. Semestrande turister skickar vykort med hälsningar hem till nära och kära. Den pågående pandemin gör naturligtvis att det skickas färre vykort i år än tidigare. De vykort som säljs i olika städer brukar visa upp staden från dess bästa sida. Sevärdheter och vackra byggnader finns bland motiven. Så även i Stockholm där Gamla Stan med Stortorget och Stockholms Slott syns på bilderna. Få nya byggnader visas på vykorten. Det kan helt enkelt bero på att de ofta är fula. Därför kommer här en sommarhälsning i form av ett Stockholmsvykort som beskriver staden med några av dess nya moderna byggnader.


Små gårdar leder till problem för fler än barnen

Lekplatser och andra friytor där barn kan röra sig fritt blir allt färre när exploateringen ökar. Det ställer högre krav på att förskole- och skolgårdar är väl utformade. Men dessa är ofta för små. Det leder till att förskolegrupper och skolklasser tar sig till lekplatser och parker i stället vilket i sin tur leder till att andra trängs undan därifrån.

Både förskole- och skolgårdar är viktiga för barn och ungdomar. De tillbringar en stor del av sin vakna tid på dessa platser och behöver röra på sig.

Barns fysiska aktivitet har bl.a. stor betydelse för deras kroppsuppfattning, motoriska utveckling och kognitiva förmåga. Rörelse hjälper också till att stärka skelettet men för att det ska fungera bra måste barnen kunna accelerera och stanna tvärt. Därför krävs relativt stora ytor.

Enligt Boverkets vägledning om utformningen av skolans och förskolans utemiljöer "Gör plats för barn och unga!" från 2015 rör sig barn allt mindre. Det kan leda till en ökning av kroniska sjukdomar i framtiden. Den minskade fysiska aktiviteten beror inte bara på mer stillasittande aktiviteter som dataspel och tv-tittande utan också på att de inte längre på egen hand tar sig till och från sina aktiviteter. De få skjuts av sina föräldrar. En annan orsak är att lekparker, grönområden och friytor försvinner allt mer i takt med att de bebyggs. Ett aktuellt exempel på det senare är lekplatsen i Olovslund i Bromma som ska försvinna och ersättas av bostäder för människor över 55 år.

Därför blir gårdarna allt viktigare samtidigt som de tyvärr blir allt mindre. Boverket rekommenderar 40 kvm per barn i förskolan men gårdens storlek bör aldrig vara mindre än 3 000 kvm oavsett antalet barn. Då får de möjlighet att springa, stanna och röra på sig. Men det är inte bara storleken som är avgörande, gårdarna måste utformas så att barnen kan klättra, krypa , gömma sig och testa sina gränser.

Lokaltidningen Mitt i hade i juni 2020 en serie artiklar om just storleken på förskolegårdar. Föga förvånande är de ofta alldeles för små. Att de är små i Stockholms innerstad är inte så underligt men det är anmärkningsvärt att problemet är detsamma i nya områden som de nya kvarteren i Liljeholmen. När de byggdes fanns kunskapen om barnens behov men exploateringen och antalet bostäder vägde uppenbart tyngre.

När gårdarna är alltför små blir verksamheten beroende av att gruppen med barn kan ta sig någon annanstans. Det kan i teorin låta bra men minskar möjligheten till spontan aktivitet när barnen inte på egen hand kan ta sig mellan inne- och utemiljön.


En liten och torftig förskolegård där verksamheten blir beroende av att kunna ta sig till andra platser.


En relativt stor förskolegård, så länge barngruppen inte blir för stor.

(Båda förskolegårdarna är medvetet fotograferade när inga barn var närvarande.)

När förskolor och skolor förlägger en del av sin schemalagda verksamhet i allmänna lekparker och parker leder det till en undanträngning av de som platserna egentligen är till för. Jag har hört flera berättelser om föräldrar som undviker att gå till vissa lekparker med sina barn eftersom det alltid är fullt med förskolegrupper där. Andra har upplevt hur de blir undanträngda från gungorna med sina små barn när en skola har sina gymnastiklektioner i lekparken.

Det är inte bara att säga att de med små gårdar kan gå någon annanstans. Det är inte så lätt. Man måste tänka steget längre. När en förskola eller skola väljer, eller tvingas, att ha sin verksamhet på allmänna platser innebär det att någon annan måste flytta på sig. Det bästa sättet att lösa problemet är att se till att förskole- och skolgårdar blir tillräckligt stora. De måste finnas med tidigt i stadsbyggnadsplaneringen och inte få det utrymme som blir över. Stadsplanerare och politiker måste vara beredda att minska exploateringstrycket för att resultatet ska bli bra.

Unika graffitimålningar hotas att förstöras

I Stockholm finns flera kända graffitimålningar. Två av de största och äldsta är Highway i Rågsved och Fascinate i Bromsten som båda har ett kulturhistoriskt värde. De är med sin ålder och storlek unika och är några av världens äldsta graffitimålningar. Men nu hotas de båda målningarna av förstörelse eftersom det finns en ovilja från ansvarigt håll att rädda dem.

Låt mig inleda det är inlägget med att tydliggöra att jag gör skillnad på klotter och graffiti. Jag avskyr klotter och skadegörelse men har inget emot lagliga och välgjorda graffitimålningar. Tvärt om anser jag att de kan liva upp väggar som annars hade varit tomma och tråkiga. Men som sagt, det ska vara lagliga målningar som tillför ett estetiskt värde. Precis som inom alla konstformer finns det bra och dåliga exempel.

I Stockholms finns flera berömda graffitimålningar. Två av dem heter Highway och Fascinate som var och en täcker en hel väg. Highway målades i Rågsveds centrum 1989 av en grupp kallad Still Heavens Only Force och är en av världens äldsta graffitimålningar och har därmed ett kulturhistoriskt värde. Graffiti är till sin natur en flyktig konstform där målningarna inte finns kvar särskilt länge och att den här har funnit kvar i över 30 år är unikt. Det blev en stor nyhet när delar av Highway av misstag målades över i augusti 2019. Det var klotter på en vägg som skulle målas över och den som utförde måleriarbetet hade missuppfattat vilken vägg det handlade om. Snabbt drogs en räddningsaktion igång men den blå färgen är trots det fortfarande kvar. Stadsbyggnadskontoret har kommit fram till att övermålningen krävde bygglov. Istället för att rätta sitt misstag och rädda målningen vill fastighetsägaren Rågsved Fastighets AB återställa väggen så som den såg ut innan Highway skapades, dvs måla över och förstöra också det som återstår av den.


Graffitimålningen Highway i Rågsved. Arkivbild Februari 2014


Den del av graffitimålningen som nu målats över. Arkivbild Februari 2014


Den delvis övermålade graffitimålningen i Augusti 2019

Fascinate finns i Bromstens industriområde där det nu pågår arbete med att bygga mängder av nya bostäder. Målningen är kulturmärkt, faktiskt Sveriges enda kulturmärkta graffitimålning. Den målades precis som Highway 1989 men av Circle (Patrik Malbeck) och Tariq (Tarik Saleh). Den senare är nu en känd filmregissör med flera prisbelönta filmer bakom sig. Det har hela tiden sagts att Fascinate ska bevaras när bostäder byggs på platsen. Byggnaden är riven men väggen med målningen finns kvar och har stagats upp. Nu anser exploateringskontoret att det blir för svår att spara målningen och väggen och den 23 april röstade politikerna i exploateringsnämnden igenom att den ska rivas. Om de saknar kunskap att spara en vägg borde de ha sparat en större del av huset. Istället för att lösa den uppgift de hade, att bevara målningen, vill de riva väggen och sätta upp ett foto av målningen i en gångtunnel. Jag kan bara hålla med Tarik Saleh som i Sveriges Televisions rapporterings sa att "det känns som ytterligare en dålig idé från folk med jättemycket dåliga idéer".


Graffitimålningen Fascinate i Bromsten. Arkivbild April 2014

Nu riskerar alltså Stockholm att förlora två unika och kulturhistoriskt värdefulla målningar. Målningar som gett respektive stadsdel en identitet. Är det för att de är från 1980-talet och inte från 1880-talet som de inte anses värda att spara? Är det fel konstnärer? Hade målningar av tex Carl Larsson, Bruno Liljefors eller kanske Pablo Picasso behandlats på samma sätt? Eller är det så enkelt att de ansvariga saknar kunskap om graffitti och därför inte har intresse att bevara målningarna? Det man inte kan något om tenderar man heller inte att bry sig om. Då blir bevarandet av målningarna bara ett problem och en kostnad.


Vättersberget

På Vättersberget i Årsta planeras för en ny förskola. Exploateringskontoret ser positivt på ett ökat antal förskoleplatser men en granskning visar att antalet förskoleplatser inte ökar utan att det i själva verket mest tycks vara ett försök att rädda ett annat dåligt planförslag där två planerade förskolor skulle få för lite utrymme.

På en liten bergknalle i Årsta som kallas Vättersberget planeras för en förskola i två våningar med plats för 100-120 barn. Det är bolaget Lotshem Samhällsutveckling AB som lämnat in en ansökan om markanvisning. Bolaget tänker sig att bygga förskolan för att sedan hyra ut den till någon som vill driva verksamheten. Exploateringskontoret är positiva till planerna då det innebär ett ökat antal förskoleplatser i området men konstaterar också att Stockholms Stads bolag för skolfastigheter SISAB "tidigare avfärdat platsen som lämplig för ny förskola på grund av svårigheter med tillgänglighet".


Markanvisningsområdet (blå området) Bild: Exploateringskontoret

De boende runt berget protesterar, och det av förståeliga skäl. Berget används som rekreationsområde och ungefär halva ytan kommer tas i anspråk av den nya förskolan och dess gård. Bergknallen har dessutom redan delvis blivit bebyggd. 2016-2017 byggdes ett hus med 94 studentlägenheter i kanten av berget och en industribyggnad från 1950-talet byggdes på med tre höga huskroppar med 111 lägenheter där de nya delarna sträcker sig in över berget. Några av dem hamnade mycket nära befintliga bostadshus. Nu ska de få ytterligare bebyggelse inpå knuten. I industribyggnaden finns nu en skola för ca 720 elever med en minimal skolgård vid och på kanten av berget.


Vättersberget, April 2020


En av tre påbyggnader som går in över berget, April 2020 

Det kan visserligen tyckas bra med nya förskolor i ett område där det råder brist på förskoleplatser men det här kommer inte att öka antalet planerade platser. I det pågående planarbetet för Årstastråket Etapp 3 alldeles i närheten har det utöver 650 bostäder planerats in två förskolor. Den planeringen har fått kritik för att utrymmet förskolorna får är alldeles för litet. Nu ser exploateringskontoret chansen att förskolan på Vättersberget ska kunna ersätta en eller båda av de planerade förskolorna i Etapp 3. Där finns istället planer på att bygga ytterligare 20 bostäder på platsen förskolorna skulle ha haft. Därmed faller Exploateringskontorets argument om ökat antal förskoleplatser.

Det här är ett tydligt exempel på hur illa ställt det är med stadsplaneringen i Stockholm där hög exploatering prioriteras framför kvalitet och bra lösningar. Istället för att backa och göra om planerna i Årstastråket Etapp 3 så att förskolorna där får ordentligt med utrymme blir exploateringen av Vättersberget ett sätt att rädda det dåliga planförslaget.

Den 23 april var ärendet uppe i exploateringsnämnden. Tjänstemännen på exploateringskontoret hade föreslagit att nämnden skulle ge sitt godkännande. Det här byggprojektet kräver ingen ny detaljplan vilket gör att omkringboende har mycket mindre möjlighet att påverka utgången då processen blir mycket kortare. Preliminärt ska bygget inledas redan nästa år och stå klart 2022.


Dagens bild


Guldbron, mars 2020

Så har då den berömda guldbron anlänt och monterats vid Slussen. Många stockholmare följde bron när den anlände till sin destination och många har också gått för att titta på den när den ligger på plats. Processen har följts av en osannolikt stor mediebevakning med direktsändningar och mängder av reportage. Rapporteringen har helt och hållet fokuserat på den tekniskt avancerade processen och det spektakulära i att frakta en bro i ett stycke över halva jordklotet. Ja, det är en mycket imponerande insats att lyckas med ett sådant projekt. Ja, det är spektakulärt att frakta en bro i ett stycke på ett skepp som delvis går att sänka ner i vattnet.

Men jag saknar ändå några kritiska frågor om det inte hade varit både enklare och billigare att bygga bron på plats. Jag saknar också frågor om slutresultatet. Det är ingen hemlighet att jag varit och är kritisk mot Nya Slussen. Nu när guldbron är på plats känner jag att mina farhågor besannats. Bron är väldigt bred och går 25 meter utanför den gamla kajkanten där tidigare Franska bukten fanns. Bron har i sociala medier jämförts med en motorväg, en landningsbana för flygplan och ett hangarfartyg. Det här är inte bara dagens bild utan en bild som kommer att dominera platsen mycket länge. Visste politikerna verkligen vad de beslutade om?

Strandtomt vid Slussen bricka i stadens spel

Slussen och Nobelcentret är två av de största stadsbyggnadsfrågorna det senaste decenniet och båda stoppades i domstol. Men genom att dela ut värdefulla byggrätter ser Stockholms Stad till att få igenom sina projekt ändå. Frågorna om Slussen och Nobelcentret är nu sammanlänkade eftersom Stockholms Stad använt samma mark flera gånger för att få igenom båda sina prestigeprojekt.

Ett av de mest uppmärksammade stadsbyggnadsprojekten de senaste åren är Nya Slussen. Det möttes med rätta av kraftig kritik men efter en lång strid antogs planen i kommunfullmäktige i december 2011. Detaljplanen överklagades och när frågan nådde Mark- och Miljödomstolen hösten 2012 var det 157 överklaganden som ville att detaljplanen skulle upphävas. Under domstolsförhandlingen höll en representant för fastighetsbolaget Atrium Ljungberg en mycket genomarbetad och illustrativ presentation om vilka nackdelar det skulle innebära för dem som ägare till Glashuset. Detaljplanen innebar nämligen att det till stora delar skulle byggas för med en ny byggnad. 156 av överklaganden avslogs men Atrium Ljungbergs överklagan fick gehör av domstolen och detaljplanen för Nya Slussen stoppades.


Glashuset och övrig bebyggelse vid Stadsgårdsleden. Arkivbild Juni 2013

Nu gjorde Stockholms Stad upp med Atrium Ljungberg genom att fastighetsbolaget själva fick byggrätten för tomten framför Glashuset. Detta som kompensation för de stora nackdelar bygget skulle medföra för dem. De skulle alltså själva få bygga huset som innebar nackdelar för Glashuset. De fick också en sänkt tomträttsavgäld för Glashuset under 8 år. I gengäld godkände de Stockholms Stads förslag för Nya Slussen i samband med att staden i mars 2013 överklagade Mark- och Miljödomstolens beslut att upphäva detaljplanen. Därmed vann planen för Nya Slussen laga kraft.

Att Atrium Ljungberg fick byggrätten som kompensation först efter att deras överklagan fått gehör i Mark- och Miljödomstolen är misstänkt likt en muta. Kompensationen överklagades till förvaltningsrätten som efter ett år kom fram till att den saknade laglig möjlighet att utreda frågan som därmed fick bero. Stockholms Stad använde här en värdefull byggrätt på kommunal mark för att få igenom sitt prestigeprojekt Nya Slussen. Privatpersoner och organisationer som överklagat Nya Slussen hade inte alls samma ekonomiska resurser för att få igenom sin vilja.

En annan långdragen strid var frågan om Nobelcentret på Blasieholmen. I likhet med Slussen var motståndet stort. Demonstrationer, debattartiklar och protester avlöste varandra. Kommunfullmäktige röstade till slut i april 2016 igenom detaljplanen. Partierna S, M och C röstade för medan övriga partier var emot. Detaljplanen överklagades och i maj 2018 upphävde Mark- och miljödomstolen beslutet. Det röd-grön-rosa styret i Stockholm överklagade beslutet till Mark- och miljööverdomstolen.

Men sen kom kommunalvalet i september 2018 och det nya blågröna styret valde att dra tillbaka överklagan. För att få ihop en koalition var de som röstat för Nobelcentret tvungna att ge sig. En annan sannolik förklaring är att Moderaterna tappade ett stort antal väljare i de valdistrikt på Östermalm som berördes mest av ett Nobelcenter på Blasieholmen.


Den planerande placeringen av Nobelcentret markerat med lila.
Bild: Atrium Ljungberg (Bilden är beskuren.)

Ytterligare ett och ett halvt år senare har nu de två frågorna om Slussen och Nobelcentret blivit en. På en hastigt sammankallad presskonferens den 7 februari i år där både stadsbyggnadsborgarrådet Joakim Larsson (M) och Nobelstiftelsens VD Lars Heikensten deltog presenterades en ny plats för Nobelcentret. Den nya platsen ligger på Stadsgårdsleden precis framför Glashuset, dvs samma ställe som Atrium Ljungberg tidigare fick byggrätten till för att godkänna Nya Slussen. Atrium Ljungberg lämnar tillbaka byggrätten och får istället andra markanvisningar vid Slussen, i Hagastaden och i Slakthusområdet.

På det här sättet har Stockholms Stad använt samma mark två gånger för att få igenom två prestigeprojekt. Det är svårt, nästan omöjligt, för privatpersoner och intresseföreningar att får gehör för sin kritik i en överklagandeprocess. Än svårare blir det när stadens politiker frikostigt kan dela ut byggrätter värda miljonbelopp för att få sin vilja igenom.

Norra Tornen - Lyxbostäder med undermålig kvalitet

Det första av de Norra tornen, Innovationen, är redan klart och människor har flyttat in. Det andra, Helix, är under uppförande. De marknadsförs som lyxbostäder och prissätts därefter. Men den som skrapar på ytan ser en verklighet byggherren Oscar Properties inte kan vara stolt över.


Helix under byggnation, Arkivbild från sommaren 2019

Det östra av de två Norra Tornen kallas Innovationen. Det började byggas vid årsskiftet 2016/2017 och blev inflyttningsklart i slutet av 2018. Det västra tornet som kallas Helix påbörjades senare byggnationen pågår fortfarande. Redan sommaren 2019 rapporterades i media om avloppsproblem i Innovationen. Enligt Oscar Properties själva var det ett rör till en av avloppsstammarna som var kopplade till köket som spruckit. Oscar Properties åtgärdade problemet och de boende var under tiden tvungna att tillfälligt lämna sina bostäder.

Uppgifter till bloggen tyder på att konstruktionen av vatten- och avloppsrör i de båda husen inte håller högsta klass. Den underleverantör som fick uppdraget att konstruera rördragningen gjorde det enligt konstens alla regler. Det är sedan länge allmänt känt att Oscar Properties har stora ekonomiska problem och här försökte de spara pengar. Den föreslagna rörkonstruktionen ansågs för dyr. På punkt efter punk ville Oscar Properties ha andra och billigare lösningar. Det ledde till irritation mellan Oscar Properties och deras underleverantör där den senare ville göra ett bra jobb och den förra bara spara pengar. Resultatet är två nya hus med lyxbostäder där en så pass viktig konstruktion som vatten- och avloppsrör håller undermålig kvalitet. Om alla tekniska lösningar i tornen är nerbantade på samma sätt är de inte mycket värda, trots prislappen.

Hårdhänt förtätning offrar grannarnas fönster

När förtätningsivern går för långt kan det få orimliga konsekvenser. Så är fallet i ett aktuellt planförslag på Södermalm. Där planeras för ett nytt bostadshus mellan två befintliga byggnader. Om projektet genomförs innebär det att grannarna bokstavligt talat får sina köksfönster förbyggda.

Projektet innebär att en ny byggnad ska byggas intill gårdsfasaderna på två befintliga byggnader vid korsningen Högbergsgatan / Timmermansgatan. Det nya huset ska stå på den del av gården som går ut mot Högbergsgatan.


Korsningen Högbergsgatan / Timmermansgatan där den öppna gården mot Högbergsgatan är synlig. Bild: Hitta.se  


Flygbild över kvarteret med den öppna gården synlig mitt i bild: Bild: Google Maps

Placeringen av den nya byggnaden medför att köksfönster och trapphusfönster byggs för på en av grannbyggnaderna. Igensättning av köksfönster innebär att ljusinsläppet i de drabbade lägenheterna minskar avsevärt. För att kompensera för detta i de drabbade lägenheterna, en lägenhet per våningsplan, planeras för en ändrad planlösning där väggen mellan det separata köket och vardagsrummet rivs. Både den planerade byggnaden och den som förlorar fönster ägs av samma hyresvärd. Men det är knappast någon tröst för de boende som får sina fönster förbyggda. Det känns istället som ett desperat försök att kompensera för något som är en dålig idé från början.


Röda rutan markerar det område som blir förbyggt på grannhuset.
Bild: Stadsbyggnadskontoret

Ett förtätningsprojekt kan inte tillåtas ge en så stor påverkan på sin omgivning. Ingreppet är orimligt stort med tanke på att det bara handlar om 12 nya bostäder i den nya byggnaden. Att få en försämrad utsikt är en sak men att bokstavligt talat få sina fönster förbyggda kan inte anses vara rimligt. Byggnaden är dessutom grönklassad av Stockholms stadsmuseum och bedöms har särskilda kulturhistoriska värden.

Att bokstavligt talat få sina fönster förbyggda
kan inte anses vara rimligt.


Igensättning av köksfönster innebär att en ursprunglig del av byggnadens komposition försvinner. Att byggnadens fönster inte är originalfönster utan troligen utbytta på 1970-talet saknar betydelse. Fönsteröppningarna som påverkas är ursprungliga.

Om fönstren i trapphuset mot gården byggs in försvinner både möjligheten att se placeringen av trapphuset från utsidan och ljusinsläppet till trapphusets insida. Trapphusets interiör är till sin form välbevarad och fönstren och dess ljusinsläpp är en integrerad del av arkitekturen. Genomförs förändringen förändras byggnadens ursprungliga utformning både interiört och exteriört för alltid utan möjlighet till återställning.

Byggnaden har en bevarad tidstypisk utformning från 1880-talet med dekorerad gatufasad och slät gårdsfasad. Bebyggs gården försvinner en av få kvarvarande öppningar i Stockholms kvartersstuktur som visar hur byggnader utformades med gavlar och gatufasader. Det är viktigt att det syns då det tydligt visar hur byggnader utformades under 1880-talet. Samtidigt ger öppningar av det här slaget möjlighet till ljus, luftighet och en variation i gatubilden som snart inte finns kvar alls.

Många av 1880-talets gårdar var små. Den aktuella gården är större och öppen mot gatan och är därför ett undantag bland Stockholms 1800-talsgårdar. Att bebygga en del av den befintliga gården innebär att den ursprungliga gårdsytan minskar avsevärt och att grönskan mot gatan försvinner. I ett planarbete ingår att ta fram en kulturmiljöanalys och konsekvensbedömmning av projektet, så även i detta fall. Den kulturmiljöanalys och konsekvensbedömning som gjorts framhåller att den nya mindre gårdsytan som blir kvar är jämförbar med 1880-talets trängre gårdsmiljöer. Det saknar relevans i sammanhanget då trängsel inte är eftersträvansvärt. 1880-talets små gårdar bör inte framhållas som ett ideal i dagens stadsbyggnadsprojekt. Stadsbyggnadspolitiken vände sig emot dem redan på 1920-talet i och med byggandet av s.k. storgårdskvarter med stora gårdar. Även under senare decennier har stora gårdar varit ett ideal. Det är först de senaste 10-15 åren som dessa ytor börjat betraktas som exploaterbar yta istället för den gårdsmiljö de är tänkta att vara.

I planförslaget ingår också att vindsvåningen i grannhuset ska byggas om till två bostäder med sex takkupor placerade mot Högbergsgatan och Timmermansgatan. Även en mindre privat takterrass för en större lägenhet i den befintliga byggnaden föreslås mot gården i anslutning till intilliggande fastighet i norr.

Förslaget med takkupor och takterrass på det befintliga huset innebär negativa konsekvenser för byggnadens karaktär och kulturvärden. Takkupor på det här huset blir också extra framträdande eftersom det är ett hörnhus.

Kulturmiljöanalysen och konsekvensbedömningen kommer i många fall fram till att projektet har negativa konsekvenser för byggnadens ursprungliga karaktär och dess kulturhistoriska värde men argumenterar ändå för att man kan bortse från dessa. Det verkar som om undersökningens resultat först har bestämts och själva undersökningen därefter har genomförts. Det gäller framförallt argumentationen kring inbyggnaden av trapphusets fönster men även resonemanget kring fönster och takkupor.

Ett landmärke ingen frågat efter

Byggbolaget SSM vill bygga ett 15 våningar högt bostadshus i Spånga centrum. Förslaget bryter kraftigt mot den skala som finns bland byggnaderna i Spånga och har under samrådet fatt massiv kritik av både boende i området och av Skönhetsrådet. Även om byggbolaget får igenom sina planer är det osäkert om någon vågar köpa bostäder av dem då flera av deras pågående projekt drabbats av kraftiga förseningar med rättsprocesser som följd.

Byggbolaget SSM Bygg och Fastigheter AB äger mark i Spånga centrum. De har kommit med förslaget att bygga ca 165 bostäder i bostadsrättsform på både sin egen mark och på angränsande mark som kommunen äger. I planförslaget ingår också ca 6 LSS-lägenheter, dvs bostäder anpassade för personer med fysiska eller psykiska funktionsnedsättningar, och publika lokaler i bottenvåningen. För den kommunala marken har de ansökt om och fått en markanvisning där marken avses säljas till SSM. Bostäderna ska inrymmas i ett antal lägre byggnader med 4-5 våningar och i ett 15-våningar hög byggnad i korsningen Bromstensvägen / Värsta Allé. Det höga huset beskrivs i planhandlingarna som ett nytt "landmärke".


Planområdet med Spånga Järn & Färg till vänster och Pressbyråkiosken och parkeringen i bildens mitt, November 2019


Framtidsvy från Bromstensvägen. Bild: Arkitema Arkitekter / Stadsbyggnadskontoret

På kommunens del av det aktuella området finns idag en Pressbyråkiosk, en offentlig toalett och en parkeringsplats. På byggbolagets del finns en byggnad med kombinerad affärslokal och bostäder. Det är en tidstypisk affärsbyggnad och är den äldsta bevarade byggnaden i Spånga centrum. Den byggdes 1923 för att inrymma en järnhandel och byggdes under 1920- och 1930-talen ut i olika etapper med tillbyggnader som finns kvar än idag. Järnhandeln Spånga Järn & Färg fanns sedan kvar i byggnaden i nästan 100 år innan den stängde sommaren 2019. Den kontinuiteten tillsammans med att byggnaden utgör en del av Spångas ursprungliga centrumbildning gör den kulturhistoriskt värdefull. I planförslaget ska tillbyggnaderna rivas. De anses inte vara lika kulturhistoriskt värdefulla trots att de är nästan lika gamla som den ursprungliga delen av huset. Den första tillbyggnaden gjordes till och med samma år som huset stod färdigt.


Spånga järn- och färghandels fasad mot Värsta allé, November 2019


Vy längs Värsta allé med Pressbyrån och Spånga Station i fonden, November 2019.

Det är byggbolaget som kommit med idén att bygga ett högt hus i Spånga Centrum och det är tydligt att staden utan eftertanke går deras ärenden. Ingen i Spånga har önskat sig detta "landmärke" och få utanför Spånga kommer att bry sig om det. När snart varje hus som byggs kallas landmärke har det gått inflation i begreppet och det är tydligt att ordet används för att försöka ge en tjusig aura åt dåliga projekt.

Planförslaget som nyligen var ute på samråd möttes av massiv kritik från boende i området. Att bygga ett 15-våningshus i ett område präglat av låg bebyggelse är inte populärt. Även Skönhetsrådet är kritiska till planerna och menar att de inte passar in i området och att de visar brist på hänsyn gentemot Spångas särdrag. Särdrag som har sin grund i att Spånga, till skillnad från andra Stockholmsförorter, från början var ett järnvägssamhälle med ett stadskärneliknande centrum. Planförslaget tar överhuvudtaget inte hänsyn till omgivande bebyggelse, dess karaktärsdrag och historia. En stor del av Solhem är klassat som ett kulturhistoriskt värdefullt område av Stockholms Stadsmuseum. Stadsdelen domineras av låg bebyggelse med undantag av några åttavåningshus. Att i detta läge placera ett 15-våningshus förskjuter skalan på ett sätt som kommer att påverka inte bara centrumbebyggelsen utan också en stor del av Spånga då övrig bebyggelse kommer att kännas underordnad det nya höghuset.


Det planerade kvarterets fasad mot Värsta allé.
Bild: Arkitema Arkitekter / Stadsbyggnadskontoret

De 33 parkeringsplatser som kommer att försvinna används idag av besökare i Spånga centrum. Men de används också frekvent av människor som ska hämta eller lämna personer till och från pendeltågen och bussarna. Då är närheten och den visuella kontakten till kollektivtrafiken viktig. För att kunna hämta och lämna effektivt är det nödvändigt att se när ett tåg kommer, om det är försenat eller om den man lämnar hinner med pendeltåget eller bussen. Om parkeringsplatserna försvinner kommer den trafiken istället flytta ut på gatorna. Bilar kommer att stå längs gatorna och på så sätt minska framkomligheten för andra bilar och bussar.

Även om antalet parkeringsplatser kommer att bli fler om projektet genomförs så kommer en majoritet av dessa utgöra boendeparkering för de som bor i de nya husen. Eftersom många av lägenheterna kommer att vara av mindre storlek har parkeringstalet hållits lågt i förhållande till antalet bostäder. I planförslaget nämns också s.k. "mobilitetsåtgärder" för att minska bilåkandet. Det innebär att byggherren arbetar med åtgärder som anses minska bilinnehavet för de boende. Dessa mobilitetsåtgärder utgörs av "tillgängliga cykelrum, extra utrustade cykelfaciliteter i närhet av cykelparkering, cykelpool, realtidsinformation för kollektivtrafik, personlig resecoach, subvention på SL-kort samt leveransskåp med kyla". Hur länge till exempel subventionen av SL-kort ska gälla och en resecoach vara tillgänglig är dock oklart. Det här ska bli bostadsrätter och en bostadsrättsförening styr sin egen ekonomi.

Även om platsen för det nya huset är kollektivtrafiknära måste hänsyn tas till hur mycket kollektivtrafiken egentligen tål. Den är redan hårt belastad och med de många nya bostäderna i Bromstensstaden kommer trycket på kollektivtrafiken att öka markant. Dessutom har redan en mängd nya bostäder byggts just i det planerade husets absoluta närområdet när bland annat husen längs Spånga stationsväg byggts på med flera våningar. En kollektivtrafik på bristningsgränsen påverkar även vardagen för människor som inte bor i Spånga.

När byggbolaget i början av 2016 lämnade in sin ansökan om ändring av detaljplanen rådde prisfeber på både befintliga och nyproducerade bostadsrätter. Nu är tiderna annorlunda. Intresset för det befintliga bostadsbeståndet har åter börjat komma igång men för nyproduktion är det värre. Flera byggföretag har redan rapporterat betydande minskningar i försäljningen. Då det inte längre är självklart att priserna ska stiga i all evighet är det en stor risk att köpa en bostad på ritning med inflyttning och betalning långt in i framtiden. Speciellt bostäder där SSM är byggherre bör man vara försiktig med. Deras projekt West Side Solna och Metronomen nära Telefonplan har drabbats av kraftiga förseningar på över ett år vilket lett till rättsprocesser när besvikna köpare velat dra sig ur avtalen.


Rivning pågår

Rivningar börjar bli en alltför vanlig del av Stockholms stadsbild. Tidigare i år revs stora delar av Ersta sjukhus på östra Södermalm. En sjukhuspark och två byggnader som passade in bland övrig bebyggelse har försvunnit och ska ersättas av en koloss som kommer att dominera omgivningen. Nog behöver sjukhus byggas om ibland men en skicklig arkitekt hade kunna få det att passa in. Jag skrev om hela projektet i maj 2015 och även i augusti 2017 där jag påpekar att planerna krockar med den planerade tunnelbaneentrén i Stigbergsparken.


Resultatet efter rivningarna vid Ersta sjukhus, oktober 2019

Nu har ytterligare en stor rivning inletts. Den här gången är det nära Medborgarplatsen som rivningen genomförs. Det är byggnaden som ligger vid Folkungagatan precis till väster om Katolska domkyrkan som nu skattar åt förgängelsen. Det är en kontorsbyggnad i betong och grått tegel med fem våningar byggd 1986.


Rivning i kvarteret Nattugglan på Södermalm, oktober 2019

Huset som rivs är inte vackert men det underordnar sig omgivningen och låter kyrkan dominera blickfånget när man går förbi på Folkungagatan. Det kan inte sägas om byggnaden som kommer istället. Den nya kontorsbyggnaden kommer att bli högre och gå längre ut mot gatan. Trots att ett litet torg ska skapas närmast kyrkan kommer det nya huset att dominera sin omgivning. Detaljplanen vann laga kraft för ganska precis en månad sedan och det dröjde inte länge innan rivningsarbetet satte igång. Jag skrev om det nya projektet för drygt tre år sedan i inlägget Misslyckat torg ska sälja in exploatering. Där tar jag också upp vilket resursslöseri det är med rivningar och allt avfall det orsakar. Det är värt att tänka på nu när rivningsvågen fortsätter i Stockholm.

Östberga

Östberga står inför en omfattande nybyggnation med tusentals nya bostäder på det som idag är grönområden. Till det ska också publika lokaler i bottenvåningarna skapas för att främja folkliv och rörelse. Men satsningen riktar sig åt fel håll då det är arbetsplatser som behövs för att skapa en levande stadsdel dagtid.

Östberga är den lite okända förorten i södra Stockholm. 1950 fastställdes den första stadsplanen för Östberga och i det som idag kallas Gamla Östberga byggdes lägenheter i smalhus 1957 – 59. På Östbergshöjden byggde man tio år senare ett stort antal sk lamellhus. Det som idag betraktas som typiska miljonprogramsbyggnader.


Gamla Östberga med skivhuset Elefanthuset i fonden, September 2019


Bebyggelse i Östbergahöjden, Sptember 2019

Den äldre bebyggelse i både Gamla Östberga och Östbergahöjden är mycket typisk för sin tid. De flesta husen är gul- eller grönklassade i Stockholms stadsmuseums kulturhistoriska klassificering.


Detalj ur Stockholms Stadsmuseums klassificeringskarta.

I augusti 2019 godkände stadsbyggnadsnämnden ett övergripande program för Östberga. Det går ut på att ca 2 600 nya bostäder ska byggas tillsammans med förskolor, parker och stråk med affärslokaler. Syftet sägs vara att fler människor skapar mer liv, rörelse ,trygghet. och ett större underlag för service. En viktig del i programmet är lokaler i bottenvåningarna, det anges som prio 1. Östberga ska också byggas ihop med omkringliggande stadsdelar då det idag anses isolerat.


Planerad bebyggelse runt Östberga markerad som vita block och centrumstråket markerat i rött.
Bild: SWMS arkitektur /Stockholms stadsbyggnadskontor

En anledning till att Östberga betraktas som isolerat är att det inte ligger i anslutning till någon tunnelbanelinje. Men så isolerat ar egentligen inte Östberga då det gränsar mot de av villa- och radhusbebyggelse dominerade stadsdelarna Örby Slott och Liseberg. Isoleringen är mer av social karaktär än fysisk. Dock finns det planer på att bygga ut tunnelbanan och att Östberga blir en station på linjen mellan Älvsjö och Fridhemsplan. Den beräknas vara klar 2035.

Idag rör sig väldigt få människor i Östberga dagtid. Några enstaka personer här och där och förskolegrupper på promenad dyker upp ibland. Stadsplanerare och politiker vill ändra på det och programmet för Östberga lägger stor vikt vid att skapa flöden av människor, längs nya affärsstråk och gröna stråk. Lokaler i bottenvåningarna ska lösa detta och få människor att flanera längs gatorna. Det sägs skapa trygghet. Tunnelbanan ska locka människor från andra stadsdelar som också ska använda sig av servicen i de nya lokalerna. Men vi måste komma ihåg att det är tunnelbanan som kommer att vara deras huvudsakliga målpunkt, inte butikerna.


Strukturplan med de nya bostadskvarteren och nya gång- och grönstråk.
Bild: SWMS arkitektur / Stockholms stadsbyggnadskontor

Det verkar onekligen som att stadsplanerare och politiker har en övertro på vilken positiv effekt publika lokaler i gatuplanet har. I Rinkeby prövades att göra samma sak. Ett centrumstråk med affärslokaler skapades längs Rinkebystråket. Jag var försiktigt positiv till planerna även om jag tyckte att det vore bättre att rusta upp det befintliga centrumet. Men jag var skeptiskt till politikernas visioner om det nya stråkets trygghetsskapande effekt och att det skulle bli en mötesplast som lockade människor från andra stadsdelar. Med facit i hand blev det ett misslyckande, trots att Rinkeby sedan länge har tunnelbana. Att locka verksamheter till de nya affärslokalerna i Rinkeby var svårt och de som finns har dålig lönsamhet. Tryggheten lyser med sin frånvaro och efter ett gängrelaterat dubbelmord 2016 i en av de nya restaurangerna står det klart att det krävs mycket mer än lokaler i bottenvåningarna för att skapa ett tryggt samhälle.

Även Östberga har med det beryktade Östberganätverket fått sin beskärda del av gängkriminalitet i form av droghandel och dödsskjutningar. De problemen försvinner inte av sig själva med lokaler i husens bottenvåningar.

Även om Östberga betraktat utifrån mest ter sig som ett typiskt förortsområde med tråkiga hus ska inte dess fördelar glömmas bort. Trots en redan genomförd förtätning finns fortfarande grönska och luft mellan husen. Runt området finns också flera grönområden och skogspartier. Med den nu föreslagna bebyggelsen försvinner en hel del av dessa grönområden. En del av dem är mindre problematiska att bebygga, tex gräsytan mellan Östbergabackarna och Åbyvägen i norra Östberga. Det sämsta och konstigaste av förslagen är att göra Lisebergsparken mellan Östberga och Liseberg mer attraktiv som park genom att bebygga den. Det blir inte mycket till parkyta kvar när hus i vinklar ska byggas där. Syftet är att locka människor från båda stadsdelarna men det kan göras mycket bättre om grönområdet inte bebyggs.


Ett av grönområdena längs Östbergabackarna som ska bebyggas.

Affärslokaler och restauranger har det gemensamt att de i första hand vänder sig till människor som är lediga, dvs inte är på sina jobb. Men eftersom de flesta människor, så även i Östberga, åker till sina arbeten på dagarna så kommer kundunderlaget vara magert.

Även om framförallt den del av Östbergabackarna som går rakt genom Östberga förbi Östbergatorget (centrumstråket i bilden ovan) skulle må bra av lite fler affärslokaler så kommer det inte att räcka för att locka människor från andra stadsdelar annat än när de ska till eller från tunnelbanan.



Bebyggelse kring Östbergatorget, September 2019

Det som istället borde göras för att få människor från andra delar av Stockholm att åka till Östberga är att skapa fler arbetsplatser där. Det behövs fler arbetsplatser i söderort och ett par kontorsbyggnader skulle skapa ett betydligt mer levande Östberga dagtid än ytterligare bostäder. Med den utbyggda tunnelbanan skulle det gå fort att ta sig dit och därifrån.


Kolsnarsvägen/Långhalsvägen - När förtätningen går för långt

När förtätningen av ett befintligt område går för långt innebär det inte bara att små grönytor med lokala naturvärden offras. Den riskerar också att skada omkringliggande byggnaders installation av bergvärme och helt eller delvis försämra möjligheten för en förskola att bedriva sin verksamhet.

Längs Kolsnarsvägen och Långhalsvägen i Årsta ska två nya bostadshus med drygt 50 bostadsrättslägenheter byggas. Det här är ett förtätningsprojekt som går steget för långt. Det är inte bara det att de öppna ytor som sparades när området byggdes fylls igen. Det är också parkmark och naturvärden som försvinner.

I planhandlingarna står att "området är av stor vikt för spridningssambanden till och från Årstaskogen för arter av barrskog och blandskog , då det är utpekat som ett kärnområde i de ekologiska nätverken kring Årstaskogen."

De båda naturytorna där husen ska byggas används också för rekreation och lek. Området vid Kolsnarsvägen utgörs av en klipphäll som kallas Flaggberget. Där finns en anlagd grillplats och området används också av den förskola som ligger bredvid. När ett nytt hus byggs längs vägen minskar utrymmet och det blir dessutom mer instängt och kan upplevas som mer privat.


Flaggberget med grillplatsen, Augusti 2019. Kolsnarsvägen syns i bakgrunden.

De kritiska synpunkterna under planprocessen från boende i området var omfattande och berättigade.

Många påpekar att de får nya hus på båda sidor av sina bostäder och drabbas därmed dubbelt av minskat ljusinsläpp från två håll.

Den viktigaste kritiken kommer från en bostadsrättsförening som investerat stora summor i att installera bergvärme. Den riskerar enligt firman som utförde installationen att skadas när nya hus byggs på marken. Ett av husen kommer att stå mycket nära föreningens borrhål. Berget är poröst och det är stor risk att flera av de många bergvärmehålen rasar in. Ett antal hål rasade in redan vid borrningen.

I planhandlingarna är den föreslagna grönkompenseringen flytt av en grusväg och att sätta upp ny belysning, en parksoffa och en papperskorg, en ny trappa och grillplats samt nyplantering av tall.

Kritiken från de boende var att grönkompenseringen inte är tillräcklig. I granskningsutlåtandet som sammanställer inkomna synpunkter avfärdas kritiken med att grönkompenseringen inte ingår i detaljplanen. Samma svar lämnas på kritiken mot husens utformning. Båda delarna beskrivs i planhandlingarna men kritiken mot dem avfärdas snabbt. Jag kan personligen finna det lite arrogant att i detaljplaneförslaget beskriva både grönkompensering och husens utformning men att sedan göra det lätt för sig och enkelt avfärda kritiken med att det inte ingår i detaljplanen.


Situationsplan från planhandlingarna med de planerade huset markerat med rött. Förskolan är markerad med blått. (Bloggens markeringar)

Många påpekar också vilka kraftiga störningar som kommer att uppstå under byggtiden med sprängningar och byggtrafik på de smala gatorna. Särskilt hårt drabbad blir den förskola som ligger längs Kolsnarsvägen och alldeles intill Flaggberget. Det är tveksamt om den ens kommer att kunna bedriva sin verksamhet där under den tid bygget pågår. Problem under byggtiden ingår inte heller i detaljplanen utan lämnas över till byggherren att lösa. Vis av erfarenhet vet jag att problem med framförallt buller och begränsad framkomlighet sannolikt inte kommer att lösas.

Kritik riktas också mot att antalet nya parkeringsplatser i projektet är underskattat och att parkeringstrycket på gatorna runtomkring kommer att öka. Det råder redan idag brist på parkeringsplatser i området och ytterligare bilar som ska parkera kommer att öka den bristen. Till det kan läggas den ökande trängseln på den redan hårt belastade busstrafiken i området. Det är inte heller något som regleras i detaljplanen och inte heller något som byggherren behöver bekymra sig om.


Den begränsande faktorn

Vem hade för ett par år sedan trott att elkraften skulle vara en begränsande faktor för industrier och bostäder? Men det senaste halvåret har det kommit alltfler rapporter om att kapacitetsbristen i elnätet sätter stopp för nyetablering av elkraftsintensiva industrier och bostadsområden. Det finns emellertid fler trånga sektorer som uppmärksammas alltmer.

Bristen på dricksvatten blir ett alltmer reellt problem. I Stockholms Stad får vi vårt dricksvatten från Mälaren men i flera kommuner i länet hämtas vattnet från grundvattnet, och grundvattennivåerna sjunker. I Värmdö kommun märks det när människor fyller sina pooler eftersom grundvattennivån då sjunker märkbart.

Problemet är störst på sommaren då vädret är torrare och varmare men om grundvattennivåerna aldrig återhämtar sig ordentligt kommer problemet till sist att bestå hela året. På kort sikt kommer det att leda till bevattningsförbud och förbud mot att fylla privata pooler. Om det inte räcker kommer vattenbristen i förlängningen leda till ett stopp för nyetablering och utbyggnad av vattenintensiv industri och till slut också till stopp av nya bostäder.


Hur länge räcker vattnet i kranarna?

För när befolkningen växer ökar vattenförbrukningen och om man under lång tid tar ut mer vatten än vad som tillförs så tar det till sist slut. Är det någon som på allvar räknar med att kranarna ska sina i det egna hemmet? Risken är att det scenariot är nära förestående. Den här sommaren rapporteras om risk för vattenbrist i 15 av Sveriges 21 län.

Även om Stockholm får sitt vatten från Mälaren är ledningsnätets kapacitet en begränsande faktor för hur mycket vatten som kan transporteras och förbrukas. Det kommer krävas stora och kostsamma investeringar för att råda bot på det. På andra platser där grundvattnet är den primära vattenkällan krävs också investeringar i nya vattenverk och avsaltningsanläggningar.

Bostadsbristen har länge skyllts på protesterande grannar, krångliga byggregler och brist på mark. Men nu blir det alltmer tydligt vilka som är de verkliga problemen. Det spelar ingen roll om man bygger på höjden eller utan ordentligt utrymme mellan husen när det inte finns vare sig elkraft eller vatten att tillgå för de boende.


Hagastaden

När den nya stadsdelen Hagastaden så sakteliga tar form börjar det gå att bedöma hur slutresultatet kommer att bli. Det finns fördelar och det finns nackdelar. Men med tiden riskerar nackdelarna att vara det dominerande.

Hagastaden är det område som tidigare kallades Norra Station. Här byggs 6000 bostäder och 50 000 arbetsplaster på det ca 96 hektar stora området. Enligt planen ska Hagastaden binda samman Solna och Stockholm. Istället kommer bebyggelsen tydligt att markera gränsen mellan de båda kommunerna. Byggnationerna är i full gång och de första husen är redan klara och bebodda.


Nybyggnation i Hagastaden, Juni 2019


Norra Tornen under uppförande, Juni 2019

Om vi börjar med det positiva. Bortsett från de groteskt fula Norra Tornen så måste sägas att fasadernas utformning på de hus som är klara ser mycket bättre ut än många andra bostadshus som byggs nu. De är mer fantasifullt utformade med detaljer som skiljer de olika byggnaderna från varandra. De flesta fasaderna ger ett modernt intryck men det finns också exempel där både fasad och balkonger lånat uttryck från 1930-talets funkis.


Fasader mot Norra Stationsgatan


Nybyggda bostadshus i Hagastaden


Funkisinspirerad fasad mot Norra Stationsgatan.

Till det negativa måste nämnas rivningen av den tidigare bebyggelsen. Klocktornet och övrig bebyggelse hade mycket väl kunnat få vara kvar och integreras bland de nya husen. Det hade inte bara gett en historisk koppling till äldre tiders verksamhet på platsen utan också en mer varierad bebyggelse. Samtidigt hade den sterila känsla som ofta präglar nya bostadsområden kunnat undvikas. Men det hade lett till en lägre exploatering vilket medfört att någon tjänat mindre pengar.

Det stora problemet med området är tätheten. Gator och trottoarer får plats men inte så mycket mer. Inte heller finns det några gårdar att tala om. Där det är klart har visserligen möda lagts på att få det som kan kallas gård att se trevligt ut. Det är inte bara sopnedkast och cykelparkering utan också prunkande växtlighet, åtminstone sommartid. Men det är trångt mellan husen och det som skulle kunnat vara en gård för vistelse liknar mest ett ljusschakt. På samma sätt riskerar den planerade parken att vara för liten mellan de höga husen. Den blir så smal att den kommer att kännas inklämd mellan byggnaderna.


En smal gård mellan husen

Tätheten är redan kritiserad och kommer att betraktas som ett allt större problem vartefter husen blir äldre. Det finns alltid en fördel med att bo i nya hus som slipper underhåll men när tiden för renovering och stambyten kommer finns bara nackdelarna kvar.


Gårdagens satir är dagens verklighet

I korsningen mellan Rosenlundsgatan och Magnus Ladulåsgatan ligger Stockholmsverken. Det är stora tegelbyggnader som från början var gamla elverkstäder men sen blivit kontor.

1897 hade Elektriska byrån Luth & Rosén sin första fabrik färdig på platsen och 1930 övertog konkurrenten ASEA aktiemajoriteten i bolaget. Luth & Rosén fanns kvar som dotterbolag till 1940, då det inordnades i ASEA under namnet Stockholmsverken. Tillverkningen i fabriken på Södermalm lades ner 1968.


Gjuteriet från 1906, ritat av Georg A Nilsson och Ivar Nyqvist.


Spåren efter tidigare byggnader finns kvar i fasaderna och nyare hus har anpassats arkitekturmässigt till de äldre.

2016 flyttade de stora hyresgästerna SEB och American Express ut från lokalerna och AMF Fastigheter som äger området ville då göra något nytt för att locka nya hyresgäster.

Totalt byggs en yta på 23 000 kvm om. 20 000 kvm blir kontor och 3 000 kvm blir handel och restaurang. Fasader, entréer och trapphus renoveras och två stängda gårdar öppnas upp. Det blir också ett minitorg i korsningen Rosenlundsgatan och Luthéns gränd. Idén att öppna upp kvarterets stängda gårdar är bra. Det blir säkert trevliga utrymmen tillsammans med torget. Spår av historia kan ses i tegelfasaderna där spår av äldre byggnader finns kvar. Förhoppningsvis får sånt finnas kvar. Ny belysning ska skapa stämningsfulla platser och framhäva kvarterens historia, så ambitionen verkar finnas. När allt är klart ska ca 35 företag och 2 500 personer kunna arbeta här.


Arbetet med en av innergårdarna är i full gång.


Förhoppningsvis får den gamla industrikänslan vara kvar med skorsten och allt.

Problemet är att man försöker göra det lite för trendigt. För alla vet ju att det som är superinne just nu, snabbt blir ganska töntigt. En av de nya hyresgästerna är The Park och de verkar ha tagit hjälp av den fiktive affärsmannen, managementkonsulten och kulturstrategen Percy Nilegård från bl.a. tv-serien NileCity 105,6. The Park är nämligen "ett ekosystem av kreativa näringar, innovationskraft och inspiration". I Stockholmsverken ska det ha ett co-workinspace som ska bli ett levande kluster och ett café med loungeyta. De kommer också att ordna "inspirational breakfasts" med bl.a. en businesshypnotisör som visar vilka möjligheter som finns för de med "rätt mindset".

Med det hoppas de skapa en ny social scen i kvarteret. Vad det nu innebär.


Den fiktive karaktären Percy Nilegård spelad av skådespelaren Johan Rheborg.
Foto: SVT / Öppet arkiv

Alla dessa ord låter som om de kommer från en sketch av humorgrupperna Hassan eller Killinggänget. Men det kanske är så, det vi skrattade åt för 20 år sedan är dagen verklighet. En sak är i alla fall säker. Det kommer vara lätt att göra parodi på 2019. Bland de övriga hyresgästerna i Stockholmsverken finns bland andra e-sportarna Ninjas in Pyjamas och ett veganfik så att precis alla fördomar mot dagens Södermalm uppfylls.

Struntar man i hyresgäster som är imponerade av sig själva blir satsningen säkert bra med totalt 1350 kvadratmeter torg och gårdar samt 6 nya restauranger. Reklambilderna ser ju fina ut i alla fall.

Magnus Eriksson


Om

Min profilbild

Om du vill komma i kontakt med mig är du välkommen att skicka e-post till bevara.stockholm(a)outlook.com

RSS 2.0