Stockholm Panorama 26/1
På onsdagskvällen var jag tillsammans med min bror i Kulturhuset vid Sergels torg och lyssnade på en återkommande paneldiskussion med rubriken Stockholm Panorama. De här paneldiskussionerna leds av Christoffer Barnekow och är välbesökta tillställningar. I kvällens diskussion, med temat ”De hetaste frågorna inför nya året”, deltog landskapsarkitekten Thorbjörn Andersson, arkitekten Rasmus Waern och stadsbyggnadsborgarrådet Regina Kevius.
Diskussionen handlade om mycket, från högt till brett. Ja, höga och breda hus alltså. Den handlade också om hur man bygger snyggt. Det var mest Thorbjörn Andersson och Rasmus Waern som pratade men när Regina Kevius fick en fråga svarade hon i allmänhet inte på den utan pratade istället om något annat, ofta i väl inövade politikerfraser.
Landskapsarkitekten Thorbjörn Andersson hade flera värdefulla synpunkter. Han ser helheten i en stad och dess omgivning. Han sa att det inte bara handlar om vackra eller fula hus. Miljön mellan husen är minst lika viktig. Allt samspelar och måste passa ihop.
Vid ett tillfälle funderade Andersson på hur stort Stockholm kan bli och om det inte är dags att inse att det snart är fullt. Om Regina Kevius missförstod honom medvetet eller inte vet jag inte men hon antydde att han förde ett främlingsfientligt resonemang och frågade "Ska vi välja vilka som ska bo i Stockholm?". Det fick Andersson att utbrista "Men det var inte det jag sa!".
Han säger bl.a. att hela Mälardalsregionen måste utvecklas och att det måste bli attraktivt för människor att bo överallt.
Andersson jämförde också med Lidingö, som gränsar till Stockholm, där politikerna beslutat att befolkningen ska vara max 40 000 personer. Idag har Lidingö 43 000 invånare och han undrade om 3000 personer skulle kastas ut. Till saken hör att Lidingö är ungefär lika stort som Stockholms innerstad men alltså har en betydligt lägre befolkningstäthet. När Christoffer Barnekow frågade Kevius vad hon säger till sin motsvarighet på Lidingö om det här svarade hon som vanligt inte på frågan utan inledde istället ett resonemang om vilka typer av platser i Stockholm som lämpar sig för bostadsbebyggelse.
Det pratades också om att politiker inte kan planera och förutse hur en stad eller stadsdel ska bli, den måste växa fram själv. Hammarby sjöstad togs upp som exempel. Stadsdelen planerades för människor i åldern 50+ utan bil men befolkades snabbt av barnfamiljer med bil. Bristen på parkeringsplatser och daghem var några av problemen som då måste lösas.
Arkitekten Rasmus Waern pratade om hur folk vill bo. En lägenhet högst upp i en skyskrapa ser många som en dröm men ingen vill bo långt ner i ett högt hus. Man kan inte bara bygga de fem översta våningarna i en skyskrapa.
Mot slutet av diskussionen berättade Kevius att hon blir uppringd av studenter som kommit in på tex KTH och inte har någonstans att bo. "Jag kan inte säga åt dem att de ska bo i Gnosjö eller Södertälje." Nu höll min bror på att trilla av stolen. "Men vad säger människan!" Gnosjö ligger i Småland men Södertälje? Det går pendeltåg hela vägen dit. Min bror pluggade i Södertälje i två år och pendlade dit från Stockholm varenda dag. Då måste det gå alldeles utmärkt att bo i Södertälje och pendla till Stockholm. Det är ju just sånt som ska uppmuntras. Att man kan bo i hela regionen och lätt pendla till sitt arbete eller sin högskola i Stockholmstrakten. Det finns många som pendlar från tex Uppsala eller Västerås. Tycker Regina Kevius att de har valt fel sätt att leva? Alla kan ju inte bo på Kungsholmen och jobba i Stadshuset.
Till sist fick publiken ställa frågor. Ett allmänt tips till dem som ska ställa frågor i ett offentligt sammanhang är att i förväg tänka igenom vad man ska säga och att formulera sig kort och koncist. De flesta här gjorde precis tvärt om. Jag delar deras åsikter men blev irriterad på de långrandiga utläggningarna.
Precis innan jag gick till Kulturhuset hade jag ätit en hamburgare och tillsammans med den gjort misstaget att slurpa i mig en stor läsk. Den läsken gjorde sig nu ordentligt påmind och gjorde att jag hade svårt att behålla fokus på det frågeställarna sa. Men det var trots det inte bara jag som ibland funderade på vad de egentligen frågade om.
Sista ordet gick till en ung man i publiken som inte heller frågade något utan istället räknade upp alla platser han tycket att man kunde bygga på. Det var den enda av yngre i publiken som yttrade sig och det cementerar bilden av att det är den äldre generationen som är för ett mer återhållsamt byggande och den yngre som är för ett mer expansivt byggande. Men den bilden stämmer inte. Jag är själv född i slutet av sjuttiotalet och tillhörde de yngre i publiken. Om jag är gammal eller ung får den här bloggens läsare själva avgöra men ni vet precis vad jag har för åsikter i frågan om byggandet som pågår i Stockholm.
Rosenlundsterrassen
I ett tjänsteutlåtande från Gatu- och Fastighetskontoret skrevs bl.a. följande om projektets konsekvenser:
"Exploateringen medför betydande konsekvenser för Åsötorget och dess omgivningar. Torget försvinner och kvar blir en lokalgata som primärt skall användas som gågata. Det byggs ca 750 nya lägenheter vilket innebär att det flyttar in mycket människor i området. Trycket på parker i närområdet kommer att öka..."
I projektet ingick också en upprustning av Rosenlundsparken "med anledning av det ökade trycket i och med den kraftiga exploateringen i området."
Jag för mig själv döpt kvarteret till Sillådan eftersom det är byggt så att de boende är packade tätt som sillar i en låda. Det finns gott om andra sillådor i Stockholm, och av betydligt äldre årgångar än den här, och just därför tycker jag att man borde ha tänkt sig för lite innan man byggde en till. Speciellt med tanke på de boende i Åsöterrassen precis bredvid där flera balkonger nu fått ett grannhus tätt inpå sig.
Hur tycker då jag att man borde ha byggt istället? För det första skulle man ha struntat i att bygga gårdshuset. Det hade gett en större innergård där det skulle gå att vara istället för att bara passera. Byggets konsekvenser för de boende i Åsöterrassen hade också blivit mindre. Huset som ligger på Åsöhallens gamla plats mot Västgötagatan skulle ha gjorts två våningar lägre. Då hade de boende i huset på andra sidan Västgötagatan, som också är en sillåda, inte påverkats lika mycket och gatan hade blivit ljusare. Avståndet mot Åsöterrassen borde här ha varit större.
Det har hade naturligtvis inneburit färre lägenheter och det vinner politiker inga val på. Men så är det när man bara tänker på kvantitet och inte på kvalitet.
 |
|
| En flygbild över kvarteret hämtad från Eniro.se. Här har gårdshuset ännu inte byggt och inte heller det sista huset som vetter mot Vartoftagatan och Åsö Gymnasium. | |
 |
  |
| Har balkongerna på Åsöterrassen blivit hel oanvändbara? |
Gårshuset på innergården. Januari 2011 |
  |
|
| Det sista huset mot Vartoftagatan byggs. Maj 2010 respektive Januari 2011. | |
Bromstens industriområde
I Bromstens industriområde ska det byggas bostäder i stadsliknande kvarter. I de ursprungliga utredningarna fanns planer för hur hela området kunde bebyggas men eftersom en stor del av området är privatägt och det inte längre är politiskt korrekt att expropriera mark och egendom så kan bara den mark som ägs av kommunen bebyggas. Många i industriområdet vill fortsätta med sin verksamhet och det måste man ju ha förståelse för, det handlar ju om deras arbeten och försörjning. Allt fler små industrier tvingas bort när all mark ska användas till bostäder och jag undrar vart dessa ska ta vägen. I många fall läggs de ner och arbetstillfällen försvinner.
Bromstens industriområde är slitet och inte särskilt charmigt. Slitet eftersom det inte är någon idé att rusta upp hus som snart ska rivas. Det var likadant i Klarakvarteren innan den stora rivningsvågen.
 |
| Bromstens industriområde, Hösten 2008 |
De som redan bor i kvarteren kring industriområdet har vänt sig emot att det ska pressas in så många nya bostäder där. Den främsta anledningen till det är den kraftigt ökade trafikmängd det kommer att föra med sig. Villagatorna runt omkring kommer att fungera både som genomfartsleder och som parkeringsplatser. Det kommer visserligen att byggas parkeringsplatser men vis av tidigare erfarenheter tror jag inte att det kommer att användas fullt ut.
I närheten byggdes nämligen i mitten av 1990-talet ett stort bostadskomplex med hyreslägenheter och radhus. Intill detta byggdes en parkeringsplats där det idag kostar 125 kr per månad att parkera. (Rena reapriset om du frågar en innerstadsbo.) Men eftersom det inte kostar något alls att parkera på gatorna så väljer många att parkera där istället. Det har lett till en ohållbar trafiksituation där trafik har svårt att mötas på gatan eftersom halva utrymmet tas upp av parkerade bilar. Hur det har påverkat snöröjningen behöver väl knappast nämnas. Att tro att nya parkeringsplatser som kostar pengar att kommer att användas är att vara naiv om det inte samtidigt införs parkeringsförbud på gatorna, speciellt i kvarteren runt omkring det nya området.
Själv har jag invändningar mot att graffitikonstverket "Fascinate" riskerar att förstöras och försvinna. Det är ett av 1980-talets viktigaste svenska graffitikonstverk och har uppmärksammats internationellt. Jag hatar klotter men har inget emot graffiti och en laglig målning som den här är att betrakta som ett konstverk. Politikerna har sagt att en graffitimålning skapar otrygghet men när de säger så tar de också som sin uppgift att tala om för folk vad som är bra och dålig konst och vad som är tillåten och otillåten konst och då är vi inne på en farlig väg.
 |
| Fascinate, Hösten 2008 |
Citybanan - City
Citybanan är ett gigantiskt projekt som påverkar många stockholmare, däribland jag själv som bor i närheten av ett av byggområdena. Projektet att skapa en ny tågtunnel är till för att skapa bättre tågförbindelser och en mer punktlig kollektivtrafik. Luttrade stockholmare kan inte annat än att hålla med om att det behövs.
Kritiker hävdar att spårkapaciteten kommer att vara för dålig redan när projektet är klart men man måste ju fråga sig om alla tåg verkligen måste passera Stockholm. Person- och godstransporter till och från och inom Stockholm måste naturligtvis använda spåren. Vad jag fått höra så körs godstrafiken mellan norra och södra Sverige redan över Hallsberg och inte Stockholm. Något liknande borde gå att göra med persontrafiken. Alla ska ju inte till och från Stockholm.
Jag kommer att återkomma till Citybanan fler gånger men det här blogginlägget handlar om den nya entrén vid korsningen av Vasagatan och Klara Vattugränd. Det debatterades livligt om var den skulle ligga. Ett av förslagen var att den skulle ligga på Klarabergsgatan. Det skulle innebära att arkitektoniskt värdefulla hus var tvungna att rivas och att entrén hamnade för långt bort från Centralstationen och fjärrtågen. Istället hamnade den på Vasagatan där en lägre del av huset som inrymmer hotellet Scandic Continental revs sommaren 2010.
Jag hoppas att den nya entrén kommer att bli både funktionell och med sitt utseende passa in i den befintliga bebyggelsen. Det jag är rädd för är att någon arkitekt eller politiker vill sätta sig själv på kartan. En del politiker har föreslagit att hotellbyggnaden som är kvar ska ökas på höjden till en skyskrapa. Jag förstår inte det resonemanget.
"Nu när Citybanan byggs passar vi på att ta i lite extra och lägga till en skyskrapa. Eftersom det ändå byggs där är det nog inget som märker något."
Jag vet att jag raljerar men jag får intrycket av att det i många fall faktiskt är så resonemanget går.
Platsen där entrén ska byggas fotograferad från Centralstationen, December 2010.
Platsen där entrén ska byggas fotograferad från Klarabergsviadukten, December 2010.
 |
 |
 |
| Den gamla byggnaden på samma plats som revs sommaren 2010. Klicka på bilderna för att se dem större. (Bilderna är tagna från Hitta.se) |
||
