Bevara Stockholm

Rosenlundsparken på Södermalm är ytterligare en av Stockholms parker som ska bli mindre pga ny bebyggelse. Nya bostadshus med ca 200 lägenheter planeras i parkens västra del. Det är den mest dramatiska och vilda delen av Rosenlundsparken med stora höjdskillnader, klippor och mycket träd. Fågelsång hörs bland träden. Förutom bostäderna ska också en förskola, garageplatser och ett café inrymmas i husen. Förskolan ska ersätta en befintlig förskola på platsen som ska rivas om planerna genomförs. Den plats där förskolan står idag ska visserligen bli en del av parken men det är inget stort område och det blir platt och inte alls lika varierande i sin utformning som nu.


Rosenlundsparken, April 2012

När kvarteret kring Skrapan i andra änden av parken bebyggdes med ca 750 nya bostäder härom året rustades Rosenlundsparken upp i och med det ökade trycket från de många fler människor en så kraftig exploatering leder till. Tydligen struntade man i den del av parken som nu ska byggas bort. Därför är den sliten och anses vara otrygg. Det ses som ett skäl att bebygga den. Varför inte istället rusta upp den delen av parken också? Nu kommer istället det som blir kvar av parken att slitas av ännu fler människor i ett område som redan är mycket tätbefolkat.


Illustration över den planerade bebyggelsen i parken. (De vita husen.) Bild: Åwl Arkitekter

Jag tror att planerna på att bygga här redan fanns när bostäderna kring Skrapan byggdes. Men genom att presentera ett planerat projekt åt gången istället för allt samtidigt får man folk att svälja en bit i taget och undviker på så sätt massiva protester.

Barriär
Det är egentligen vad som helst som kan vara en barriär. Det kan vara en bilväg, en skog eller en bergsskärning. Politiker gillar att prata om barriärer. De ska nämligen alltid byggas bort. Prova att byta ut ordet barriär mot "plats som är möjligt att bebygga" nästa gång du hör någon politiker använda det. Då får man ofta den verkliga betydelsen om vad de pratar om. "Skogen är en..."

Förbättra
Ordet förbättra används lika ofta av politiker som av byggbolag och fastighetsägare. Det kan vara vägar eller hela kvarter som ska förbättras. Inte alltid men alltför ofta betyder det "bygga i" eller "bygga vid", ofta både på höjden och på bredden. Finns det någon liten del av marken i ett kvarter eller bredvid en gata som inte är bebyggd så innebär förbättra att den kommer att bli bebyggd. Ha det i minnet nästa gång någon säger att de vill förbättra en gata eller ett kvarter.

Mötesplats
Jag har tidigare ifrågasatt den frekventa användningen av ordet "mötesplats". Det är nämligen lite oklart vad "mötesplats" och "att mötas" egentligen betyder. Ofta används orden i samband med att en ny galleria ska byggas. Faktiskt så ofta att kommentarer liknande "Det heter inte galleria, det heter mötesplats" börjat dyka upp. Kanske är det den bästa beskrivningen, att mötesplats betyder galleria och mötas följaktligen betyder konsumera.

Debatten om det ska byggas på höjden i Stockholm eller inte pågår ständigt. De som vill att det ska byggas på höjden glömmer gärna bort att det redan finns höga hus i Stockholm, dessutom ganska många. En gästskribent gör här en genomgång av några av alla de höga hus som finns i Stockholm.

Höga hus

Höghusen växer i Stockholm och en del tycker att det är på tiden men höjer de blicken kan de se att det redan finns höga hus i Stockholm. Mantrat att bygga på höjden för att spara grönområden ekar alltmer tomt mellan de sterila fasaderna. Det byggs både på höjden och i grönområden.

Att lösa bostadsbristen genom att bygga på höjden är inte heller realistiskt. 1960-talets miljonprogram löste inte problemet då och höga hus kommer inte att lösa problemet nu. I de städer där det byggs flest skyskrapor just nu är ytterst få bostadhus.

Anledningen till de höga husen är i stället tron på att det är så det ska se ut i en stad men det finns många städer utan höga hus. Att bygga en modern skyskrapa mitt i Venedig skulle inte göra någon glad.

New York är nu precis som för hundra år sedan drömstaden för många. Men områdena med skyskrapor där är på inget sätt dominerande. De är få isolerade områden. New York består till absolut största delen av små kvarter med äldre låg bebyggelse. Den bild vi har av New York kommer från amerikanska filmer. Det är fiktion, inte verklighet.

Att sträva efter något man inte är på det sätt som Stockholm gör visar i stället på en stad med dåligt självförtroende.

Värt att tänka på i sammanhanget är att begreppet NIMBY myntades av myndigheter och politiker i New York som försökte köra över folkopinion när det gällde olika byggprojekt. Höga hus skapar ju luft för dem som bor där men slagskuggor över andra.

Men som sagt. Det finns redan höga hus i Stockholm. Här är en redogörelse för några av dem.

Stadshuset 1923, 106 meter
Stadshuset är förmodligen Sveriges mest kända byggnad. Arkitekten Ragnar Östbergs inspirerades av italienska palats i Venedig och Stockholm är som bekant Nordens Venedig så det passar ju bra. Östberg tänkte på allt när han ritade Stadshuset. Tornets slankhet och det fria läget ute på en udde var viktigt. Och nu byggs det schabrak runtomkring som inte alls passar in i stadsbilden. Så mycket var den genomtänkta arkitekturen värd.



Kungstornen, 1924-1925, 60 m, 17 våningar
Kungstornen är tvillingtornen på var sin sida om Kungsgatan. Båda tornen är 60 meter höga och har 17 våningar. Det norra tornet invigdes 1924 och det södra 1925. De var på sin tid Sveriges högsta byggnader.

Norra tornet fick tydliga inslag av tidens höghusarkitektur på Lower Manhattan med uppdelning i sockel, mellanparti och krön. När det stod klart hade inget liknande byggts i Europa tidigare. Det Södra Kungstornet byggdes året efter och smyckades med fyra tornfigurer ur den romerska mytologin.

De båda tornen är arkitektoniskt samordnade men inte likadana. Arkitekturen är genomtänkt med sina entréer både mot Kungsgatan och Malmskillnadsgatan och skulpturer och utsmyckningar skapar en livfullhet och elegans i de putsade fasaderna.

Kritik mot höga hus fanns redan på 1920-talet. "Måtte det inte bli fler skyskrapare i Stockholm där solen alltid står så lågt." Något att tänka på kanske när byggnaderna längs Sveavägen skjutit i höjden så pass att de vackra tornen egentligen bara syns ordentligt från Kungsgatan. Men det är så det går till i Stockholm. Allt som är vacker byggs för.



Wennergren center, 1962, 74 m, 25 våningar

Wenner-Gren Center är skyskrapan intill Sveaplan vid norra delen av Sveavägen. Anläggningen byggdes år 1959-1961 och invigdes i januari 1962. Tornet är 74 meter över marken och har 25 våningar. Egentligen är centret tre huskroppar. Tornbyggnaden kallas Pylon och dess plats i brännpunkten av den halvcirkelformade lågdelen liknar ett solur med formen av den lilla sjön Ormträsket som fanns här tidigare. Byggnaden var det första höghus i landet som genomförts i stålkonstruktion och på sin tid Europas högsta byggnad med en stomme i stål. För att ytterligare förstärka intrycket av ett mycket högt hus smalnar det av med tilltagande höjd. Kortsidorna är täckta av grovkorrugerad plåt och trapphuset är markerat genom ett högt, vertikalt fönsterband. Långsidorna är klädda med färgat fasadglas. Wennergren Center hade en för sin tid mycket modernt utformad fasad.

Söder torn 1997, 86 meter, 24 våningar Huset är beläget vid Medborgarplatsen på Söder och var färdig 1997. Huset är ett bostadshus och var från början tänkt att bli 40 våningar hög men projektet bantades till 24 våningar och huset harmoniserar nu höjdmässigt med Skatteskarapan i närheten. Huskroppen är mutterformad och har en festlokal högst upp. Kronan på toppen är en kopia av den medeltida galge som stod på galgbacken vid nuvarande Mossebacke. Ett aningen makabert sätt att anknyta till Södermalms historia.