Aspuddens skolgård
Det är ett typiskt innerstadsperspektiv att inte betrakta skogsdungen som en del av skolgården. Innerstadens skolgårdar är en hård yta omgiven av ett staket eller en mur. Utanför området är gator med bilar och där ska barnen inte vara. I förorterna fungerar det på ett annat sätt. Ett område med träd precis bredvid skolans område blir för eleverna en lika självklar del att röra sig på som skolans fotbollsplan. Det här området används också av fritidshem och daghem i närheten. På andra sidan Blommenbergsvägen planeras dessutom också för ny bostadsbebyggelse.
Stadsbyggnadskontorets översiktsplan över planerad bebyggelse i Aspuden och Hägersten. Aspuddens Skola har jag markerat med en röd cirkel. (Klicka på bilden för större format.)
Det är inte första gången området står inför hotet att bebyggas och det har faktiskt redan gjort. För några år sedan byggdes tre bostadshus i en del av området. Då skulle också hela området bebyggas men den gången gjorde Stadsbyggnadskontoret den ovanliga åtgärden att beställa en lekutredning för att undersöka var barnen rörde sig. Utredningen genomfördes i oktober 2005 av forskare från Stockholms Universitet och resultatet visade att området användes flitigt av skolans elever och att naturmark uppskattades särskilt mycket av dem. Resultatet av utredningen tillsammans med protester gjorde att planen den gången bantades från fem till tre hus.
Aspuddens Skola, januari 2013 (Klicka på bilden för större format)
Vänster bild: Ett av de tre nybyggda husen vid skolgården och den yta som nu också ska bebyggas.
Höger bild: Spår efter barnens lek med fritidshemmet Hövdingagården i bakgrunden.
Januari 2013. (Klicka på bilderna för större format)
Varför tas det ingen hänsyn till utredningen nu? Det finns ingen anledning att tro att barnen skulle leka på ett annat sätt nu än när lekutredningen gjordes för bara drygt sju år sedan. Behovet av utrymme på rasterna har dessutom ökat eftersom antalet elever i skolan har blivit större sedan dess. Men nu när det enda som räknas är att bygga nya bostäder väger utredningens resultat lätt och tidigare erfarenheter har inget värde.
Bryggvägen/Gröndalsvägen
Översiktsplanen som kallas Promenadstaden går ut på att de stadsdelar som gränsar till dagens innerstad och till de nya stadsutvecklingområdena ska förtätas och bli innerstadslika med en "levande stadsmiljö" och "bredare utbud av bostäder, verksamheter, service, kultur, upplevelser etcetera". Samtidigt ska hänsyn tas till natur- och kulturvärden. Gröndal är en sådan stadsdel.
Här ska nya bostäder byggas vid vattnet. Det ska bli ca 320 lägenheter, två förskolor och lokaler för verksamheter. På området finns idag kontors- och industrilokaler, byggda 1945-50 respektive 1985-1994. Här finns också Örnsbergs Kanotsällskaps klubbhus som byggdes på 1940-talet. Allt detta ska rivas för att ge plats åt den nya bebyggelsen. De nya husen kommer att fördela sig på ett flertal olika huskomplex och för att de ska få plats kommer också 36 ekar och drygt 40 andra träd att tas bort. Flera av träden är gamla och stora. Strandskyddet är också upphävt. Som grönkompensering för upphävt strandskydd och nedsågade träd ska strandpromenaden förlängas och en park anläggas. Anläggandet av parken innebär i praktiken att marken görs i ordning runt några av de träd som får vara kvar. Som grönkompensering betraktat är det alltså rena skämtet.
Plankarta hämtad från Stadsbyggnadskontorets planhandlingar. De olika kvarteren är markerade A - F.
Satelitbild och karta över området idag hämtat från Hitta.se
Hela området är gulklassat av Stockholms Stadsmuseum, utom klubbhuset som är grönklassat vilket betyder att byggnaden är särskilt värdefull ur kulturhistorisk synpunkt. Det känns nästan som en tanke men klubbhuset är faktiskt också målat i grön färg.
Kontors- och industrilokaler som ska rivas, Januari 2013
Örnsbers Kanotsällskaps klubbhus, Januari 2013
Länsstyrelsen hade inga problem med att upphäva strandskyddet förutom väster om kanotklubbens hus där kv D bredde ut sig. Ytan huset tar i anspråk har därför minskats men istället ökades antalet våningar från sju till nio. Huset borde ha strukits helt och hållet ur planen. På så sätt hade också klubbhuset kunnat få vara kvar. Enligt planhandlingarna ska nya lokaler skapas för kanotklubben men enligt lokaltidningen Liljeholmen/Älvsjö pågår fortfarande förhandlingar. Företrädare för klubben är också oroliga för att framtida hyror ska bli alltför höga för att kanotklubben ska har råd att vara kvar. Värt att veta är att det här är en populär kanotklubb med ca 700 medlemmar. Det är inte heller lätt för en kanotklubb att hitta nya lokaler. Närheten till vatten är ett måste.
Stockholms Stadsmuseum avstyrkte under samrådet planen i sin helhet och tyckte att det var möjligt att bygga i mindre omfattning och mer anpassat till området. De boendes synpunkter kan sammanfattas på ungefär samma sätt. De vill inte heller att området ska bli innerstadslikt. Skönhetsrådet tyckte att kv C skulle delas upp i flera byggnader, var negativa till framförallt höjden i kv D och hade synpunkter på utformningen av kv E. De tyckte också att kv F skulle tas bort helt och hållet. Både Skönhetsrådet, de boende och Naturskyddsföreningen är kritiska till att strandskyddet upphävs.
Jag har egentligen inga synpunkter på att det byggs här. Problemet är att man tar i för mycket och går för hårt fram både i natur- och kulturmiljön. Kulturklassning av hus och skydd av stränder skapades för att skydda just värdefulla hus och stränder men nu har vi nått den punkt i Stockholm där det inte är värt något utan kan upphävas nästan hur som helst. Så mycket var det skyddet värt. Man kan ju undra vad nästa skydd som tas bort är. Det hade mycket väl gått att här bygga mer anpassat till området och dess natur. Mycket lite hänsyn har tagits till de synpunkter som kom in under samrådet. Inte undra på att Gröndalsborna känner sig överkörda. Det är attraktivt att bo vid vattnet men hur attraktivt blir Stockholm när alla stränder ser ut som kajerna i Hammarby Sjöstad? Hur attraktivt blir det när det inte längre finns plats för kanotklubbar och strandnära natur?
I Gröndal ser vi resultatet när promenadstaden breder ut sig. Bakom alla vackra ord döljer sig hård exploatering, bristande hänsyn till områdens karaktär och minimal hänsyn till natur- och kulturvärden.
Stockholms kraftiga befolkningsökning skapar problem
Städer växer av olika anledningar och det sägs ligga i en stads natur att befolkningen växer. Så har det också varit för Stockholm i flera hunda år. Men ökar befolkningen för snabbt på kort tid drabbas staden av växtvärk. Just nu växer Stockholms befolkning kraftigt vilket applåderas av både Stockholms politiker och Stockholms Handelskammare. De ser befolkningsökningen som "rolig" och vi får höra hur positivt det är och vilken katastrof det skulle vara om befolkningen inte växte. En växande befolkning anses också ge ett ökat utbud. Det är lite oklart vad det ökade utbudet består av men oftast verkar det vara kultur, nöjesliv och kommunal service som avses. Åsikten att befolkningsökningen bara är positiv har blivit en sanning som inte får ifrågasättas. Den som gör det betraktas som egoist och bakåtsträvare.
Men jag och flera med mig tycker inte att den kraftiga befolkningsökningen är positiv. Vi ser dagligen de negativa konsekvenserna i form av ökad trafik med längre köer, parker och grönområden som bebyggs i snabb takt, en sjukvård som går på knäna och en överbelastad kollektivtrafik. Jag begär inte att få sittplats på tunnelbanan men jag vill åtminstone få plats att åka med. För mig handlar det inte om bakåtsträvande egoism utan om att ha en fungerande vardag. Något ökad utbud av annat än jättegallerior och hotel har jag heller inte märkt, tvärtom hotas aktiviteter för äldre av nedläggning och små teatrar får minskat kommunalt stöd.
Samtidigt kommer med jämna mellanrum nyheter om hur stora delar av Sverige lider av minskad befolkning. Affärer stänger, företag har svårt att etablera sig och skolor, vårdcentraler och annan kommunal service läggs ner. Det gör livet svårt för dem som bor kvar.
Det är dags för Stockholms politiker att börja se stadens befolkningsökning som det problem den faktiskt är. Samtidigt måste politiker i alla kommuner, landsting och på riksnivå arbeta för att hela landet ska bli attraktivt och möjligt att bo i så att hela Sverige kan leva.
