Bevara Stockholm

Tät kvartersbebyggelse av innerstadskaraktär sägs vara det mest miljövänliga sättet att bygga dagens samhälle. Urbanitet har blivit ett ideal och livet i en tät stadsmiljö framställs som det enda hållbara alternativet. Visst finns det många fördelar med täta stadsmiljöer. Där finns underlag för effektiv infrastruktur och människor kan lätt ta sig till butiker och arbetsplatser på olika sätt. De korta avstånden och därmed färre transporter är huvudargumentet för att förtätad stad skulle vara miljövänlig. Att bygga högt och tätt skulle också göra att mindre mark tas i anspråk och därmed skulle grönområden kunna behållas i den växande staden.

Nu är det inte riktigt så enkelt.

Det är aldrig frågan om antingen eller när det gäller stadsbyggnad, utan det är alltid både och som blir resultatet.
Det byggs både i Stockholms innerstad och i dess förorter.
Det byggs både på höjden och i parker och grönområden.

Översiktplanen för Stockholm, Promenadstaden, antogs av kommunfullmäktige den 15 mars 2010. Den bärande tanken är fortsatt förtätning i innerstaden och närförorterna samt att förstärka, alltså förtäta, ett antal centrumområden i ytterstaden. Stockholms kommun är till ytan ganska liten så ingen del blir opåverkad. Det är som synes inte frågan om antingen eller, här eller där, utan både och, överallt. Hur miljövänlig blir då den nya förtätade staden?

Behovet av transporter kvarstår även i en förtätad stad och behovet av transporter mellan städer, regioner och länder påverkas inte alls. Alla får inte plötsligt gångavstånd till jobbet för att man förtätar. Med fler människor på samma ställe ökar också transportbehovet av varor och livsmedel till staden och avfall från staden. Folk slutar inte heller att flyga och konsumera varor som transporteras långa sträckor. Även de glesast befolkade förorterna har idag en väl utbyggd kollektivtrafik och det gäller bara att få folk att använda den och avstå från bilen, även om resan då tar lite längre tid. Förtätning har bara marginell inverkan på bilåkandet och därmed dess miljöpåverkan. Endast övergång från fossila bränslen till förnybara drivmedel kan väsentligt minska transportsektorns miljöpåverkan.

Personer som talar väl om förtätning ser sig som miljöförespråkare men eftersom den täta stadsbebyggelsen i sig är målet och inte ett medel för en hållbar stad väljer de selektivt bland miljöfrågorna. Klimatfrågan och utsläpp av växthusgaser är en fråga de tagit till sig. Statistiskt sett är det färre bilar per person i Stockholms innerstad än i dess förorter och kranskommuner. Det tar man fasta på när det propageras för förtätning, även om fler människor tveklöst leder till fler bilar i absoluta tal, och därmed mer buller och sämre luft. Miljöfrågor som motsäger att tät bebyggelse är det mest miljövänliga avfärdas omedelbart. Biologisk mångfald och naturens behov av spridningskorridorer möts av oförstående och ses som något totalt onödigt. Det är ju i vägen för den täta staden.

Tanken på samhällen med korta avstånd är inte ny. Flera förorter planerades faktiskt som så kallade ABC-städer där tanken var att man skulle arbeta, bo och utföra ärenden i en och samma stadsdel. Men det fungerar inte så i praktiken eftersom människors byte av arbetsplats och byte av bostad sällan är samordnade med varandra. Ofta är det också två personer i ett hushåll som jobbar på helt olika ställen. Och inte blir det närmare till jobbet bara för att stadsdelen där man bor förtätas.

En annan nackdel med för kraftig förtätning är att mjuka ytor i området försvinner. Gräs, buskar och träd fyller ett syfte även om det inte är en tillgänglig och ordnad park. De binder partiklar, dämpar buller och sänker temperaturen, t.ex. vid den extrema värme sommaren bjöd på. (Se tidigare inlägg i ämnet.) Dessutom kan de ta hand om vatten på ett helt annat sätt än vad hårdgjorda och bebyggda ytor kan. Översvämningar på grund av ökad nederbörd är något vi redan fått vänja oss vid, senast i förra veckan när delar av Stockholm svämmades över av kraftiga skyfall.

Människor behöver också ha natur i sin absoluta närhet, s.k. varje-dag-natur, alltså den grönska som finns nära bostaden och som lätt och snabbt går att ta sig till och är möjlig att vistas i dagligen. Alternativet är större naturområden längre bort, det som kallas veckonatur. Den natur tex en familj åker till på en utflykt under helgen. I stadsbyggnadsdiskussionen pratar man inte om var människor tillbringar sin fritid och hur de reser bort. Mer trängsel och färre grönområden i närheten av bostaden leder troligen till fler och längre transporter för att man ska kunna ta sig ut i naturen.

Stockholms innerstad är trevlig och attraktiv med allt sitt utbud, sin historia, arkitektur och sitt folkvimmel. Men ibland idealiseras den täta kvartersstaden i mesta laget och att då lyfta fram miljöargumenten när det egentligen är något annat man längtar efter kan kännas lite falskt. Den täta staden kläs i hållbarhetstermer, men ärligare vore det om man pratade mer i ekonomiska termer. Det stadsliv som hyllas går hand i hand med en konsumtionskultur som inte är särskilt miljövänlig. Det som lyfts fram är livet i innerstaden, en urbanitet där människor är ute och shoppar alternativt sitter på kafé. Generellt konsumerar stadsbor mer och har en miljöfarligare livsstil än människor ute i landet. Den mest avgörande faktorn om man åker bil eller inte är inkomsten som faktiskt har stor betydelse för människors miljöpåverkan. Människor med gott om pengar påverkar miljön och klimatet mer genom sin livsstil än människor med sämre ekonomiska förutsättningar. Det är inte tät innerstadsbebyggelse eller glesare befolkade villaområden som i huvudsak styr hur miljön påverkas, det är hur vi lever våra liv.

Täta områden är inte per automatik kvartersbebyggelse av innerstadskaraktär även om förtätning av områden ofta marknadsförs så. Det är faktiskt sällan innerstadens goda egenskaper uppstår vid förtätning. Istället blir det mera trängsel och mindre grönska. Nya områden vid innerstadens gränser byggs ofta för tätt och de boende störs av insyn, brist på ljus och, har det visat sig, dåligt byggda hus.

Ibland hörs argumentet att Stockholms förorter måste "urbaniseras". Men de är redan urbana områden. Miljonprogramsförorter som exempelvis Tensta är också tättbefolkade, och de har sin urbanitet. Där finns också ett folkliv, men det är bara innerstadens urbanitet som framställs som eftersträvansvärd. Ordet "förort" används numera ofta som ett skällsord, ibland till och med om innerstadskvarter.

Det finns också en stor sannolikhet att dagens sanningar blir morgondagens lögner. Pendeln kommer att svänga igen. Det finns goda skäl att misstänka att vi om 20–30 år betraktar dagens tvärsäkra förtätningsideal med skepsis. När nackdelarna med den förtätade bebyggelsen blivit tydliga och fördelarna inte väger upp dem, eller till och med helt uteblivit. Då kommer stadsbyggnadsidealen att se annorlunda ut. Med utveckling följer nämligen historiens dom över det förflutna.

Den här texten skrevs tillsammans med en släkting som studerat frågan om förtätning och miljö.

HSB Stockholm har köpt fastigheten vid Odenplan där Hotel Oden finns idag. Byggnaden uppfördes av byggnadsfirman Anders Diös AB i början av 1970-talet, arkitekter var Heiner Moegelin och Rolf Hogstrand. Den var ursprungligen tänkt som tjänstebostäder åt personal på bland annat Sabbatsbergs sjukhus och Posten men det dröjde inte länge innan det blev hotell istället.


Hotel Oden, Juli 2014

HSB Stockholm ska bygga om hotellet till 84 hyreslägenheter som ska erbjudas till HSB:s bosparande medlemmar. De som bosparar till en bostadsrätt hos HSB kan också använda sin kötid (i praktiken antal bosparpoäng) till att få en hyresrätt utan att förlora kötiden för en bostadsrätt. Däremot är den möjligheten begränsad till en gång per medlemskap/bosparande. Samma person kan alltså inte att få flera hyresrätter genom HSB. För drygt tio år sedan var jag själv och tittade på HSB:s hyresrätter. Trots en kötid på drygt 20 år hade jag lite för kort kötid för en hyresrätt på Södermalm. Långa kötider i Stockholms innerstad är alltså inget nytt. Det kommer att bli ungefär den kötiden som behövs nu också, lite beroende på respektive lägenhets storlek. Det ska bli mest 1:or och 2:or men också några enstaka större lägenheter.


Illustration på det framtida utseendet. Foto: Rits Arkitekter AB

Under ombyggnaden ska många av lägenheterna få terrasser och balkonger och fasaden ska "moderniseras och rustas upp". Vad det betyder i praktiken får framtiden utvisa men enligt arkitektskissen ovan ska det bli balkonger mot gatan på plan två och högst upp vid den indragna våningen. Där ska också takkupor byggas. Fasaden är idag tegelklädd och jag hoppas att det får vara så i fortsättningen också. Tegel ger ofta mer variation och liv i fasadmönstret än om det tex täcks med ett tunt lager puts där mönstret från teglet skymtar igenom. Nya fönster ska tas upp i fasaden mot Västmannagatan. Samtidigt minskar antalet fönster på våning ett som idag nästan helt täcks av en enda lång rad fönsterrutor. På den våningen är idag bl.a. hotellets reception och frukostmatsal. Det blir en helt ny fasadbeklädnad på bottenvåningen som också kommer att gå upp på plan ett och utseendemässigt bilda en gemensam sockelvåning. På plan ett försvinner avfasningen i fasaden som finns i byggnadens spets. Den verkar mest användas som hållare för luftkonditioneringsaggregat och är hjälpligt dold av hotellets flaggor. Hotellentrén försvinner givetvis och ersätts av en vanlig port.


Hotel Odens entré, Juli 2014


Hotel Odens reception, Juli 2014

En detalj i fasaden värd att notera är där de två väggarna möts i en spets. Istället för att ha kapat kanterna på tegelstenarna till en jämn yta går de omlott och bildar något som liknar ett sicksackmönster.

Jag är positiv till att ett hotell blir hyresrätter. Alla med makt (och som vill vinna nästa val) pratar gärna om behovet av små och billiga hyresrätter. Samtidigt har antalet hotell i Stockholm ökat kraftigt de senaste åren. Men här går det i motsatt riktning, dessutom med många små hyresrätter. Om de blir billiga eller inte återstår att se. Men det är alltså en privat medlemsorganisation som gör det här och inte något av Stockholms allmännyttiga bostadsbolag som istället ofta bygger stora och dyra hyresrätter.