Tantogården

Tantogården låg vid Ringvägen och bestod av flera små hus. Enligt Wikipedia byggdes den på 1940-talet för att ursprungligen inrymma en symaskinsfabrik. Under senare år användes den främst för musikarrangemang. Jag var själv där på en konsert sommaren 2007 då bla Pugh Rogefeldt, Janne "Loffe" Karlsson och Jojje Wadenius spelade. Våra politiker pratar ofta i stora ord om att det behöver skapas platser där människor kan mötas. Tantogården var en sådan plats. Vid den här konserten var det alla möjliga sorters människor där i alla åldrar.

Någon eller några av de boende i närheten tyckte att konserterna störde för mycket men det var inte mer än ungefär fem konserter varje sommar. Vid den här tiden var det också en del turbulens gällande ägande och drift av Tantogården. Ägaren gick i konkurs och hyresgäster fick sina kontrakt uppsagda.

I mars 2009 förstördes Tantogårdens huvudbyggnad i en anlagd brand. Dagen efter stod människor med tårar i ögonen och betraktade förödelsen. Det spekulerades naturligtvis i om det var någon som ville bli av med Tantogården som satt eld på den. En rimlig misstanke om du frågar mig. Stockholms Stad är ägare till marken och vill bygga bostäder där, och på varenda öppning som finns kvar längs Ringvägen. Därför byggdes inte den brandskadade byggnaden upp igen utan revs. Resten av husen och scenen fick stå kvar oanvända och övergivna. Vad händer med övergivna hus som står och förfaller? Jo, uteliggare börjar använda dem som sovplats och i maj 2010 togs detta som en förevändning att riva de kvarvarande husen.

När jag fick veta att Tantogården rivits brast något i mig och jag sov väldigt dåligt den natten. Numera undviker jag att passera platsen utan går hellre en omväg eller på andra sidan gatan när jag har ärenden i området. Det gör helt enkelt för ont att se den. Jag vet att jag är känslosam men Tantogården var för mig en lantlig oas mitt i storstaden och en länk mellan det gamla och nya Stockholm som jag tyckte om väldigt mycket om.

Nu blir platsen husbilsparkering, troligen för att protesterna mot byggplanerna gjort att politikerna i Stadshuset inte vågat bygga där än.

De som tyckte att konserterna vid Tantogården förde för mycket oväsen kommer att bli besvikna. En husbilsparkering genererar trafik som kommer att låta ännu mer. Om bostäder byggs där kommer det att leda till ytterligare trafikbuller. Tyst kommer det inte att bli.

Steg för steg har Tantogården monterats ner och förstörts. Jag anar att husbilsparkeringen är ett sätt att få människor att med tiden glömma vad som fanns där tidigare. När sen området ska bebyggas kan protester avfärdas med att "en bilparkering är inget att bevara".

Men så lätt ska det inte gå. Tantogården är sörjd, saknad och absolut inte glömd. Därför är min uppmaning att bygga upp Tantogården igen och låta Stockholmarna få tillbaka en mötesplats värd namnet.



Klicka på bilderna nedan för att se dem i större format.


 Tantogården, Oktober 2008

Tantogården efter branden, Mars 2009

Tantogården, Februari 2011

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0