Lyx utöver det vanliga på Grev Turegatan
Arbetet med ett nytt bostadshus på Grev Turegatan på Östermalm har pågått i flera år. På samma plats fanns tidigare två äldre funkishus som revs 2011. De äldre husen var två bostadshus, ett hus mot gatan och ett gårdshus. De byggdes 1936-38 och arkitekt var Jean Adrian.
Rivning av det tidigare huset, Augusti 2011. (Klicka på bilderna för större format)
Det nya huset verkar bli ganska snyggt. Istället för bara en slät vägg är varje fönsterpar tydligt markerat med en ram i fasaden. Fönstrena ligger inte heller i liv med fasaden utan är något indragna. Det ger mörkare lägenheter, speciellt på den trånga Grev Turegatan, men skapar samtidigt en variation i fasadens utseende. Något som är ganska ovanligt på moderna hus. Ljusinsläppet hade kunnat ökas genom att dra in fasaden något och på så sätt släppa in mer ljus på gatan. Indraget hade inte behövt vara lika stort som på den tidigare byggnaden men någon meter kanske så hade också grannhuset kunnat fortsätta att använda sidofönstren. (Jämför höger rivningsbild ovan med höger nybyggnadsbild nedan.)
Det nya huset på Grev Turegatan, September 2013. (Klicka på bilderna för större format)
Fasaden på det nya huset med tydligt markerade fönster, September 2013
Vad är då problemet med det här huset? Jag skriver ju mest om sådant jag gnäller på. Jo, det här blir ett bostadshus med lyx utöver det vanliga. Vinkällare, tv-apparater i hissen och privat spa kommer att finnas i huset. De 61 lägenheterna blir mycket dyra med priser på över 100 000 kr per kvadratmeter. Storleken på lägenheterna kommer att variera från 2:or på 55 kvadrat till 6:or på 140 kvadrat. Nyligen såldes den största lägenheten för 28 000 000 kr.
Jag missunnar inte någon att bo lyxigt men jag måste erkänna att det sticker i ögonen att det byggs bostadsrätter i lyxformat när det är brist på billiga bostäder.
Politikerna pratar mycket om att lösa de ungas bostadsbrist men tillåter här något som inte alls gör det. Istället sker en omfattande förtätning i hela Stockholm när nya bostäder byggs. Flera av Stockholms parker och grönområden exploateras och kulturhistoriska byggnader rivs för att ge plats åt nya bostäder. Bostadsbristen används då som argument och de som protesterar avfärdas som egoistiska. Men är det inte egoistiskt att i ett sådant läge låta bygga lyxlägenheter som ingen vanlig människa kommer att ha råd med?
61 dyra lägenheter kan sägas vara bättre än inga alls och skapa en flyttkedja som även gynnar mindre bemedlade människor. Men flyttkedjornas effekt är osäker och man måste också ha i åtanke att det inte går att lösa brödbrist genom att baka kakor.
